Mörker, utrustning och fotboll

Earth Hour genomfördes. Vi var tämligen allena på genomförandet av den manifestationen i vår by, beroende på vilket håll man tittade åt.

Matinbjudna lämnade byggnaden vid halv nio och därmed var en trevlig kväll till ända. Trevligt sällskap för både oss och barnen. Jag var nervös när jag serverade fisken för jag hade aldrig bjudit på den rätten förr, men det blev faktiskt gott. Lite salt kanske, men fisk tål ju mycket av den varan. Laxfilé med grön pesto och - håll i er nu - Norrbottensost (inte Västerbottens). Norrbottensost ska enligt hörsägen vara en andrasortering av den från grannskapet. Citron över, smör under. Det blev gott i alla fall. Fisken serverades med potatis och barnen fick kalasbricka från Scan: korvar som såg ut som köttbullar.

Efter Robinsson, som jag tänkte att jag inte skulle följa men som jag inte kan motstå, blev det fotboll och rätt nöjsamma 0 - 0. Ändå kan jag inte låta bli att tänka att Zlatan skulle ha satt kanske både ett och två mål. Elmander, är han valp eller människa? Och nej, jag skulle nog inte ha gjort det bättre själv. Inte just igår i alla fall.

Efter fotbollen var jag bara tvungen att läsa klart boken, Slumdog millionaire. Rätt bra, men slutet håller inte. Eller som man skulle säga inom sporten: levererar inte när det krävs. Redovisas inom kort i Bokgalleriet.

Det här med att vara eller inte vara bloggare

Nu är jag där igen. Smygbloggaren som inte är det minsta hemlig. Ändå pratar jag inte om det öppet. Blir jätteförvånad när någon, utom typ tre, säger att de läst någonting på min blogg. Så blir jag lite generad. Varför? Var det då inte meningen att någon skulle läsa det? Det står ju helt öppet för alla att ta del av.

Visar gärna bilder på mina fantastiska barn, men suddar näsa och ögon på min egen bild. Som en dålig Aftonbladet-redigering.

Ändå blir jag lite...putt. De som sitter och säger att det är sååååå ointressant allt detta som står att läsa på olika bloggar. Att människor inte har annat för sig än att sitta och rada upp detaljer om sina meningslösa liv. Men, tänker jag då, hur mycket tid lägger dessa nej-sägare ner på att läsa allt det meningslösa? Varför besöker man en sida igen om man redan funnit den ointressant. Man kanske vill kontrollera att det var precis så tråkigt som man först tyckte och fine. Men sedan då? Tredje besöket? Och trettonde? Jag har koll på er - program som markerar besöket = ) Jag vet var din postlåda bor...

Min blogg? Lite min dagbok för mig själv och för att ha en dialog med alla fantastiska människor jag inte träffar så ofta under tiden jag är i min föräldraledig-bubbla. Det har varit såååååå roligt att "träffa" folk på det sättet (blink Anna) samt "lära känna" nya (Fru Mju).

Jag vet att mitt liv är högst ordinärt och jag hoppas att det framgår att jag trivs med det alldeles ypperligt. Det blir spännande att se hur bloggen ser ut efter jag börjat om att jobba. Bokgalleriet kommer säkert att fortskrida, för den är jag hemskt nöjd med. När det gäller den här får tiden utvisa hur det blir. Hur som helst: Fastän bara fyra trogna kommenterar ; ) så är ni andra också välkomna hit.