Bök(g)igt

En roman skulle läsas. En (läs: flera) var ovillig. Han tog försiktigt upp romanen med yttersta delen av tummen och pekfingret och tittade på den med avsmak.
- Det är bögigt att läsa sånt här, blev utlåtandet.

Romanen hette "Om jag kunde drömma" (Twlight) och grabben talade ur hjärtat när han yttrade orden.
- Bara en riktigt karl klarar av att läsa en sån där bok, försökte jag provocerande och han uppfattade nog genast utmaningen jag lade in i orden.

Sagt och gjort. Han läste romanen, fortfarande med de yttersta delarna av fingrarna som vore han rädd för att smittas av något. Han mostade på, suckade, grälade, hånade, skrattade sin väg mellan sidorna och analysen blev riktigt, riktigt bra. När han fått igen bokrapporten skrapade han lite i golvet med foten och frågade tyst vad andra delen hette.

Sedan bröt faktiskt smittan ut. I denna klass, bestående av enbart pojkar, har nu de flesta läst inte bara första och andra delen, utan har nära nog plöjt igenom hela serien. Bortförklaringarna är många, den ena roligare än den andra, men min favorit är: "Man måste ju ha läst boken innan filmen kommer."

Så skönt att böckerna filmatiseras, så att man kan ha det som spökskäl att läsa. Gulle, gulle. Det är ändå sådana möten som gör det lite värt det att ha det jobb jag har. 78 nationella prov är inte lika värt det.

Inbjudan till utgivningsparty

Den här väntade i postlådan när jag kom hem från jobbet i dag. Vi har redan tre bröllopsinbjudningar detta år (ett avklarat dock) och jag väntade mig inte ytterligare en.

Det var det inte heller. Istället väntade en injudan till firandet av utgivningen av Jo Nesbøs thriller Pansarhjärta på Piratförlaget. Festen är 19 maj och boken kommer ut samma dag. Jag fick romanen i fråga hemskickad som ett recensionsex. och jag slukade den på ett par dagar.

Tänk om jag hade kunnat gå! Då skulle jag göra mitt bästa för att inte tala så brett, men ändå skulle folk efter två ord avslöja mig som den norrbottning jag är. Jag skulle klä mig så vågat jag bara vågade, men fortfarande vara underdressed. Jag skulle... antagligen stå tyst och undra vad jag gjorde där. Men vad är väl en bal på slottet? Jo, det är tvåtusen kronor som jag inte har, så den här askungen får nog sitta kvar vid spisen. Det är dock ett O.S.A. ställt till 12 maj och jag tror att jag ska vänta in i det sista...

För mera kännedom

Slutsats: Myror drunknar i vanlig, hederlig måltidsdryck också.

Tillvägagångssätt: Lämna en överbliven slatt i tillbringaren och placera ut på plats där förekomst av myror är vanlig. Vänta ett dygn eller två och ta-daaa: döda myror att lägga till sin myrdödarsamling.

Hålbyxa

Vem är pojken som sitter i soffan och säger:
- Mamma, vet du. Tummen är störst och den ryms i det här lilla hålet.
Han håller demonstrativt upp byxorna så att hans största tumme gör det nyss ganska lilla hålet till ett mycket större hål.

Jag vet inte vem han är. Min femåring har aldrig haft sönder kläder förr, men nu har vi snart inga byxor kvar.

Undrar hur länge vi ska dra skämten om vulkanutbrottet på Island? En elev hörde att jag fått köra bil istället för att åka flyg till Sthlm, varpå han med ett finurligt leende frågade:
- Jaha. Blev du också över-askad av vulkanen.

Jag är road. Inte längre.

På egna hjul

Femåringen cyklade för första gången utan stödanordning i dag. Och som han cyklade. Han cyklade så det stod härliga till. Han cyklade tills kroppen och huvudet inte orkade mer och nu har har stupat i säng.

Han ropade på mig att han hade benvärk, så jag lade mig hos honom och strök de två taniga.
- Vet du om att jag älskar dig? frågade jag, min vana trogen.
- Japp.
Tystnad en stund.
- Marion, min älskling. Jag älskar dig mer än själva livet, fnittrade han sedan. Orden är lånade från tecknade Robin Hood och jag vet inte om det är ordagrant citerat, men gullig är han, ungen.

Gråt-hulk-snyft-skratt

Inget allvarligt, inte den tiden på månaden. Egentligen ingenting. Bara en ventil som måste öppnas då och då. Allt känns lugnt och ändå är det mycket som snurrar runt, så i kväll blir det en gråt-gråt-film när barnen har somnat och sedan blir det nya tag inför en ny vecka.

Det är lite sjukt ändå att planera sitt känsloliv = ) Lite för pragmatiskt så där, men samtidigt typiskt. Innan jag sätter mig ner och känner efter så ska jag ha hunnit starta minst tre tvättmaskiner, packat dagisväskorna, pumpa ett cykeldäck och... ja, tills jag sätter mig ner.

Jag känner mig lyckligt lottad och lägger en fin helg bakom mig. Nära och kära som vi hunnit träffa, nyare bekanta som vi hunnit prata av oss med, mat som ätits tillsammans och sånger som sjungits högt och bra. Solen skiner - bara en sådan sak.

Vaknar sjungande

Mina barn sover till 06.30 respektive 06.50. Det är en sådan förbättring i jämförelse med 05.20 att jag vaknar med ett leende. Det känns som en lång sovmorgon att jag inte bryr mig om att resten av byn vaknar betydligt senare.

Båda mina barn har ett fantastiskt morgonhumör. De vaknar nämligen sjungande. Lilleman börjar skruva på sig vid 06.40 och ligger och hummar i sömnen. Hoppe-hoppe-hare går att urskönja mellan de sista sömntunga andetagen. Borta i storebrors säng hörs ljuden från en som redan är vaken. Han ligger och övar på Manboy och diverse barnprogramssignaturmelodier.

Rätt skön start på dagen.

Empiriska studier

För kännedom: myror DÖR verkligen av Fun Light. De kryper, intet ont anande, ner till vattenhålet och känner den förföriska doften. De vädrar med tentaklerna och ropar på så vis på sina kamrater. Sedan tar de det förödande klivet ner i dödssaften. Jag finner dem döda morgonen därpå och skrattar mitt mest ondskefulla skratt.

Nytt för mig

När jag var liten lekte jag ofta med bästa kompisen F. Någon gång då och då kom F slokörad hem igen, trots att hon gått iväg för att leka med mig.
- Var hon inte hemma? frågade mamma C.
- Jo, men hon hade en ny bok.

Jag läser, alltså är jag. Problemet är bara att jag är okontaktbar och lätt asocial, men som tur är tycker min man om mig ändå.

Världen blir större och förståelsen med den. Jag har precis avslutat läsningen av Emmy Moréns dubbla liv, skriven av Barbara Voors (mer om denna i Bokgalleriet) och har några fler som ligger på vänt. Några väntas hem i brevlådan inom en snar framtid och jag känner redan att jag har sommarlovet räddat. Våren är på väg och solen värmer. Äntligen.

Tio bra sätt att döda en myra på

1. Låt dem dö under kniven: tryck till med den platta sidan. Att skära dem mitt i tu är lite väl magstarkt, till och med för mig.

2. Dränk dem i saft. Sött och ironiskt på samma gång.

3. Den enes bröd, den andres död. Ta en ouppäten kant av en macka och tryck till när myran minst anar det. Också ironiskt.

4. När våren gör sig påmind med varm sol kan du greppa förstoringsglaset och bränna ihjäl dem. Mordiskt, elakt, psykopatvarning.

5. Stampa. Med lite twist and shout blir det en myrdödardans att ta patent på.

6. Tumgreppet. Tummen ner mot myra. Sedan: död myra. Tummen upp.

7. Stäng in dem i ett upp- och nedvänt glas. Då kan de sitta där och titta på den person de inte skulle ha kaxat mot. Sedan dör de.

8. Gaffel. Hinderbana mot döden.

9. Trasan. Om inte trycket dödar dem så gör bakterierna det.

10. Spray. Hårspray, deospray, radar... Kär gas har många namn.

Slut syre

En årskurstrea av den teknikaktiga sorten skulle hålla sina tal i går (nationella provet i svenska) och två tredjedelar av adepterna saknades. På religionslektionen i dag satt de dock uppradade som femton fina kråkor på en gren.

- Eftersom alla är här i dag tänkte jag att vi kör talen i stället för religionsarbetet, meddelade jag dem och swosch andades alla nittonåringar in samtidigt. Syret i rummet tog slut och svett, panik och ångest bröt ut rekordsnabbt. Jag såg deras kalkylerande blickar vilset irra runt medan de syreöverdoserade hjärnorna tänkte febrilt.
- Och först ut är... Nej, jag bara skojade, meddelade jag.

Lättnaden var total. De hade klarat sig undan en vecka till. De andades ut unisont och temperaturen i rummet steg med två och en halv grad.

I-landsproblem

Det kändes inte värst att bila ner till Sthlm. Visst är det typiskt att vulkanen skulle utbrotta sig precis den här helgen, men jag tänker som så: ingen har dött och alla mår bra. Vilket i-landsproblem vi surrar på om. Det får lika mycket uppmärksamhet här i Sverige som när katastrofen på Haiti inträffade. Det är nog dags att bli lite ödmjuk och tänka att vi ändå har det oförskämt bra. Nu är det den norra, rika delen av världen som drabbats - visserligen hårt på ett sällan skådat sätt - men nog har vi det bra?

Kollegor är fast i Italien och väntas hem tidigast torsdag. Kollegors barn är fast i Aten. De försökte åka buss och hade tagit sig tre mil på tio timmar. Det är naturligtvis olyckligt, men det är fortfarande ingen som dött.

En kompis tog sig inte hem från Arlanda till Luleå. Alla hyrbilar var slut och tåget var uppbokat. Det slutade med att han köpte en bil. Hellre brödlös än rådlös.

Egentligen är vi väl alla i det läget: det här blev obekvämt, men visst har man det bra ändå. I jämförelse menar jag. Därför vill jag passa på att påminna om Unicefs kampanj - det finns många andra som inte kan påverka sin vardag.

Helgen i korthet

Torsdag: alla flyg inställda. Bilen i stället? Rätt inställning. Iväg mot roligt tillställning

Fredag: hade tagit ledigt från jobbet, åkte dit i alla fall, hem med barnen, hämta maken, maken försenad, jag inte förbenad, iväg mot söder, tio timmar senare vilse på Söder Mälarstrand, systeryster visar vägen, upp på Hornsgatan och sedan inte i säng förrän 03.30.

Lördag: tänkte flanera på stan, men blev bjudna på en oväntad lunch, stress iväg för att fixa hår och ansiktsspackel, buss till kyrkan, gråt i kyrkan, sång i kyrkan, mer gråt i kyrkan, sedan festen och ooooooh, vilket party!
- Underbara, roliga, festliga, rörande, vänliga, trevliga, intresserade, intressanta, bekanta, obekanta, sympatiska, apatiska, lekfulla, skämtsamma, norrbottniska, västerbottniska, övikiska, västeråsiga, malmöitiska, polska, latinamerikanska gäster. Och så vi.

Pinsam sång tillägnad brodern levererad, ackompanjerad till två matskedar, rätt uppskattad tror jag och sedan var saken biff.

Tillbaka på Hornsgatan 03.30 och stup i säng. Vaknade söndag: upp, i duschen, ut på stan för frukost, kram på syster, in i bilen, hem 88 mil på nio timmar.

Jag är mööööör, men såååå nöjd.

Hornsgatan

Det blev bil till den kungliga hufvudstaden. Riktigt, riktigt trevligt faktiskt. Vi tänkte ta oss iväg tidigt, men efter high chapparal på makens arbete blev det en något senare avfärd än tänkt. När vi styrde kosan mot söder bar det dock av på riktigt.

Trevliga samtal, ostörda sådana med min signifikante andre, medan barnen är lämnade i tryggt förvar hos fantastiska svärföräldrarna som badar barnen och, som femåringen uttrycker det, såpar såpbubblor med dem på bron i varm aprilsol.

Nu sitter vi och lyssnar till spotify och storstadstrafiken medan vi inväntar broderns bröllopsdag. Vi har övat på den pinsamma sången och jag spelar sked till. Maken gör en stämma och systeryster gapskrattar åt vår tolkning av ett ord (som blev jättesnuskigt).

Jag längtar efter barnen och tycker samtidigt att det är underbart med vuxentid och vuxensamtal. Det är rätt skönt att längta och att njuta samtidigt.

I afton inställt

Jaha.
Flyget till hufvudstaden inställt. Det blir till att bila ner med maken i morgon eftermiddag. Det blir rätt trevligt i och för sig. Drygt tio timmar av prat i kvadrat. En dag mindre med syster och bror, men det må vara hänt.

Iväg istället med femåringen till vårdcentralen då hela hans lilla kropp är täckt av nässelutslag. De slog ut i går och jag höll dem stångna med fyra år gammalt Tavegyl. Bouqeten på den raringen går kanske inte av för hackor, men det hjälpte i alla fall. När utslagen bredde ut sig i dag igen ringde jag och fick en tid för att kolla upp vad det kan bero på.

Nå ja. Jag ser fram emot en extra kväll med barnen, samt att jag får ha dem hemma hos mig en halv dag i morgon inför bortavaron.

Brännande spännande

Det blev nog så spännande i morse: min IKEA-spegel, Fräck ni vet, speglade det tidiga morgonljuset så att en brännpunkt bildades.

Den store halvtidsbrandmannen på jobbet påstår att det inte går, men kemikollegan säger att det är mycket möjligt om spegeln har en förstorande sida. Vilket den har. Även om den inte hade haft det så hände det likväl. Jag såg det, luktade på det och skrämdes av det. Jag vill helst inte att mitt hus brinner ner.

Roligt och vuxet

I går var jag på författarföreläsning. Åsa Anderberg Strollo berättade om sitt författarskap och jag har läst båda hennes böcker Bryta om och Blod. Hon var trevlig att lyssna till och det tillför en extra känsla inför kommande läsning.

I dag har jag handlat fiskfiléer som jag dubbelpanerat och serverat med vit sås samt potatis. Hur vuxet är inte det?

Jag och maken övar oss på skämt som barnen kommer att himla med ögonen åt om tio år. Bland annat handlar det om att bara använda en och samma vokal när man läser Bamse: "Häj Bämsä, sä Lälle Skätt när hän häppädä färbä. Skälmän säckäde: jäg trär bärä dät jäg vät."

Otroligt, men sant. Maken är varslad och blir beständigt uppsagt (tror vi) i juni. Ersättning fanns att få av kommunen och det visar sig att den är på X antal tusen kronor. Närmare bestämt är den exakt motsvarande det banklån vi tog för att kunna betala ungefär hälften av lastbilskörkortet. Det känns helt okej att kunna betala av det lånet och på så sätt undvika en förhöjd månadskostnad. Vore jag pessimist skulle jag säga att någonting obra snart kommer att hända. Nu är jag av börd realist och vet att det kan vara så, men att det för tillfället bara känns riktigt bra.

Tror du att jag dör nu?

Det river och sliter i femåringen. Testing, testing att följas av stora kärleksförklaringar. Han har svårt att äta vissa saker, t.ex. gröt. Lille Skutt-tårar sprutar ut ur olyckliga ögon då han förklarar att "äter jag gröt så kräks jag!". Så han slipper.

I dag var det dags att bada och tvätta håret.
- Om jag tvättar håret så kräks jag! utropade han.
- Då passar det bra att du sitter i badkaret, för om du kräks kan vi bara skölja bort det direkt.
- Men jag måste bajsa!
- Gör det då.
- Men jag vill kräkas.
- Då får du en hink.

Femåringen satt således på toaletten med en hink framför sig och hostade, men det kom inget kräk. Däremot kom det Lille Skutt-tårar.
- Tror du att jag dör nu?
- Nej.
- Är du säker?
- Ja.
- Har du velat kräkas någon gång?
- Ja.
- Dog du då?
- Nej.

Nu är det kramar och stora kärleksförklaringar hela kvällen och det blir tidig läggning. Ett lov är till ända och det känns helt okej att börja om med jobb och dagis.

Lisbet Salander meets Sound of Music

Min frisyr är inte vad den har varit. Förr var den Marias i Sound of Music. Nu är den en snäll variant av Lisbets punkfrilla i Millenniumtrilogin, men går att kamma ner till en snäll pagetyp. Mina kläder är lite där efter också: det finns lite av varje i garderoben.

I kväll bär det av på tjejfest där det blir nya och spännande möten och nu är största problemet att bestämma hur jag ska gå: supersnällasilverstintan eller värstasvartastintan. Det blir nog det senare, som vanligt.

Snart är lovet till ända, men det är okej. Det har varit en lång och trevlig ledighet plus att jag är ledig nästa fredag för att åka på bröllop i hufvudstaden.

Trevlig lördag!

Mitt nya jag

Lexie vaknar upp på sjukhuset och inser snart att hon har minnesförlust. Bara en sådan sak. = )

Jag blev egentligen inte så överförtjust i den här boken, men har bestämt mig för att skriva upp den ändå - för att den är riktigt rolig. Typ 330 sidor på under två timmar, det är mellanlandningsläsning när den är som bäst.

Sophie Kinsella har bl.a. skrivit En shopaholics bekännelser, som också har filmatiserats, och den här boken är inte så olik filmen till sin karaktär. Storyn är lika tunn som en alwaysbinda där huvudpersonen Lexie går från undre medelklassbrud till hustru till en multimiljardär. Hon förundras över dyra crémer, exklusiva kläder, dyrt smink, märkesskor och märkeskläder, handgjorda soffor, 300-pundsfiskar i akvarier... Jag som inte är ett dugg intresserad av Vera Wang eller George Clooney gäspar lite emellanåt, men den unga kvinnans storögda fascination roar mig. Hon är bitvis som en elefant i en porslinsfabrik och situationskomik uppstår.

Mer om boken i Bokgalleriet, även om inte mycket mer finns att säga.

Mina barn och andras ungar

Hur många gånger tänker man inte på människor som far illa? När jag ligger och söver småknoddarna på kvällen kommer det ibland över mig hur många som inte har tak över huvudet, som inte har föräldrar, som inte har medicin, som inte får gå i skola, som inte får en chans till ett drägligt liv. Och hur många gånger tänker man inte att man borde göra mer?



Jag har några organisationer som jag skänker pengar till och Unicef är en självklar sådan. Vilket fantastiskt arbete de utför! Dessutom är det en organisation som håller förtroendet uppe när andra inte visar samma heder.

Unicef har också en fin presentshop där man kan handla den där julklappen eller presenten till den där personen som redan har allt.

Nålen att sätta på väskan eller på jackan finns att köpa hos följande samarbetspartners.

Onsdag chmonsdag

Fort var det gjort.

Förmiddagslek i grannbyn där tvååringen föll för en annan mamma. Väl hemma sitter han och ler och säger:
- Manda gölli.
Första kärleken? Efter Kicki och Ulla på dagis det vill säga.

Sedan blev det mera lek, nu på mormors förskola. Kvällningen avslutades med 80plus-kalas innan vi till slut kunde somna och domna bort i soffor och sängar.

En härlig och innehållsrik dag.

Mamma, kolla en gläj

-Mamma, kolla en gläj!

-Men! Alltså. Va ä de fö fel. På den häl.

-Ja jode inget!

Tvååringen tar efter sin storebror. Språkutvecklingen är, nördigt nog, det som fascinerar och gläder mig mest. Det är så roligt när han vill ha mera mat och i stället för "mera" säger "igen".

Femåringen har haft kompisar hemma och det är ett intressant sätt att få se hur han fungerar. Barn som hälsar på och som jag själv inte känner speciellt väl interagerar med min son och min bild av sonen som social individ får revideras, ständigt. Han står på sig, bossar, kompromissar och gapskrattar som ett litet geni och det är så roligt att få följa den utvecklingen också.

Femåringens språk är också intressant. Han använder ord som jag blir lite imponerad över att han kan. Bland annat ville han att jag skulle bevisa att jag kunde vrida armarna på ett visst sätt.
-Vad betyder bevisa? frågade jag.
- Att du ska visa att du verkligen kan det.

En annan gång sa han att någonting var frivilligt.
- Vad betyder det?
- Att man får göra det bara om man vill.

Grabbarna grus rockar min värld.

Går det bra eller går det som vanligt?

Efter några höjdardagar med utveckling och framsteg har nu femåringen hamnat i en liten svacka. Han har stått på skidorna, han har till och med tolkat bakom skotern, han har övat på att svänga, vi har berömt och applåderat - och då kan han ju det där med slalom. Han kan ju allt. Dessutom är han bäst. Eller hur? Då behöver man ju inte öva mer. Man behöver framförallt inga instruktioner från sina föräldrar hur man kan göra, eftersom man ju är bäst och superduktig redan.

Kraschen kom i dag med tårar och ilska och det är nog dags för ett par vilodagar. En stillsam fråga förresten: berömmer man barnen för mycket? Är det vi som ger honom en övertro på sin egen förmåga, eller hör det till åldern?

Lilleman har vaknat ca 40 ggr i natt. Utan överdrift. Han har pratat i sömnen, gnällt och nästan krupit tillbaka in därifrån han kom. Det borde vara succémedlet för en tidig middagslur då i dag? Eller så inte, eftersom han står här bredvid mig, fortfarande vaken och frågar: "Sönger du?". Vi sjunger "Manboy" här i huset. Eller "Specialagenten Ozo".

Tur att tvååringen är gullig. Jag säger åt honom, med kärleksfull irritation på rösten, att han ska lägga sig ner och blunda. Han svarar: "Mamma. Du äl en kalamell."

Läst och lyssnat

P3 Dokumentären bjuder på många skatter och under helgens göranden har jag lyssnat på det ena intressanta efter det andra i min iPod.

"Det skulle handla om meningen med livet" är programmet som låter röster tillhörande människor i olika åldrar resonera kring meningen med livet. Elizabeth, 91 år, stjäl showen och fångar mitt intresse med orden "Livet är livet och så är det inte mer med det". Hon berättar om hur hon haft makar, älskare, cyklat runt i Europa, halvt slagits med nazister för att hon inte ansåg att det fanns några olika raser, hon talar flera olika språk och säger att man inte blir fet av potatis. Många visheter levererade med vass skärpa och oändligt mycket humor.

"Jag heter Joakim" är dokumentären om en pojke som inte passar in i en vanlig skolklass. Här nämns inget om handlingsplaner eller hur lärarna tänkt när omplacering efter omplacering genomförts. Här är Joakim, nio eller tio år gammal, som har en bandspelare på sig och får fria händer att tala, tänka, intervjua klasskamrater och samtala med sin mamma. Fantastisk inblick i en helt annan värld.

"Ny demokrati" är en skrämmande berättelse om hur ett skämt blev verklighet. Bert Karlsson var frustrerad och tänkte högt att han borde starta ett parti. Där skulle bl.a. Drottning Silvia få vara Invandrarminister. På frågan vem han skulle välja som statsminister svarade han Ian Wachtmeister, eftersom Bert sett honom göra succé i Gäst hos Hagge. När greven Wachtmeister fick höra detta hörde han av sig till Bert och på den vägen blev det.

Lokal historia berättas om i programmet "Natten mot den 3 mars 1940" där det berättas om Sveriges värsta terrorattack, dvs. attacken mot Norrskensflamman i Luleå. Under Finska Vinterkriget var slagordet "Finlands sak är vår", men det fanns också människor som inte var av samma åsikt. Detta resulterade i bombning av Norrskensflamman där två vuxna och två barn dog. De skyldiga var bland annat polischefen, men de blev inte dömda för mord, utan för skadegörelse. En fruktansvärd berättelse som är värd att komma ihåg.

Nu ska fler program laddas ner, bl.a. den om Hormorslyret, kidnappningen av Erik Westerberg, Rasbiologin och Hagamannen.

Barnen somnar numera till Finvisan, en fantastisk liten sång som får dem att le och känna sig precis så fina som de faktiskt är:

Fin är du när du går till din vän,
fin är du när du kommer igen.
Fin är du, fin vill du vara,
~du är fin.
Fin är du, fin vill du vara,
~du är fin.
♥
Fin är din fader, fin är din mor,
fin är din syster, fin är din bror.
Fin är du, fin vill du vara,
~du är fin.
Fin är du, fin vill du vara,
~du är fin.
♥

Denna dagen...

...sovmorgon, hast till skidberget, choklad, trötta ben, gråtande barn, hem till mormorochmorfar, hem utan barn, byte av toalettstol, dammsuga, särskruvning av knappt använd spjälsäng, dammsuga, sortering av leksaker, dammsuga, bort med massor av leksaker, dammsuga, ingen mat i magen, arga röster i var sitt rum, inte arga på varandra utan på döda ting, hem till gammelmormorn, sakletning, skattfinning, hem med skatter, måla skatter, äta alldeles för sen middag, maten en skymf mot lördagsmiddag, musten väger upp det oätliga, vika rena kläder, lägga in rena kläder, pröva nya toalettstolen, umgås.

Snövit, Snöskit

Av en händelse fick vi tag på ett par barnskidor. Av en händelse passade nyinköpta barnpjäxorna perfekt. Vädret var med oss och backen väntade. Femåringen blev nervös inför premiäråket och ville backa ur. Vi pushade honom som värsta stage-föräldrarna och till slut åkte han. Första åket gick hur bra som helst. Andra åket... åkte han själv. Leendet på hans ansikte visste inte till sig av stolthet.

Lek i snön i jättestora snöhögar. Jag blev trött bara av att titta på så jag sa:
- Oj, vad ni går an.
- Antagligen, svarade femåringen på sitt vanliga vis.

Vid kvällsläsningen gjorde vi om Snövits namn och mitt förslag var bland annat Snyggvit, eftersom hon beskrivs vara väldigt vacker. Hans förslag blev naturligt vis av det bajsigare slaget.
- Snöskit.

Lovligt byte

Nej, jag har inte läst böckerna om bounty huntern, men jag är lovligt byte från och med denna eftermiddag. Ledig och öppen för förslag.

Jag har handlat klänning till ett bröllop och stod sedan och suktade efter ett par finfina skor. Problemet var bara att skorna kostade lite mer än dubbelt så mycket som klänningen. Och klänningen var inte jättebillig. Skorna var alltså skitdyra. Fast superfina. Men för dyra. Så de får vara fina där de står.

Jag har planerat in att se en film i kväll. Jag har redan sett den, men ska se den igen. Aaaah. Ljuva ledighet.