tisdag 30 december 2008

- Åh mamma! sa storebror när han smågråtande kom ut ur sitt rum igår kväll.
- Men vad är det?
- Varför blir jag alltid pinödig just när jag ska göra någonting roligt?

Det är så svårt att inte skratta, men jag måste lägga band på mig, för annars blir han galen. Sedan är det intressant det där med dialekter. Fru Mju kommenterade här nedanför och visade hur bondskan skulle låta hemma hos dem.

När stockholmarna varit här blir de smått generade när vi säger att vi ska "snippa in" någonstans. Och senast var det femåriga kusinen som under ett toalettbesök satt och filosoferade:
- I Piteå kallar de kissa att pia och jag har ju en kompis som heter Pia.

40-gradig lillebror är redo att serveras när som helst. Lite piggare dock, så han går omkring och säger "oih" åt allting med hes stämma. Sedan avslutar han med intressanta ljud från blöjområdet...

måndag 29 december 2008

Seda sa'an ein sak dell

Vi fick åka på trevlig kvällsträff med påhälsande vänner från söder och hade storebror med oss, eftersom det fanns andra barn i samma ålder. Det är fascinerande att barn hittar varandra med en gång och kan spendera kvällen tillsammans utan att ha träffats tidigare.

Mest imponerande är att min pappa gick in som barnvakt. Det är inte alla morfäder som skulle ta sig an en 11 månaders sjukling som gärna vänder sig om efter sin mamma. Lilleman hade inte 40 graders feber när vi kom hem, men den steg till dessa höjder strax efter det vi satt fötterna innanför dörren. Morfarn bör få en eloge i alla fall, så... applåder = )

Ja si sa'an å så sa'an et na meir den dan.

Lilleman sjuk - igen.
40 graders feber sedan hög på Ipren - igen.
Ska bara sova i famnen - igen.
Inte mycket sömn för mamman - igen.

Tur att braiga pappan tar igen det där han kan, eller snarare tillåts.

Storebror är så rolig hela tiden att jag inte hinner med att skriva upp allt bra. Senaste tecknade filmen handlade om en brödrost (en valross) och på botten låg ett skeppsbrak (ett vrak) och när vi sedan såg Bilar talade han om för mig att Doc (Hudson Hornet) hade vunnit tre vokaler (pokaler).

Må vara att han säger fel ord ibland, men hans ordrikedom förvånar mig. Ständigt. Han använder ord som han hört mest i förbifarten, men han använder dem på rätt ställe. Otroligt.

Ja si sa'an å så sa'an et na meir den dan.

söndag 28 december 2008

Something to remember = )

Något att minnas från denna jul är att vi i min familj skulle handla till varandra för en hundring och inte mer. Detta slutade med att jag och min syster köpte exakt samma julklapp till varandra. Det var bara färgen på en av tre som skilde sig åt.

lördag 27 december 2008

En härlig decemberdag

Idag har vi varit ute i stort sett hela dagen. Kaffet smakar bättre, små barn sover längre, även en inte-så-fantasifull-middag slinker ner lättare och på kvällen hettar kinderna efter väder och vind.

Det är hemskt, jag vet, men idag behövde inte barnen promenera uppför backen efter att ha åkt fort och snabbt nerför. Istället startades skotern upp och de fick tolka med bobbarna över gupp och hål.

Lilleman älskar att stå i fönstret och kommentera allt som rörs: fåglar, bilar, storebröder, farfäder... Åisch.
Jag gjorde bilden för liten och av någon anledning går det inte att klicka på den för att se den i verklig storlek, men om man kisar med ögonen kan man låtsas att man ser ungefär vad som händer på den norrbottniska gården.

fredag 26 december 2008

Om jag inte trivs med att gå tillbaka till jobbet...

...kanske det här kan vara en alternativ karriär?

torsdag 25 december 2008

Två julaftnar och en släktträff senare

Julafton började den 23:e hos mamma och pappa med lugn för mig och maken där vi blev uppassade, matade och bortskämda, men för di andra blev det desto ruschigare. Våra barn blev underhållna, matade och bortskämda och vi fick sovmorgon den 24:e efter övernattning. På kvällen frågade storebror:
- Morfar. Har alla tomtar samma ögon?

Är det verkligen okej att tuta i dem att den där läskige farbrorn som kommer och hälsar på är snäll och ska ha kramar när han gett alla paket? Jag fick gå iväg med en panikslagen lillebror och vi vågade oss inte fram förrän den läskiga rösten med de ruskiga ögonen hade försvunnit.

Sedan började turnén iväg till morföräldrar och till nästa julfirande. Hos svärmor och svärfar blev vi uppassade, matade och bortskämda, vi vann en hård fight i NE-spelet och sedan bar det av hem. Storebror fick sova över och således inte störd miss i nassen.

Idag var det släktträff där alla var med, undantaget min brors familj och USA-boende kusinen och hennes man och dotter. Trevligt fast med ett Autobahn-liknande tempo. Hej-hej, kram-kram, det var länge sedan, är ni friska, vi med, oj så stor han har blivit, det var roligt att träffas, kom in om ni har vägarna förbi och god fortsättning. 65 pers som har lätt för att svettas mätta på palt.

Jag säger som lillebror: Oishh ( = oj så spännande). Storebror ville inte åka någonstans idag, men blev medtvingad, så i morgon blir det bobåkning i backen nedanför vårt hus med korv och klämmackor.

Julefrid önskar jag er alla. Från och med.... nu.

tisdag 23 december 2008

Det här är min brorsa = D


I en look-a-like-tävling om vem som är mest lik Bobby Ewing, dvs Patrick Duffy, skulle nog min bror vinna en promenadseger. Ni som vet hur min bror ser ut, eller framför allt såg ut på 1990-talet, kan nicka igenkännande. Ni som inte har sett honom behöver inte undra mer.

måndag 22 december 2008

Första dagen tillbaka på jobbet

15 koppar kaffe senare, tre julklappar rikare och en dryg tusenlapp fattigare var den dagen över. Jag känner mig lugn och det kändes helt okej att vara tillbaka. Nu återstår bara att se om den känslan lever kvar när jag träffat eleverna = )

Jag förstår fortfarande inte var det här året har tagit vägen. Att storebror blivit fyra år och lilleman snart ett. Det är sjukt. Så sjukt att jag blir nostalgisk. Jag kom att tänka på Magnus Ugglas "Första gången".



Nu: laxmacka i plural och julmust tillsammans med maken som luktar skoter.

Tjing tjong.

Det här är så sjukt

Det går troll på den här bloggen och det här inlägget görs bara för att kolla om det fördärskade kommentarfältet syns om jag har med exakt samma klipp här nedan. Visserligen bra låt, men exakt lika samma som den ovan...


lördag 20 december 2008

Julklappstips i elfte timmen

Jag skänkte 200 kronor till Unicef och blev sedan personligt kontaktad av organisationen som ville tacka och tala om vad pengarna skulle gå till. Jag prenumererar också på deras nyhetsbrev och brukar handla på deras nätshop - gå in här om du vill kolla in vad som finns. Det fina är att du inte får någonting själv, utan du köper någonting åt någon annan. Myggnät, poliovaccin, en fyrhjulsdriven jeep (det får bli nästa år, för den kostade typ 184.000) eller varför inte högenergimjölk.


Svenska Kyrkans Utlandshjälp erbjuder samma tjänster
- klicka bara här och förundras över hur en get,
en skoluniform eller sex hönor kan förändra ett liv.




I de olika familjer jag tillhör har vi bestämt oss för att reducera antalet pengar som läggs på inköp av julklappar och därför ska vi i granngården till den 24:e endast köpa en julklapp till ett värde av 100 kronor. Jag har köpt rättvisemärkt från underbara Krokodil i Piteå.

fredag 19 december 2008

Att ge igen - fast på ett snällt sätt

Min familj är omgiven av underbara människor som hjälper oss helt osjälviskt. De ställer upp med verktyg, kunskap och inte minst sin tid i stort sett när vi än behöver det. Och med osjälviskt menar jag att det är helt omöjligt att få betala för deras insatser.

Jag har inga uppenbara talanger, inga dolda heller, som jag kan plocka fram som ett ess ur rockärmen och slå omgivningen med häpnad med. Det bästa jag kan erbjuda är, typ, att ge stödlektioner i svenska eller religion om deras barn får svårigheter. Hur coolt är det på en skala?

Men nu blev det faktiskt oväntat tjejmiddag ikväll. För att jag har läst ett examensarbete och gett respons på det. Det var ett trevligt initiativ av den snart färdigbakade pedagogen och jag har fått göra en insats inom mitt gebit.

Så avslutar jag den här veckan, den sista av mina föräldralediga, och ser fram emot en tuff måndag. Sedan är jag ledig igen i tre veckor, men hjärtat klappar snabbare bara jag skriver det här, för sedan - sedan blir det åka av.

torsdag 18 december 2008

Mädniskor och kundskap

Fyraåringen lägger in extra bokstäver där det passar, så nu heter hans favoritdataspel Kalle Kundskap och han säger "mädniskor". Idag blev det bara "skylt" när han ville ha mera sylt och han blir så frustrerad när det händer. Tanken går i 120 medan det tar sååå lång tid att få allt sagt. Om man försöker hjälpa honom genom att säga ordet han letar efter blir han vansinnig och skriker "Mamma jag kan själv". Det är bara det att ibland blir "själv" uttalat "sälv".

Vi hade roligt på fyraårskontrollen när han fick en hel timme att briljera för BVC-sköterskan. Han tyckte nog att hon surrade för mycket, för han tittade på mig och sade helt sonika: - Nej, mamma, nu tror jag att vi far hem. Innan dess hade sköterskan frågat om han kunde räkna till tre varpå han svarade: - Nej, men jag kan räkna till tio på engelska. Vilket han gjorde.

Ni skulle ha sett minen på honom när hon frågade om han var torr på nätterna eller om han använde blöja. Han tittade på mig som om han frågade om det verkligen var honom hon pratade om. Han har varit torr dygnet runt sedan han var ett år och nio månader.

Till fyraårskontrollen ingår också att rita en huvudfoting, vilket han artigt avböjde att göra. När han till slut gav med sig ritade han av mig, med huvud, ögon, en glad mun, armar, ben, öron och axlar. Sedan började han rita en avancerad skattkarta som skulle leda till en skatt.

Jag skulle vilja frysa tiden och alltid ha honom så här, men ändå är det otroligt att man hela tiden tycker att den bästa åldern är den han är i just nu. Det slog mig att han snart kommer att tappa tänder och då blir han ju lite olik sig igen... Tänk att han är fyra år och ändå har jag inte åldrats en enda dag.

En helt annan Gustavsson, den första

Audry Hepburn.
Lauren Bacall.
Julie Andrews.
Barbara Streisand.

Och så, The Divine: Greta Garbo.

Jag älskar film. Så har det alltid varit. Jag älskar den här tiden på året när alla kanaler slåss om att erbjuda den ena sötsaken efter den andra - för så är det ju. Det ska vara sockersött, kärleksfullt, mirakler som inträffar, människor som kommer till insikt om vad som är viktigt i livet och sjungande hoppetossor och hoppetosser som blickar längtansfullt mot varandra med breda leenden. Älskar det.

Det jobbigaste har alltid varit när jag måste, måste stänga av utan att få se slutet. Även om jag sett filmen förr så blir det jobbigt. Jag tycker dessutom om att se om film, att veta vad som kommer att hända. Att vänta in känslan, det kan vara både skratt och gråt.

I en tid när Sverige verkar svämma över av tv-tid tillägnad olika Gustavssons känns det bra att den största och också den första blir aktuell igen.

Greta Garbo är fantastisk. Det är Audry Hepburn också. De lever sida vid sida på första plats på min lista över kvinnliga filmfavoriter. Nu läste jag i DN att svenskan Anna-Karin Eskilsson fått rollen när Garbos liv ska bli film. Trevligt. Anna-Karin Eskilsson verkar cool och verkar vara en person som absolut kan iklä sig rollen som den skygga Garbo. Läs mer om henne här, Eskilsson alltså, och om ni inte sett Garbo i Kameliadamen eller Ninotchka bara måste ni göra det.

tisdag 16 december 2008

Schwammel

Romantiska filmer förstör kärleken. Får människor att tro att det bara finns en kärlek, en person som du är ödesbestämd att leva med. Så får du ett perfekt förhållande direkt. Aftonbladet meddelar till och med att forskare har varnat!

Ja, det här med forskning. Det är inte länge sedan jag lyssnade på radion där en person berättade om sin forskning gällande huruvida det faktiskt försvann strumpor i flytten från tvättmaskinen till torktumlaren eller ej. En annan forskning utredde om västerbottniskan är mer nasal än andra dialekter.

Och nu förstör romantiska filmer kärleken? Ja, men naturligtvis. För jag går ju hem från bion önskande inget annat än att en fluffhårig premiärminister ska vänta på mig hemma och förstå alla mina innersta önskningar utan att jag behöver uttala ett ord. Eller att min man ska vara en mustaschprydd amerikan som utger sig för att vara fransos, före detta tjuv och bondfångare, och att vi tillsammans ska driva en vingård i en fransk håla. Sedan får man inte glömma att jag, när jag efter att ha prostituerat mig och blivit erbjuden att stanna veckan ut hos min senaste torsk, ska få en helt ny garderob, ge mig av men strax bli hämtad i en vit limousin.

Nej, schwammel säger jag. Jag skulle vilja se forskning som tyder på det motsatta, att romantiska filmer bidrar till fladdrande hjärtklaffar och frivoltande magfjärilar. När jag sett en trevlig film blir jag också trevlig. Tolka det som ni vill = )

måndag 15 december 2008

Det här med att vara eller inte vara bloggare

Nu är jag där igen. Smygbloggaren som inte är det minsta hemlig. Ändå pratar jag inte om det öppet. Blir jätteförvånad när någon, utom typ tre, säger att de läst någonting på min blogg. Så blir jag lite generad. Varför? Var det då inte meningen att någon skulle läsa det? Det står ju helt öppet för alla att ta del av.

Visar gärna bilder på mina fantastiska barn, men suddar näsa och ögon på min egen bild. Som en dålig Aftonbladet-redigering.

Ändå blir jag lite...putt. De som sitter och säger att det är sååååå ointressant allt detta som står att läsa på olika bloggar. Att människor inte har annat för sig än att sitta och rada upp detaljer om sina meningslösa liv. Men, tänker jag då, hur mycket tid lägger dessa nej-sägare ner på att läsa allt det meningslösa? Varför besöker man en sida igen om man redan funnit den ointressant. Man kanske vill kontrollera att det var precis så tråkigt som man först tyckte och fine. Men sedan då? Tredje besöket? Och trettonde? Jag har koll på er - program som markerar besöket = ) Jag vet var din postlåda bor...

Min blogg? Lite min dagbok för mig själv och för att ha en dialog med alla fantastiska människor jag inte träffar så ofta under tiden jag är i min föräldraledig-bubbla. Det har varit såååååå roligt att "träffa" folk på det sättet (blink Anna) samt "lära känna" nya (Fru Mju).

Jag vet att mitt liv är högst ordinärt och jag hoppas att det framgår att jag trivs med det alldeles ypperligt. Det blir spännande att se hur bloggen ser ut efter jag börjat om att jobba. Bokgalleriet kommer säkert att fortskrida, för den är jag hemskt nöjd med. När det gäller den här får tiden utvisa hur det blir. Hur som helst: Fastän bara fyra trogna kommenterar ; ) så är ni andra också välkomna hit.

söndag 14 december 2008

Kinasien

Unge herr fyraåringen hör mycket och lagrar i princip allting. Djuren i Supertrion skulle åka till Kina och rädda en pandaunge, varpå han tittar allvarligt på mig och frågar: - Visst ligger Kina i Kinasien?

Kina - Asien. Kinasien.

Jag har inte följt Idol särskilt nära, men ja: idolvinnarlåten ÄR "Nothings gonna change my love for you". Det går att sjunga den texten på idollåtmelodin alldeles utmärkt. Men vad gör det? Båda låtarna är trallvänliga och jag får lite potpurrikänsla. Det går också att sjunga "Sometimes when we touch, the others see too much..."-låten som jag inte vet vad den heter.

Älskar ny snö. Nu är allt tyst och stilla igen. Tills maken och svärfar börjar tävla om att få ta ut traktorn igen = )

torsdag 11 december 2008

Harry Potter

Jag har gjort en liten sammanställning av Harry Potter och de vises sten i Bokgalleriet. Detta kom sig av att jag närvarade vid en föreläsning om typiska drag i fantasygenren och när jag tillämpade den givna checklistan på Harry P blev detta resultatet.

Som av en händelse visas just Harry Potter og de vises stein på Tv 3 Norge. Roligt i sammanhanget är att namnen på personerna är förnorskade. Morbror Vernon är omdöpt till Wiktor, kusin Dudley heter Dudleif, Hermione heter Hermine, Ron blev helt enkelt Ronny och Hogwarts heter Galtvort. Roligast av allt är Dumbledore som heter Humlesnurr. Skönt språk det där.

När applåderna tystnar

- Who do you think you are, Rambo or something? frågar en polis upprört när Sylvester Stallones karaktär Cash har demolerat ett stort fordon, fullt med knark som det ska visa sig, mitt på en motorväg.
- Rambo? frågar Stallone. Rambo is a pussy.

DN:s nätupplaga berättar om en utdöende art, nämligen muskelbergsactionhjälten som idag mer får vara nästan parodier på sig själva. Ändå vägrar de att dö. Steven Segal, Jean-Claude van Damme och Sylvester Stallone dyker upp som en schablon av sig själva och det är bara omständigheterna som är annorlunda. De är fortfarande desamma: för stora, för fåordiga, för mycket. Istället har de fått lämna plats åt den nye actionhjälten: spinkige Spiderman, buttre Batman och jagade Jason (Bourne). Personligen föredrar jag de nya hjältarna även om jag emellanåt kan titta på Commando och Rovdjuret bara för att.

Men det är säkert inte lätt heller när applåderna tystnat. Det är nog det enda de här skådespelarna har. Aldrig riktigt accepterade som stora skådespelare i Hollywood men uppskattade på filmduken av publiken. Men om inte ens publiken vill ha dem längre? Då kanske man gör en uppföljare i hopp om att locka någon till biostolen av ren nostalgi?

Bilden är lånad från DN.

Stormen och fullmånen

Det är säkert en myt större än någon annan att man påverkas när det är fullmåne, men jag tänker att jag kanske är mer vattenfylld än gemene man och därför påverkas mer. Ebb och flod ni vet. Jag är helt koko, sover dåligt och är allmänt mångalen.

Stormen igår. De som tycker att det är en dålig föreställning måste ha gått fel, eller så uppskattar man inte Shakespeare i cirkusformat. Jag var så glad när ett av numren var över, för då kunde jag andas igen. Det är dock onekligen bra att ha koll på grundberättelsen om man vill ha koll på handlingen på scenen. Visst kan man säga lite om alla köer man får stå i och om den totala anarki som råder när vuxna människor ska samsas om begränsat utrymme, men går man dit med bra inställning och trevliga kamrater tycker jag att det är okej.

Pinsamt blir det när publiken - som vanligt - knappt har tid att applådera efter sista numret utan kastar sig ut för att få - gratis - mat.
- Pinsamt, sa Bill.
- Pinsamt var ordet, sa Bull.

tisdag 9 december 2008

Jag är i regression

Jag kan inte prata.

Jag frågade nyss min man om det var kallt i huset eller om jag var "frusnast".

Jag står och letar ord och kommer bara på synonymer som inte existerar.

Mina försök att meddela mig blir mer en imitation av "rita-gissa-spring", med den skillnaden att ingen ritar eller springer, utan bara gissar.

Det har gått så långt att när jag berättar om hemmadagen som varit för den förvärvsarbetande maken får fyraåringen fylla i när det blir tyst.

Me Tarzan. You Jane.

måndag 8 december 2008

Pianissa som jag är försökte jag sitta och klinka lite hemma idag och hann säkert en halv vers in i B.O.K:s "Söndag i sängen" innan jag hade storebror på nedre delen av klaviaturen och lilleman på den övre. Sedan sjöng vi "Blinka lilla", "Solen lyser" och "Öga, öra" - samma melodi, tre olika sånger. De spelar i takt i alla fall och det är ju alltid något.

Det var länge sedan jag spelade någon längre stund, men det är otroligt hur mycket som sitter i muskelminnet. Jag kan fortfarande spela de stycken jag förberett inför ansökningarna till Musikhögskolan. Alla nyanser och finesser är borta, men allt annat sitter.

Om jag någon gång skulle fundera över "tänk om jag hade gjort så här" så skulle det nog vara om jag hade valt att tacka ja till utbildningen. Istället blev det religion, vilket jag absolut inte ångrar. Men ändå, tänk om?

söndag 7 december 2008

Jag fick inte ihop det först

Jag sitter och slötittar på Making Mr Right, en film lika banal som sin titel. Det är som att se en filmatiserad Harlequinbok. Trevligt, lättsmält, pinsamt om någon skulle komma på en...

På programinformationen står det om filmens handling: "En självupptagen kvinnlig tidningsredaktör slår vad med sin bästa vän om att hon kan få en ruffig bedragare att bli utsedd till 'Årets ungkarl'". Jag läste "få en ruffig BAGARE". Jag fattade aldrig när den egenskapen skulle lyftas fram i hans karaktär. Ögat gick lite för snabbt?

Filmen är laddad med C-skådisar och det är verkligen noll attraktion mellan huvudpersonerna. Det blir missförstånd och den ene stormar iväg. De samsas. Det sker nya missförstånd och den andre stormar iväg. De samsas. Vadslagningen avslöjas, han stormar iväg, hon är förkrossad men - de samsas.

Det är han Dean (?) Cain (tv-seriens Superman) som spelar bedragaren/icke-bagaren och han ser ut att skämmas nästan hela tiden.

fredag 5 december 2008

Bäbisar och kondomer = )

Bäbisar och kondomer är vanligtvis oförenliga, men inte idag. Det ryktas från säkra håll att kollegan och bloggvännen Nybliven nu också är nybliven tvåbarnsmamma och jag säger: Hejja, hejja! Hoppas att allt gick bra och att eftervärkarna är snälla.

När jag gick in på www.nll.se för att kolla på webbisarna fastnade jag i landstingets kondomkampanj. Det är Luleå Hockeys Robin Lindqvist som agerar upplysare om kondomens fördelar och nödvändighet. Hejja, hejja ropar jag igen. Litet minus för den något pubertala approachen där manus ibland känns som om de är resultatet av publicisttävling á la årskurs nio.

Här är ett smakprov i alla fall:


No action without protection. Klämmigt = )

Babysteps

Nej, han går inte ännu, men lilleman sover borta för första gången ikväll. Jag har en ocean av tid (sisådär 18 timmar) och jag står nästan handfallen inför denna frihet. Vad ska jag göra? Teven på eller av. Bok, läsa? Skriva någonting? Aldrig i livet städa.

Jag ska vara uppe länge. Till kvart i tolv, minst. Äta godis innan maten (redan gjort). Kolla YouTube parallellt med På spåret och Idol.

Imorgon, sova till nio, minst. Klaga över ont i kroppen för att jag legat för länge. Äta frukost sent. Halv tio minst. Dricka sjukt mycket kaffe och ha tv:n för mig själv utan skränande barnprogram.

Men också, längta lite. Jag har aldrig behövt längta efter mina barn på snart ett år. Det är bra att få längta efter att återse dem också.

torsdag 4 december 2008

Blonde

Blonde är avverkad och diarieförd på Bokgalleriet och nu står nästa J. C. Oates-bok på tur. Sedan får den damen vila ett tag. Hon är bra men kräver sin läsares uppmärksamhet. Därför blir det skönt med lite deckare och myslitteratur nu fram till de hårda julpaketen öppnas.

Fru Gårman

Jag hörde på nyheterna i morse att någon kommun i jämställdhetens namn hade infört skyltar på Fru Gårman och jag blir så trött. Jag kan inte hjälpa att tänka att om kvinnorna i denna kommun hade jämställda löner och lika förusättningar i övrigt som män skulle ingen bry sig om det så var en clown på skylten för övergångsstället.

Är det kanske dags att löpa linan ut? Ska vi börja prata om kvinniskor istället för människor och säga "dam" istället för "man" när MAN pratar så här allmänt? Allmänt förresten. Alldamt kanske? = )

Gerd Brantenberg skrev Egalias döttrar på det här ämnet och det är hemskt roligt att läsa, men när det handlar om Fru Gårman... Men kanske är det ett steg mot jämställdhet? Babysteg? Eller jättesteg i klaveret? Jag kan inte bestämma mig.

Om jag fick bestämma skulle jag nog hellre börja med lönerna och inte med skyltar.

onsdag 3 december 2008

Rymdchimpanser

- Jag är ingen astronaut, säger den lilla apan.
- Har du aluminiumkläder? frågar den stora apan.
- Ja.
- Sitter du i en raket.
- Ja.
- I yttre rymden?
- Ja.
- Heter du David Bowie?
- Nej.
- Då är du en astronaut.

Space Chimps är en bra tidsförströelse både för sjuka barn och uttråkade vuxna. Alla rymdforskarnas kommentarer är enbart underhållning för vuxna. Fantastiskt kul.

Att den lilla rymdfiguren på andra sidan maskhålet heter Kilovatt och lyser upp varje gång hon är rädd är också roligt.

På mattan

När lilleman är utan blöja går han på alla fyra så att den nakna rumpan inte ska ta i golvet. Sedan går han till vardagsrumsmattan och kissar. Och bajsar. Idag har han kräkts. Behöver jag tillägga att han gjorde det på mattan?

Som tur är inredde vi vårt hem i "småbarnsstil" med inte så dyr matta, skinnsoffor (tack och lov för dem!) och slipbara bord. Det är nu det betalar sig = )

tisdag 2 december 2008

Vinterfägring

"Stjihågan" i vinterskrud.

Jordkällaren som ser ut att inhysa en rumpnisse eller två.


Vintervärme.


Vinterstängt lusthus.

Det var tur att vi hann vara ute i två och en halv timme igår innan en av telningarna blev sjuk igen. Ljuset var så vackert och allt är tyst och stilla. Trafiken blir tyst och allt bäddas in. Det är nästan så att man hör sig själv tänka bättre.

måndag 1 december 2008

Temperaturen är hög uti kroppen...

...närmare fyrtio än trettiosju...

Nu är storebror sjuk - igen. 39,5 i temp men tapper och faktiskt busig emellanåt. Jag har lovat att han ska få hyra en film i morgon. Det är ju det som är skönt med stora barn som är sjuka - att man kan lura bort lite tid med tv. Den som uppfann tv:n borde få ett nobelpris eller två. Om den personen inte redan fått det.

Lilleman är skakig på benen efter sin sjuka och har ett ordentligt jack i pannan och vid ögonbrynet att stoltsera med. Hans överkropp tror att han kan gå, men det har inte benen fattat. De är inte riktigt synkade om man så säger.

Åh, jag fastnar på YouTube. Skulle kunna sitta hela kvällar. Och så blir det sent. Igen. Kanske dags att göra en tio-i-topp-lista och utmana lite folk. På så sätt kan man ju få ta del av andras favoritklipp. Eller så inte. Jag har redan utmanat folk nog många gånger. Men vi kanske kan dela med oss ändå?
Båda barnen är nybajsade, frukostmätta och redo att ta sig an en ny dag. Han som nu är fyra år är intresserad av det mesta och frågade idag vad "sanera" betyder. Jag vet inte var han hört det, men nu använder vi det i olika sammanhang, bl.a. när vi rengör lillebror efter maten. "Nu ska vi sanera I" säger han.

Sedan vill han veta hur man gör fil, grädde, äpplen, träd. Det finns ingen hejd på intressen kring HUR saker och ting funkar och framställs.

Lilleman gör minsann framsteg han också. Efter lite sjukdom har han nu skakiga ben och är lugn på fronten att pröva gå och klättra. Skönt, tycker mamman. Men han leker mycket med sin spelande telefon och när det ringer plockar han upp luren och sätter den mot örat. "Aj, aj, aj" ropar han högt innan han dänger den med oväntad kraft i golvet. En liten Herkules.

söndag 30 november 2008

Jourcentralen

Ett finare ord för akuten? Jag ringde till dem i alla fall när jag klockan fyra på eftermiddagen hade gett yngste sonen maxkur av febernedsättande. Han hade då 40,2 i temp och fick halvt om halvers panik om jag lade ner honom. Därför spenderade vi hela dagen - och kvällen - så här.

Av någon anledning tänker jag att jag är till besvär när jag kontaktar sjukvården och försöker urskulda mig när jag framför mitt ärende. Jag förstår inte varför jag gör så. Jag har inga dåliga erfarenheter av vården, utan har alltid tagits på största allvar.
Så även denna gång när syster Anders med lugn stämma förhörde mig om hur gammal I är, vad han väger, hans fyra sista siffror (som jag aldrig kommer ihåg, vilka minnestekniker jag än använder) och vilka mediciner jag har hemma. Rådet blev att ge Ipren max fyra ggr/dygn och varva med alvedon mellan.

Det fungerade, så jag fick en mycket lugnare son och jag kunde bara banna mig själv att jag inte lydde svärmors råd tidigare (hon föreslog att jag skulle ringa redan kl 10 på morgonen). När ska jag bli lika klok?

Ännu en eloge till sjukvården. Syster Anders var inte bara vänlig, utan han sa även de magiska orden "och om det inte blir bättre eller om du har andra frågor är det bara att du ringer igen". Det är sådant jag behöver höra.
Man blir mosig av att spendera en hel dag framför tv:n med att se musikaler, dricka julmust och ha en liten kamin i famnen. Ändå vill jag påpeka att bilden är manipulerad = ) Jag har lite mer skärpa i verkligheten...

Utmanad - 8

Jag har blivit utmanad av En bok om dagen, en läsupplysare av stora mått som jag besöker i stort sett varje dag.

Åtta...
...favoritprogram
*Greys Anatomy
*Gossipgirl
*Men in trees
*Project Runway
*Americas Next Top Model
*Ugly Betty
*Desperate Housewives
*Evas superkoll

...saker jag gjorde igår
*höll min tio månader gamle son i famnen på höger sida medan han feberyrade.
*höll min tio månader gamle son i famnen på vänster sida medan han feberyrade.
*ringde jourcentralen och frågade vad man ska göra när ens barn har över 40 graders feber och man redan har gett maxdosen av febernedsättande.
*åt lunch med min son i famnen.
*såg reprisen av ett mycket efterlängtat program - På spåret.
*såg Stjärnor på is.
*läste en bok i skenet av en ficklampa.

...ser fram emot
*Jul, jul, strålande jul.
*Tjejmiddag.
*Julpartaj med jobbet.
*Släktträff.
*Mammaträff.
*Mera snö.
*Alla julmatinéer på tv under jul.
*Min läsarhög som vill betas av.

...favoritrestauranger
*Bryggargatan
*IKEA-restaurangen, var som helst i Sverige.
*Max
*Thai Garden
*Chiliköket
*Golden Dragon
*Saluhallarna på Hötorget
*Mammas kök. Bästa maten. Alla kategorier. Idag palt. Imorgon, vem vet?

...saker på min önskelista
*Att min lillasyster inte ska kännas så långt borta när hon flyttat till Stockholm.
*Att det ska gå bra att börja om att jobba.
*Att min man ska trivas med att vara föräldraledig.
*Att vår Volvo ska hålla många år till.
*Att julen ska bli precis så härlig som jag känner att det kommer att bli.
*Att alla får vara friska och glada.
*Att mina prover som jag snart får svar på ska vara ok.
*Mera pengar, gärna utan större ansträngning.

...personer jag utmanar:
Eftersom min länklista är mager blir det några som blivit utmanade förut, MEN om det är någon som inte står med men som känner för att göra denna roliga utmaning - skriv upp er i kommentarfältet och meddela detta här!
- Vi på 48:an - svägerskan behöver uppdatera bloggen = )
- Annaboda - kan behöva lite uppslag för mer frekventa uppdateringar.
- Annas resa - hårt anlitad när det gäller att besvara utmaningar, men gör det alltid med finess.
- Greta Garn - kan också fylla på med lite blogginslag. Varför inte en uttömmande utmaning?
- Vickan online - detta vill jag veta om henne!
- Leif - den enda bloggen med manlig upphovsman. Kan ju vara intressant.
- Nybliven - snart tvåbarnsförälder. Om du hinner = )

lördag 29 november 2008

Varsågod nästa!

Nu är det lillemans tur. Feber och begynnande snorelvor. Han ynkar och gnyr och det skär i föräldrahjärtat. Han har sovit gott - när han har fått sova på mig. Jag har inte sovit gott = ) Dessutom är maken borta i kväll. Maken är också förkyld.

Inte för att låta bitter, men eftersom det är det jag kommer att bli, så kan jag förutspå att jag är frisk så länge någon annan är sjuk och sedan, när resten av familjen är friska, kommer jag att åka dit. Under jul. Med 41 graders feber. Det har hänt förr nämligen.

fredag 28 november 2008

Därför tycker jag om Harry Hole

När Malou von Sivers intervjuade Jo Nesbø resonerade de om varför kvinnor tyckte så bra om romankaraktären Harry Hole. De hade någon föreställning om att kvinnor ömmade för honom som hade så många problem och att det skulle väcka någon sorts känsla att man vill rädda honom, mamma honom.

Inte jag. Han kan gärna få ha sina korta förhållanden och sedan sätta jobbet före dem och spriten före allt. Han uppfyller samtliga punkter för standardutredaren oavsett nationalitet eller kultur:
- han är cynisk och uppgiven, men inte helt.
- han har allvarliga problem med sina nära relationer.
- han har problem med auktoriteter.
- han har problem med en eller flera av sina kollegor.
- han har allvarliga problem med spriten.

Då är det så befriande att när han öppnar sitt kylskåp bryter han mot en punkt som också brukar finnas med på denna lista. När andra försupna utredare med relationsproblem öppnar sina kylskåp brukar där finnas pilsner. När Harry öppnar sitt hittar han getost. Så befriande. Och kanske lite norskt?

Smärtans hus är senast i raden lästa. Finns i Bokgalleriet.

torsdag 27 november 2008

Fever...


Självklart blev det mera feber. Som ett brev på posten, eller som ett nytt vitrinskåp på blocket, som en blida efter första efterlängtade snön, blev storebrors ögon mattblanka och tempen steg. Han sover gott i alla fall och är relativt opåverkad på dagen. Därför kunde vi iförda pyjamas sitta på kafferep och dricka vatten med plastsmak ur E:s nya kaffebryggare. Inte helt fel. Han får i sig vätska i alla fall. Och lillebror är glad att större'n är hemma.

onsdag 26 november 2008

Nä, nu blommar det!

Jag har för dålig kamera för att fånga det jag ville visa upp. Den här Legodonnan har E fått i fyraårspresent. Den ingick i en kalender där det väntar en ny legogrej bakom varje lucka. Här är det alltså en långhårig, visserligen brungärgad, chick med förkläde, kvast och katt. Det jag reagerade över är snörlivet hon bär, som är lite öppet och som avslöjar en klyfta mellan brösten.

Nej, jag är inte pryd. Jag är den som gärna fnittrar till åt ekivoka skämt och som själv menande höjer ögonbrynen när jag säger att jag ska gå ner och sätta på tvättmaskinen. Ändå tycker jag att snörlivet med bröstklyftan är onödigt.

Betydligt trevligare är det då att det faktiskt alldeles strax blommar i mitt fönster. Mina orkidéer har gjort gemensam sak i att brösta upp sig inför den stundande julen. De är väl rädda för att bli utbytta mot mer traditionella julblomster.

E fyller år idag och istället för att bjuda på glass på dagis är han hemma sjuk. Han fick feber igår och hade en ordentlig febertopp i natt. Nu mår han prima, men jag vill ändå ha honom hemma. Ute småryter en liten snöstorm och det är rätt mysigt att sitta inne. Vi får väl se om den känslan dröjer sig kvar ända tills i eftermiddag, när ledan slår in...

tisdag 25 november 2008

Det knallar och går

I ställer sig upp utan att hålla i sig, tar två steg och är fullkomligt medveten om att han gör någonting storslaget. Nöjd biter han ihop sitt tvåtandsleende och näsandas snabbt som om han fnissade. Vi applåderar och han apar efter.

Jag trodde att jag skulle få det tungt med Blonde, men sidorna rasar iväg. Jag hade tänkt ligga på ca 100 sidor per dag för att kvällarna inte skulle bli helt uppslukade. Bladvändandet tävlar dock mot klockan och jag är trött, trött på morgonen efter för sen läsning.

I lurarna ytterligare en Harry Hole-thriller. Bra som vanligt. Enkel att återuppta även om man inte lyssnat på någon dag.

Storebror läser alla bokstäver som kommer i hans väg och han blir 4 år i morgon. Jag ska nog göra en läsare av honom också. Barnens bokklubb-tidningen kom idag, så kanske det är dags för nästa beställning.

måndag 24 november 2008

Kalasande och kan själv

Storebror fyller inte år förrän på onsdag, men vi hade kalas igår. Han fick så fina presenter av allehanda närstående så vi gav honom inte de vi hade inhandlat. Han verkade så snurrig av allt nytt att vi bestämde oss för att ge honom våra på onsdag när han faktiskt fyller år.

Jag har försökt tänka lite genusfritt, så han får en kaffebryggare. Batteridriven som pumpar vatten på riktigt. Han har haft en förr, men den badade han med, så badvattnet riskerade att spädas ut med batterisyra. Not good. Sedan blir det Rorry Racerbil för resten av slanten. Eller slantarna.

Lilleman han kan han. Nu duger det inte att bli matad, utan han ska alltid ha ett bestick själv också och "hjälpa till". Det är med andra ord bad efter varje måltid. Men äter gör han och glad är han.
Han har också börjat ställa sig upp på golvet utan att hålla i sig i någonting. Ibland glömmer han av sig och tar ett par steg. Och så är han glad. Nej, han är inte utbytt, för han är fortfarande arg också. När han ska sova. Han leker ostbåge där endast huvud och hälar vidrör underlaget.
Storebror är inne i rumpa och kiss- och bajssvängen. När han rapar har han alltid sagt: "Ursäkta mitt välmående". Fina ord att ursäkta sig med som han lärt av fröken på förskolan. Nu har han överfört repliken till när han släpper ut luft ur andra kroppsöppningar också. "Ursäkta mitt välmående pruttis" meddelar han med gapskratt. Är det också inlärt på förskolan? = )

söndag 23 november 2008

Bonden

Jag förstår inte. Om man inte tycker om Bond, varför ser man då filmen? Och om man tycker om Bond, hur kan man då inte tycka om Quantum of Solace?

Någon tyckte att det inte är samma sak när han inte säger "Bond, James Bond" och ännu värre när han inte säger "Shaken, not stirred". Då förstår jag fortfarande inte. Jag vet ju redan vad han heter och det där med signaturdrink kan jag gott reservera för tjejerna i SATC. Vem bryr sig om han dricker Vodka Martini eller Cosmopolitan.

Jag säger tack och lov att de fåniga sängkammarskämten är över och prisad vare tillverkaren att det här är en egen karaktär som fungerar utan gammalt uttuggat. Förstå mig rätt. Den förtjänar ingen Oscar, men slår ett femtontal tidigare Bond-filmer med längder. Jag ändrar mig - ge gärna Judy Dench en Oscar.

Någonting som jag inte alls tycker om är titellåten. Alicia Keys är ju en favorit hos mig och ändå kan jag inte alls ta till mig den här. Rörigt och konstigt ljud.

fredag 21 november 2008

Var det här verkligen en nyhet?

Aftonbladet meddelar att People Magazine har utsett Hugh Jackman till världens sexigaste man.

Det är ingen nyhet.

Det är en sedan länge känd sanning.

Ugh ugh store hövding = )

Bokgalleriet

Det är roligt att se att Bokgalleriet tar upp kampen mot den här bloggen. Egentligen började jag ju min blogg för att samla läsupplevelser. Sedan kom jag i en schism med mig själv och Bokgalleriet kom till. Nu är det fler och fler som hittar dit, utan att jag promotar den speciellt hårt.

Tittar man på vad människor använt för sökord ser man att det är mycket "poppisbetonat" med Katedralen vid havet, Linda Olsson, Stieg Larsson, Maria Ernestam, Christina Wahldén. Döden i Venedig är en liten doldis som återkommande sökord, men det är väl så med klassiker. Jag hade dock inte mycket fantastiskt att säga om den, vilket läsaren också säkert snabbt kom fram till.

Ändå skulle det vara roligt om fler kommenterade sina läsupplevelser när man läst samma bok. Jag har ju min bokklubb, vilket är fantastiskt kul, och sedan har jag Anna som är bra på att hålla med och säga emot = )

Nu är det Oates för mig, morgon, middag, kväll. Natt också. Faktiskt till den grad att jag ringt och avbokat Maria Ernestams senaste - jag frågar mig fortfarande om jag tog rätt beslut = )

Trevlig helg!

torsdag 20 november 2008

90-talets kvinnoroman

Susanna Tamaros Gå dit hjärtat leder dig har kallats 90-talets kvinnoroman och den fick jag nys om genom att titta på Malous Efter tio. Det var Peter Jöback som fått den i handen av en bekant och talade varmt om den.

Det är någonting med kvinnoporträtt och generationsberättelser som fascinerar mig, kanske för att jag själv är så medveten om sådant jag upprepar som min mamma gör och som hon i sin tur gör för att hennes mamma alltid gjort... Att skära pannkakan med en lillemankniv t.ex. Jag skär inte pannkaka om jag inte hittar just den kniven.

Gå dit hjärtat leder dig är en stor roman i litet format och mer finns att läsa i Bokgalleriet. Det enda irriterande med den är titeln som fått mig att nynna på Shirley Clamps Min kärlek.

onsdag 19 november 2008

Det är inte så synd om mig = )

När nöden så krävde lade mina föräldrar kvällsbestyren åt sidan för att sköta och natta mina barn. Självklart målade jag upp skräckscenarion för mig själv och självklart hade jag så fel, så fel. När jag lite grann med andan i halsen hastade hem och frågade hur det hade gått berättade de att största problemet hade varit att få igång tv:n.

Barnen somnade utan problem och min senaste konspirationsteori är att barnen gör det kallt beräknande. De visar upp sig från sin bästa sida för att underminera min trovärdighet när jag beklagar mig över hur tjorvigt det kan vara att få kvällarna att fungera. På mamma och pappa verkar det som om de bara lägger ner storebror och lillebror och att dessa bara välkomnar sömnen som en vän. Jag var tvungen att gå upp och kolla så att det verkligen var mina barn som låg i sängarna. (Det var det f.ö.)

Utöver denna änglagärning var dessutom disken omhändertagen och soporna utburna. Inte bara från köket och ut på bron, utan ända bort till soptunnorna. Vilken chock för skatorna.

Inte nog med det.
Jag hade två nya tavlor av Marimekkotyg placerade i mitt kök. Det var det kvällsbestyret jag avbröt när jag ringde in päronen för barnvaktsjobbet, så nu kanske min lillasyster inte blev lika lyckligt lottad. Pilutta henne i så fall = )

Och sedan: Grays Anatomy. Älskar, älskar Christina. Med den där nye doktorn på plats blir det nog åka av.

tisdag 18 november 2008

Härlig läsning

Det bakades mjukkakor i byns bagarstuga och jag slog till direkt. De var halvljumma och doftade underbart. Det är det jag älskar med att bo i en liten by: ryktet går att det bakas, folk köar som tokiga och får med sig ljuvligt bröd förpackade i plastpåsar som byns fotbollslag i sin tur säljer. Pengarna? De går till Hembygsföreningen. Kan det bli bättre?

Härlig läsning väntar mig. Det sista bokpaketet i Pocket och prassel-utbytet väntade i brevlådan tillsammans med den bok jag beställt från AdLibris. Från hemliga bokvännen (som får avslöja sig nu om hon vill) kom Ian Rankins I de dödas namn - som jag inte läst - tillsammans med grönt te och choklad, vilket jag tackar så mycket för. Det blir spännande med en Rankin, en kopp te och filt endera kvällen.

Från AdLibris anlände Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter som vi läser med bokklubben. Fraktfritt och ändå billigare än Bokus.

Från bibblan lånade jag Blonde, eftersom jag har förstått att man ska ha läst den av Oates. Jag kan knappt vänta, men inser att det är en hel del bladvändning som ligger framför mig. Jag fick också Mp3-versionen av Katedralen vid havet. Jag har läst boken, men brukar låna Mp3-böcker åt pappa som kör vansinnigt långa sträckor i sitt jobb. Hoppas han gillar den här.

Sedan väntade också månadens Mama. Linda Rosing på omslaget var lite grann av en besvikelse då jag har så svårt för den kvinnan. Ändå ska jag ge credit åt Mama som ofta förvånat mig med sina intervjuer. De visar ofta upp en annan sida av sina månadsutsedda och kanske är det så den här gången också. Maken brukar gärna bläddra i den också och jag tror inte att det alltid har med bruttan på omslaget att göra = )

måndag 17 november 2008

Att Zlatan skulle få Guldbollen...

är lika väntat som att det var femtionde minut dyker upp ett vitrinskåp i furu på blocket. Jag bara älskar den där killen och tycker att han är så skön. Jag ser nu bara fram emot att en dag höra vad han säger = )

Det är typiskt i vårt hem att:

...hitta en dvd av tecknade Askungen när jag lyfter på en påse päron i fruktskålen.

...hitta ett flygplan fastkilat i toalettdörrhandtaget. Det hade enligt storebror varit en stor krasch och jag kunde således inte gå på toa.

...hitta magnetpusselbitar i frysen.

...beståndet av olika snabblim är större än antal mililiter flytande alvedon i kylskåpsdörren.

Varför är det så? = )

lördag 15 november 2008

Ren disk, men skitigt barn...

Undrar om han skulle klara av att köras i diskmaskinen? Kanske om man valde findisk = )

Sedan förbryllar det mig att han bara väljer gafflar när han väljer något ur bestickkorgen...

fredag 14 november 2008

Hennes värdaste saker

Jag läser i DN att barnboksförfattaren Pija Lindenbaum har fått Astrid Lindgrenpriset och hon säger själv att det hemskaste är att det betyder väldigt mycket, eftersom hon alltid tvivlar på det hon gör. Gulle dä, tänker jag då. Hur kan hon tvivla på sina fantastiska alster som får i alla fall mig och min son att både fnissa och skratta högt.

Jag känner igen både mig själv och min son när vi läser om Gittan som gärna åker pulka med Nils, men som avstår när det är många barn som åker i backen och därför blir lite för stökigt för henne. Det är dock ingenting mot för vad som väntar när hon kommer hem och där hittar tre älgbrorsor som kommer att stöka till det ännu mer när de får följa upp till hennes rum... Då är det bra att ställa bort sina värdaste saker.

Lill-Zlatan och morbror Raring är så rolig att man bara måste läsa boken för att se allt skoj. Vår fyraåring är inte lika begeistrad i den som jag är, men det kanske kommer. Jag gör nya försök om ett tag = )

Nej, hurra-hurra för ett bra pris till en bra författare. Hoppas hon aldrig tvivlar på sig själv igen.

torsdag 13 november 2008

Jag har sett Efter tio med Malou på fyran och tycker nog att det är ett ganska trevligt format med intressanta gäster, dagens bok och sköna artister. Igår gästade Jo Nesbö och jag hade inte sett det eftersom jag var mitt uppe i mitt nittiominuterssamtal med Anna. Men det går att se en hel del trevligt på Tv 4 anytime.

Helgen som var såg jag och maken Varg med fantastiske Stormare. En lågmäld berättelse om renskötaren Klemens som med brorsonen Nejla är en utdöende art som får problem när en varg river deras renar. Klart sevärd.

I helgen hoppas jag ta mig iväg för att se The Craig i senaste Bond (som jag redan bestämt mig för att jag tycker om). Jag har hört att han håller dödssiffrorna på film uppe, men hellre det än Rogga Moores sängkammaroneliners. Spännande alltså.

onsdag 12 november 2008

När man är lite förvirrad...

...kan det lätt bli så att man stoppar ner smörkniven i mjölkglaset. Då är det uppiggande att prata i telefon med en trevlig människa. Jag samtalade med Annaboda - i en och en halv timme (!) och då blev vi avbrutna av att hennes telefon ringde. Vem vet hur länge vi hade kunnat fortsätta? Det kändes rätt komiskt att sitta sju kilometer ifrån varandra och vandra från rum till rum med telefonen fastklämd mellan hakan och axeln, sätta igång en tvätt och sörpla på en kaffekopp. Vi hade ju kunnat träffas öga mot öga... Så snart jag lagt på ringde min telefon och det var pappa som undrade vem i hela friden jag hade pratat med så länge.

Tillbaka till förvirrad. När man känner sig så och man har svårt att läsa omfångsrika romaner så kan man välja korta istället. Så blev det den här gången när jag var på biblioteket. Jag ville läsa något av Joyce Carol Oates, så jag valde de tunnaste jag kunde hitta. Nu är Djur (se Bokgalleriet) avklarad och jag ska snart börja på nästa.

Skön avslappnande yoga gör att jag ser fram emot en kvällsfika framför Greys. Men först ska jag baka lite biscottis. Jag har så härligt mycket besök nu för tiden att jag måste ha någonting annat än Ballerinakex att skryta med. Biscottis och en tekopp... Välkommen hit = )

måndag 10 november 2008

Waggonet

Här är lillemans nya åk
- inte helt färdigställt,
men dock brukbart.

Det tidigare småblommigt
mossgröna har fått nytt
svartvitrandigt tyg.

Självklart har jag inga "före"-bilder av vagnen, men min förebild är Fru Mju som gav mig inspiration till detta, om man ser till min tidigare erfarenhet av att sy, vansinniga projekt.

Insidan av både suffletten och själva liggdelen blev svart. Några detaljer, som de små flikarna som viks över för att knäppa fast liggdelen fick också randigt tyg tillsammans med den lilla flärpen som man fäster runt bygeln som går att sätta dit.

I botten av liggdelen har jag fäst en bit svart bilmatta som får täcka det mossgröna som hotade att ta över hela vagnen. Handtaget är fortfarande hånfullt grönt, men jag ska försöka ändra på den saken med svart tejp som man lindar runt skaften på innebandyklubbor.

Maken har sprayat chassit mattsvart och efter ett samtal med personal på Barnens Hus verkar det som om det går att få tag på nya hjul till en vettig penning till detta förhistoriska åbäke. Det känns helt okej att snart lägga det här projektet till handlingarna och lilleman verkar nöjd. Han som aldrig brukar sova längre än en halvtimme sov hela 60 minuter i eftermiddags. Magi!

Det är typiskt i vårt hem att:

...hitta en dvd av tecknade Askungen när jag lyfter på en påse päron i fruktskålen.

...hitta ett flygplan fastkilat i toalettdörrhandtaget. Det hade enligt storebror varit en stor krasch och jag kunde således inte gå på toa.

...hitta magnetpusselbitar i frysen.

...beståndet av olika snabblim är större än antal mililiter flytande alvedon i kylskåpsdörren.

Varför är det så?

Klockan är tio och jag är helt slut = )

Rolig anektot från fredag: vi bestämde med svägeskan med familj att åka och bada. Vi skulle ses klockan 16 på badhuset. Trevligt, trevligt. Det var bara det att de åkte till Öjebyn medan maken och E åkte till Hortlax. The pool wasn't big enough for all of us?

Lilleman sover sin första middag och storebror får se på Disneychannel. Morgonen har varit...surrealistisk. Det är nästan som om vår lillebror medvetet retar den större. Den större svarar med att vara starkare - ett tag till. Mina armar värker av att hålla lilleman från att krypa upp på allt som inbjuder till det.

E har suttit vid datorn och skrivit diverse ord. Det märks att han kan stava och ljuda ord, men att det är motoriken som gör att han inte gärna skriver för hand. Han har skrivit ÄPLE, PÄRÅN, DRAKE och APÄLSIN helt utan hjälp och är mäkta stolt. Jag är förbluffad över hur duktig han är. Jag tycker inte att vi har suttit så mycket med honom, men han har däremot ofta visat intresse själv, så vi läser på flingpaket och leverpastejburkar. (Ett av de första orden han läste ut själv var "bredbar".)

Tack och lov att kaffe finns.

lördag 8 november 2008

En bra dag

Storebror har ritat sin familj. En stor mamma i mitten, pappa på andra sidan, han själv och lillebror (med en stor skrikande mun) på andra sidan. Han har varit så emot att rita tidigare, men sedan kom han och visade stolt upp denna.


Efter detta konstverk har han ritat alla möjliga människor i sin närhet och alla verk berättar en historia: farfar är arg eftersom farmor sparkar honom och det gör hon för att han tagit alla hennes äpplen... Ja, varför inte?

Lilleman är så förtjust i lekrummets store björn.
Han vinklar fram ansiktet så att han kan se honom
i ögonen och sedan pratar han med honom på bäjbiska.

Natten till idag låg han och skrattade gott i sömnen och jag tycker att det är så fantastiskt att små barn drömmer! Men det är klart - han har många intryck att smälta efter en lång dag.

Jag hade tänkt lägga sista handlaget mot vagnens färdigställande: fixa handtaget och en schysst påse, men den dyker nog upp utan dessa attiraljer mot måndagen någon gång. Nu är det snart dags för en ny kort natts färd mot dag.

fredag 7 november 2008

Tv-tid

Världens härligaste Ann Söderlund åker runt och träffar världens härligaste män och jag blir nästan mer förtjust i Ann än i männen hon träffar. Man brukar tala om tv-personligheter som går genom rutan och om det ska översättas och gälla Ann så är det mer att hon sitter bredvid en i tv-soffan.

Är det bara jag som tycker bäst om Alice i Idol. Anna - tråkig. Grabbarna - gäsp. Förutom Kevin B för han är så bra att han liksom är i en annan dimension.

Robins - rooooligt. Och sjukt ibland. Men rooooligt.

Carin 21.30 - mer sådant!

Dynastin - underskattat.

Nu gör hösten ett skutt in i vintern och då börjar den riktiga tv-tiden. Ändå är det lite som om alla serier bara hinner börja innan de gör säsongsuppehåll. Det är ju nu det ska vara trångt i tv-tablån. Men hyrfilm finns på ICA för 29 kr/dygn och det är billigt och lagligt.

Storebror sover borta och lillgeten har tillfälligt slutat leka tromb. Trevlig helg.

torsdag 6 november 2008

Snömän och en plats i solen

Jag läste ut Jo Nesbøs läskiga kriminalroman Snömannen (se Bokgalleriet) och håller som bäst på att avsluta Liza Marklunds En plats i solen. På sista tiden har det dock bara blivit två-tre sidor åt gången och läsningen blir minst sagt sporadisk.

Jag har beställt en massa läsning på bibblan, men de har ovanligt nog inte kommit ännu. Det är både mp3-böcker och inbundna romaner. Jag hade hoppats att jag skulle få något innan helgen, men jag får nog åka iväg och köpa en liten pocket istället.

Det är ju dessutom dags att skicka iväg det sista pocket och prassel-paketet, så nu måste jag tänka ut någonting bra åt min hemliga bokvän.

onsdag 5 november 2008

Den som undrar varför jag inte prenumererar på PT...

...kan undra no more. Min man läste upp följande telegram ur dagens nätupplaga:

Presskonferens om Carolin-fallet GÄLLIVARE
I morgon torsdag kommer polis och åklagare att hålla presskonferens i det så kallade Carolin-fallet. Presskonferensen, som blir klockan 09.00 i polishuset i Gällivare, är utlyst för att delge media de faktiska förhållanden i utredningsarbetet som nu är kända och möjliga att ge allmänhet och media - och för att ta död på de många rykten och spekulationer om vad som egentligen hänt den mördade Pitekvinnan som florerat den senaste tiden. Vid presskonferensen kommer både kammaråklagare Ulrika Schönbeck, som är förundersökningsledare, kammaråklagare Anette Ölmbro och poliser från spaningsledningen att delta.


Rött = korkat formulerat.
Blått = syftningsfel. Ett olyckligt sådant.

Vad vore _i_eå utan PT? står det på någon t-shirt jag sett, men mitt svar är - inte så mycket sämre i alla fall.

tisdag 4 november 2008

Ur barnamun

Ja, nu har han gjort det igen. En liten pojke med stora ord. Igår vid frukosten utspelade sig följande samtal:
- Mamma, alla i den här världen och i den här byn ska ju dö.
- Ja, alla ska ju dö, så är det.
- Ja, och då kommer de upp till himlen och får bo i sitt hus.
- Ja, så kanske det är. Jag vet inte hur det är i himlen, men så kan det vara. Känner du någon som är död?
- Ja. Olga är ju död.
- Mmm. Det är hon.
- Och Jesus. Han är ju också död.
- Ja, det förstås. Känner du Jesus?
- Ja, han brukar vara på barntimmen ibland. Fast man kan inte se honom.
Jag var tvungen att ta en paus i utfrågningen för att skratta, men nickade. - Nej, just det. Det är ju Jesus vi ber till när vi läser Gud som haver. Då pratar vi ju med Jesus och Gud.
- Ja, fast Gudrun såg jag på bönhuset flera gånger i söndags.
Nu var jag tvungen att skratta högt. - Ja, men vet du att Gudrun kan man alltid se.
E såg fundersamt på mig och sade sedan, nästan besviket: - Jaha.

En stund senare kom han ut ur sitt lekrum och sa: - Vet du mamma. Lillebror får låna alla mina grejer.
- Det var generöst av dig.
- Vad sa du?
- Generöst. Du är generös när du delar med dig av dina saker. Annars är man egennyttig när man säger att ingen annan får röra ens saker. Men att vara generös är någonting fint.
- Det var fint sagt. Tack så mycket.

Så enkelt är det. Som avslutning kan berättas att han utanför IKEA i Uppsala utbrast:
- Herregud så många vagnar.

Så nu lägger vi den här dagen i Faderns och sonens och den helige Gudruns händer. God natt.

söndag 2 november 2008

Julafton kom tidigt i år.

Familjen var på besök hos gammelmormor (barnens pappas mormor alltså) och i bilen hem fick detta följa med:

Tekanna, sockerskål, te- och kaffekoppar i härligt mörkbrun stajl á la Arabia Ruska.

Jag har försökt fråga andra som skulle kunna göra anspråk på den om de verkligen inte vill ha den, men de har bara skakat på huvudet. "Vet de egentligen vad de gör?" tänker jag då, men tar tacksamt emot denna fina, fina gåva.

Te, anyone?

lördag 1 november 2008

Att älska Sex and the city och Google.

Jag gillar Sex and the city. Jag skrattar, blir generad, småförbenad ibland, men alltid underhållen. Att man sedan sett alla avsnitt både två och tre gånger spelar ingen roll. Om inte Tv3 Sverige visar avsnitten så gör Norge eller Danmark det.

Vissa scener och repliker biter sig fast (ja, jag gillar filmrepliker), men också musik. När jag låg på britsen och var mitt uppe i en välbehövlig ansiktsbehandling på Stadshotellets spa (present från mina underbara mentorselever) spelades ljuv musik i högtalarna och jag låg där och ömsom slappnade av, ömsom identifierade musikstyckena som framfördes. Så kom denna:



Jag har en speciell plats i hjärnan för sådana här saker, men den här gången gick jag bet. Jag kunde inte alls komma på var jag hört stycket förr. Jag bara visste att jag hade hört det i någon film eller, just det, tv-serie. Jag spelade den på pianot för maken, men han visste inte heller. Det dröjde ungefär två månader innan jag kom på att det var när Charlotte fått missfall men samlar ihop sig och går till lille Bradys födelsedagskalas.

Sedan har jag spelat den här slingan på pianot hemma bara för att komma ihåg hur den går, för jag tycker att den är så vacker. Sedan slog det mig; google. Detta underbara verktyg som bara blir bättre och bättre. Jag hann knappt skriva in Sex and the city som sökord förrän jag fick förslag och ett utav dem var "music". Sedan var det bara att orientera sig bland avsnitten och sedan leta på You Tube (för övrigt lika fantastiskt).

Kompositör Gabriel Fauré.

fredag 31 oktober 2008

Produktivitet och träningstips

Om Brio skulle tillverka sina barnvagnar i samma takt som den jag håller skulle varje vagn kosta sisådär 30.000 kr i runda slängar. Bara smådetaljer kvar, men ack så svårt det är att få till. Med en bäbis som leker galen get så går det ännu långsammare. Nanny hitåt, tack.

Den som inte har råd att köpa träningskort kan få låna min bäbis tre dagar i veckan. Man får öva upp både styrka och smidighet. Och koordination. Och, numera, omplåstring. Hans hjärna tror att han kan gå och stå själv, men det tror inte resten av hans kropp. Det enda positiva är att han ramlar på olika sidor annan var gång, så bulorna är i alla fall symmetriskt utstående.

onsdag 29 oktober 2008

En applåd för lilleman!

Han har lärt sig klappa händerna idag. Det blir någonting att briljera med när han ska på 10 mån.kontroll. Tydligen kollar man inte sådant förrän på 18-månaderskontrollen. Vilket A-barn, va?

Treåringen är som sagt mycket för bajs och varje gång han gjort stora A har han en berättelse om vad hans bajs har skapat: här om veckan var det en gubbe som satt och metade, i förrgår var det en stor borg med kanoner och bland andra klassiker kan nämnas ett "J", tre får och en sjö full med fiskar. Ni ser det framför er kanske?

Sitter och sneglar på roliga "Music and lyrics" där Hugh Grant är Popsångare á la föredetting och hela filmen andas gammalt åttital. Musikvideor, dans, syntpiano, affischer... Helroligt. Och nya stjärnskottet Cora som med ungdomlig vishet frågar "Do you want to see the roof? It's upstairs." Fantastiskt.

Det är många dagar att köpa presenter till

Min bror har nyss fyllt år, min pappa är näst och sedan är det fars dag innan E fyller fyra. Det är inte så att det saknas uppslag till presenter till en blivande fyraåring, men det är snarare det där att få lite balans på inköpen. Snart är det ju jul, dessutom.

Ibland får man någon snilleblixt och tänker att DET ska jag köpa. Sedan glömmer jag bort det. I bästa fall har jag skrivit upp det, men har glömt av var jag skrev ner det så det är kört i alla fall. Det är fallet med pappa. Jag vet att jag fick en jättebra idé för inte så länge sedan, men det är long gone.

Fars dag är inte lika prestationsångande, men berätta gärna vad ni ska ge era pappor. Tips mottages tacksamt. Treåringen är bara så rolig när han inte kan låta bli att tala om i förväg vad vi köpt.

måndag 27 oktober 2008

Yoga - jodå...

Visst. Sure. Inga problem. Aktivt förmiddagspass med ståpositioner slutade med att jag hade lilleman liggandes under mig när jag stod i hundpositionen och han tryckte sina fötter mot mina armar. Den hunden gick inte. Så jag pussade I - eller Strävarn som jag numera kallar honom - tills han kiknade av skratt. Det är också bra för själen.

Trötta barn somnade i bilen efter lekförmiddag hos goda vännen. Det är en ren fröjd se pojkarna leka tillsammans och höra dem skratta och faktiskt konversera med varandra. Mammorna hann också prata. Man faller nästan varandra i talet för att hinna få ur sig så mycket som möjligt, men det känns bara bra = )

Dagens frågetecken är varför min man envisas med att ha mobiltelefon. Den fyller ingen vidare funktion eftersom den antingen är satt på ljudlös eller saknar batteritid. Jag träffade honom nyss när jag körde hem från stan och han bara vinkade. Mig veterligt ska han vara på jobbet den tiden, men det får väl bli en underhållande middagsberättelse.

Och sedan, bara oviktigt vetande, så har jag aldrig sett så många överkörda ekorrar som jag sett de senaste dagarna.

söndag 26 oktober 2008

Lyckan, kärleken och ryck mig i fjärden

När jag försöker sätta ord på vad som är lycka för mig vill jag bara kisa med ögonen, som om det skulle bli klarare för mig, för jag får en känsla av att jag borde veta. Det är dock helt omöjligt. Det är som, ni vet, att man nästan vet och man letar och letar och kisar lite till med ögonen, näsan rynkas och jag hinner nästan tänka att "Oj, jag kanske aldrig har varit lycklig". Men det har jag ju. Och jag känner mig lycklig flera gånger om dagen. Och olycklig också. Och en massa andra känslor.

Jag har läst Elizabet Gilberts Lyckan, kärleken och meningen med livet och jag har skrattat. Det är en förlösande bok och det finns många sidor jag skulle vilja vika hundöron på. Men det kunde jag inte, för det var Annas bok och den verkade helt oöppnad när jag fick låna den. För övrigt - den kom levererad med post (!) och för detta kan jag bara tacka så mycket. En mer koncentrerad reflektion finns i Bokgalleriet så kika gärna in där också.

Det finns mycket att säga om boken, men det är framför allt Elizabeth Gilberts tankar och upplevelser av andlighet som har fascinerat mig, säkert för att det känts mer aktuellt för mig de senaste veckorna. Men det är samma sak i mitt liv som i hennes - lyssnar man och väntar så händer det grejer, det är bara det att det sker på helt olika sätt i olika människors liv. Tänk att jag aldrig lär mig det utan bara surar och är missmodig = ) Då är det trevligt att ha fel för en gångs skull.

Lite smygigt får dock människor i min omgivning bli utsatta för lite religion = ), för när jag säger att jag tänker på en person betyder det att jag ber för henne. Det kan låta halvfanatiskt för en annan men det är inte så dramatiskt - bara en tanke uppöver där man önskar någon allt gott. Avslutat med ett amen.

Min lillgamle son påminde mig om att han bara är just tre år, going on fyra, när han kom hem från bio med morfar där de sett Mamma Mu och Kråkan och sammanfattade handlingen. Faiblessen för filmcitat har gått i arv, men när han återger Kråkans "ryck mig i fjädern" blir det "ryck mig i fjärden" och hjärtat svämmar över av glädje och kärlek.

Puss och gonatt.

fredag 24 oktober 2008

Kexet faller inte långt från kartongen...

... så mina barns galenskap är nog bara
en spegelbild av min egen. Eller vad tror ni?

Treåringen har valt kläder själv idag. Syns det?












Och lilleman vägrar vara i sin gåstol. Syns det?

Hela förmiddagen ägnades åt storrengöring av telningarna.
E satt i badet och lekte med sin Elias Räddningsbåten och
den trumpne Tråle. Han ropade hela tiden: "Mot undsättning"
och till slut frågade jag vad det betyder.
"Att jag ska hjälpa någon."
Så enkelt. Självklart visste han det.
Sedan vill jag bara påminna om att tända ljus för Carolin ikväll
klockan 20.00.

torsdag 23 oktober 2008

Tänd ett ljus för Carolin

Fredag 20.00 uppmanas alla att tända ett ljus för Carolin.

Det var så fint. Jag fick ett SMS idag med den uppmaningen. Nu skickar jag den vidare till er. Mina tankar går främst till Annika och resten av familjen som varje dag finns i mina böner.

Tre- snart fyraåringen vill...

...gärna spela indebandy.
...köra sin radiostyrdia bil.

Han säger ingenting på ett direkt sätt om han anar att en annan människa kan ta illa vid sig. Farmor frågade han om hon hade bortstat tänderna, varpå hon svarade ja. "Då har du nog många tandtroll."

På dagis fick han vatten att dricka innan vi skulle åka hem. Så tittade han på mig och sa: "Mamma, när vi kommer hem, kan jag få KALLT vatten då?"

Igår när jag påminde honom om att han skulle till dagis tittade han fundersamt på mig: "Men om jag frågar dig om jag känner mig lite sjuk?"

Sedan idag, kom det som jag väntat på.
"Mamma, jag vill inte ha en sån här busig lillebror."
"Jag är ledsen, men det var den enda vi fick och vi får nog inte lämna tillbaka honom."
"Jaha."
"Vad tycker du att vi ska göra då?" frågade jag och hade en mindre permanent lösning än treåringens, för han svarade:
"Vi kan väl kasta honom i sopkorgen."

Det bor en liten maffioso i oss alla. Ståplats i Riddarfjärden minst.

Mera utmanad

Jag har ju blivit utmanad av Karro också och de svaren kommer här:

Vilken mat äter du ofta?
~ P: pasta, potatis, pmörgåsar och porv.

När du är på kalas, är du den som sitter eller den som hjälper till att duka av?
~ Det beror på samtalsämnet. Är det mycket jobb eller uppvärmining av hus så dukar jag av. Jag dukar också av om jag får vibbarna att det är okej att röra mig i den andres kök.

Var sitter du helst när du bloggar?
~ Vid datorn, fniss. Nej, i soffan. Dåligt skämt. Glöm det.

Köper du ofta triss?
~ Eh, nej.

Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
~ Norrfällsviken sommaren 2002, jag var nygift och jag och min man hade bara tre dagars ledighet tillsammans, eftersom vi var nyutbildade och jag var utan fast jobb. Men trevligt var det och underbart vackert. Att jag sedan älskar Barcelona är en annan sak.

Vilken tv-kanal tittar du mest på?
~ Egentligen 5:an, men tv 4 är rätt bra också. Och ettan.

Vilket är ditt favoritvin?
~ Jag är inte så väl bevandrad i vinets värld, men en favorit är Lindemans. Man kan säga att det är basen och de flesta andra är utflykter.

Jag har utmanat så många så jag tänker att den som vill får ta sig an denna.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Anna.

Tre saker jag går igång på:
~ Oscarsgalan. Älskar film, älskar monologen kvällens värd får inleda med och älskar sångnumren.
~ Mat - alla möjliga rätter och om lyckan ska vara total: efterrätt.
~ En bra berättelse, bok- eller filmform.

Tre saker jag inte kan vara utan:
~ Familjen/Mina barn. Fast frågar någon just nu skulle jag gärna pröva på att längta efter dem någon gång. Vi är tillsammans 24-7.
~ Mina mjukisbyxor som jag praktiskt taget bor i just nu. Typiskt nog får jag aldrig så mycket besök som när jag tagit på mig dem.
~ Avsaknaden av Kaffe skulle onekligen göra min livskvalité lägre, så det vill jag inte vara utan.

Tre saker jag ångrar:
~ Att vi köpte vår Volvokombi som sakta men säkert faller i bitar, gör oefterlikneliga ljud och som leker julgransbelysning emellanåt.
~ Att jag inte insett tidigare att t.ex. jobbet bara är ett jobb, att allt ordnar sig även om man inte tror det ibland (pengar, alltid dessa pengar) osv. Det skulle kunna bli en ändlös lista, så det får räknas som tre saker.

Tre saker som gör mig glad:
~ Mina barn.
~ Svenska komiker som Hipp Hipp och Galenskaparna & After Shave.
~ Serier på tv: Men in trees, Grays Anatomy, Gossip Girl, Sex and the City... You name it.

Tre saker som gör mig arg:
~ Trångsynthet.
~ Fantatism - vilken sort det vara månde.
~ Våld.

Tre människor jag beundrar:
~ Lottie Knutsson. Fler borde vara som henne och agera som hon gjorde.
~ En person på mitt jobb som kan säga vad som helst, men människor går ändå därifrån leende.
~ Jesus. Fånigt va', ha, ha. Men han hade det inte lätt. Snacka om Man on a mission.

Tre saker jag skulle vilja göra:
~ Säga upp mig från mitt jobb och komma på vad jag egentligen är ämnad för.
~ Resa till USA. Det blir nog två punkter av det här. New York och mycket annat.

Tre Tv-program jag ser:
~ Grays Anatomy.
~ Gossip Girl.
~ Damages såg jag när det gick tidigare och tyckte att det var läskigt bra. Nu ser jag In treatement som är fantastiskt.

Tre saker på önskelistan:
~ Att "Tre saker jag vill göra" ska gå i uppfyllelse.
~ Att vi aldrig må bli snoriga igen.
~ Att jag får ha mina nära och kära hos mig länge, länge.

Tre bloggar jag inte kan vara utan:
Jag tackar för Annas goda vitsord. Det är jätteroligt att någon vill läsa mitt strunt. För strunt it is. Men jag skickar tillbaka den uppskattningen, för Annas blogg är den första jag går in på varje morgon när jag surfar runt på min lista. Sedan är det Kafferepet - varm, älsklig och proffsig. Fru Mju's känns nära och aktuell med sm¨barnsfix och mycket pyssel. Hon har fått mig att börja sy om m in vagn, det ni!

Jag skickar vidare till Karro, Annaboda, Gretagarn och varför inte Fru Mju!

onsdag 22 oktober 2008

Nu är det snor igen, ja nu är det snor igen

...och snoret varar hem till påska. Mina barn tål inte stockholmare.

Dålig sömn, taskigt humör, gnäll och tung andning. Och det är bara jag. Det är ännu värre för barnen. När vi var ute och promenerade i vackra hufvudstadsomgivningarna gick jag med E i ena handen och hans kusin E i andra. De nös växelvis och hade väldigt roligt åt det då. Nu är E inte lika lättroad.

Själv fick jag mig en spraydusch av barnens kusin E när jag hjälpte honom på med överdragsbyxorna. Sedan log han älskligt och allt var förlåtet. I producerar snor i raskare takt än vad Volvo varslar folk.

Oh, what a beautiful morning... Just nu känner jag för att börja knarka eller någonting = ). Kanske det räcker med kaffe? Ska pröva i alla fall.

måndag 20 oktober 2008

Sagan om min ring...

Sagan om min Efva Attlingring är all. Den tog slut under fredagen när min bror bokstavligen sågade den av mitt finger under stockholmsvistelsen. Omständigheter gjorde att mitt finger svullnade upp och ringen stasade av blodet i fingret. Det blev värre och värre och istället för att sitta i ett akutrum en halv dag gjorde vi pinan kort i brorsans kök. Eller kort och kort. Det tog 45 minuter att få av eländet. Det är något dramatiskt med en sådan ordentlig spricka i så tjock och bred ring. Jag sörjer den dock - det var min 30-årspresent från maken.

I övrigt var helgen succé och jag är numera glad gudmor åt en otroligt söt liten stockholmstjej. Återkommer.

torsdag 16 oktober 2008

Lilleman dansar hula-hula

när Backyardigans sjunger i barnprogrammet med samma namn. Han står vid en låda och rör höfterna i elvislik stil, biter ihop kring nappen och gör väsande "shooo"-ljud till.

Ganska trevlig programidé, Backyardigans. Fem figurer som träffas på bakgårdarna till sina hus och leker tillsammans. Det dröjer inte länge förrän trädgårdarna förvandlas till den lek de leker: de besöker Medusa, förvandlas till Sinbad, träffar snömän, letar reda på sjöjungfrur... Och så sjunger de. Kanske är det därför jag gillar programmet, eftersom jag är en sucker för musikaler. Således också lilleman.

Mer sång i vardagen = )

onsdag 15 oktober 2008

Bokpaket nr 2

Bokpaket nr 2 damp ner i lådan igår och detta var innehållet: Patient 67 samt choklad i alla möjliga former och smaker. Men, tänker någon, det är ju bara en chokladkaka på bilden.

Ja, resten åkte ner i min och snart-fyraåringens mage och har vid det här laget fortsatt sin resa i livets hjul. Så att säga.

Boken har jag visserligen redan läst. Eller lyssnat på. Det var för några år sedan när jag torkade fönster här hemma och det är en av storfavoriterna i genren, så det gör mig inget att vara ägare till den. Det kan dock hända att det blir en present till någon som inte läst den. Jag gör ofta så med böcker jag läst och tyckt om - lämnar den vidare för någon annan att njuta av den och som vi sedan kan utbyta upplevelser av.

Nu tvätt, packning och bilstädning inför stundande hufvudstadsbesöket.