söndag 31 augusti 2008

Att ge plats för en annan - Lena Bergström

Här
vid mitt tålamods gräns,
ber jag dig, Herre,
att ställa en av
dina änglar.

För på denna plats
behövar jag änglavakt
och änglamod.
Och någon som stryker
mig över pannan med
en ängels
tålamod.
Amen.

Tålamod är vad jag påminner mig om att ha dagligen. Ändå är det som om jag faller på målsnöret nästan var enda gång. Jag har tålamod i 30 min och I somnar efter 35. E säger "mamma" 700 gånger vissa dagar och jag längtar tillbaka till tiden när han kallade mig vid förnamn.

Att ge plats för en annan av Lena Bergström är en bok om hur man kan få ihop vardagslivet, föräldraskapet, äktenskapet och det andliga livet utan att ha dåligt samvete. Det som är så bra med den här boken är att hon faktiskt skriver om det jobbiga: ilska och trötthet. Men det är okej och det ryms personlig utveckling i vardagen trots att man många gånger tycker att man alltid kommer i sista hand själv.

Så skriver hon så fint om föräldraskapet också och menar att det är ett superhjältejobb. Inte så att det skapar rubriker, för "de drakar som bekämpas kan bara ses av en sorgsen och rädd treåring eller av en hungrig femåring. " /.../ "Batman i all ära, men när det gäller är pappa bättre. " /.../ "Resursen är kärleken. Den kan få oss att utföra storverk med små medel. "

Jag har just lagt min baby i säng - i min säng. Det river och sliter i den lilla kroppen och jag struntar för närvarande i att jag ägnat en vecka åt att få honom att sova i sin egen säng. När jag lade ner honom i min blev han lugn och låg och jollrade länge. Jollrade in i sömnen och låg sedan och skrattade högt då och då med slutna ögon - och jag kan knappt slita mig där ifrån.

lördag 30 augusti 2008

Nostalgi

Youtube är en outtömlig källa till glädje och jag fick lite fnatt när jag hittade den här låten från Melodifestivalen 1994. Cayenne som framför "Stanna hos mig". Jag och två barndomskompisar ställde upp i talangjakten som anordnades första året på grundskolan det året med den här låten - och vi vann.

Det var på den tiden då musiken inte var förinspelad och då man kunde göra lite effektfulla rörelser utan att man som publik skamset tittade bort. Så se gärna armrörelsen tjejerna gör i refrängen efter höjningen. En rätt bra låt.

torsdag 28 augusti 2008

Idag vill jag slå ett slag för...

Bekantas bekanta
av Mats Strandberg eftersom den avnjöts i favoritfåtöljen med te och nybakta crostinis. Härlig nittitalsnostalgi med många blinkningar till läsaren. Läs mer på Bokgalleriet.

Sedan har jag en faiblesse för att läsa Göran Everdahls "bli expert på 5 minuter". Så sagt och gjort köpte jag den boken och kan nu läsa mig till lite matnyttigt om forna kungar, spaghettins historia och mycket mycket mer. Det är väl lite typiskt vår tid att snuttifiera, men I quite like it.

Tjing.

onsdag 27 augusti 2008

Språkpolisen igen...

Och jag är ledsen, men det uttalas faktiskt [aksesoar]. Alla källor säger så och av dessa källor påpekar en att det är ett av de mest utbredda uttalsfelen talande människor gör när man säger [assessoar]. Det ska uttalas [aksessoar] i alla språk. När jag säger att jag är ledsen så tycker jag lite grann om att ha rätt också, men erkänner bredvilligt att jag är själv är alldeles nyligen upplyst i frågan jag också.

Fiktion och verklighet

Har jag problem med att skilja på fiktion och verklighet om jag just nu sitter och är glad attTelia-pappan äntligen har hittat någon och verkar lycklig? Visst var de där reklamerna när han ständigt blev förnedrad jobbiga. Jag tycker inte om sådant. Säljer det verkligen, undrar jag. Eller har jag missat någonting? Reklamerna kanske är menade att vara roliga?

tisdag 26 augusti 2008

Ja, jag är lite av en språkpolis!

Och jag blir galen på folk som säger "asseptera". Det heter [axxeptera]. På samma sätt som det heter [axxessoar] och inte "assessoar"*. Punkt.

*Enligt NE.se samt yberspråkpolisen Jonas Hallberg är det så.

Sport och (kär)lek

Jag älskar den här killen. Fargo har en del med det att göra och hans roll i Dancer in the dark har definitivt med saken att göra, men efter stjärnorna på slottet där hans dag var så hysteriskt rolig var saken klar. Han är så barnsligt rolig, Peter Stormare.

Det har blivit populärt att göra "kupper" och det här är väl en av de mer odramatiska, trots att det blev en del reaktioner (som du kan läsa om här). Det som stör mig är att det snackas Jerringpris för Aras del. Men snälla. Visst kan man prata om korruption och otydliga regler och att det är bra att våga agera, trots att man vet att repressalier väntar. Men hallå - under OS ska det enligt antika regler råda fred och jag vill bara säga Kina - brott mot mänskliga rättigheter och Georgien - invasion... Kanske om någon slängde sin medalj av den anledningen?

Och vad håller Hammarby och AIK-fansen på med. Tomma läktare och maxböter. Eller "Off with their heads" som Henrik VIII skulle ha sagt.

måndag 25 augusti 2008

Nominerad

Jag har fått en nominering av Leif som jag tackar så mycket för. Det är alltid roligt att få uppskattning och det blir till att fundera lite över vilka jag kan nominera i min tur.

Efter några veckors idogt surfande har jag hittat in till många nya favoriter, så jag får återkomma.

Om jag hade varit 14 år

Då hade jag skrivit inlägget nedan om att jag borde sluta blogga enbart för att jag ville att andra skulle försäkra mig om att de absolut inte på några villkor kan leva utan att läsa det jag skriver. For the record så var det inte så.

Om jag hade varit 14 år så skulle jag ha gått högstadiet nu. Åh fy. Det river i kroppen vid tanken. Lewis 501:or, "ska brorsan köpa ut åt dig" - nej tack-snack åll åover ögein... Skulle inte tro det. Jag är mer än dubbelt så gammal som då, tack och lov.

Min mentala ålder har på många sätt alltid varit 35-40 så jag känner nog att jag närmar mig den person jag tror att jag kommer att vara när jag blir den, så att säga. 40 är en vacker ålder på de flesta, både kvinnor och män. Många verkar ha kommit fram till vilka de är, drabbats av insikt kanske, och förlikat sig med tanken. Andra krisar och har aldrig varit så oattraktiva = )

lördag 23 augusti 2008

Arbetsskadad som jag är

...så lägger sig vissa språkliga olyckligheter sig på minnet. Senast i dag läste jag en instruktion till en trådlös ringklocka, där följande stod att läsa i följesedeln: "Kom ihåg att du använder radiodriven utrustning och bör behandlas därefter." Hmm. Hur ska man behandlas då?

På lillemans kudde står, och jag citerar: "Innehåll av hälsofarliga ämnen kontrollerat." Det är nästan så att man borde påpeka det för dem.

Sedan - visst har jag berättat om eleven som skrev religionsprov i islam och som uttryckte sig på följande sätt: "...muslimen gör allt som koreanen säger." Utarbetad och utmattad som jag kände mig roades jag väldeliga av denna formulering.

fredag 22 augusti 2008

Sluta blogga?

I går kväll funderade jag över om jag ska sluta blogga. Inte riktigt ännu, men kanske sedan, när jag börjar om att jobba. Jag är inte speciellt hemlig, trots att jag inte skriver rent ut vem jag är. Men man behöver inte ha 2,0 på Högskoleprovet för att lista ut vem som är vem...

För visst är det lite töntigt att blogga = ) Många rynkar på pannan och undrar varför man håller på med sådant över huvud taget och vem är egentligen intresserad av att höra små detaljer om ens liv? Ja, inte vet jag varför jag har dryga 30 unika besökare per dag och jag frågar mig just detta, varför någon vill veta färgen på lillemans bajs och kommentarerna treåringen fäller om det. Men shit the same. Ni är välkomna hit ändå.

Jag vet inte varför, men jag kom att tänka på de som tyckte att New Kids On The Block var bra när det begav sig och Sverige liksom delade sig i två läger - älskarna och hatarna. Det är samma sak med bloggandet. Och jag tycker att det är lite töntigt, men ändå blir det lite som en dagbok över vad barnen gjort, vad de sagt och när allting hände. Dessutom ofta med fina kommentarer från människor jag tycker om. Det känns helt ok.

Själv älskar jag att gå in och få följa med i andras vardagsliv där Anna är en stor favorit eftersom vi inte träffas så ofta IRL (åh, vad töntigt att använda den förkortningen, men förfallet är nära) och det är samma sak med Nybliven. Käraste Kafferepet skulle jag egentligen vilja ha sittande i min bokhylla så att jag kunde gå och titta på henne när jag än ville, men jag tror inte att Petter skulle tycka att det var så bra...

Nej, det är mer tanken på att elever ska gå in och sedan bli så där förtroliga och tjenis med en. Ja, jag är personlig med eleverna, men sällan privat. Och jag vill inte att de ska kommentera vad jag åt till middag. Jag har ju Bokgalleriet att använda till det jag egentligen skulle ha en blogg till, men sedan blev den här bloggen ett sätt att ta sig ut ur vardagsrummet.

Tjing.

torsdag 21 augusti 2008

Genetiskt eller?

Jag tycker inte att vi medvetet styrt tre- snart fyraåringen på sådant som traditionellt sett har med den manliga halvan av befolkningen att göra. Han har många olika leksaker, allt från bilar, till en kaffeservis, ett leksakskök, bilar och diverse motordrivna fordon, samt dockor och en dockvagn. Det är bara det att dockorna ligger. De motordrivna fordonen körs. Och körs. Och körs. Det leks att det är slut bensin, punktering, kört fast i leran, måste bärgas, tjuven har tagit en bil, polisbilen måste jaga, kolla så fort den här kör och ser du hur den sladdar.

När han fick sin dockvagn lade han omilt ner dockan på golvet och bäddade ner sin stora lastbil, sedan tog han i handtaget och gjorde motorljud när han körde iväg.

En morgon vid frukostdags satt han felvänd på stolen med händerna högst upp på "knopparna" av stolen. Jag sa åt honom att sitta ordentligt vid bordet när han åt och möttes av en förnärmad blick.
"Jag kör ju grävskopa."
But of course.

När lillebror drog till sig en stol när han satt i sin barnstol började E skratta och sa "Titta, han kör truck". Jag drog en suck.

En annan gång satt han i badet och bad mig gå och hämta hans baklastare. När jag kom tillbaka blev han irriterad eftersom jag hade hämtat hans traktorgrävare. Men ursäkta, hur ska jag veta vad som är vad? Då jag väl trodde mig ha skaffat lite koll på vad de identiska maskinerna kallas pekade jag på stan och sa "Har du sett vilken stor baklastare" så var det naturligtvis inte rätt heller. Nu vet jag bara att L 70 är stora och de flesta är gula.

Men är det genetiskt det där eller är man så omedveten om sitt förhållningssätt? Nu är E helt besatt av avgasrör och fascineras av olika former och längder. Jag är stum och oförstående.

Pocket och prassel

Lite snabba frågor får lite snabba svar så att Pocket och prasselutbytarvännen ska få lite att gå på inför första bokskicket. Här kommer det:

* Vilken genre är du mest förtjust i?
Hur jag än försöker läsa prettolitteratur som nobelpristagare (och svenska västerbottningar som inte fått nobelpriset ännu) så hamnar jag ändå oundvikligen bland deckarna och trivs rätt bra där.

* Favoritförfattare? Har du redan allt som författaren har skrivit..?
De böcker jag tyckt absolut bäst om alla kategorier är Linda Olssons Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Carl Johan Wallgrens Den förunderliga kärlekens historia. Bland deckarna är Michael Connelly favorit och av honom har jag läst allt. Donna Leon är också en favorit, men jag har ännu inte läst hennes Djupt vatten, som faktiskt finns i pocket. Bland icke-deckarna har jag tyckt mycket om Ian McEwan och bara läst På Chesil Beach och Försoning av honom. I övrigt är jag alläsare och vill man kolla lite vad jag läst de senaste året kan man kolla på Bokgalleriet.

* Vilka författare är du nyfiken på och har lust att läsa?
Eftersom jag har lite som ambition att inte bara läsa deckare har jag någon gång tänkt läsa Busters Öron av Maria Ernestam, men har inte inhandlat den ännu då den var slut den gången jag skulle köpa den. Men sedan har jag i deckarväg inte läst någonting av Mari Jungstedt och inget av Anna Jansson (heter hon så?). Ändå har jag hört att de är bra.

* Vilken genre vill du absolut inte läsa?
Jag är verkligen allätare och har till och med gett mig på fantasy ibland. Jag har dock svårt för böcker som vältrar sig i elände: Pojken som kallades det och inte fanns och som överlevde..., Bakom stängda dörrar osv.

* Vilken författare vill du absolut inte läsa?
Monika Fagerholm har verkligen inte fungerat för mig. Inte Zadie Smith eller Lena Andersson heller. Annars har jag nog tagit mig igenom allt.

* Letar du efter någon/några böcker som du vet (eller tror) har kommit i pocket, men som inte går att få tag på via bokhandeln längre? Vilka böcker gäller det – och skulle du i så fall tycka om att få dessa i läst skick?
Jag kan inte komma på någon sådan bok. Över huvud taget är jag ingen boksamlare utan ger gärna bort en bok jag tycker är riktigt bra. Oftast handlar det om pocketböcker. Men redan läst skick är absolut inget problem - jag lånar gärna på Bibblan och ärver gärna böcker av andra.

* Skulle det kännas ok att få flera begagnade pocketböcker (i trevligt skick!) istället för en ny, i något byte?
Absolut. Som jag skrev här ovan - ärvda böcker är inget problem.

* Läser du andra språk än svenska?
Jag kan några få icke imponerande fraser på franska och jag kan säga hur gammal jag är och var jag bor på tyska, men det är inget man lutar sig mot när man läser böcker... Engelska är dock inga problem och jag läser gärna på engelska.

* Är du tedrickare eller kaffedrickare? Någon speciell smak som du gillar?
Jag dricker mest kaffe. När magen säger emot blir det någon vecka med snällt te - gärna grönt - och då ställer jag mig alltid frågan varför jag inte dricker te oftare.

* Vilken slags godis gillar du?
Jag är allätare när det gäller böcker och jag är allätare när det gäller godis. Choklad ligger nog högst upp i favoritlistan. Sedan salta och sura. Och söta.

* Gillar du naturgodis; nötter, torkad frukt och liknande?
Nej, inte alls faktiskt, men det kan ha något att göra med att jag är allergisk mot mycket av sådant som brukar förekomma i naturgodis.

* Är du allergisk mot något (t.ex. nötter, gluten, mjölk…)?
Nötter, äpplen, morötter... Cashewnötter går bra.

* Annat som du vill lägga till..?
Jag har en tre och ett halvtåring och därför har jag mest läst Pettson och Findus och Gittan-böckerna. Det här ska bli roligt = )

onsdag 20 augusti 2008

OS

Jag gillar sport, men ändå har det här OS:et hittills gått märkligt omärkligt förbi. Jag har visserligen följt Wissman, Holm, Kallur, handbollstjejerna och sett lite fotboll, men inte så där fanatiskt som det annars brukar bli.

Roliga felsägningar blir det gott om när kommentatorerna är lite uppe i varv. De som kommenterade simningen och intervjuade efteråt frågade hur simmaren kände sig "med ett kropp i loppen", som Karro så roligt påpekar i sin blogg. När Holm hoppade igår räknade kommentatorn upp alla hoppare som hade "sin tränare som pappa". Min fråga är: om de byter tränare, byter de pappa också då? Tvärt om skulle vara bättre, att de hade sin pappa som tränare...

Tack och lov är det SVT som sänder. Fotbolls-EM blev halvt om halvt förstört av allt söndersnack och av all reklam medan OS-sändningarna sköts exemplariskt och till och med utan kanalbyte. Man har helt enkelt förpassat Bolibompa och Gomorron Sverige till tvåan. Fantastiskt. Det är bara han Richard Olsson jag inte förstår mig på, vad han gör på tv över huvud taget. Tur att de går att stänga av...

tisdag 19 augusti 2008

Stieg Larsson goes USA

...och då får romanen Män som hatar kvinnor titeln The Girl with the dragon tatoo. Lite James Bond-titel över den, men det är snyggt. Det enda som är tråkigt är att romanen kanske riskerar att tappa det där effektfulla när det upprepas att "och Lisbeth Salander hatade män som hatar kvinnor".

Det känns rätt kul att böckerna filmatiseras, trots att det är hur riskabelt som helst. Men svensk film har fått ett litet uppsving på senare tid. Jag är skeptisk till många produktioner och skäms som en hund när jag ser vissa filmer, men det tar sig, som pyromanen sa.

Singing in the rain

Jag älskar musikaler, har alltid gjort. Sedan älskar jag när folk börjar sjunga på film när det inte är en musikal. Hur pinsamt det än blir och trots att jag vill titta bort. I går såg jag filmen "27 dresses" som var lika delar lättsmält som lättglömd som romantiska komedier av den här sorten brukar vara. Ett litet undandtag är dock den här scenen när de börjar sjunga



Vädret är underbart för att se på film och i kväll tror jag att det blir A cup of love eller Försoning. Eller kanske båda?

måndag 18 augusti 2008

Underbara sjukvård

Visst, jag fick vänta i ganska precis ett år innan jag fick kolla upp mina besvär, men när jag ringde den remitterande läkaren blev han förbenad över den tid nästa instans tog på sig och lovade mig att nu skulle det bli åka av. Vad sägs om att jag talade med honom förra onsdagen, jag fick bekräftelse i fredags och fick tid idag... Det ska vara till att ryta så det hörs - och det gjorde den här läkaren.

Så nu är jag provtagen, behandlad och receptbelagd.

söndag 17 augusti 2008

Skillnaden mellan kvinnor och män är...

...att kvinnor som inte kan köra i rondeller i alla fall har anständigheten att se lite skyldiga ut när de kör i alla möjliga felaktiga körfält, medan männen tvångsmässigt struntar i att använda blinkers eller att lämna företräde.

...att kvinnor som ska källsortera OCH tanka först sätter igång tankningen och sedan går och lämnar sina kartonger och sin hårdplast i rätt behållare, medan männen parkerar vid bensinpumpen, går och källsorterar och SEDAN, när det blivit lagom lång kö bakom honom, sätter igång med själva tankningen.

...att kvinnor som parkerar backar och vrider och vänder och krånglar så att hon står rakt och bra i parkeringsrutan, eftersom hon vet att det hjälper andra kvinnor som tycker om att parkera utan besvär. Män kör in på första bästa ruta och bryr sig inte om 45-gradiga vinklar på sina fordon utan kalkylerar bara med risken hur snett de egentligen kan stå utan att en p-vakt lappar dem.

Jag vet att det finns undantag. En del kvinnor parkerar också snett, men i övrigt är detta sanning för mig, tills motsatsen bevisas.

lördag 16 augusti 2008

Är Jultomten död?

Döden-döden fortsätter, men nu med lite distans. E frågade i går hur långt bort jag kommer att vara när jag "är dör". Sedan frågade han om Jesus är död och om Jultomten är död. Sedan frågade han med spänning i blicken om O (som han vet är död) också är det. När jag svarade att hon är det så var det som en bekräftelse att folk faktiskt dör och sedan var han nöjd med de svaren.

Men åter till det här med Jultomten. Är han död? Eller är han odödlig? Ska man ha i bakhuvudet hela den där legenden om St Nicholas som senare förvandlades till Coca-Colas korpulente presentutdelare? Eller är det någon Dalai Lama-funktion på det där att när det är dags för en att kliva av så är nästa utsedd?

fredag 15 augusti 2008

Äntligen!

En bra bok som jag gått och väntat på... Donna Leons senaste. Det är så skön och avkopplande läsning att annat får stryka på foten. Det är nu jag för en stund återgår till att svara frånvarande "jaha" och "oj då" och enstaka "ja, titta" när andra försöker säga mig någonting.

Minstingen vaknade supersnorig i natt och tro inte att jag på något sätt gläds åt det, men ska man se positivt på saken så finns det en minimal chans att jag får mer lästid på grund av det. Ibland tror han att han vill sova när han är lite sjuk. Men bara ibland.

God morrrgon.

torsdag 14 augusti 2008

Denna dagen ett livstecken

När I vaknar för morgonen vet jag inte om jag lever, men det verkar onekligen så = ) 05.20 sökte den arma rackar'n min uppmärksamhet och avfyrade sitt mest oemotståndliga leende. Det vara bara att le tillbaka och stiga upp på rätt sida av sängen.

Efter supertrevligt baluns igår snurrade det i huvudet när jag kom hem (jag var ute till efter 23.00!) och det tog en stund att varva ner. En hel kväll med härligt sällskap och med vuxensamtal som inte har någonting att göra med bröstmjölk, bajskonsistens eller tandframväxt. Det var såå kul. Tack för det tjejer ; ) De kallade sig själva tanter och tyckte att "tänk att du vill följa ut med oss" men det är tvärt om - jag tycker att det är så kul att de vill att jag ska följa ut.

Idag drog jordvärmegrävningen igång och E står på första parkett med sin plastspade och hjälper till.
I övrigt har jag marktjänst och snart är det dags för lunch. Kaffe ska kokas och en nybakad sockerkaka vankas till efterrätt. Av lite överbliven smet blev det fyra blåbärsmuffins.
Frysen avfrostas samtidigt och efter lunch bär det iväg till BVC för sexmånaderskontroll av I. Dagen är inbokad...
Avslutningsvis tackar vi väderguden för att det inte regnar. Hade det regnat som igår hade vi varit tämligen körda.
Tjing.



tisdag 12 augusti 2008

Kärleken blir mer realistisk med åren...

säger Hillary Clinton i en intervju med Stina Lundberg Dabrowski.
(Bokgalleriet) Så rätt hon har. Jag menar inte det på ett bitter sätt = )
Men när man var 15 låg framtiden framför en och synen på kärleken
var som hämtad ur en Harlequinbok: när den rätte kommer in genom
dörren stannar världen upp och deras blickar låses fast i varandra.
De älskande bråkar om småsaker och han griper tag i hennes arm och
kysser hennes, till en början, ovilliga läppar. Hon smälter i hans armar
och en spirande kärlek tar sin början. Sedan sker ett missförstånd och
hon stormar iväg, övertygad om att hon aldrig kommer att älska igen.
Han söker upp henne, står i regnet och bedyrar och bevisar sin oskuld,
som genom ett trollslag med precis de rätta orden, och hon smälter
som en Calippo en het sommardag.

Nu blev det väl inte riktigt så, men den här hösten har jag och maken
varit tillsammans i 14 år. Det känns som om vi känner varandra = )
Och visst är vi realistiska. Min man brukar skoja och säga att vi är latino
lovers, vi två, fast mer latino än lovers vissa perioder. Det som gör mig
glad är att jag känner till alla hans dåliga sidor, men han visar hela tiden
upp nya bra sidor. Överraskningarna är inte helt förbi!

Snart har vi varit tillsammans mer än halva mitt liv. Det känns helt okej.

måndag 11 augusti 2008

Mamma Mia och mer åkerbär

I förrgår kräftor. En trevlig kväll som var varm nog att avnjuta maten ute, utan flugor och med barn som roade sig inomhus. Mycket utrymme för vuxna resonemang och det var så härligt.

I går mera åkerbär, surströmming på stugan och "Mamma Mia"-bio med väninnor och kaffeprat hemma hos mig efteråt. Det var första kvällen "ute" för mig sedan I kom och kvällen kändes så lång och lyxig. Allt hade gått bra och jag har varnat maken för att sådana kvällar ger mersmak.

Mamma-Mia var för övrigt en upplevelse. Meryl Streep är lite sprattligare än man är van att se henne - men fantastisk - och Pierce Brosnan är lite för mycket James Bond i mina ögon för att sedan sjunga ABBA-låtar med inlevelse och tårar i ögonen. Däremot står jag fast vid att man skulle kunna göra en hel film där Colin Firth bara ler, för åh, så behagligt han ler. Stellan Skarsgård blir coolare för varje gång jag ser honom. Sedan bara älskar jag Julie Walters, så sammantaget var det en favoritensemble av skådespelare, helt enligt min smak.

lördag 9 augusti 2008

Kiss-kiss

Nej, jag menar inte puss-puss på utrikiska, utan bara att avföringsunderhållningen har fått en fortsättning. E och kusin E drog närmast siamesiskt ner byxorna, stående bredvid varandra, för att urinera. Min E böjer knä som om han skulle åka slalom, skjuter fram piarn och pressar ner hakan mot bröstkorgen innan han siktar och levererar. Kusin E iakttog min E och råkade mitt i all beundran kissa på tröjan, shortsen, benen och sockarna - på min E.

Gulligt i all sin näpenhet.

fredag 8 augusti 2008

Superkul bokutbyte

Inför höstens stundande mörker vill jag gärna att alla uppmärksammar påhittiga En bok om dagens Pocket och prassel-tillställning som snart drar igång. Vill du skämma bort en hemlig vän och samtidigt få läsvärt och ätbart själv av en annan hemlig så borde du också anmäla dig.

Jag önskar att jag också vore påhittig men nöjer mig för närvarande med att beundra andra och applådera dessa.

Treåringen fortsätter med sina bästa bajsberättelser när han har besök. Idag var det goda väninnans son som fnittrande förtjust hakade på och skrattet ekade smittande från lekrummet bort till köket. Tydligen hade di små kommit fram till att de var bajsisar. Jag har inte utrett vad epitetet mer konkret innebär.

torsdag 7 augusti 2008

Bitter Brummelisa bannar Bamse?

Jag inhandlade en serietidning till E här om dagen och det blev en Bamse med medföljande CD-saga. Jodå, Olof Tunbergs stämma berättar tryggt om Skalmans märkliga bil men hur jag än försöker så ser jag bara parodin som killen från Stockholm live gör på serien. Har ni inte sett den ännu så kan ni avnjuta den här.

När jag läser serierna för E så tänker jag när jag ser Brummelisa att hon ser ju bitter ut, kvinnan. Titta på henne.








Eller vad är hon? Hånfull? Sarkastisk? Var god bidrag med adjektiv om ni kommer på något passande. Kanske tänker hon precis som Sara i Bitterfittan att det var ju inte så här det skulle bli. Det kan inte vara lätt att vara gift med världens starkaste björn, som dessutom är världens snällaste. I den här serierutan avslöjas också att han är äventyrslysten och till den grad att det går ut över förhållandet. Det värsta är kanske att hon har den här minen på inte mindre än tre ställen i tidningen och hennes ton är i sammanhanget lite bitsk.

Jag som inte har läst Bamse på ett tag kanske har missat något? Lite konstigt är det. På min tid, vi pratar om för en så där 20-25 år sedan, då var allt frid och fröjd. "Den kvällen kramades Bamse och Brummelisa länge, länge" stod det i ett nummer och i nästa ropade Bamse ut för alla som ville höra på att de väntade barn.

onsdag 6 augusti 2008

I min lilla, lilla värld...

...av barnbestyr är det stort att I fått sin första tand idag.

Annars kämpar jag hårt för att inte halka dit - jag försöker påminna mig om att det inte finns något allmänintresse för hur I bajsat (trots att det varit en viss färg och konsistens flera dagar)- men det är svåårt. Det här är ju lilla livet för oss just nu. Jag har ju betalt för att vara hemma och föra mentala anteckningar över hur mina barn mår. Och bajs säger mycket om hur vi mår = )

Från och med idag alltså en tand till att borsta.

4 dl

...åkerbär blev det igår. Jag gav mig ut på en skymningstur och trodde att jag skulle behöva slåss mot myggen, men de frös nog och satt och värmde sig någon annan stans. Jag skulle ha visat så vackra de är, men jag har hunnit frysa in dem. De blir enklare att rensa då. Ett bra tips är att blanda ut åkerbären med vanliga trädgårdshallon. Hallonen har inte så mycket smak, vilket gör att åkerbären tar över och kvantiteten får segra = )

Blåbär och hallon ska också tas om hand. Det blir några fjuttiga äpplen i år, men de är illa åtgångna av diverse påhälsare, så vi får se vad man kan göra av dem. Samlarinstinkten vaknar i mig när jag ser blåbär i klasar och jag har svårt att sluta plocka trots att jag nog fått ihop så mycket att jag klarar mig.

tisdag 5 augusti 2008

Det här med kroppsbehåring

-det är en märklig grej. Nyheten att nyhetsuppläsaren Richard Palm rakade bort sin mustasch mellan 18.30- och 19.30-sändningen efter att många upprörda tittare hört av sig är veckogammal. Men vaaad...

En bitter människa sitter i sin, vad man kan anta, lite slitna åttitalsmöbel som denne köpte för dyrt men som nu är lite för ful men av för god kvalitet för att slänga. Ingen på Blocket är intresserad av att köpa möbeln heller, så de sitter vackert där de sitter. Människan i fråga ser Richard Palm i mustasch, blir upprörd, griper efter telefonen. Antingen har människan numret programmerat på första plats på sin telefon för att kunna ringa så fort personen i fråga blir upprörd över något. Eller så slår människan på datorn, letar fram numret, slår numret och för fram sitt ämne i upprörd ton, trots att denne haft alla möjligheter att lugna ner sig.

Richard Palm rakade bort ansiktsbehåringen eftersom han inte tyckte att det var något att ta strid över (applåd) och i ärlighetens namn tycker jag att han ser bättre ut utan. Nästan ingen man är snygg i mustasch, om man inte heter
Tom Selleck










eller Hugh Jackman.


Den senare har jag aldrig sett i musche, men jag kan tänka mig att han klär i allt.
Ja, ja. Här sitter jag med orakade ben eftersom sommaren tagit paus.
2,4 grader varmt nattetid. Inte är det tropiskt, men vi har i alla fall inga översvämningar heller.

måndag 4 augusti 2008

Taskig tajming

"Vet du vad du har, Hedlund?"
"Nä, vad då?"
"Taskig tajming."

Sällskapsresan 2, Snowroller. Samma manskap utbyter replikerna
"Vad då, jag kan väl inte hjälpa att jag är blyg heller."
"Blyg?! Du är ju...sjukligt tyst."

Men tillbaka till taskig tajming så är det lite grann vad min make lider av. Jisses, jag vet inte hur han gör det. Vi har inte skilda sovrum, men skilda vardagsrum. Jag ser på tv och han sitter vid datorn på kvällarna en stund innan det är gåläggdags. Sedan spelar det ingen roll vad jag ser: Greys Anatomy (som ju har en obligatorisk gråtminut i slutet), mysfilm (Medan du sov, 10 orsaker att hata dig etc.) eller som igår, något drama där stämningen byggs upp mot slutet och det liksom hör till att man ska gråta.

Just när denna dramaturgiska stund närmar sig kan jag höra hur maken reser sig upp från kontorsstolen i rummet intill och närmar sig min hulkande uppenbarelse. Sedan inträffar något av följande:
- han frågar vad som har hänt i programmet.
- han berättar något om vad han finner omåttligt intressant och som jag inte förstår vitsen med att det existerar över huvud taget (värmepannor, snöbestånd i Kiruna, räckvidden på en björns revir).

Jag vill gråta ifred, förutom när jag verkligen är ledsen. Då vill jag att han läser mina tankar och på en gång förstår vad som är fel. Kvinnlig logik at its best.

fredag 1 augusti 2008

Fenomen

Fenomen jag lagt märke till idag är
1. Kvinnor shoppar, män packar ner i påsar.
2. Kvinnor packar om påsar, män lyfter i påsar i kundvagnar.
3. Män kör kundvagnar till bilar, kvinnor försöker packa in i bilar.
4. Män småler (inte hånler) och talar tålmodigt om hur kvinnor egentligen borde packa.
5. Kvinnor försöker och försöker och fräser till och säger att män ska göra det.
6. Kvinnor inser att blodsockerhalten är för låg och talar om att de ska äta. Män ser sig lydigt omkring och kliar sig på magen.

Ja, vi har varit till IKEA och mina empiriska studier grundar sig på andra, absolut inte på mina medresenärer. Jag behövde bara handdukar, men kom inte hem med en enda. Hmm... Hur går det till egentligen. Jag behöver alltid mest från sista delen av den stora butiken, men har då blivit lite återhållsam. När jag sedan kommer hem tycker jag att jag kunde ha handlat lite till.