...kan det lätt bli så att man stoppar ner smörkniven i mjölkglaset. Då är det uppiggande att prata i telefon med en trevlig människa. Jag samtalade med Annaboda - i en och en halv timme (!) och då blev vi avbrutna av att hennes telefon ringde. Vem vet hur länge vi hade kunnat fortsätta? Det kändes rätt komiskt att sitta sju kilometer ifrån varandra och vandra från rum till rum med telefonen fastklämd mellan hakan och axeln, sätta igång en tvätt och sörpla på en kaffekopp. Vi hade ju kunnat träffas öga mot öga... Så snart jag lagt på ringde min telefon och det var pappa som undrade vem i hela friden jag hade pratat med så länge.
Tillbaka till förvirrad. När man känner sig så och man har svårt att läsa omfångsrika romaner så kan man välja korta istället. Så blev det den här gången när jag var på biblioteket. Jag ville läsa något av Joyce Carol Oates, så jag valde de tunnaste jag kunde hitta. Nu är Djur (se Bokgalleriet) avklarad och jag ska snart börja på nästa.
Skön avslappnande yoga gör att jag ser fram emot en kvällsfika framför Greys. Men först ska jag baka lite biscottis. Jag har så härligt mycket besök nu för tiden att jag måste ha någonting annat än Ballerinakex att skryta med. Biscottis och en tekopp... Välkommen hit = )
6 kommentarer:
Tack för ett låååångt samtal! Storkramen!
Right back at you! Det är skönt att få prata av sig = )
Hmmmm....det var jag som ringde.Fast jag trodde ni fortsatte prata. Förlåt! :)
Det är ganska okej = ) Det känns som om vi hann få mycket sagt. Jag hettade på örat långt efteråt av all strålning från den bärbara telefonen, så det kanske är tack vare dig Frida som jag inte har brännskador.
Ville bara säga att jag inte glömt bort ditt bokpaket. Väntar på att världens bästa bok (?) ska komma så att jag kan vidarebefordra den till dig. Kommer någon gång i nästa vecka!
Hur spännande lät inte det då! Jag väntar med glädje fast samtidigt lite otåligt = )
Skicka en kommentar