Gläppsyr

Vi har dekorerat pepparkakor i dag - med gläppsyr, som treåringen uttrycker det. En blandning av lypsyl och glasyr, kan tänkas och han hade mycket riktigt lika mycket glasyr på läpparna som på pepparkakorna.

Sjuåringen har hittat ett worddokument där han har skrivit en saga för ungefär ett halvår sedan. Han upptäckte genast en massa felstavningar och avsaknad av mellanslag mellan ord och började rätta sin egen text. Jag försökte få honom att sluta, eftersom jag så gärna vill ha kvar felstavningarna och de påhittiga ordformerna, men det syntes på honom att det blev för jobbigt att lämna. Nu har han bytt ut ordet "jede" mot "gav" och "bode" mot "bodde". Han är mycket lik någon jag känner...

En riktig höjdardag till ända

Å, vad jag behövde en dag som denna. Idel ädel ljuv och positiv energi. Jag jobbade på som en gnu på jobbet i dag och fick massor gjort. Tidsbesparande, snyggt formgivna och intressanta uppgifter som ska fyllas i och diskuteras.

Efter lunch besöktes min religionslektion av ett par som berättade om hur det är att leva som jude i Sverige. Vi fick smaka matzas, maror och mycket annat under tiden de berättade om olika intressanta erfarenheter. De hade med sig stora tvättkorgar med tavlor, kippor, bönesjalar, dreidlar (heter det så i plural?) och vi pratade om jiddish, högtider och vådan med att fira sabbat när solen aldrig går ner under sommaren.

Mina fina elever satt som tända ljus och var artiga, trevliga, vänliga och intresserade. De sade inte ett knyst, trots att vi satt ner i nästan två timmar. Jag blir så stolt och glad över hur fint de uppför sig och våra besökare berömde dem mycket efteråt.

Mina nya glasögon får mig att se bra och jag är så glad över det också! Största skillnaden är mörkerseendet och det är egentligen helt sjukt att jag inte har tagit tag i det här tidigare.

Jag har avslutat kvällen med ett tjejgäng som jag inte har träffat på länge och känner att jag har fått motionera skrattmusklerna ordentligt. Jag bjöd på vit chokladmousse och det blev en bra avslutning på en helskön dag. Shalom!

Å herre min skapare vad jag har lite att göra... eller inte.

Midvinternattens köld är hård,
pärlorna gnistra och glimma,
alla pyssla i enslig gård,
skräpigt under kvällningstimma.
Maken visslar sin bilfixarsång,
går i garaget gång på gång,
snön lyser vit på taken,
endast treåring är vaken.

Ligger där ensam i egen bädd,
liten och envis som synden,
säger att han nog är lite rädd,
men sjunger sen fint om rymden.
Sjunger om ekkorn som satt i gran,
sjunger om Jan Banan som gick på stan,
somnar sen sött under varm, mjuk filt,
kommer sen under natten snurra vilt.

Sjuåring undrar vad renen heter,
på andra språk än det svenska,
men reindeer är svårt om man är petimeter,
och han får snart nog av det utländska.
Själv är jag trött men nöjd ändå,
för jag vet nog vad som väntar då,
när skolan är över för den här hösten
och jag äntligen får vila rösten.

Då blir det ledigt och kära vänner,
samlas tillsammans och äter gott,
släkt och framförallt syster återvänder,
och man känner åter kraften så smått,
rinner in i kroppen och då kan det smaka
med både glögg, sill och pepparkaka,
men glöm inte det viktigaste av allt,
se till att du alltid får plats med en palt.

Å herre min skapare vad jag har lite att göra. Eller, egentligen har jag inte det. Jag har tillräckligt mycket att göra, men fungerar bäst under press, så jag sitter här och samlar lite tidspress. Det går ganska bra om jag får säga det själv.

Sju år

Hur är det möjligt att jag har ett barn som är sju år gammalt? Hur kan det komma sig att han sitter här och läser själv, kan klockan, räknar addition och subtraktion upp till talet 19... När lärde han sig det? Hur? Alla kloka saker han säger, alla humörsvängningar han visar upp, hur blev han som han blev?

I dag har vi firat honom i alla fall och det är en mycket nöjd, om än trött, kille som sitter framför tv:n just nu.

Ute blåser det och lamporna blinkar till med jämna och ojämna mellanrum. Blir det strömavbrott blir det en tidig kväll för oss allihop. Blir det inte strömavbrott tror jag minsann att det blir en tidig kväll i alla fall.

För hjärtat är livet enkelt

Jag och pojkarna är nyss hemkomna från minnesstunden för fritidspedagogen som gick bort i helgen. Det blev en fin stund med ljuständning och avskedshälsning. Mina barn är mycket fåordiga om vad som hänt, men snart-sjuåringen drömmer om att någon närstående går bort. För treåringen är det enkelt:
-Om jag ser en tår på dig mamma så ska jag torka bort den. Nu ser jag en! Sitt still så ska jag torka dig!

På mannens parkeringsplats gapar det tomt och det känns fint och symboliskt att det är synligt så konkret att han fattas. Någon har tänt ljus och det lyser upp så fint, både på morgonen och på eftermiddagen.

Jag tänker på ett citat av Knausgård: För hjärtat är livet enkelt: det slår så länge det kan. Sedan stannar det.

Lika enkelt livet är för hjärtat, lika förunderligt är det för mig att en människa kan finnas till en dag och sedan inte finnas till nästa dag. Det gäller inte bara den här personen, utan alla.

Stort. Svårt. Jobbigt. Dyrt. Men mest svårt.

Jag tror att barnen känner på sig när det är fotboll på tv. Telefonringare och hälsapåare känner också på sig sådant. Jag har valt fotbollen framför Grey's i dag. Det är stort.

Jag testar glasögon och är rätt kluven. Svårt. Jobbigt. Dyrt. Men mest svårt.

Så går det.

Nu har jag skrivit flera grejer här och sedan tagit bort allt igen. Det säger en hel del om hur jag tycker att det går just nu.

Dagens jobbiga och fina

Personalen på skolan var fantastiska på att ta emot eleverna i dag och möta dem i det svåra som har hänt. De har berättat och frågat om fina minnen. De har förklarat praktiska delar: varför flaggan sitter på halv stång, att det kommer en vikarie, varför många är ledsna. De erbjuder samtalshjälp för stora och små och en minnesstund kommer att hållas senare i veckan dit alla är inbjudna. Jag är så tacksam över att jag har kunnat vara med hela dagen i dag. Att få sitta tillsammans med sitt barn och ta in allt och senare svara på frågor, det känns fint.

Stämningen har varit speciell. Det har varit lågmält och finstämt, med tända ljus och skön bakgrundsmusik. Barnen har ritat teckningar och skrivit brev. Sedan har de jobbat med matte eller färglagt glada fjärilsbilder, allt efter behov och humör.

Föräldrar var välkomna och det tror jag var en viktig punkt de var tydliga med. Jag som förälder tänkte först att skolan kanske vill sköta det här på egen hand. Jag hade tagit ledigt sedan tidigare, eftersom jag hur som helst hade tänkt hälsa på en halvdag på skolan, innan vi visste vad som hade hänt. Nu blev jag kvar och det kändes bra.

För barnen kom de praktiska frågorna först: vem ska ha gympa med oss på torsdag? Sedan kom de andra frågorna: var är han nu? Sedan berättelserna om vad barnen själva har varit med om; farmor och mostrar och andra som har dött.


Det är en stor, varm man som saknas det där stället nu och han kommer verkligen att lämna ett stort tomrum efter sig.

Vad vet man

Min son satt på ena sidan av en glasruta i dag medan jag satt på andra sidan. Han var på simträning, men innan barnen kunde hoppa ner i vattnet satt de uppradade på en bänk och väntade på att bli uppropade. Jag hör inte vad han säger, men jag ser att han vänder sig till pojken bredvid sig och säger någonting. Den andre killen lyser upp och skrattar. Sedan är det hans tur att säga någonting och de skrattar gott båda två. Händerna åker upp i yviga rörelser och sedan gapskrattar båda.
- Vad pratade du och den andre pojken om när ni skrattade så mycket? frågade jag senare, eftersom jag kände mig dödligt nyfiken på vad min son väljer att konversera en för honom tämligen okänd pojke om.
- Vi sa att tänk om man kunde sticka in handen i huvudet och dra ut hjärnan genom örat. Så mycket vatten man skulle få i huvudet då.

Men självklart.

Vad vet man om hur livet kommer att se ut från en dag till en annan? Inte mycket. Vi fick beskedet att en person som jobbar på skolan har gått bort och vi har försökt förbereda sonen så gott det går. Vi har berättat vad som har hänt och att det kan vara så att många, både vuxna och barn, kommer att vara ledsna i morgon. Vi har också sagt att han får fråga hur mycket han vill om vad han än vill.

Märkligt för mig som förälder är att det är en person, som min son har en närmare relation till än vad jag själv har , som har gått bort. Personen har varit enormt uppskattad och kommer helt klart att vara saknad.

Fråga bibliotekarien

Jag sitter och läser Fråga bibliotekarien på dn.se och skrattar gott. En slagkraftig människa till att svara på allehanda frågor. Vad sägs om det här:


Ville du hellre bli författare?
Jag har hört att alla bibliotekarier är misslyckade författare. Är det sant?

Nyfiken

SVAR: Nej, det är litteraturkritiker som är misslyckade författare. Bibliotekarier är misslyckade litteraturkritiker.

Dagens treårsvidsom

När man inte vet
så kan man inte
vad det är som man frågar om.

Dagens visdomsord från en treåring.

Kukmamma

Jag köpte det här söta 100-bitarspusslet på Röda Korset i dag. Ett pussel med några år på nacker som säkert har samlat en harmonisk familj i gemenskap...


...tills jag läste det här på insidan av locket. "Kukmamma" har någon skrivit. Så mycket för den harmonin = )

Sen bidde det de här två ljusstakarna också. Om jag tänder ljus och dukar upp med min Ruska-servis blir det teparty för hela sjuttiotalsslanten.

18 dl rågsikt, änglars svar och fotboll

När du ska baka ett bröd som innehåller 18 dl rågsikt och tänker om bunken du tagit fram att "det går aldrig" - då har du oftast rätt.

Jag har läst Stefan Einhorns Änglarnas svar och tyckte den var lite bra. Den är omskriven i Bokgalleriet om du är nyfniken. Jag hyser en förkärlek för berättelser om det judiska och i den här finns både legender och levnadsöden som får dig att rysa, först av fasa och sedan av välbehag.

I övrigt har det varit en bra dag. En dag när saker och ting har ordnats upp. En dag när jag har hunnit med allt jag behöver. Nu känner jag mig nästan rastlös eftersom jag inte har tusen saker hängande över mig. Jag behöver dock inte oroa mig. Det lär hänga över mig tids nog. Men nu är det fotboll.

Hjularmål

Snartsjuåringen låg i sängen vid läggdags och fantiserade om snygga och coola mål man skulle kunna göra i fotboll. Bland annat om han hade spelat fram bollen snett bakom backen så att backen inte hann med och att han sedan kunde hjula och slå in bollen med foten när han slog runt med kroppen.

Det är skönt i mamma- och fotbollshjärtat att han tänker på sådana saker. Att han myser med stora visioner om extraordinära mål.

Treåringen gäspar stort och säger att han inte kan somna. Att han inte är trött och att han... zzzzzzzz.

Mitt sjätte sinne och mitt norra öga...

När maken ska köra lastbil och behöver sin plånbok (där hans färdskrivarkort finns) och det visar sig att plånboken saknas - då är goda råd dyra. När allt är digitaliserat finns det inte så många alternativ: plånboken - och färdskrivarkortet - måste återfinnas.

Vi letade här, vi letade där, vi letade ta mig rackarn ävrywär, men det stod inte att finna. Han åkte till och med till en annan by och letade på gräsmatta och i kapprum, men nej.

Då tog jag min lilla ficklampa och gick ut för att titta på gräset. Sedan var det som om ett sjätte sinne ledde mig till svärfars, in i vardagsrummet där jag visste att maken hade suttit i en fåtölj. Jag dök ner till knähöjd - och vad skådade mitt norra öga om inte plånboken, fastkilad mellan fåtöljen och den lilla spak som gör det möjligt att luta sig bekvämt tillbaka i halvliggande position.

Lättnaden i makens ögon var inte att ta miste på. Om det var för att han fick tillbaka plånkan eller om det var för att han skulle få åka iväg på jobb förtäljer inte historien, men snipp, snapp snut så var helgen slut.

Sexårings engelska, treårings logik och naturens kristyr

När en sexåring sjunger sin favoritlåt blir "you ranaway, now..." till "gone away, Sam". Lillebroren lär sig genom att ljuda samma saker som storebroren. Allt detta till föräldrarnas stora förtjusning. Han har bra smak i alla fall. Det är en skön låt av Rise against, Audience of One.

När lillebroren biter sig själv i fingret, under det att han tuggar i sig gurka, finns det ingen tanke om egen förskyllan. Det är fingrets fel! Han bara åt gurka och så kom fingret in i hans mun. När han ramlade nerför trappen stod han bara som vanligt tills trappen for undan. När han dunkade huvudet i tvättfatet blängde han ilsket på mig och frågade varför tvättfatet stod just där!

Ute är det bedövande vackert. Det ser ut som om hela naturen är dekorerad med kristyr, så jag sitter och tänker att det blir bra med en promenad efter kaffet. God helg.

Med lite vaddering kan du använda den som trosskydd

Jag skulle kunna vara himla taskig och liksom skriva hur himla tunn den här boken liksom är. Man skulle liksom kunna säga att om den bara hade varit lite typ vadderad så hade den typ gått att använda som trosskydd eller nått, för så himla tunn är den.

Det handlar då så här om Nadja, då, som typ är 44 år gammal och som så himla gärna vill ha en unge. Hon kan typ inte få egna barn så hon måste som liksom adoptera en. Det är bara så himla typiskt att Kina typ stänger möjligheten för ensamma mammor precis när Nadja liksom har kommit så nära att få en unge. Däremot kan hon få en unge om hon hittar sig en man, vilken som helst, som kan gifta sig med henne inom typ 28 dagar.

Då är det så himla tur att hennes himla syrra måste ha någon som kan bo i deras hus uppe i lappmarken medan hon själv typ måste åka till Paris och ha en massa sex med den karl hon är gift med eftersom de bråkar så himla mycket. Och SÅ HIMLA TUR att det finns en ogift karl i Missångerträsk, som vill gifta sig med henne - bara hon är ärlig. SÅ HIMLA TYPISKT att hon ljuger typ APMYCKET och att renmannen då inte vill gifta sig med henne längre.

Så stockholmskt att Peter Jöback är på Nadja om obetalda fakturor och att kungen och Silvia roas av ett talande treorör, men faktiskt himla surrealistiskt och aproligt att allt barkar i slutet.

Nu kanske det låter som om jag liksom APHATAR den här boken, men det GÖR JAG INTE. Jag har skrattat APMYCKET under de 49 minuter den tog att läsa. Om man inte läser bara vartannat ord tar den ungefär dubbelt så lång tid att läsa, men den är himla rolig om man inte stör ihjäl sig på hur tunn den är.

Från typ Piratförlaget. Glada hälsningar från Missångerträsk.

Pedagogiska omdömen är som den manliga kärleksförklaringen?

Treåringen har en kompis som ska få glasögon. Han har hört att man kom på att pojken behövde glasögon eftersom han gick in i saker och ting hela tiden. Nu har min treåring kommit på en ny lek: att snurra omkring och stöta in i grejer när han låtsas att han behöver glasögon.

Vi har fått hem de pedagogiska omdömen som är gjorda på snart-sjuåringen. Man ska inte skita i sin egen trädgård, men pedagogiska omdömen är inte att leka med. Vad säger de? Vad säger de inte?

Min personliga teori är att det lite grann fungerar som den manliga kärleksförklaringen: "jag har ju sagt en gång att jag älskar dig och om det blir någon skillnad så säger jag till." Det pedagogiska utlåtandet är en samling formuleringar som i standardfraser talar om att allt fungerar. Om det inte fungerar så säger man till.

Ironi och en stjärna på himlen

Visst kan man kalla det ironi när en bunt elever fuskar på en skrivuppgift i etik. Det har hänt i alla fall och man måste ju skratta.

Det kom en man från en by inte långt härifrån och när han åkte för andra gången hade han tagit två bilar med sig. För detta är han värd att få en stjärna på himlen uppkallad efter sig. Han betalade till och med pengar för dem. Bara en sådan sak.

Min treåring använde i dag ordet "förmodligen" helt korrekt i en mening. Lysande.

Min skolpojke har mycket att fundera på. Oj, oj, oj som han funderar. Vad har fröken egentligen sagt och vad är det egentligen meningen att man ska göra hela dagarna?

Hypoteser och morgonsömnighet

Treåringen rullade ihop sig till en liten varm boll och vände mig ryggen i morse när jag försökte väcka honom.
- Jag tror att jag sover bara en liten stund till.
- Nej, du måste vakna, för vi ska åka till förskolan.
- Men är det verkligen säkert? Måste vi?

Usch vad det svider i hjärtat. Varför är det svårt att vakna på morgonen? Vi har ju fått en extra timme.

Snart-sjuåringen berättade vid läggdags att han visste att hypotes betydde gissning. De hade hällt vatten i en skål och ställt den i fönstret. Sedan fick de göra en hypotes kring vad som kommer att hända med vattnet när de mäter nivån nästa vecka. Så finurligt!

Ska jag läsa eller inte?

Vet du vad de här orden betyder: sleuths, stamina, consternation, computational, deducing, frivovous, erroneous, succumbe...

Jag fick fundera över "birds of a feather flock together" men det är "lika barn leka bäst" eller?

Jag har skrivit in mig på en kurs i socialpsykologi och har bara läst två kapitel i kursboken ännu, men det är så intressant! Allt är så bra beskrivet och presenteras med fantastiskt formulerade exempel. Att det är skrivet på engelska gör inte så mycket - inte när man har google translate bara ett klick bort. Flytet i läsningen störs lite, men det går ändå rätt bra.

Vilka faktorer styrs vi av när vi fattar beslut? Vad styr huruvida vi reagerar med frustration eller ilska? Hur förvränger vi sanningen eller verkligheten för att få oss själva att komma i bättre dager? Nu återstår bara att se ifall jag verkligen ska läsa den här kursen, för tiden känner jag inte alls att jag har. Om motivationen däremot håller i sig kanske de kompenserar varandra... Något det för övrigt också skrivs om i boken.

Ett original med självinsikt...

Jag har tt närmast tvångsmässigt beteende som går ut på att jag måste lukta på allt. En svettig tröja innan den åker in i tvättmaskinen, en liten matlåda som legat bortglömd längst ner i en väska, en luddig tomat som hamnat bakom fruktochgröntskålen. Jag är inte lika tvångsmässig när det gäller att lukta på sådant som doftar.

Okej, så jag är lite egen, men visst är det hedervärt att jag äger ett visst mått av självinsikt?

Oidipuskomplexet som stötte på patrull...

- Mamma. När jag vaknar i morgon och är stor, då ska jag gifta mig med dig.
- Jaha. Så härligt.
- Ja, och då ska jag ge dig blommor.
- Gör man så när man är gift?
- Ja, så brukar ju pappa göra.
(Hmpff! När? Verkligen?! What?!)
- Men du, på tal om pappa. Jag är ju redan gift.

Nu är det treåringens tur att bli alldeles perplex.
- Va?! Men... med vem då?!
- Jaa, jag är ju gift med pappa.
Tystnad. Sedan:
- Ja, ja. Men när jag vaknar och är stor så är han bara liten.
- Okej. Men är du kär i mig då? Man måste ju som vara kär i den man gifter sig med.
- Men... jag är ju kär i Elin! (En mycket gulligt förskolekärlek.)

Det känns som om oidipuskomplexet har stött på patrull...

Förunderligt och märkligt

Alltså. Jag har varit på konferens. Där hände en massa förunderliga ting som jag måste reflektera över.

De bästa samtalen sker mellan 00.00 och 02.00. När man sedan släckt lamporna kommer man på en två-tre samtalsämnen ytterligare som man bara måste uttömma. Lite snabbt bara, så där. Också bra samtal. Till halv tre på morgonen...

Män och kvinnor är olika. Olikheterna gör allt svårt och komplicerat. Vill vi att män och kvinnor ska vara alldeles lika varandra? Nej. Vill vi ha det svårt och komplicerat? Ja, i måttlig mängd. Vi vill också ha uttömmande manualer som förklarar beteenden och kommentarer och vi vill bli underförstådda men inte tagna för givna. Det gäller både kvinnor och män. När vi välan hade täckt in det här, vilket tog upp emot tre och en halv timme, var vi tvunga att samtala om en sista företeelse: egen tid. Vilka som är för och vilka som är emot. Om behovet infaller vid lämpliga eller olämpliga tillfällen. Hur synkad man är. Som det förgyller att ha fantastiska kollegor - både manliga och kvinnliga.

Manschauvinismen är inte död. Den lever. Tydligen framförallt i kroppen på medelålders män. Det är han som på allvar säger att kvinnor springer på kurser men att män fortbildar sig, att kvinnor skvallrar medan män informerar samt att kvinnor tjatar medan män förmedlar sig.

Om jag förväntas vara professionell, kunnig och väl förberedd vill jag också kunna förvänta mig att ledarna vid ett möte kan uppvisa dessa egenskaper. Det sker bara alltför sällan.

Tack och lov för fantastiska människor som förgyller skit så den börjar glittra i stället för att kladda.

Hostmedicin med pungbjörnssmak?

I dag har jag börjat morgonen med att ta en dos hostmedicin vars bäst före-datum gick ut för två år sedan. Det smakade pungbjörn, men det gör den även när datumet är okej.

Jag hade kunnat berätta i går att jag var på brandskyddsutbildning och en riktigt bra sådan också. Det var mycket informativt och mannen i fråga framförde viktiga poänger på ett underhållande sätt. Det finns några enkla sätt att brandsäkra både sitt hem och sin arbetsplats och jag får återkomma med en tio i topp-lista på bra att veta.

Nu blir det tvådagarskonferens vid Europas största obundna fors. Det blir nog bra. Eller frustrerande. Eller både ock.