Han sitter och snorar med 38,4 i temp, min femåring. Feber och förkylning hindrar honom inte från att göra allt från att sjunga högt till att klippa sönder glassreklamen till konfetti. Denna dagen ett herrans liv.
Mobilapplikationer kan rädda många halvtimmar: Talking Tom Cat är den nya kissen som flyttat in i min mobiltelefon. Man kan stryka på honom så att han spinner och när man talar till honom upprepar han allt du sagt och använder en rolig röst.
Kolla här:
tisdag 31 augusti 2010
måndag 30 augusti 2010
Feber
Flertalet förskolekompisar fruktansvärt förkylda. Förskolan - Farozon!
Febertopp.
Febertapper femåring får fetvadd för frossan.
Fabulöst, farsartad farsot. Försäkringskassan förnekar favoritförklaringen? Felunderrättade felstudier förorsakar felsyn. Fantastiskt förvirrande.
Får framplocka feberdämpande. (Faster får farmakologiska funderingar.)
Får fördriva fortsatta framtiden framför filmer förtärandes fläsk från får.
Eller. Ja. Vi är sjuka.
Febertopp.
Febertapper femåring får fetvadd för frossan.
Fabulöst, farsartad farsot. Försäkringskassan förnekar favoritförklaringen? Felunderrättade felstudier förorsakar felsyn. Fantastiskt förvirrande.
Får framplocka feberdämpande. (Faster får farmakologiska funderingar.)
Får fördriva fortsatta framtiden framför filmer förtärandes fläsk från får.
Eller. Ja. Vi är sjuka.
söndag 29 augusti 2010
Sökare eller icke sökare
I dag är huset röjt. Ut med det gamla och in med det... nygamla. Eller det nya. Nya soffan in, gamla sofforna ut. Nya bordet in, gamla bordet ut. Gamla soffbordet ut, nygamla soffbordet in.
Kasta trasiga leksaker. Packa ner hela leksaker. Ner med gamla leksaker i källaren. Fram med dem igen till våren; voilá! Barnen tror att det är nya leksaker.
Bilsläp fullt av kartong, plast, hemliga säckar och trasiga ting.
Huset städat. Nu ska jag väl inte behöva vara en sökare på ett bra tag.
Kyl, frys och skafferi fyllt efter storhandling.
Förskoleväskor (jag skulle vilja säga dagisväskor, men är alltför politisk korrekt) packade.
Arbetsvecka, jag är redo.
Kasta trasiga leksaker. Packa ner hela leksaker. Ner med gamla leksaker i källaren. Fram med dem igen till våren; voilá! Barnen tror att det är nya leksaker.
Bilsläp fullt av kartong, plast, hemliga säckar och trasiga ting.
Huset städat. Nu ska jag väl inte behöva vara en sökare på ett bra tag.
Kyl, frys och skafferi fyllt efter storhandling.
Förskoleväskor (jag skulle vilja säga dagisväskor, men är alltför politisk korrekt) packade.
Arbetsvecka, jag är redo.
Man vet att man har lite att göra...
...när man googlar för att få se en bild av hur människan bakom Fröken Urs röst ser ut. Nu vet jag hur hon ser ut och att hon heter Johanna Hermann Lundberg samt att man kan få den exakta tiden (inte bara genom att ringa 90510 utan även) genom att titta här.
lördag 28 augusti 2010
Spara kvittot
Kidsen fick en hundring var av mormodern inför dagens stadstur och döm om den totala lyckan när det på en prylaffär i stadskärnan fanns pyttesmå radiostyrda bilar för 99 kr styck. De fick betala själva och tog andäktigt emot både enkrona och kvitto. Kassakillen hanterade dem mycket proffsigt men gav sedan oss ett maningens ord:
- Spara kvittot. Om ni skulle behöva byta.
Underförstått: ni kommer att behöva byta småbilarna eftersom de inte kommer att fungera som de ska.
Sagt och gjort. Barnen kom hem och det visade sig att lillemans bil körde med full fräs både bakåt och framåt. Storemans bil gick framåt, inte bakåt, och inte var det någon vidare fräs heller.
Kvittot är sparat.
- Spara kvittot. Om ni skulle behöva byta.
Underförstått: ni kommer att behöva byta småbilarna eftersom de inte kommer att fungera som de ska.
Sagt och gjort. Barnen kom hem och det visade sig att lillemans bil körde med full fräs både bakåt och framåt. Storemans bil gick framåt, inte bakåt, och inte var det någon vidare fräs heller.
Kvittot är sparat.
fredag 27 augusti 2010
En svensk tiger-älg
Jag har sett en reklamfilm signerad Sverigedemokraterna och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Mest vill jag kanske fnysa. Det skulle inte förvåna mig om nästa reklamfilm för SD skulle påstå att de turkiska älgarna tar allt bete för de svenska älgarna. Det skulle kännas ungefär lika logiskt.
Trycknässelutslag
Okej. Jag kanske inte ska äta så mycket äpplen ändå. Jag får inte andnöd eller elak klåda. Jag får små bölder. Små ilskna som kliar något så fördärvat - men bara där kroppen varit utsatt för tryck: Fingertopparna och fotsulorna är extra utsatta.
Trycknässelutslag kallade farbror doktorn det. Orsakat bl.a. av allergi. Och stress. Jag fick det i dess värsta form under graviditeten med lilleman och nu är det alltså tillbaka. Stressig första vecka + äppelätande = aj och kli. Jag är inte road.
Trycknässelutslag kallade farbror doktorn det. Orsakat bl.a. av allergi. Och stress. Jag fick det i dess värsta form under graviditeten med lilleman och nu är det alltså tillbaka. Stressig första vecka + äppelätande = aj och kli. Jag är inte road.
torsdag 26 augusti 2010
Radhusdisco
"Väggarna pryddes av Kissplanscher och speciellt en var nioårige Linus favorit. Överst på den stod 'Love Gun', vilket var namnet på en skiva med bandet. Enligt Linus handlade titeln om kvinnan i förgrunden.
- Det är henne alla i Kiss är kära i, sa han. Det är hon som är Gun.
När jag såg närmare på planschen förstod jag dem. Hon var allra snyggast av de snygga kvinnorna på bilden.
- Vem i Kiss tror du kommer att få Gun? frågade han.
Jag skakade på huvudet.
- Jag vet inte, sa jag.
- Jag tror Paul Stanley, sa Linus och pekade på mannen med svart stjärna över ögat.
Om Gun gått i vår klass var det ingen tvekan om vem som skulle ha fått henne, tänkte jag. Precis som han nu senast fått självaste Susanne i 3b skulle det naturligtvis ha varit Linus själv."
Jag har börjat läsa Morgan Larssons Radhusdisco och tycker att den är ungefär hur rolig och bra som helst. Äntligen skrivs det böcker som utspelar sig under ett årtionde jag själv har minnen och erfarenheter ifrån: åttiotalet. Nu när jobbet rullat igång och man inte orkar så mycket mer än att se i kors - då är det här medicinen.
- Det är henne alla i Kiss är kära i, sa han. Det är hon som är Gun.
När jag såg närmare på planschen förstod jag dem. Hon var allra snyggast av de snygga kvinnorna på bilden.
- Vem i Kiss tror du kommer att få Gun? frågade han.
Jag skakade på huvudet.
- Jag vet inte, sa jag.
- Jag tror Paul Stanley, sa Linus och pekade på mannen med svart stjärna över ögat.
Om Gun gått i vår klass var det ingen tvekan om vem som skulle ha fått henne, tänkte jag. Precis som han nu senast fått självaste Susanne i 3b skulle det naturligtvis ha varit Linus själv."
Jag har börjat läsa Morgan Larssons Radhusdisco och tycker att den är ungefär hur rolig och bra som helst. Äntligen skrivs det böcker som utspelar sig under ett årtionde jag själv har minnen och erfarenheter ifrån: åttiotalet. Nu när jobbet rullat igång och man inte orkar så mycket mer än att se i kors - då är det här medicinen.
onsdag 25 augusti 2010
Att inte välja är inte ett alternativ
Jag har läst två diametralt olika typer av böcker och dessa finns ombloggade på Bokgalleriet. Den ena var en skön amerikansk ungdomsroman som inte är så där irriterande helylle med händerna på täcket. I Mycket mer än så dricks det faktiskt lite öl och sovs över - fast med händerna på täcket - och avslutas med lite pussar och cykling.
I Fantomsmärtor av Barbara Voors får läsaren följa det svåra val en gravid kvinna ställs inför när hon får reda på att barnet hon bär har Downs syndrom. Vem avgör vilka barn som har rätt att födas? Att inte välja är inte ett alternativ och huvudpersonen Alba tycker inte om vad beslutet gör med henne, eller vad det gör henne till.
Nu är läsningsnerverna skakiga efter denna känslomässiga berg-och-dalbana och med det I bid you good night.
I Fantomsmärtor av Barbara Voors får läsaren följa det svåra val en gravid kvinna ställs inför när hon får reda på att barnet hon bär har Downs syndrom. Vem avgör vilka barn som har rätt att födas? Att inte välja är inte ett alternativ och huvudpersonen Alba tycker inte om vad beslutet gör med henne, eller vad det gör henne till.
Nu är läsningsnerverna skakiga efter denna känslomässiga berg-och-dalbana och med det I bid you good night.
tisdag 24 augusti 2010
Fruktflugefälla
Vårt hem är invaderat av små, ondsinta varelser som utan tanke på vad som är bra för deras egen hälsa förpestar tillvaron i köket. Fruktflugorna flyger i formationer upp från fruktfatet (där all frukt är inplastad, bananer för sig och äpplen för sig) och från soppåsen (som töms och bärs ut varje kväll). Dags att gillra upp en fälla. För dö ska de.
För att förstärka det ironiska i min vardag (det kanske har framgått att jag gillar ironi) har jag serverat följande:
- vitvinsvinäger, alls ingen dålig sort.
- en skvätt vatten.
- en droppe diskmedel.
De små fäna dras som flugor (om uttrycket ursäktas) till den utsökta bouqueten som vätskan avger och som - ironiskt nog - serveras i ett martiniglas. Där dör de som... ja, flugor. Där kan de drunkna medan vi i godan ro avnjuter den husmanskost vi inte alltid intar med glädje, men som fyller våra magar med den föda vi dagligen behöver.
För att förstärka det ironiska i min vardag (det kanske har framgått att jag gillar ironi) har jag serverat följande:
- vitvinsvinäger, alls ingen dålig sort.
- en skvätt vatten.
- en droppe diskmedel.
De små fäna dras som flugor (om uttrycket ursäktas) till den utsökta bouqueten som vätskan avger och som - ironiskt nog - serveras i ett martiniglas. Där dör de som... ja, flugor. Där kan de drunkna medan vi i godan ro avnjuter den husmanskost vi inte alltid intar med glädje, men som fyller våra magar med den föda vi dagligen behöver.
måndag 23 augusti 2010
Nej, jag klarar inte av det nu heller
Jag var aldrig något stort fan av Fångarna på fortet. Efter två och en halv minut inser jag att det inte var någonting för mig nu heller. Otroligt ointressant.
Maken fick konstig jobbtid och tack och lov kunde farmor vara behjälplig. Jag hann hem för att starta tvättmaskiner och diskmaskiner och lagom till kvällis kom morfar och nattade ett barn. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad med människor runt omkring mig som bara finns där och gör allt så mycket enklare.
Jag har läst Fantomsmärtor av Barbara Voors, men sparar läsetankar fram till bokutgivningsdatum. Det var dock en mycket trevlig, om än också jobbig, upplevelse.
Crosstrainern står och blänger på mig, så det är bara att dressa om och göra det som krävs. Svettning, here I come.
Maken fick konstig jobbtid och tack och lov kunde farmor vara behjälplig. Jag hann hem för att starta tvättmaskiner och diskmaskiner och lagom till kvällis kom morfar och nattade ett barn. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad med människor runt omkring mig som bara finns där och gör allt så mycket enklare.
Jag har läst Fantomsmärtor av Barbara Voors, men sparar läsetankar fram till bokutgivningsdatum. Det var dock en mycket trevlig, om än också jobbig, upplevelse.
Crosstrainern står och blänger på mig, så det är bara att dressa om och göra det som krävs. Svettning, here I come.
lördag 21 augusti 2010
Springlista
Det går härligt och lätt att springa när man har musik som taggar:
Måndagsbarn - Veronica Maggio
Någon gång måste du bli själv - Säkert!
Allt som var ditt - Säkert!
Så länge jag lever - Carola
Sarah - Mauro Scocco
Release me - Agnes, akustisk version
Kom igen Lena - Håkan Hellström
Halo - Beyoncé
Sixteen - Timo Räisänen
About you now - Timo
My life would suck without you - Kelly Clarkson
Already gone - Kelly
Sedan fick en massa annat, jag tror att jag har Björn Skifs "Vild och vacker" också, men har aldrig sprungit så långt ännu.
Sedan är det härligt att få äta på sig lite av det man har sprungit av sig när man blir bjuden på middag hos goda vänner i grannbyn. Nu går vi åter in i en tid som passerar så fort så fort. Måndag, fredag, söndag.
Femåringen har under dagen snappat upp att det visas fotboll, så nu ser vi spanska superkuppen inna det är dags för sängen. Det gläder ett mammahjärta att ha en son som bryr sig om det viktiga i livet.
Måndagsbarn - Veronica Maggio
Någon gång måste du bli själv - Säkert!
Allt som var ditt - Säkert!
Så länge jag lever - Carola
Sarah - Mauro Scocco
Release me - Agnes, akustisk version
Kom igen Lena - Håkan Hellström
Halo - Beyoncé
Sixteen - Timo Räisänen
About you now - Timo
My life would suck without you - Kelly Clarkson
Already gone - Kelly
Sedan fick en massa annat, jag tror att jag har Björn Skifs "Vild och vacker" också, men har aldrig sprungit så långt ännu.
Sedan är det härligt att få äta på sig lite av det man har sprungit av sig när man blir bjuden på middag hos goda vänner i grannbyn. Nu går vi åter in i en tid som passerar så fort så fort. Måndag, fredag, söndag.
Femåringen har under dagen snappat upp att det visas fotboll, så nu ser vi spanska superkuppen inna det är dags för sängen. Det gläder ett mammahjärta att ha en son som bryr sig om det viktiga i livet.
fredag 20 augusti 2010
Min bästa (frukt)tid är nu
Jag älskar sensommaren. Både för att hösten är i antågande och för att den förbjudna frukten går bra för mig att äta. Allergin lyser med sin frånvaro när jag äter äpple efter äpple från de egna träden. Dessutom glänser de så vackert i rött och grönt när de hänger på grenarna och solar sig. Jag är inte mycket för vinbär däremot, men vackra är de. För att de inte ska gå alldeles till spillo får även de komma med på bild.
Sedan väntade en dubbel överraskning i brevlådan och jag känner mig löjligt lyckligt lottad över flera fina böcker från Piratförlaget med fantastiska Jenny som fixar och donar så att jag får vara så här tillfreds. Sedan fanns också en bok från Bonniers, Barbara Voors Fantomsmärtor med en personlig hälsning från författarinnan. De första 60 sidorna är förbibläddrade trots matlagning och tusen frågor från barnen, men jag är helt och hållet fast. Fantastiskt.
torsdag 19 augusti 2010
Lite uttjatat
Mögligheternas skola. Ett skämt som florerar i våra korridorer. Kanske en aning uttjatat, men dessvärre alldeles, fruktansvärt sant. Lägg på en totalrenovering på det som skulle ha gjorts redan 1989 samt byte av alla lösa och fasta delar, så har du min arbetsplats i ett litet nötskal.
Luften i arbetsrummet var trögflytande och kändes grå. Det var faktiskt fruktansvärt. Vi har blivit erbjudna att sitta på annat ställe, men innan jag har mina materiel och böcker med mig har eleverna hunnit anlända.
Nu är jag röd i ögonen och hur trött som helst, men det blir nog bra?
Luften i arbetsrummet var trögflytande och kändes grå. Det var faktiskt fruktansvärt. Vi har blivit erbjudna att sitta på annat ställe, men innan jag har mina materiel och böcker med mig har eleverna hunnit anlända.
Nu är jag röd i ögonen och hur trött som helst, men det blir nog bra?
onsdag 18 augusti 2010
Det här med att vara idol
Jag vill inte hänga ut min far på den här bloggen, men en liten offentlig bassning vågar jag mig på. Det är inte bara det att morfar är barnens idol och utan uppehåll kan leka i timtal, utan han gör också specialare som jag i min tur sedan förväntas upprepa hemma.
Ex. 1
Smöra en ostskiva och sedan äta.
Ex. 2
Ligga hos lilleman tills han somnar.
Ex. 3
Dra med lillemans filt över ryggen tills han somnar. Observera att man inte kan dra hur som helst, utan "som morfar gör". Det tog en halvtimme innan jag hittade rätt teknik att dra som morfar gör.
Ex. 4
Skala ett äpple som morfar gör. Hur många sätt finns det att skala ett äpple på?
Kan man åberopa någon EU-regel som säger att morföräldrar "tage sig icke friheter att göra specialare"?
Ex. 1
Smöra en ostskiva och sedan äta.
Ex. 2
Ligga hos lilleman tills han somnar.
Ex. 3
Dra med lillemans filt över ryggen tills han somnar. Observera att man inte kan dra hur som helst, utan "som morfar gör". Det tog en halvtimme innan jag hittade rätt teknik att dra som morfar gör.
Ex. 4
Skala ett äpple som morfar gör. Hur många sätt finns det att skala ett äpple på?
Kan man åberopa någon EU-regel som säger att morföräldrar "tage sig icke friheter att göra specialare"?
tisdag 17 augusti 2010
Det jag tänker och tycker är äckligt
Jag tittar med skepsis in i garderoben och undrar följande: om jag har en massa kläder som jag vet att jag inte känner mig fin i - varför ligger de då kvar i garderoben?
Lillkillen vill absolut inte under några omständigheter få en stor fisk igen och därför metar vi bara med mask nere i sjön. Små abborrar och en och annan mört krokas fast och släpps tillbaka under glädjetjut. Men hur äckligt är det inte att trä på en mask på kroken. Allvarligt, vilken sadistisk skurk kom på att man skulle skala på en levande varelse på en metallböj? Jag har svårt för maskar i allmänhet, men ikrokningen borde inte ens de bli utsatta för.
Varför straffas mamman mer än pappan av trötta barn? Orättvist, speciellt eftersom pappan är mer tålmodig än mamman. Pappa bus och mamma sträng.
I kväll visas Lena Sundströms Dom kallas rasister kl. 21.00. Jag har höga förväntningar och hoppas att de kommer att infrias.
Lillkillen vill absolut inte under några omständigheter få en stor fisk igen och därför metar vi bara med mask nere i sjön. Små abborrar och en och annan mört krokas fast och släpps tillbaka under glädjetjut. Men hur äckligt är det inte att trä på en mask på kroken. Allvarligt, vilken sadistisk skurk kom på att man skulle skala på en levande varelse på en metallböj? Jag har svårt för maskar i allmänhet, men ikrokningen borde inte ens de bli utsatta för.
Varför straffas mamman mer än pappan av trötta barn? Orättvist, speciellt eftersom pappan är mer tålmodig än mamman. Pappa bus och mamma sträng.
I kväll visas Lena Sundströms Dom kallas rasister kl. 21.00. Jag har höga förväntningar och hoppas att de kommer att infrias.
måndag 16 augusti 2010
Arbetsdag är glädjedag
Anlände till jobbet.
Inget vatten.
Ergo: inget kaffe.
Varmt.
Ingen fungerande ventilation.
Svettningar så fort jag rörde fler än två muskler samtidigt. Att packa böcker i depåer gick således fetbort.
Datorn. En bra uppfinning. En bra idé att göra en massa bra saker. Om Internet hade fungerat.
Inget Internet = allt faller.
En död råtta på ett våningsplan.
En levande råtta på ett annat. Intressant.
Smuts och damm överallt har gett min röst en intressant whiskeykaraktär av det brummande slaget.
Så vad fick jag då gjort?
- Ett stycke planering för åtta veckor.
- En skärmvägg blev omklädd och blev faktiskt riktigt fin. Det toppar nog min pedagogiska karriär vågar jag påstå.
Dagen har varit intressant. Minst sagt.
Inget vatten.
Ergo: inget kaffe.
Varmt.
Ingen fungerande ventilation.
Svettningar så fort jag rörde fler än två muskler samtidigt. Att packa böcker i depåer gick således fetbort.
Datorn. En bra uppfinning. En bra idé att göra en massa bra saker. Om Internet hade fungerat.
Inget Internet = allt faller.
En död råtta på ett våningsplan.
En levande råtta på ett annat. Intressant.
Smuts och damm överallt har gett min röst en intressant whiskeykaraktär av det brummande slaget.
Så vad fick jag då gjort?
- Ett stycke planering för åtta veckor.
- En skärmvägg blev omklädd och blev faktiskt riktigt fin. Det toppar nog min pedagogiska karriär vågar jag påstå.
Dagen har varit intressant. Minst sagt.
söndag 15 augusti 2010
En lyckodag
Dagen började lågmält med lek utan gräl. Sedan kom mormor och morfar cyklande från grannbyn och förgyllde dagen med uppmärksamhet och ännu mera lek. Femåringen fick cykla med morfar tillbaka för att hämta bil och släp och på vägen hann de mata fiskar med bullar och lingon. Femåringen konstaterade sedan att det här var "en lyckodag". Han vet att uppskatta det enkla, min lilla stora grabb.
Tvååringen snubblar och snavar, faller och ramlar. I dag blev resultatet avskalad hud på ena kinden. Han blev så matt att han sov middag i fyra timmar.
För att avsluta dagen så roligt som möjligt fick grabbarna se pruttfilmer på youtube, bl.a. den här med hippo fart annoys dog, och så här roligt var det:
Tvååringen snubblar och snavar, faller och ramlar. I dag blev resultatet avskalad hud på ena kinden. Han blev så matt att han sov middag i fyra timmar.
För att avsluta dagen så roligt som möjligt fick grabbarna se pruttfilmer på youtube, bl.a. den här med hippo fart annoys dog, och så här roligt var det:
lördag 14 augusti 2010
Sexsnack
Femåringen var i tassemarkerna (ja, eländig terräng) kring detta med bäbisar och hur små de är medan de är i mammans mage. Han hittade en ultraljudsbild på sig själv och frågade hur stor han var när kortet togs. Jag måttade med händerna och han gjorde stora ögon.
- Så liten?
- Ja, men från början är bäbisen bara så liten, så liten att den bara syns med mikroskop.
- Men hur kommer den in i magen?
* Jag drar lite efter andan. Är det dags för de här frågorna nu.
- Mamman har ett ägg och pappan har ett frö, svarar jag sanningsenligt och väntar på att han ska fortsätta med frågor som kan tänkas komma på en sådan information.
- Ett frö? frågar han mycket riktigt.
- Ja, ett superlitet.
Han tänker så det knakar innan han lyser upp:
- Jaaa! Pappa har ju också varit så där liten.
Jag tror inte att hela budskapet gick fram, men det kom inga fler frågor och jag berättade inget mer. Nu får det här mogna och sedan kommer väl följdfrågorna så småningom. Jag vet inte om det blev så logisk slutsats, men han tog det bra!
- Så liten?
- Ja, men från början är bäbisen bara så liten, så liten att den bara syns med mikroskop.
- Men hur kommer den in i magen?
* Jag drar lite efter andan. Är det dags för de här frågorna nu.
- Mamman har ett ägg och pappan har ett frö, svarar jag sanningsenligt och väntar på att han ska fortsätta med frågor som kan tänkas komma på en sådan information.
- Ett frö? frågar han mycket riktigt.
- Ja, ett superlitet.
Han tänker så det knakar innan han lyser upp:
- Jaaa! Pappa har ju också varit så där liten.
Jag tror inte att hela budskapet gick fram, men det kom inga fler frågor och jag berättade inget mer. Nu får det här mogna och sedan kommer väl följdfrågorna så småningom. Jag vet inte om det blev så logisk slutsats, men han tog det bra!
fredag 13 augusti 2010
Detta var dagen...
...när maken var ledig nästan ett dygn.
...när vi åkte till mässan och köpte en soffa. Bara så där. Det tog nog inte ens tio minuter att bestämma sig.
...när jag köpte dyra löparskor för halva priset. Nu blev de bara halvdyra men helsköna.
...när jag fick åka på tjejmiddag för tredje dagen i rad. Tänk att man inte ens är nära att bli less. Jag tyckte bara lite synd om min man. En stund, för sedan hade jag glömt honom.
...när Crosstrainern gav ifrån sig ett ljud varje gång jag trampat runt på högersidan. Min man synade skruvar och muttrar, hämtade allehanda mojänger i garaget, skruvade och muttrade en stund, skruvade ihop, fortfarande hörde missljud, skruvade i sär, karvade och skruvade ihop igen. Nu swooooschar den bara så tyst och fint igen.
...när jag firade min sista semesterdag med ett dopp i en lagom kall sjö tillsammans med femåringen. Hälsosamt och stärkande?
Soffan, men tänk att den är svart, leverans nästa vecka eller veckan därpå.
...när vi åkte till mässan och köpte en soffa. Bara så där. Det tog nog inte ens tio minuter att bestämma sig.
...när jag köpte dyra löparskor för halva priset. Nu blev de bara halvdyra men helsköna.
...när jag fick åka på tjejmiddag för tredje dagen i rad. Tänk att man inte ens är nära att bli less. Jag tyckte bara lite synd om min man. En stund, för sedan hade jag glömt honom.
...när Crosstrainern gav ifrån sig ett ljud varje gång jag trampat runt på högersidan. Min man synade skruvar och muttrar, hämtade allehanda mojänger i garaget, skruvade och muttrade en stund, skruvade ihop, fortfarande hörde missljud, skruvade i sär, karvade och skruvade ihop igen. Nu swooooschar den bara så tyst och fint igen.
...när jag firade min sista semesterdag med ett dopp i en lagom kall sjö tillsammans med femåringen. Hälsosamt och stärkande?
Soffan, men tänk att den är svart, leverans nästa vecka eller veckan därpå.
onsdag 11 augusti 2010
Vådan av att plocka bär med barn
Tvååringen svingar sin bärplockare som om han klippte gräs med lie. Under tallbarr, lingonris och en liten svamp ligger tre ensamma blåbär i bärplockarens botten.
Femåringen är ordentlig, systematisk, noggrann. Plockar sina bär och pillar bort enstaka blåbärsblad som mot alla odds landat i plockaren. Går vidare till nästa tuva och plockar prudentligt stora och små bär, allt efter konstens alla regler.
Blåbären hamnade i muffinssmet efter en tillredning av smet där händelseförloppet liknade Andra Världskriget. Efter en minuts vapenvila drog tvååringen åt sig vispen och mjölgranater flög okontrollerat över hela köket. Sedan blev det gråt över att vi faktiskt hällde mer smet i formar än i deras små smak-koppar.
Sedan var det glada skratt igen och jag tog ett aktivt beslut att inte gå och titta efter vad de höll på mig. När jag hörde en duns, ett "Oj!" och sedan total tystnad var jag ändå tvungen att titta till dem. Femåringen lade ut tvååringens snuttefilt på soffan, tvååringen ställde sig på den och sedan drog den äldre undan den så att lillebror åkte baklänges på rumpan. Det gick jättebra, ända tills tvååringen åkte iväg som en vante.
Så grabbigt det är i det här huset. Är jag naiv om jag tänker att maken och jag ska skaffa ett litet kärleksbarn (nej, jag är inte gravid) och att det då skulle bli en flicka. Hon skulle ha rosenröda kinder och hår svart som ebenholts. Hon skulle vara så snäll, så snäll och bara göra det hon blev tillsagd, alltid somna som på given signal och när hon sträckte ut sina små händer mot skyn skulle små fåglar genast landa på de små fingrarna och... Ja, hon skulle vara sagolik.
Femåringen är ordentlig, systematisk, noggrann. Plockar sina bär och pillar bort enstaka blåbärsblad som mot alla odds landat i plockaren. Går vidare till nästa tuva och plockar prudentligt stora och små bär, allt efter konstens alla regler.
Blåbären hamnade i muffinssmet efter en tillredning av smet där händelseförloppet liknade Andra Världskriget. Efter en minuts vapenvila drog tvååringen åt sig vispen och mjölgranater flög okontrollerat över hela köket. Sedan blev det gråt över att vi faktiskt hällde mer smet i formar än i deras små smak-koppar.
Sedan var det glada skratt igen och jag tog ett aktivt beslut att inte gå och titta efter vad de höll på mig. När jag hörde en duns, ett "Oj!" och sedan total tystnad var jag ändå tvungen att titta till dem. Femåringen lade ut tvååringens snuttefilt på soffan, tvååringen ställde sig på den och sedan drog den äldre undan den så att lillebror åkte baklänges på rumpan. Det gick jättebra, ända tills tvååringen åkte iväg som en vante.
Så grabbigt det är i det här huset. Är jag naiv om jag tänker att maken och jag ska skaffa ett litet kärleksbarn (nej, jag är inte gravid) och att det då skulle bli en flicka. Hon skulle ha rosenröda kinder och hår svart som ebenholts. Hon skulle vara så snäll, så snäll och bara göra det hon blev tillsagd, alltid somna som på given signal och när hon sträckte ut sina små händer mot skyn skulle små fåglar genast landa på de små fingrarna och... Ja, hon skulle vara sagolik.
tisdag 10 augusti 2010
Mini-McGyver
Okej. Grabben fick en täljkniv och nu gör han inte annat. Han har täljt en riktig tuppkam på en pinne. Sedan hittade han min mjölkskummare, alltså en liten batteridriven visp, som han nu "klyver ved" med. Det sprutar småflis över hela rummet. Men självklart.
måndag 9 augusti 2010
Palt och anonyma anglofiler.
Jag hade burit lasten inom mig under en lång tid. Nu var det dags att pröva vingarna och jag kastade mig ut. Jag bekände på Facebook att jag är anglofil. Det rasslade till i kommentarerna och där var det. Det var så vackert. Namn efter namn på vän efter vän som bekände att de närde samma kärlek till den anglikanska konsten.
Bikten gällande anglifixeringen visade bland annat att vi i smyg kokar oss en kopp afternoon tea, kör Triumph, i hemlighet yttrar ord som "hence", "daunted" och "utterly" med våra mest brittiska uttal.
Någon medgav att hon gift sig med sin man för att han är lite lik Mr Darcy om hon kisar. Min man är lite lik Darcy om HAN kisar. Inte Darcy då, utan min man. En tredje suckade och sade att hennes man bara var lik Darcy om hon blundade.
Motvilligt erkände vi att allt började med Mr Darcy. Stolthet och fördom tronar ohotad på toppen av uppskattning, oavsett om vi talar om litteratur eller filmatisering. För egen del sätter jag Övertalning lika högt, ibland högre. Det är som att äta palt och kroppkakor. När jag äter kroppkakor är dessa de mest välsmakande. När jag äter palt faller kroppkakorna i glömska. Palten vinner nog, eftersom den är så god att steka upp dagen därpå också. Mr Darcy skulle nog kunna få oss allihop, även den manlige bekännaren (?) att överge både palt och kroppkakor.
Hej. Jag heter M och är anglofil. Det är nu en halvtimme sedan jag senast såg en Austen-filmatisering.
Bikten gällande anglifixeringen visade bland annat att vi i smyg kokar oss en kopp afternoon tea, kör Triumph, i hemlighet yttrar ord som "hence", "daunted" och "utterly" med våra mest brittiska uttal.
Någon medgav att hon gift sig med sin man för att han är lite lik Mr Darcy om hon kisar. Min man är lite lik Darcy om HAN kisar. Inte Darcy då, utan min man. En tredje suckade och sade att hennes man bara var lik Darcy om hon blundade.
Motvilligt erkände vi att allt började med Mr Darcy. Stolthet och fördom tronar ohotad på toppen av uppskattning, oavsett om vi talar om litteratur eller filmatisering. För egen del sätter jag Övertalning lika högt, ibland högre. Det är som att äta palt och kroppkakor. När jag äter kroppkakor är dessa de mest välsmakande. När jag äter palt faller kroppkakorna i glömska. Palten vinner nog, eftersom den är så god att steka upp dagen därpå också. Mr Darcy skulle nog kunna få oss allihop, även den manlige bekännaren (?) att överge både palt och kroppkakor.
Hej. Jag heter M och är anglofil. Det är nu en halvtimme sedan jag senast såg en Austen-filmatisering.
söndag 8 augusti 2010
Die hard 4.0 på Crosstrainer
Maken jobbar alltså. En hel del. Jag skämtade med honom och undrade om han märkt att vi separerat ännu. Att det var hans vecka och att han låg efter med underhållet. Han tog det med ro, precis som allting annat i livet.
Det är underligt vad man kan svälja när man väl är igång och silar mygg. Jag har haft en underbar dag med (under)bara barn och en sovande make. Han jobbal, å jobbal, å jobbal som tvååringen konstaterar varje dag. Det blev bad och timmar och åter timmar av sagoläsning. Att ha sin femåring på ena sidan och sin tvååring på andra gör mammahjärtat varmt.
Jag blir varm av min crosstrainer också. Svetten porlar när jag gör mina 7 km. Glädjen ökar på pulsen dock när jag ser att jag skär ner på antal minuter på denna distans, så därför äter jag inte den där kakan jag vet finns i skafferiet.
Det händer så mycket att jag knappt hinner registrera en dags övergång till en annan. Det är besök av barndomskamrater, stockholmare och annat löst och trevligt folk.
Jag har läst Sara Kadefors "Fågelbovägen 32" i dag och kommer att blogga om den så småningom. Bruce Willis är "to old for this shit" i Die Hard 4.0, men den duger alldeles utmärkt att utmana maken på träningsredskapet med och så I bid you all good night.
Det är underligt vad man kan svälja när man väl är igång och silar mygg. Jag har haft en underbar dag med (under)bara barn och en sovande make. Han jobbal, å jobbal, å jobbal som tvååringen konstaterar varje dag. Det blev bad och timmar och åter timmar av sagoläsning. Att ha sin femåring på ena sidan och sin tvååring på andra gör mammahjärtat varmt.
Jag blir varm av min crosstrainer också. Svetten porlar när jag gör mina 7 km. Glädjen ökar på pulsen dock när jag ser att jag skär ner på antal minuter på denna distans, så därför äter jag inte den där kakan jag vet finns i skafferiet.
Det händer så mycket att jag knappt hinner registrera en dags övergång till en annan. Det är besök av barndomskamrater, stockholmare och annat löst och trevligt folk.
Jag har läst Sara Kadefors "Fågelbovägen 32" i dag och kommer att blogga om den så småningom. Bruce Willis är "to old for this shit" i Die Hard 4.0, men den duger alldeles utmärkt att utmana maken på träningsredskapet med och så I bid you all good night.
Hur tänkte jag nu?
Jag köpte alltså en crosstrainer för 700 kr och är supernöjd. 7 km i dag och har således använt den varje dag sedan jag köpte den. (Och ja, jag tycker om ordet således.)
En förmiddagstur till staden föranledd av en svullen kind (hata, hata visdomständer) medförde också en liten, liten inhandling av hudvårdsprodukter. För 600 kr.
Betänk detta: jag tvekar inför att köpa ett träningsredskap för den facila summan av 700 kr, men köper krämer av allehanda slag för nästan samma peng utan att blinka. Någonstans i bakhuvudet viskade en röst "oj, nästan lika dyrt som en crosstrainer" men jag dövade rösten med att fräsa "Här får jag i alla fall dra Coop-kortet och kommer att få en check på 50 kr i rabatt". Alltså blir det ett avdrag på en köpesumma motsvarande 50 kr eller några % på köpesumman. Om jag sparar checken till dess jag storhandlar kan ju avdraget bli hur stort som helst. Alltså blev hudvårdsprodukterna billiga.
Logiskt. Alla fattar utom jag?
En förmiddagstur till staden föranledd av en svullen kind (hata, hata visdomständer) medförde också en liten, liten inhandling av hudvårdsprodukter. För 600 kr.
Betänk detta: jag tvekar inför att köpa ett träningsredskap för den facila summan av 700 kr, men köper krämer av allehanda slag för nästan samma peng utan att blinka. Någonstans i bakhuvudet viskade en röst "oj, nästan lika dyrt som en crosstrainer" men jag dövade rösten med att fräsa "Här får jag i alla fall dra Coop-kortet och kommer att få en check på 50 kr i rabatt". Alltså blir det ett avdrag på en köpesumma motsvarande 50 kr eller några % på köpesumman. Om jag sparar checken till dess jag storhandlar kan ju avdraget bli hur stort som helst. Alltså blev hudvårdsprodukterna billiga.
Logiskt. Alla fattar utom jag?
fredag 6 augusti 2010
Är det här min man?
Min man är hemma. Jag tror i alla fall att det är min man. Det skulle också kunna vara en thailändsk bärplockare, men i så fall talar han mycket god svenska.
Efter fyra timmar på stranden med barnen (tvååringen har satt i sig nio bullar, sju på stranden och två hemma, och hoppade över middagen) och en 1200-kronorshandling tänkte jag att kvällen skulle avslutas lugnt och skönt. Min nyinköpta crosstrainer blängde dock på mig och menade att "om du nu har köpt mig borde du se till att inte hoppa över en kväll för att sedan få dåligt samvete över att du redan inte använder mig". Jag tycker det är tråkigt när maskiner har en sådan attityd. Den skulle kunna hålla en låg profil, i alla fall till dess vi lärt känna varandra ordentligt, men sedan insåg jag att den hade rätt. 6 km i raskt tempo och 220 brända kalorier senare sitter jag nu, svettig och fräsch, med lite chips. Någon balans får det vara i vardagen.
Efter fyra timmar på stranden med barnen (tvååringen har satt i sig nio bullar, sju på stranden och två hemma, och hoppade över middagen) och en 1200-kronorshandling tänkte jag att kvällen skulle avslutas lugnt och skönt. Min nyinköpta crosstrainer blängde dock på mig och menade att "om du nu har köpt mig borde du se till att inte hoppa över en kväll för att sedan få dåligt samvete över att du redan inte använder mig". Jag tycker det är tråkigt när maskiner har en sådan attityd. Den skulle kunna hålla en låg profil, i alla fall till dess vi lärt känna varandra ordentligt, men sedan insåg jag att den hade rätt. 6 km i raskt tempo och 220 brända kalorier senare sitter jag nu, svettig och fräsch, med lite chips. Någon balans får det vara i vardagen.
Om du var vaken...
...skulle jag ge dig allt det där... ni vet som sången säger.
Vaknade av att femåringen ropade. I stället för att komma och lägga sig hos mig tidigt på morgonen som han brukar hade han gått och lagt sig hos tvååringen och således väckt honom. Där låg de och kramades och småfnittrade. Det var vackert och mysigt. I ungefär två minuter. Sedan kom första fräsningen:
- Gör inte så, du tar ju allt täcke!
- Men jag vill!
Jag tvingade fram en separation dem emellan och gick och lade mig i tron att de lekte i var sitt rum. Sedan vaknar jag av att tvååringen står vid sängkanten.
- Mmm, luktar gott!
Öppnar ett öga och ser att hela han är insmord i nattcreme. Han luktade faktiskt gott.
Vaknade av att femåringen ropade. I stället för att komma och lägga sig hos mig tidigt på morgonen som han brukar hade han gått och lagt sig hos tvååringen och således väckt honom. Där låg de och kramades och småfnittrade. Det var vackert och mysigt. I ungefär två minuter. Sedan kom första fräsningen:
- Gör inte så, du tar ju allt täcke!
- Men jag vill!
Jag tvingade fram en separation dem emellan och gick och lade mig i tron att de lekte i var sitt rum. Sedan vaknar jag av att tvååringen står vid sängkanten.
- Mmm, luktar gott!
Öppnar ett öga och ser att hela han är insmord i nattcreme. Han luktade faktiskt gott.
torsdag 5 augusti 2010
Listigt
Tvååringen återvände från besöket från farmor (som bor granne) för att hämta nappen och filten.
- Aldrig, sa jag. I så fall får du lägga dig på soffan här hemma, men du får inte gå upp till farmor så där.
- Nä, ja går nu.
- Inte det. Då får du stanna hemma.
- De kan du glömma.
Det är tur att hans ögon plirar och lyser när han säger det. Tänk om tretton år när han säger samma sak, eller någonting ännu värre. Jag bävar.
Någonting har farit i mina barn och de är som förbytta. De sparkas, slåss, rivs, retas, puttas, petas, pillas, killas och är allmänt öuggLi vä voradder och är sååå billiga just nu. Till slut fick jag nog och skrek rakt ut. Tvååringen bara ler stort och säger:
- Mjaaaaaou.
- Aldrig, sa jag. I så fall får du lägga dig på soffan här hemma, men du får inte gå upp till farmor så där.
- Nä, ja går nu.
- Inte det. Då får du stanna hemma.
- De kan du glömma.
Det är tur att hans ögon plirar och lyser när han säger det. Tänk om tretton år när han säger samma sak, eller någonting ännu värre. Jag bävar.
Någonting har farit i mina barn och de är som förbytta. De sparkas, slåss, rivs, retas, puttas, petas, pillas, killas och är allmänt öuggLi vä voradder och är sååå billiga just nu. Till slut fick jag nog och skrek rakt ut. Tvååringen bara ler stort och säger:
- Mjaaaaaou.
onsdag 4 augusti 2010
Skämtar och skäms
Femåringen har varit galet irriterad på sin lillebror i dag och då har lillebror inte ens retats någonting i dag. Barnens lillkusin är överlämnad i vår vård och han tittar storögt på den fräsande irritatorn.
- Men nu får du sluta låta så där! Jag skäms över hur otrevligt du låter, sa jag till slut.
- Men mamma, de gö inge nå att han sämtar, säger lillebror oberört.
Nåja. Det fick den femårige att le en halv sekund i alla fall.
- Men nu får du sluta låta så där! Jag skäms över hur otrevligt du låter, sa jag till slut.
- Men mamma, de gö inge nå att han sämtar, säger lillebror oberört.
Nåja. Det fick den femårige att le en halv sekund i alla fall.
Bokvinnaren är...
Boklottningen har genomförts. Övervakaren (maken) jobbade och sonen fick vikariera. Han drog lotten som visade namnet...
Drrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr (trumvirvel)
Andreas!
Via Facebook har Andreas och jag pratat om böcker och bokläsning, klassiker vs spänningsromaner, vad man bör ha läst och vad vi inte orkar öppna. Det blir spännande att se vad du tycker om den här.
Drrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr (trumvirvel)
Andreas!
Via Facebook har Andreas och jag pratat om böcker och bokläsning, klassiker vs spänningsromaner, vad man bör ha läst och vad vi inte orkar öppna. Det blir spännande att se vad du tycker om den här.
tisdag 3 augusti 2010
Letar synonymer
Jag letar, söker, spanar, kollar, spejar, försöker finna, eftersträvar att hitta och spårar efter makens mobilladdare.
Nu önskar jag bara att jag kunde hitta, finna (blanda inte ihop de två!), anträffa, påträffa, få tag i, upptäcka, ramla över, snubbla på, få syn på ovan nämnda tingest.
Hjälp önskas, ej av språkbegåvade med fler synonymer till ovan nämnda verb, däremot gärna av synsk person att återbörda laddaren till dess ägare. Laddaren bör inte ha lämnat varken län eller landskap. Laddaren sågs senast prydligt ihoprullad på ett sängbord och var vid tillfället klädd i svart med en svart sladd fäst vid den svarta lilla fyrkanten som ska sitta i väggen. Längst ut fanns också en svart pigg, nästan obehagligt liten, som ska stickas in i telefonen. Laddaren svarar på namnet Nokia.
Nu önskar jag bara att jag kunde hitta, finna (blanda inte ihop de två!), anträffa, påträffa, få tag i, upptäcka, ramla över, snubbla på, få syn på ovan nämnda tingest.
Hjälp önskas, ej av språkbegåvade med fler synonymer till ovan nämnda verb, däremot gärna av synsk person att återbörda laddaren till dess ägare. Laddaren bör inte ha lämnat varken län eller landskap. Laddaren sågs senast prydligt ihoprullad på ett sängbord och var vid tillfället klädd i svart med en svart sladd fäst vid den svarta lilla fyrkanten som ska sitta i väggen. Längst ut fanns också en svart pigg, nästan obehagligt liten, som ska stickas in i telefonen. Laddaren svarar på namnet Nokia.
måndag 2 augusti 2010
I-bil-sittande karlar
Varför sitter så många karlar kvar i bilen medan kvinnan handlar? Jag borde blunda hårt och se åt ett annat håll, men jag blir alldeles febrig av irritation.
Hästarna, alla 24, har åkt hem så nu känns det som att sommaren verkligen är över. Det var nog sista sommaren de gick på grönbete framför vårt hus. Om vi sover med öppet fönster ser det ut som om jag har gått lös med gummiklubba på min man; han är röd, svullen, kan inte andas, ser ut att ha gråtit Lille-Skutt-tårar hela natten och stapplar omkring av allergi. Vilket jag har hört att man kan göra just av att ha blivit slagen med en gummiklubba.
Många böcker trängs framför ögon och i öron. I öronen spelar Sara Kadefors "Borta bäst" som inleds med att man får lära känna en kvinna som bor i sin bil utanför IKEA, hur hon passar på att få gratis kaffe innan de öppnar och hur den nystädade dubbeltoan gör henne lycklig innan hon går och lägger sig i ett fult utställningsexemplar av en furusäng så hon kan sträcka på sig en stund. Vilken jättelång mening! Framför ögonen är det "Kokongen" av Anette Kindahl som bläddras igenom på datorn. Den fanns på e-lib och är rätt behaglig att läsa på skärmen. Det är en berättelse om en antikvarie som flyr livet genom att fördjupa sig i andras historia och boktiteln är således hela tiden en påminnelse om den genomsyrande symboliken.
I övrigt snurrar livet på med potträning och hallonätning, lunchmödor och kvällsmackor, med jobbande make och annalkande slut-på-semester-ångest. Och ute blåser det.
Hästarna, alla 24, har åkt hem så nu känns det som att sommaren verkligen är över. Det var nog sista sommaren de gick på grönbete framför vårt hus. Om vi sover med öppet fönster ser det ut som om jag har gått lös med gummiklubba på min man; han är röd, svullen, kan inte andas, ser ut att ha gråtit Lille-Skutt-tårar hela natten och stapplar omkring av allergi. Vilket jag har hört att man kan göra just av att ha blivit slagen med en gummiklubba.
Många böcker trängs framför ögon och i öron. I öronen spelar Sara Kadefors "Borta bäst" som inleds med att man får lära känna en kvinna som bor i sin bil utanför IKEA, hur hon passar på att få gratis kaffe innan de öppnar och hur den nystädade dubbeltoan gör henne lycklig innan hon går och lägger sig i ett fult utställningsexemplar av en furusäng så hon kan sträcka på sig en stund. Vilken jättelång mening! Framför ögonen är det "Kokongen" av Anette Kindahl som bläddras igenom på datorn. Den fanns på e-lib och är rätt behaglig att läsa på skärmen. Det är en berättelse om en antikvarie som flyr livet genom att fördjupa sig i andras historia och boktiteln är således hela tiden en påminnelse om den genomsyrande symboliken.
I övrigt snurrar livet på med potträning och hallonätning, lunchmödor och kvällsmackor, med jobbande make och annalkande slut-på-semester-ångest. Och ute blåser det.
söndag 1 augusti 2010
Ute blåser sommarvind
Ute blåser det.
Den här sommaren har det blåst. Och regnat. Och varit varmt.
Under tiden det har regnat och varit varmt så har det också blåst.
När det, mot förmodan, har varit nästan stiltje på gården har det varit nästan olidligt varmt och vi har därför åkt till badstranden. Där det har blåst.
Jag tycker inte om blåst. Jag har kvar småbarnsreflexerna och kan inte andas om det blåser rakt på mig. Det är inte så praktiskt, om man nu inte ska gå på babysim med mig. Tro det eller ej, men det är ingen som går med mig på babysim.
Den här sommaren har det blåst. Och regnat. Och varit varmt.
Under tiden det har regnat och varit varmt så har det också blåst.
När det, mot förmodan, har varit nästan stiltje på gården har det varit nästan olidligt varmt och vi har därför åkt till badstranden. Där det har blåst.
Jag tycker inte om blåst. Jag har kvar småbarnsreflexerna och kan inte andas om det blåser rakt på mig. Det är inte så praktiskt, om man nu inte ska gå på babysim med mig. Tro det eller ej, men det är ingen som går med mig på babysim.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)