måndag 31 maj 2010

SMS-tabbe

En elev skrev ett sms till mig för att sjukanmäla sig i dag.
"Jag mår inte bra och stannar hemma i dag" löd meddelandet.
Jag svarade med ett "Ok" - trodde jag. Med textfunktionen på telefonen blev det "öl".
Svaret från studenten blev: "Nej, jag tror att jag har lite feber".

T9-fuktionen har således sina brister.

Dagens andra roliga var att en lastbil stod på lilla gångvägen som leder till arbetet och blockerade all gång- och cykeltrafik. Jag gick vid sidan om, på gräset, när jag såg en cyklist komma från andra hållet. Cyklisten var en äldre man, uppskattningsvis 70+. Utan att sakta ned körde han närmare lastbilen och plötsligt jappar han med cykeln så att han galant flyger över de höga kantstenarna. Han fortsatta som om det hörde till vardagssysslorna att köra off-road med cykeln, trots att denna långt ifrån är byggd för att framföras på ett sådant sätt.

söndag 30 maj 2010

Morsikdag

Mors dag. Femåringen ville köpa en klänning åt mig. Det känns spännande.

Min mamma fick ett vindspel i glas. Hon hade köpt sig en sådan, på samma affär, i onsdags. Det är inte första gången det händer, men oftast brukar hon pricka in att köpa samma sak på egen hand strax innan jul. Hon började bara skratta när hon höll i paketet och såg att det var samma form och hade samma tyngd.

I dag bär det av för att äta morsdagsmiddag på Storstrand och det känns också spännande. Jag har bara ätit julbord där, men det var fantastiskt gott så det blir nog bra.

Sedan anordnar byns missionsförening Motion för mission. Pengarna går till ett projekt i Addis Abeba och är ett hedervärt arbete för att hjälpa gatubarnen där. Hela dagen är med andra ord inbokad innan betygsångesten ska övervinnas.

Glad mors dag!

lördag 29 maj 2010

Den enes skräp, den andres skatt

Jag tänkte inte köpa någonting på loppispremiären i dag, men då hade jag inte räknar med att morfar och mormor skulle sticka åt barnen var sin hundring (min hundring då?! Ni är faktiskt mina föräldrar!)

Storpojken köpte
- ett rymdskepp, Star Wars-style.
- ett bocciaspel, 80-talsstyle.
- en väggklocka, Lejonkungen-style.

Lillpojken köpte ingenting. Han gick däremot krokigt, baklänges, med böjda knän... Allt för att försvåra framkomsten för sig själv och andra.

Själv inhandlade jag...
- en cykelstol av större modell för 20 kr.
- ett litet smyckesägg som går att öppna och förvara en liten juvel i, 5 spänn.
- fyra ikoner, 10 kr styck.
- en batteridriven motorsåg, 10 kr.

I övrigt har vi hunnit upp till Landet Ingenstans - stugan som ligger belägen mitt milla nagerscht å ingerscht. En sjö, massor av skog, lingon- och blåbärsris och små, små stigar som leder in i skogen för att sedan gå upp i intet. Det har varit en fantastiskt vacker dag och femåringen har stått timme efter timme med sitt fiskespö. Tvååringen har stått lika många timmar - och några minuter i det kalla vattnet - med sin nygamla motorsåg. Den flöt inte.

fredag 28 maj 2010

Humor och humör

Det blev utvecklingssamtal med tvååringen i dag. Inte för att det förelåg något problem, men eftersom jag hade tackat nej till ett samtal innan jul kunde jag inte säga nej den här gången. Det känns inte bra att som pedagog säga att "tack, det är bra". Dessutom har barnen så fantastiska pedagoger omkring sig och vi får små, korta samtal i samband med hämtning och lämning så vi har redan en bra helhetsbild.

Samtidigt är det inte dumt att få en halvtimmes ego-boost där man får höra hur fantastiskt barn man har. Han är nyfiken, kan uppföra sig, har en fantastisk språkutveckling, vill klä på och av sig själv, visar intresse för att dumpa blöjan i förmån till potta och toalett, som är intresserad av samlingarna, som tycker om att sjunga, som älskar att vara ute...

Den otroligt söta pedagogen, som dessutom verkar vara lillemans kramgoa favorit, sammanfattade vår son med orden: han har humor och humör.

Baktankar

Det är mycket som snurrar i huvudet och för att få ordning på tankarna satte jag igång med bullbak. Jag tycker inte om jäst. Jag är en bakpulvertjej, men när man gör bullar hör det liksom till att smula ner jästen. Baktankarna bestod i allt från betygsättning till sommarjobb (makens) och mitt i allt slog det mig. En film från slutet av -80-talet gissar jag där Cheryl Ladd konstaterar att hon bakar när hon är upprörd eller har mycket att tänka på. (Jag googlade: Bluegrass är namnet)

Det är konstigt det där. En film (i två delar har jag för mig) som jag tyckte mycket om på tonårsaktigt vis och som jag nog - då - tänkte att jag aldrig skulle glömma. Sedan glömde jag den och kom ihåg nu att jag trodde att jag skulle komma ihåg den. Rörigt, javisst, men vad gör det?

Så nu är tusen tankar inbakade i ca 50 bullar. Sista plåten blev traditionsenligt bränd.

torsdag 27 maj 2010

Don't you worry 'bout a thing



Den här låten snurrar runt under avslutningsrättningen. Otroligt skön. Pröva sitta stilla när du hör den. Det går inte. Det börjar med knycken på nacken följt av the white mans overbite. (Vet du inte vad det är måste du se klippet från När Harry mötte Sally!)

onsdag 26 maj 2010

Balar du taklänges?

De dåliga skämten härjar i det här huset likt en medeltida pest. Vi balar taklänges och skrattar gott åt våra egna dåliga skämt.

Manboy sjungs högt och helst av smågrabbarna. Vi vuxna gör genast om texten till Banmoy. Barnen blänger surt på oss.

Att hämta en tesked blir skete och vi fnissar fjortigt.

Sedan slutar det där det alltid slutar. Bunder ältet - för vad bli webbläsare? (läbbväsare)

Lörfåt.

Ett anspråkslöst förslag

Jag skulle vilja att följande läggs till protokollet:

- En vecka innan betygsättning bör varje lärare sättas i karantän att kontemplera över året som gått.

- Utifrån detta bör läraren ha tillgång till alla styrdokument samt en av Skolverket utsedd expert som opartiskt kan svara på alla svåra undantagsfrågor.

- Läraren bör, om hon har fler än 180 elever, få ett lönetillägg á 100 kronor per betyg. På detta vis kan hon åtminstone köpa sig en mjukglass om dagen under hela sommarlovet.

- Elever som kommer med halvtaskiga halmesyrer till försök att rädda ett betyg till godkänt bör genast sättas i en stol framför sin rektor där han/hon får förklara varför de är så förtvivlat sent ute. Sedan bör eleven tvingas skriva en utredande uppsats om vem som borde betala den övertid som åläggs den helgarbetande läraren samt ett förslag på hur läraren ska kunna ta igen förlorad tid med barnen.

- Samtal från likaledes förtvivlade föräldrar undanbedes. Om eleven är 18 år får han/hon rösta, gå på puben, framföra fyrahjuliga fordon samt ingå äktenskap. Föräldrar brukar undanbedas som särskilt aktiva parter i samtliga av dessa tilldragelser och bör således inte heller göra sig besvär nu.

Framför allt bör läraren i fråga, som tidigare under läsåret bestämt sig för att vara kallsinnig och hårdhjärtad i betygsättningstid, inte visas någon nåd om hon gör avkall på de beslut som tidigare fattats. Gör hon det bör hon omgående klistras fast vid en kateder och tvingas lyssna till undermåliga redovisningar till dess öronen faller av.

tisdag 25 maj 2010

Blodpudding, allvarligt

Blodpudding är inte mat, det är en olycka. Det är sörja i fast form, stekt till skosulor som bara passar att lägga i en matskål för hundar. Blodpudding är bukfylla som ska få dig att uppskatta andra frugala anrättningar som köpesfiskpinnar och falukorv. Dessa två bör, för allmänt välbefinnande inte intas vid ett och samma tillfälle. Blodpudding är som ett oätligt svart hål mellan en klick solskensaktigt smör och kärleksröd lingonsylt.

Men jag tiger. Jag ler tappert mot barnen som med lysande ögon mmmh:ar och åååh:ar och undrar om det är lördagsmys. Jag kan inte tala om för dem hur äcklig mat vi äter. De kommer att komma på den detaljen om ett par år när allting som serveras är äckligt.

Hela den här dagen kan liknas vid blodpudding. How was my day? Blodpuddingslik, thank you for asking.

måndag 24 maj 2010

Kanske inte sexuellt, men religiöst...

Jag tycker om regn sjukt mycket. Nästan obehagligt mycket. Inte så att det är sexuellt kanske, men välan religiöst just att stå ute i ett stilla regn. Det är så svalt, uppfriskande, livgivande, behövligt - sa jag uppfriskande - med just regn. Allt blir vackert mot den grå skyn och daggkåpan samlar en betungande droppe vatten i sin mitt.

En grå dag blev en trevlig dag när vi genom köksfönstret såg sopbilarna dundra förbi. Det påminde oss om att det var grovsopeinsamling på återvinningsstationen i byn. Sagt och gjort klädde vi oss i för ändamålet lämpliga kläder och drog på oss grovhandskarna. Det slutade med att farfadern fick två små hjälpare (läs: stjälpare) med sig i traktorn och jag och maken fick händerna fria att göra oss av med en massa skit.

Nu fick farmodern, klockan sju om aftonen, äran att underhålla di små i en halvtimme så att jag kan vika tvätt och sitta här en stund. Växtkraft.

söndag 23 maj 2010

Nallta

- Mamma, få ja tötte å silten nallta?

Indoktrineringen i den lokala dialekten fortsätter och verkar ha fått betydligt starkare fäste i lilleman än i storebror.

- Men så mösche fallit! säger tvååringen när något går helt galet fel.

Storebror härmar mumintrollen och jag skrattar så att jag får tårar i ögonen:
- Ja haaatar att stiiga i kroossaat glaaas, säger han med breda aa:n och med alldeles lysande finländsk intonation.

En stilla undran: finns det någonting mer onödigt än allergi? Jag har suttit och nysit som om väldens alla löss hade invaderat min näsa. Så sjukt tråkigt. Och ful blir man också.

fredag 21 maj 2010

Nygammalt

Soffan förr.
Lilla pallen som hörnprydnad.
Ett småtråkigt IKEA-tyg, men som vanligt blir det sådant som finns hemma. Eftersom jag aldrig köper tyg, så stod det mellan det här eller någon gammal fleecefilt.

FastnaggLe

Jag har klätt om en liten soffa med tillhörande trebenspall i dag. Ett inte allt för stort uppdrag, eftersom lilla möbeln ska stå ute i lusthuset, tänkte jag - men lite did I know. Tyget var fastnaggLe jamen nanting så hä vart e riktit tåggas å ålltihåopen.

Nu är tummen och pekfingret på höger hand ömma och svullna efter att ha karvat upp en miljard häftklamrar. Om dessa klamrar hade varit gjorda av järn skulle jag ha kunnat lämna in dem på skroten och gått 300 spänn plus. Det gamla tyget är dock avlägsnat och det nya är på plats. Eller, jag skulle ha varit klar vid det här laget om jag inte hade haft barn som skulle äta och läggas hela tiden.

Jag har suttit i gräset och njutit av värmen medan jag genomfört mitt projekt. Jag glömde räkna hur många spindlar som vandrat över mig i dag, men många var det: allt ifrån små, små svarta, till ganska stora, gulgrå med långa ben. Jag tycker inte direkt om att ha dem på kroppen, men har inget emot dessa åttafotingar. De är rätt fascinerande och mycket vackra.

På tal om spindlar: är det någon som känner någon som har blivit biten av en spindel? Jag har aldrig blivit biten själv och börjar tro att det är en myt att spindlar ger sig på människor.

torsdag 20 maj 2010

Ute nu!

Jo Nesbøs senaste Harry Hole-roman släpptes 19 maj och har tydligen tagits emot med blandade reaktioner. Stora tidningarna verkar inte vara överförtjusta, men jag är inte förvånad. De går kanske mest igång på polska och namibiska naturbeskrivningar i grodperspektiv, medan många mindre pretentiösa romaner - speciellt deckare - knappt blir recenserade. Nu är det kanske orättvist att ställa högkultur och deckare mot varandra, men Nesbø låter Hole befinna sig i både Hongkong och Kongo. (Mer i Bokgalleriet)

Hur som haver var det inte det jag skulle komma till, utan istället tala om att jag är citerad på NRK. På norsk låter jag:
– Jeg har grøsset både av skrekk og fryd mens jeg leste «Panserhjerte»

Jag blir lika förvånad varje gång jag upptäcker att någon faktiskt läser det nonsens jag plitar ner här. Jag börjar med bultande hjärta läsa mina egna texter för att se vad jag faktiskt skrivit och ofta gör jag det med mycket självkritiska ögon.

Det är med både tjusning och fasa detta med bloggandet fortgår och när det gäller bokläsningen har jag fortfarande inställningen att det är för att hålla reda på tankar och sammanfattning av min läsupplevelse. När det gäller det övriga och varför människor till exempel väljer att följa den här bloggen har jag svårare att finna en förklaring. Samtidigt: om folk vill veta vad mina barn har ätit och bajsat ut samt följa kommentarer om väder och hur slitigt det är på jobbet så säger jag återigen - välkomna.

onsdag 19 maj 2010

Du blir vad du läser?

Martina Haag kommer ut med en ny bok 26 maj och jag har småskrattat mig igenom den (Bokgalleriet). Familjen Haag verkar galen, men på ett riktigt skönt och uppriktigt sätt. Säkert är det skarvat och snidat så att allt inte sett ut och låtit i verkligheten som det gör i boken, men intet nytt under solen i så fall.

Bara i dag har min egen familj uppfört sig Haagskt, så det kanske är som med matprogrammet Du är vad du äter - Du blir vad du läser? Mina barn brukar, nåja, kanske inte skyffla i sig kvällsmaten, men de brukar äta den och sedan gräla med bådemig och med varandra när det är dags att gå att sova. Barnen satt och skojade med varandra denna kväll, men jag tänkte i mitt stilla sinne att de nog sinom tid skulle börja gräla. Jag lämnade dem för att hämta deras tandborstar och hörde hur de började skratta. Det var sådana där kluckande och bubblande skratt som inte går att hejda och detta utstötte de i kör.

Mjölken, som nyss legat kav lugnt i deras respektive tallrikar, sprutade nu som en fontän ur lillemans mun. Den rann i rännilar nedför hakan och halsen för att snart absorberas av hans redan fläckiga tröja. Varje gång han drack ur tallriken - ja, de lekte att de var hundar - så skrämde storebror lillebror och sedan skrattade de så där gott igen.

Ska man avbryta eller låta dem hållas? Jag hämtade kameran och spelade in episoden. Att de senare i kväll kommer att lukta sur mjölk må vara hänt.

tisdag 18 maj 2010

Saknad syster

Systern svamlar sammanhängande.
Säger sunt strunt som saknar sanningsflykt.
Storasystern skrattar sävligt.
Summariskt säger systern sådant som sällan sårar.
Syskonbarn ska sysselsätta sig - ska stila.

Sedan söker stintan sig systematiskt söderut.
- Sorgerikt sörjs systerns sorti.

Söckendagen släpar sig sakteligt särskilda säsonger
- sommaren, senhösten.
Säkerligen står systern,
såtillvida systemet samt saldot samtycker,
strax stampande, sårbar?

Sällskapsmänniska som sjukas samtal.
Skilsmässans sorgetårar strilar, syskonkärlek stångas.
Så synes saknaden systerskapet sysselsättes.

Opphängd å neschläft

Hej och hå. Det var morgon och det blev afton. Jobb, plötslig arbetsplatsflytt, mera jobb, utvecklingssamtal, handling, jobbafton på kidsens förskola (målat räserbana och hopphagar), hem och gå till sängs.

Jag jobbar lite med mig själv: när det var arbetsafton på barnens förskola tänkte jag att det lät roligt. Det blev det också. Att måla upp asfalten för roliga utelekar blev kanonbra. Man kunde också ta med sig krattor och sopar för att göra gräs och grus fint. Och fint blev det. Det är bara det att jag känner en liten avighet över att föräldrarna tar på sig sådana uppgifter. Jag har ingenting emot det, men med tanke på att vaktmästare varslas och trollas bort från skolor och förskolor slutar det med att föräldrar eller personal åker på att göra det.


Det är dock mycket roligt att besöka en skola där engagemanget och inspirationen är så påtaglig och vi är verkligen supernöjda med platsen där de tillbringar så många timmar av sin vakna tid.

måndag 17 maj 2010

Fett med knas

Tittar på Bolt med kidsen och håller på att skratta ihjäl mig. Duvorna med gängfärger fattar ingenting av det Bolt pratar om och skakar på huvudet:
- Det är fett med knas, mannen.

Femåringen härmar filmreplik efter filmreplik och det är otroligt så mycket han minns.

Vi har varit på utvecklingssamtal i dag och där hade pedagogen på förskolan frågat grabben själv vad han var bra på samt vad han skulle vilja bli bättre på.
- Jag är bra på att bygga med Lego och jag skulle vilja bli bättre på att springa snabbt.

Realistiska och sunda mål. Gullunge.

söndag 16 maj 2010

Arbetsam ledighet

Gården är lövbefriad, bilarna är städade, vinterkläderna undanplockade, studsmattan monterad och framställd på gården, utemöblerna är skrubbade och bordet är dukförsett, kinder och nyckelben är småsvedda, två barnstolar är framplockade, ett sängbord är målat... Pust. Det är jobbigt att vara ledig.

När jag städade bilarna i dag såg jag plötsligt att jag hade blod över hela handen. En knoge var helt uppfläkt. En stilla fråga: varför gör det så ont när man slår sig ibland utan att det syns ett dugg och hur kan man blöda så mycket en annan gång utan att man känner ett dugg?

lördag 15 maj 2010

Tre böcker på samma tema

Det började med Mikael Niemis Skjut apelsinen. Sedan tog jag upp läsningen av Vi måste prata om Kevin men lade bort den för att ge plats för något mer lättsamt. I alla fall trodde jag det när jag bläddrade igenom Janis den magnifika av Johanna Nilsson.

Skolskjutningar, alla tre. Det är inte bra för huvudet att läsa sådant här. Vapenlagar, undertryckt ilska, vuxna som fattaringenting, mobbning, åtgärdsplaner, funktionshinder, straffsatser och fängelsestraff.

Nu väntar en hög av böcker som Pocketförlaget skickat och jag hoppas att några av dem är något mer upplyftande än det här. Kommer ännu en skolskjutningsbok i min väg gräver jag ner den. Sommarläsningslistan är dock lång och det är dags att lägga böcker på hög för kommande sommardagar.

Min förvirrade karma

Jag dödar myror till höger och vänster. De har skickat ut terroristcell tre och fyra nu och attackerna haglar. Jag spårar upp deras härförare, plattar till honom och tar mig sedan an hans ledarlösa, förvirrade soldater.

Samtidigt står jag ute och målar ett gammalt sängbord i en spindelmannenblå färg till vilken allehanda söta små skalbaggar dras och fastnar i. Dessa hjälper jag omsorgsfullt genom att oändligt varsamt låta dem krypa upp på en liten spatel och sedan släpps de ner på gräset och friheten.

Min karma är förvirrad.

fredag 14 maj 2010

Tilläggsminuter efter 80?

Ibland när jag läser mina inlägg tänker jag att någonting fattas mig. Och det är inte Skalle-Per. = ) Jag gör många saker och tar många beslut som jag aldrig skulle ha gjort för tio år sedan.

Jag talade med mina föräldrar för inte så länge sedan om hur man förändras och hur åldern förändrar en. Sett under tioårsperioder så är skillnaden mellan 10- och 20-års ålder himmelsvid. 20-30 är inte lika våldsam, men eftersom de flesta i min närhet färdigutbildar sig, stadgar sig och skaffar barn så är de tio åren händelserika och bjuder på en hel del förändringar. 30-40 är mer en tillväxtperiod är min känsla just nu. Nu vet man på ett ungefär vad man kan vänta sig, även om livet bjuder på några överraskningar - goda som onda.

40-50 kan jag inte uttala mig så mycket om och sedan kommer 60 med pension. Barn ska flytta ut och barn kanske skaffar barn. Det måste vara stort.

Att däremot se skillnaden mellan 60-70 är... jag vet inte vad. Sjuttio låter gammalt. Ändå känner jag en del sjuttioåringar som inte är gamla. Det kanske inte är läge att säga att man är så gammal som man känner sig, men ändå.

Mellan 70-80 tänker jag mig att det är lite grann som slutet av en fotbollsmatch. Man vet inte hur många tilläggsminuter man kan vänta sig. En skön kommentar som en släkting till mig sa, vid en då rätt respektabel ålder, var: "Vad väntar Gud på? Är det någonting som inte är uppklarat? Jag är redo."

Jag hoppas att jag kommer att känna mig redo. Jag har känt mig redo för andra stora tillfällen - just giftermålet, utbildningen och barnaskaffandet. Jag har förändrats. Herre jistanes vad jag har förändrats.

torsdag 13 maj 2010

Hellre blöjlös än rådlös

Situation:
- Tvååringen hade bajs i blöjan inne på Clas Olssons.

Lösning:
- In på det närliggande apoteket för att köpa våtservetter och dambindor. Jag sade åt expiditen att jag ville ha de största de hade och fick ett par mastodonter med vingar.

Situation:
- Tvååringen kan inte ha en mastodontbinda med vingar i bara byxorna.

Lösning:
- In på Lindex för att inhandla små kalsonger.

Situation:
- Tvååringen vill inte byta från mastodontbinda med vingar mot en vanlig blöja när vi väl kom hem.

Lösning:
- Tvååringen får fortsätta ha mastodontbinda med vingar till dess vi är nödgade att byta.

Framtiden:
- När tvååringen, som kommer att vara tonåring inom en överskådlig framtid, trilskas - då kommer jag att hota med att berätta den här episoden. Jag kommer att lägga betoningen på mastodontbinda. Med vingar.

onsdag 12 maj 2010

En fantastiskt otrevlig människa

Jag var på det stora sjukhuset som ligger mitt milla naggescht å ingescht. Ni vet det där som varken byggdes nära den ena eller den andra staden så att alla skulle få lika långt. Ni vet det där som är byggt på sjöbotten och har börjat sjunka i vissa hörn. Ni vet det där... Jo, ni vet.

I väntrummet satt jag, intet ont anande, med minstingen för en kontroll när en - till synes - harmlös liten dam äntrade rummet. Hon satte sig ned mitt emot oss och log ett solskensleende mot pojken. Sedan öppnade hon munnen:
- Ja, när jag ser små barn brukar jag tänka: Vad månde bliva av dig. Jag brukar fundera över vem som kommer att bli en gangster och vem som inte blir det.
- Jaha, sa jag.
- Din pojk blir nog inte en gangster.
Min pojk satt trumpen och blåblängde på henne, eftersom han hade blodsockerfall och dessutom hade blivit väckt i sin middagsvila.
- Nej, det tror inte jag heller, varade jag.
- Det ligger i uppfostran, vet du, fortsatte hon. Får de ingen uppfostran vet man ju hur det går med ungjävlarna.
Jag kände en obetvinglig lust att skratta. En vän och timid utsida gömde ett avgrundsmonster.
- Mitt barnbarn skrev en lapp till mig där det stod: "Mormor, en riktig ödla, det är vad du är", berättade damen vidare och då kunde jag inte hålla mig.
Jag gapskrattade och fick en undrande blick från damen. Öronläkaren kom till min räddning och jag önskade henne en god dag.

Så jobbigt det måste vara att se allt i nattsvart. Själv ser jag det snarare i gulbrunt = )

tisdag 11 maj 2010

Mikael Niemiskt

Jag läste ut Mikael Niemis Skjut apelsinen i går på jobbet. Vad jag gjorde under tiden? Åt en apelsin faktiskt. Min rektor förser kollegiet med frukt varje måndag (applåd!) och jag brukar aldrig äta apelsiner. Det är sormigt och man blir ful om fingrarna. Ändå åt jag en. Vilken påverkan.

Ungdomsromanen var... Niemisk. Den mannen har ett språk som man genast känner igen, på samma sätt som jag genom att se ett elevarbete utan namn genast kan veta vem som har skrivit det. I den här romanen gör sig hans språk dessutom exceptionellt bra där hans råa, verklighetstrogna beskrivningar av en ung människas personliga kamp för att förstå sig på livet blir brutalt ärligt. Jag vet inte om jag tycker om romanen. Det är en läsning som man liksom inte tycker om eller inte tycker om. Det är snarare läsning som berör eller inte berör och mig berör den. Den gör mig illa berörd, samtidigt som den lockar till en del skratt. Mer om denna i Bokgalleriet.

Som om livshändelser och beslut, eller i det här fallet bokläsningen, hakar i varandra som osynliga kedjelänkar greppade jag tag i nästa bok: Vi måste tala om Kevin. Vad den handlar om? Skolskjutning och en mammas ältanden och funderingar kring vad som ledde fram till denna händelse. Något nedslående läsning... Förslag på någonting mer upplyftande mottages tacksamt.

måndag 10 maj 2010

Beslutsfast...fast... ändå inte

Det är lätt att vara hårdhjärtad när man inte behöver se personen framför sig; tårögd, bedjande och liten. Det är svårt att säga nej när denna någon ber om hjälp. Det är lätt att säga att man för sin egen skull måste ha ett sista datum som deadline, eftersom man annars skulle gå under av snedfördelad arbetsbelastning. Det är svårt att inte ta emot pappershögar när förnuftet hos de stora, som för tillfället är små, äntligen har vaknat och de är beredda att göra nästan vad som helst för att få ett G på ett papper.

Det blir ingen boksläppsfest för mig nästa vecka, hur trevligt den än hade varit. O.s.a.-meddelandet med tack, men nej tack, är skickat med lite sorg i hjärtat. Nästa år - DÅ ska jag inte sitta i den här sitsen. Då ska jag vara hårdhjärtad, beslutsfast och... säkert ändra mig i mitten av maj lika fullt.

söndag 9 maj 2010

Nyckeln till framgångsrik pedagogik?

Tvååringen dök upp framför mig med ett "Mmhmm!". Jag förstod att han ville visa mig något och när han öppnade munnen såg jag att han hade en nyckel i munnen. Jag sade åt honom att genast spotta ut den, men han skakade på huvudet.
- Man får inte ha nycklar i munnen! Spotta ut den!
- Nä, man behöv it de, svarade han med nyckeln fortfarande på tungan.

Jag tänkte snabbt. Han skulle inte veta vad en operation var för något om jag berättade att det kunde bli följden av att svälja en nyckel. Däremot vet han vad en doktor är och vad en sådan kan göra:
- Om du har en nyckel i munnen och sväljer ner den kan du bli tvungen att ta en spruta.

Nyckeln kom ut med rekordfart. Lyckad pedagogik? Inte mycket, men effektivt var det. Det fick mig att tänka. Det finns redan utbildningar i giraffspråket, men om jag gav en kurs i min pedagogik skulle den vara ungefär motsatsen.

Kursbeskrivning att skicka in till Skolverket för godkännande:
- Kursen ger dig konkreta och praktiska råd där målet är att barn och föräldrar ska kunna samexistera i hemmiljö.

För G: föräldern gör ett försök att manipulera sitt barn till lydnad och förstår skillnaden mellan giraffspråk och brutala lögner. Föräldern kan också ge vissa exempel utifrån egna erfarenheter som visar på att empiriska studier genomförts.

För VG: Föräldern arbetar självständigt och gör vissa framsteg med handledarens hjälp. Föräldern använder giraffspråk minimalt och visar på större framsteg genom empiriska försök.

För MVG: Föräldern arbetar helt och hållet självständigt och har fullständigt eliminerat alla spår av giraffspråk i sin vokabulär. Empiriska försök filmas och delas ut till kurskamrater för goda exempel på hur metoder kan användas i vardagen.

lördag 8 maj 2010

Våfflor och korv

Uteserveringen har börjat. Vi pluggade i våffeljärnet och gräddade för ändamålet lämplig smet däri. Över öppen eld grillades korv. I ikea-glas som välter för minsta vindpust serverades hemkokt svartvindbärssaft. Solen värmer, vinden kyler och livet återvänder.

Händerna är slitna och blåsfyllda efter räfs- och krattning. Myrboet på slänten vid sidan om huset uppdagades och de små svarta sakerna greppade äggen och försökte rädda det som gick. I will be back in the slänt och då har jag med mig nya myrdödarmedel.

Jag påbörjade också en sisyfoskamp mot snöhögarna ute på gräsmattan genom att kratta ut det som gick. Det hjälpte inte mycket, men det kändes bra.

fredag 7 maj 2010

Påjksodd'n pråtta bonshka

Lellpåshjen pråta gåode mötche pijtmåle, män hä sko väL börjes i tijd.

Han seeg:
- Mä så fallit! (När e et gå som en vell.)
- Kolla vicken sn'hööög!
- Mä it sön!
- Kolla hajna!
- Ha! Han schladde!

Hä djär som råoLit si en lit'n knaveLdatt pråta som en gammeLkall. Påjksodd'n fö'ör arve vidare.

torsdag 6 maj 2010

Det är så logiskt alla fattar utom du

Jag trodde att läslusten skulle försvinna nu när alla prov är rättade. Som tur var så inte fallet. Jag fick mig istället en tur i minnesgalleriet när jag under läsningen av Det är så logiskt alla fattar utom du kastades tillbaka 16 år i tiden. (Ja, 16 år. Det låter som ett skämt, men det är sant.)

Ester och Johan som är huvudpersoner och bästa vänner sedan dagistiden får mig att minnas hur roligt och svårt det var att vara tonåring. Det är rappt, roligt och hjärtknipande, vilket är bra när man talar om ungdomsromaner. Mer om denna i Bokgalleriet.



Något som inte är så logiskt är att jag har handskar på mig när jag räfsar och att jag ändå sitter här med ordentliga blåsor. Ännu mera ologiskt är att jag tycker om det. Svidet och bultandet påminner mig om att jag arbetat och det spänner lite skönt i krattarmusklerna. Snart är det dags att låta det spänna i skrattmusklerna när det är dags för bokträff = )

onsdag 5 maj 2010

Smart och snygg marknadsföring

Den här trevliga överraskningen kom med posten i dag. Ungdomsromanen Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo levererades tillsammans med en söt bokpåse med romanens titel tryckt på framsidan.

Påsen har följt med till jobbet, till biblioteket och på ICA bara i dag, så det är ett hundratal par ögon som fått chansen att uppfatta orden. Bra eller?

Romanen kom ut under april på Rabén & Sjögren och du kan läsa mer om den här.

Jag ska inte ha dåligt samvete, jag ska inte har dåligt...

...samvete, jag ska inte ha dåligt samvete... Jag tror att det dåliga samvetet många gångerna är människans värsta fiende. Med hjärnan vet jag att jag inte borde ha det, men med hjärtat är det en helt annan sak.

Femåringen vaknade med feberfrossa i natt. Jag skulle sitta hemma fram till lunch och rätta nationella prov. I avskildhet. I ostördhet. En massa -het som slutade i feberhet i stället. Jag ska ändå åka in och jobba eftermiddagen som det var tänkt, för han är inte jättesjuk. Han är tillräckligt frisk för att vara igång och störa den koncentration jag så hett längtade efter.

Det är rätt trevligt att ha honom hemma. Det dåliga samvetet gäller dock lilleman som fick åka in till dagis. Han tittade undrande på oss när femåringen inte skulle stanna och det är svårt att motivera för en tvååring att storeman är sjuk och att jag måste koncentrera mig.

Jag har ändå rättat undan nästan hela pappershögen, så det dåliga samvetet får ge vika för rättningslättnaden.

måndag 3 maj 2010

barnperspektivet.se

Bris har öppnat en sida för vuxna som heter barnperspektivet.se

Det är synd att det finns behov av en sådan organisation som Bris, men det är verkligen tur att Bris finns när verkligheten tyvärr ser ut på ett sådant sätt att den behövs. Sidan är jättefin med information om aktuella ämnen som är enkel att klicka fram.

Besök sidan du också.

söndag 2 maj 2010

Maffioso familia

Jag funderar på att infiltrera och spränga den hänsynslösa sammanslutning som styr här i trakten.

Det är två bröder; den ene liten och blond och en tvärhand hög; den andre spinkig och mörk och tre tvärhänder hög. De kan se mycket tilltalande ut, men vreden de besitter är fruktansvärd.

De träter lika mycket sinsemellan som med mig och de skyr inga medel för att få sin vilja igenom: de idkar utpressning, utsätter mig för tortyrliknande ljud, leker good skurk-bad skurk för att jag ska bli förvirrad, de matvägrar och de tittar på mig med ömsom kärlek ömsom manipulativ illvillighet.

Nu är det dags att göra dem samarbetsvilliga. Italienska maffian körde med avhuggna hästhuvuden i sängen när antagonisten vaknade. Jag har lite ont om den varan, men kanske får tid över i kväll att gå ut i skogen och slå ihjäl en älg. Snart är det dags för di små vandalerna att gå to sleep or I'll put them to sleep.

Suck. Jag måste sluta läsa mina hårdkokta deckare.

lördag 1 maj 2010

Tandtrådar du?

Jag tandtrådade mina tänder innan läggdags i går när det slog mig: när filmstjärnorna tandtrådar sina är de gnistrande vita, helt utan plack eller beläggningar och inte har de ätit någonting som fastnat mellan tänderna heller. De kan riskfritt stå framför spegeln och rensa utan att det skulle hoppa ut en grön flik av ett persiljeblad. Så skönt det måste vara.

Barnen sov till halv åtta i morse. En liten sovmorgon för mig. Maken sover fortfarande. Inför vad som väntar honom kommer han nog att behöva den vila han kan få.

Ute regnar det och jag älskar regn.