
Tanken att jag skulle sticka någonting går stick i stäv med mina tankar om min förmåga och självinsikt. Översättning = jag kan inte sticka. Ändå har jag gjort den här mössan som lilleman har på sig.
Som vanligt blev det gjort på impuls. Som vanligt blev materialet av sådant som redan finns hemma. Och som vanligt hade jag sjukt tur när jag skulle avsluta. Jag var tvungen att googla på hur man stickar av för att jag skulle komma på hur jag skulle bli av med maskorna.
Det hela började med att jag tittade i den stickförvaringsbox av avlång modell som jag "ärvt" efter min mormor och där fanns tjocka, smala, strump- och rundstickor, några virknålar och ett par stoppnålar. Plastförvaringsboxen luktar apa, men jag är glad att jag har den. Risken skulle annars vara att lillebror blir farlig för sig själv eller sin omgivning.
Fast han ser inte så farlig ut här.
Storebror övar och övar på att cykla utan stödhjul på sin nya cykel. Lång historia kort: tjall i källaren med avloppet, maken till Luleå på påskannandagen, maken hem med rör och cykel, äldste sonen övar. Summa sumarum: min pedagogiska skicklighet är non existent när cykellektionen ska genomföras. Hjälp!
Ps. Collageprogrammet kan laddas ner gratis
här.