Jourcentralen

Ett finare ord för akuten? Jag ringde till dem i alla fall när jag klockan fyra på eftermiddagen hade gett yngste sonen maxkur av febernedsättande. Han hade då 40,2 i temp och fick halvt om halvers panik om jag lade ner honom. Därför spenderade vi hela dagen - och kvällen - så här.

Av någon anledning tänker jag att jag är till besvär när jag kontaktar sjukvården och försöker urskulda mig när jag framför mitt ärende. Jag förstår inte varför jag gör så. Jag har inga dåliga erfarenheter av vården, utan har alltid tagits på största allvar.

Så även denna gång när syster Anders med lugn stämma förhörde mig om hur gammal I är, vad han väger, hans fyra sista siffror (som jag aldrig kommer ihåg, vilka minnestekniker jag än använder) och vilka mediciner jag har hemma. Rådet blev att ge Ipren max fyra ggr/dygn och varva med alvedon mellan.

Det fungerade, så jag fick en mycket lugnare son och jag kunde bara banna mig själv att jag inte lydde svärmors råd tidigare (hon föreslog att jag skulle ringa redan kl 10 på morgonen). När ska jag bli lika klok?

Ännu en eloge till sjukvården. Syster Anders var inte bara vänlig, utan han sa även de magiska orden "och om det inte blir bättre eller om du har andra frågor är det bara att du ringer igen". Det är sådant jag behöver höra.

Man blir mosig av att spendera en hel dag framför tv:n med att se musikaler, dricka julmust och ha en liten kamin i famnen. Ändå vill jag påpeka att bilden är manipulerad = ) Jag har lite mer skärpa i verkligheten...

Utmanad - 8

Jag har blivit utmanad av En bok om dagen, en läsupplysare av stora mått som jag besöker i stort sett varje dag.

Åtta...
...favoritprogram
*Greys Anatomy
*Gossipgirl
*Men in trees
*Project Runway
*Americas Next Top Model
*Ugly Betty
*Desperate Housewives
*Evas superkoll

...saker jag gjorde igår
*höll min tio månader gamle son i famnen på höger sida medan han feberyrade.
*höll min tio månader gamle son i famnen på vänster sida medan han feberyrade.
*ringde jourcentralen och frågade vad man ska göra när ens barn har över 40 graders feber och man redan har gett maxdosen av febernedsättande.
*åt lunch med min son i famnen.
*såg reprisen av ett mycket efterlängtat program - På spåret.
*såg Stjärnor på is.
*läste en bok i skenet av en ficklampa.

...ser fram emot
*Jul, jul, strålande jul.
*Tjejmiddag.
*Julpartaj med jobbet.
*Släktträff.
*Mammaträff.
*Mera snö.
*Alla julmatinéer på tv under jul.
*Min läsarhög som vill betas av.

...favoritrestauranger
*Bryggargatan
*IKEA-restaurangen, var som helst i Sverige.
*Max
*Thai Garden
*Chiliköket
*Golden Dragon
*Saluhallarna på Hötorget
*Mammas kök. Bästa maten. Alla kategorier. Idag palt. Imorgon, vem vet?

...saker på min önskelista
*Att min lillasyster inte ska kännas så långt borta när hon flyttat till Stockholm.
*Att det ska gå bra att börja om att jobba.
*Att min man ska trivas med att vara föräldraledig.
*Att vår Volvo ska hålla många år till.
*Att julen ska bli precis så härlig som jag känner att det kommer att bli.
*Att alla får vara friska och glada.
*Att mina prover som jag snart får svar på ska vara ok.
*Mera pengar, gärna utan större ansträngning.

...personer jag utmanar:
Eftersom min länklista är mager blir det några som blivit utmanade förut, MEN om det är någon som inte står med men som känner för att göra denna roliga utmaning - skriv upp er i kommentarfältet och meddela detta här!
- Vi på 48:an - svägerskan behöver uppdatera bloggen = )
- Annaboda - kan behöva lite uppslag för mer frekventa uppdateringar.
- Annas resa - hårt anlitad när det gäller att besvara utmaningar, men gör det alltid med finess.
- Greta Garn - kan också fylla på med lite blogginslag. Varför inte en uttömmande utmaning?
- Vickan online - detta vill jag veta om henne!
- Leif - den enda bloggen med manlig upphovsman. Kan ju vara intressant.
- Nybliven - snart tvåbarnsförälder. Om du hinner = )

Varsågod nästa!

Nu är det lillemans tur. Feber och begynnande snorelvor. Han ynkar och gnyr och det skär i föräldrahjärtat. Han har sovit gott - när han har fått sova på mig. Jag har inte sovit gott = ) Dessutom är maken borta i kväll. Maken är också förkyld.

Inte för att låta bitter, men eftersom det är det jag kommer att bli, så kan jag förutspå att jag är frisk så länge någon annan är sjuk och sedan, när resten av familjen är friska, kommer jag att åka dit. Under jul. Med 41 graders feber. Det har hänt förr nämligen.

Därför tycker jag om Harry Hole

När Malou von Sivers intervjuade Jo Nesbø resonerade de om varför kvinnor tyckte så bra om romankaraktären Harry Hole. De hade någon föreställning om att kvinnor ömmade för honom som hade så många problem och att det skulle väcka någon sorts känsla att man vill rädda honom, mamma honom.

Inte jag. Han kan gärna få ha sina korta förhållanden och sedan sätta jobbet före dem och spriten före allt. Han uppfyller samtliga punkter för standardutredaren oavsett nationalitet eller kultur:
- han är cynisk och uppgiven, men inte helt.
- han har allvarliga problem med sina nära relationer.
- han har problem med auktoriteter.
- han har problem med en eller flera av sina kollegor.
- han har allvarliga problem med spriten.

Då är det så befriande att när han öppnar sitt kylskåp bryter han mot en punkt som också brukar finnas med på denna lista. När andra försupna utredare med relationsproblem öppnar sina kylskåp brukar där finnas pilsner. När Harry öppnar sitt hittar han getost. Så befriande. Och kanske lite norskt?

Smärtans hus är senast i raden lästa. Finns i Bokgalleriet.

Fever...

Självklart blev det mera feber. Som ett brev på posten, eller som ett nytt vitrinskåp på blocket, som en blida efter första efterlängtade snön, blev storebrors ögon mattblanka och tempen steg. Han sover gott i alla fall och är relativt opåverkad på dagen. Därför kunde vi iförda pyjamas sitta på kafferep och dricka vatten med plastsmak ur E:s nya kaffebryggare. Inte helt fel. Han får i sig vätska i alla fall. Och lillebror är glad att större'n är hemma.

Nä, nu blommar det!

Jag har för dålig kamera för att fånga det jag ville visa upp. Den här Legodonnan har E fått i fyraårspresent. Den ingick i en kalender där det väntar en ny legogrej bakom varje lucka. Här är det alltså en långhårig, visserligen brungärgad, chick med förkläde, kvast och katt. Det jag reagerade över är snörlivet hon bär, som är lite öppet och som avslöjar en klyfta mellan brösten.

Nej, jag är inte pryd. Jag är den som gärna fnittrar till åt ekivoka skämt och som själv menande höjer ögonbrynen när jag säger att jag ska gå ner och sätta på tvättmaskinen. Ändå tycker jag att snörlivet med bröstklyftan är onödigt.

Betydligt trevligare är det då att det faktiskt alldeles strax blommar i mitt fönster. Mina orkidéer har gjort gemensam sak i att brösta upp sig inför den stundande julen. De är väl rädda för att bli utbytta mot mer traditionella julblomster.

E fyller år idag och istället för att bjuda på glass på dagis är han hemma sjuk. Han fick feber igår och hade en ordentlig febertopp i natt. Nu mår han prima, men jag vill ändå ha honom hemma. Ute småryter en liten snöstorm och det är rätt mysigt att sitta inne. Vi får väl se om den känslan dröjer sig kvar ända tills i eftermiddag, när ledan slår in...

Det knallar och går

I ställer sig upp utan att hålla i sig, tar två steg och är fullkomligt medveten om att han gör någonting storslaget. Nöjd biter han ihop sitt tvåtandsleende och näsandas snabbt som om han fnissade. Vi applåderar och han apar efter.

Jag trodde att jag skulle få det tungt med Blonde, men sidorna rasar iväg. Jag hade tänkt ligga på ca 100 sidor per dag för att kvällarna inte skulle bli helt uppslukade. Bladvändandet tävlar dock mot klockan och jag är trött, trött på morgonen efter för sen läsning.

I lurarna ytterligare en Harry Hole-thriller. Bra som vanligt. Enkel att återuppta även om man inte lyssnat på någon dag.

Storebror läser alla bokstäver som kommer i hans väg och han blir 4 år i morgon. Jag ska nog göra en läsare av honom också. Barnens bokklubb-tidningen kom idag, så kanske det är dags för nästa beställning.

Kalasande och kan själv

Storebror fyller inte år förrän på onsdag, men vi hade kalas igår. Han fick så fina presenter av allehanda närstående så vi gav honom inte de vi hade inhandlat. Han verkade så snurrig av allt nytt att vi bestämde oss för att ge honom våra på onsdag när han faktiskt fyller år.

Jag har försökt tänka lite genusfritt, så han får en kaffebryggare. Batteridriven som pumpar vatten på riktigt. Han har haft en förr, men den badade han med, så badvattnet riskerade att spädas ut med batterisyra. Not good. Sedan blir det Rorry Racerbil för resten av slanten. Eller slantarna.

Lilleman han kan han. Nu duger det inte att bli matad, utan han ska alltid ha ett bestick själv också och "hjälpa till". Det är med andra ord bad efter varje måltid. Men äter gör han och glad är han.

Han har också börjat ställa sig upp på golvet utan att hålla i sig i någonting. Ibland glömmer han av sig och tar ett par steg. Och så är han glad. Nej, han är inte utbytt, för han är fortfarande arg också. När han ska sova. Han leker ostbåge där endast huvud och hälar vidrör underlaget.

Storebror är inne i rumpa och kiss- och bajssvängen. När han rapar har han alltid sagt: "Ursäkta mitt välmående". Fina ord att ursäkta sig med som han lärt av fröken på förskolan. Nu har han överfört repliken till när han släpper ut luft ur andra kroppsöppningar också. "Ursäkta mitt välmående pruttis" meddelar han med gapskratt. Är det också inlärt på förskolan? = )

Bonden

Jag förstår inte. Om man inte tycker om Bond, varför ser man då filmen? Och om man tycker om Bond, hur kan man då inte tycka om Quantum of Solace?

Någon tyckte att det inte är samma sak när han inte säger "Bond, James Bond" och ännu värre när han inte säger "Shaken, not stirred". Då förstår jag fortfarande inte. Jag vet ju redan vad han heter och det där med signaturdrink kan jag gott reservera för tjejerna i SATC. Vem bryr sig om han dricker Vodka Martini eller Cosmopolitan.

Jag säger tack och lov att de fåniga sängkammarskämten är över och prisad vare tillverkaren att det här är en egen karaktär som fungerar utan gammalt uttuggat. Förstå mig rätt. Den förtjänar ingen Oscar, men slår ett femtontal tidigare Bond-filmer med längder. Jag ändrar mig - ge gärna Judy Dench en Oscar.

Någonting som jag inte alls tycker om är titellåten. Alicia Keys är ju en favorit hos mig och ändå kan jag inte alls ta till mig den här. Rörigt och konstigt ljud.

Var det här verkligen en nyhet?

Aftonbladet meddelar att People Magazine har utsett Hugh Jackman till världens sexigaste man.

Det är ingen nyhet.

Det är en sedan länge känd sanning.

Ugh ugh store hövding = )

Bokgalleriet

Det är roligt att se att Bokgalleriet tar upp kampen mot den här bloggen. Egentligen började jag ju min blogg för att samla läsupplevelser. Sedan kom jag i en schism med mig själv och Bokgalleriet kom till. Nu är det fler och fler som hittar dit, utan att jag promotar den speciellt hårt.

Tittar man på vad människor använt för sökord ser man att det är mycket "poppisbetonat" med Katedralen vid havet, Linda Olsson, Stieg Larsson, Maria Ernestam, Christina Wahldén. Döden i Venedig är en liten doldis som återkommande sökord, men det är väl så med klassiker. Jag hade dock inte mycket fantastiskt att säga om den, vilket läsaren också säkert snabbt kom fram till.

Ändå skulle det vara roligt om fler kommenterade sina läsupplevelser när man läst samma bok. Jag har ju min bokklubb, vilket är fantastiskt kul, och sedan har jag Anna som är bra på att hålla med och säga emot = )

Nu är det Oates för mig, morgon, middag, kväll. Natt också. Faktiskt till den grad att jag ringt och avbokat Maria Ernestams senaste - jag frågar mig fortfarande om jag tog rätt beslut = )

Trevlig helg!

90-talets kvinnoroman

Susanna Tamaros Gå dit hjärtat leder dig har kallats 90-talets kvinnoroman och den fick jag nys om genom att titta på Malous Efter tio. Det var Peter Jöback som fått den i handen av en bekant och talade varmt om den.

Det är någonting med kvinnoporträtt och generationsberättelser som fascinerar mig, kanske för att jag själv är så medveten om sådant jag upprepar som min mamma gör och som hon i sin tur gör för att hennes mamma alltid gjort... Att skära pannkakan med en lillemankniv t.ex. Jag skär inte pannkaka om jag inte hittar just den kniven.

Gå dit hjärtat leder dig är en stor roman i litet format och mer finns att läsa i Bokgalleriet. Det enda irriterande med den är titeln som fått mig att nynna på Shirley Clamps Min kärlek.

Det är inte så synd om mig = )

När nöden så krävde lade mina föräldrar kvällsbestyren åt sidan för att sköta och natta mina barn. Självklart målade jag upp skräckscenarion för mig själv och självklart hade jag så fel, så fel. När jag lite grann med andan i halsen hastade hem och frågade hur det hade gått berättade de att största problemet hade varit att få igång tv:n.

Barnen somnade utan problem och min senaste konspirationsteori är att barnen gör det kallt beräknande. De visar upp sig från sin bästa sida för att underminera min trovärdighet när jag beklagar mig över hur tjorvigt det kan vara att få kvällarna att fungera. På mamma och pappa verkar det som om de bara lägger ner storebror och lillebror och att dessa bara välkomnar sömnen som en vän. Jag var tvungen att gå upp och kolla så att det verkligen var mina barn som låg i sängarna. (Det var det f.ö.)

Utöver denna änglagärning var dessutom disken omhändertagen och soporna utburna. Inte bara från köket och ut på bron, utan ända bort till soptunnorna. Vilken chock för skatorna.

Inte nog med det.
Jag hade två nya tavlor av Marimekkotyg placerade i mitt kök. Det var det kvällsbestyret jag avbröt när jag ringde in päronen för barnvaktsjobbet, så nu kanske min lillasyster inte blev lika lyckligt lottad. Pilutta henne i så fall = )

Och sedan: Grays Anatomy. Älskar, älskar Christina. Med den där nye doktorn på plats blir det nog åka av.

Härlig läsning

Det bakades mjukkakor i byns bagarstuga och jag slog till direkt. De var halvljumma och doftade underbart. Det är det jag älskar med att bo i en liten by: ryktet går att det bakas, folk köar som tokiga och får med sig ljuvligt bröd förpackade i plastpåsar som byns fotbollslag i sin tur säljer. Pengarna? De går till Hembygsföreningen. Kan det bli bättre?

Härlig läsning väntar mig. Det sista bokpaketet i Pocket och prassel-utbytet väntade i brevlådan tillsammans med den bok jag beställt från AdLibris. Från hemliga bokvännen (som får avslöja sig nu om hon vill) kom Ian Rankins I de dödas namn - som jag inte läst - tillsammans med grönt te och choklad, vilket jag tackar så mycket för. Det blir spännande med en Rankin, en kopp te och filt endera kvällen.

Från AdLibris anlände Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter som vi läser med bokklubben. Fraktfritt och ändå billigare än Bokus.

Från bibblan lånade jag Blonde, eftersom jag har förstått att man ska ha läst den av Oates. Jag kan knappt vänta, men inser att det är en hel del bladvändning som ligger framför mig. Jag fick också Mp3-versionen av Katedralen vid havet. Jag har läst boken, men brukar låna Mp3-böcker åt pappa som kör vansinnigt långa sträckor i sitt jobb. Hoppas han gillar den här.

Sedan väntade också månadens Mama. Linda Rosing på omslaget var lite grann av en besvikelse då jag har så svårt för den kvinnan. Ändå ska jag ge credit åt Mama som ofta förvånat mig med sina intervjuer. De visar ofta upp en annan sida av sina månadsutsedda och kanske är det så den här gången också. Maken brukar gärna bläddra i den också och jag tror inte att det alltid har med bruttan på omslaget att göra = )

Att Zlatan skulle få Guldbollen...

är lika väntat som att det var femtionde minut dyker upp ett vitrinskåp i furu på blocket. Jag bara älskar den där killen och tycker att han är så skön. Jag ser nu bara fram emot att en dag höra vad han säger = )

Det är typiskt i vårt hem att:

...hitta en dvd av tecknade Askungen när jag lyfter på en påse päron i fruktskålen.

...hitta ett flygplan fastkilat i toalettdörrhandtaget. Det hade enligt storebror varit en stor krasch och jag kunde således inte gå på toa.

...hitta magnetpusselbitar i frysen.

...beståndet av olika snabblim är större än antal mililiter flytande alvedon i kylskåpsdörren.

Varför är det så? = )

Ren disk, men skitigt barn...

Undrar om han skulle klara av att köras i diskmaskinen? Kanske om man valde findisk = )

Sedan förbryllar det mig att han bara väljer gafflar när han väljer något ur bestickkorgen...

Hennes värdaste saker

Jag läser i DN att barnboksförfattaren Pija Lindenbaum har fått Astrid Lindgrenpriset och hon säger själv att det hemskaste är att det betyder väldigt mycket, eftersom hon alltid tvivlar på det hon gör. Gulle dä, tänker jag då. Hur kan hon tvivla på sina fantastiska alster som får i alla fall mig och min son att både fnissa och skratta högt.

Jag känner igen både mig själv och min son när vi läser om Gittan som gärna åker pulka med Nils, men som avstår när det är många barn som åker i backen och därför blir lite för stökigt för henne. Det är dock ingenting mot för vad som väntar när hon kommer hem och där hittar tre älgbrorsor som kommer att stöka till det ännu mer när de får följa upp till hennes rum... Då är det bra att ställa bort sina värdaste saker.

Lill-Zlatan och morbror Raring är så rolig att man bara måste läsa boken för att se allt skoj. Vår fyraåring är inte lika begeistrad i den som jag är, men det kanske kommer. Jag gör nya försök om ett tag = )

Nej, hurra-hurra för ett bra pris till en bra författare. Hoppas hon aldrig tvivlar på sig själv igen.

Jag har sett Efter tio med Malou på fyran och tycker nog att det är ett ganska trevligt format med intressanta gäster, dagens bok och sköna artister. Igår gästade Jo Nesbö och jag hade inte sett det eftersom jag var mitt uppe i mitt nittiominuterssamtal med Anna. Men det går att se en hel del trevligt på Tv 4 anytime.

Helgen som var såg jag och maken Varg med fantastiske Stormare. En lågmäld berättelse om renskötaren Klemens som med brorsonen Nejla är en utdöende art som får problem när en varg river deras renar. Klart sevärd.

I helgen hoppas jag ta mig iväg för att se The Craig i senaste Bond (som jag redan bestämt mig för att jag tycker om). Jag har hört att han håller dödssiffrorna på film uppe, men hellre det än Rogga Moores sängkammaroneliners. Spännande alltså.

När man är lite förvirrad...

...kan det lätt bli så att man stoppar ner smörkniven i mjölkglaset. Då är det uppiggande att prata i telefon med en trevlig människa. Jag samtalade med Annaboda - i en och en halv timme (!) och då blev vi avbrutna av att hennes telefon ringde. Vem vet hur länge vi hade kunnat fortsätta? Det kändes rätt komiskt att sitta sju kilometer ifrån varandra och vandra från rum till rum med telefonen fastklämd mellan hakan och axeln, sätta igång en tvätt och sörpla på en kaffekopp. Vi hade ju kunnat träffas öga mot öga... Så snart jag lagt på ringde min telefon och det var pappa som undrade vem i hela friden jag hade pratat med så länge.

Tillbaka till förvirrad. När man känner sig så och man har svårt att läsa omfångsrika romaner så kan man välja korta istället. Så blev det den här gången när jag var på biblioteket. Jag ville läsa något av Joyce Carol Oates, så jag valde de tunnaste jag kunde hitta. Nu är Djur (se Bokgalleriet) avklarad och jag ska snart börja på nästa.

Skön avslappnande yoga gör att jag ser fram emot en kvällsfika framför Greys. Men först ska jag baka lite biscottis. Jag har så härligt mycket besök nu för tiden att jag måste ha någonting annat än Ballerinakex att skryta med. Biscottis och en tekopp... Välkommen hit = )

Waggonet

Här är lillemans nya åk
- inte helt färdigställt,
men dock brukbart.

Det tidigare småblommigt
mossgröna har fått nytt
svartvitrandigt tyg.

Självklart har jag inga "före"-bilder av vagnen, men min förebild är Fru Mju som gav mig inspiration till detta, om man ser till min tidigare erfarenhet av att sy, vansinniga projekt.

Insidan av både suffletten och själva liggdelen blev svart. Några detaljer, som de små flikarna som viks över för att knäppa fast liggdelen fick också randigt tyg tillsammans med den lilla flärpen som man fäster runt bygeln som går att sätta dit.

I botten av liggdelen har jag fäst en bit svart bilmatta som får täcka det mossgröna som hotade att ta över hela vagnen. Handtaget är fortfarande hånfullt grönt, men jag ska försöka ändra på den saken med svart tejp som man lindar runt skaften på innebandyklubbor.

Maken har sprayat chassit mattsvart och efter ett samtal med personal på Barnens Hus verkar det som om det går att få tag på nya hjul till en vettig penning till detta förhistoriska åbäke. Det känns helt okej att snart lägga det här projektet till handlingarna och lilleman verkar nöjd. Han som aldrig brukar sova längre än en halvtimme sov hela 60 minuter i eftermiddags. Magi!

Det är typiskt i vårt hem att:

...hitta en dvd av tecknade Askungen när jag lyfter på en påse päron i fruktskålen.

...hitta ett flygplan fastkilat i toalettdörrhandtaget. Det hade enligt storebror varit en stor krasch och jag kunde således inte gå på toa.

...hitta magnetpusselbitar i frysen.

...beståndet av olika snabblim är större än antal mililiter flytande alvedon i kylskåpsdörren.

Varför är det så?

Klockan är tio och jag är helt slut = )

Rolig anektot från fredag: vi bestämde med svägeskan med familj att åka och bada. Vi skulle ses klockan 16 på badhuset. Trevligt, trevligt. Det var bara det att de åkte till Öjebyn medan maken och E åkte till Hortlax. The pool wasn't big enough for all of us?

Lilleman sover sin första middag och storebror får se på Disneychannel. Morgonen har varit...surrealistisk. Det är nästan som om vår lillebror medvetet retar den större. Den större svarar med att vara starkare - ett tag till. Mina armar värker av att hålla lilleman från att krypa upp på allt som inbjuder till det.

E har suttit vid datorn och skrivit diverse ord. Det märks att han kan stava och ljuda ord, men att det är motoriken som gör att han inte gärna skriver för hand. Han har skrivit ÄPLE, PÄRÅN, DRAKE och APÄLSIN helt utan hjälp och är mäkta stolt. Jag är förbluffad över hur duktig han är. Jag tycker inte att vi har suttit så mycket med honom, men han har däremot ofta visat intresse själv, så vi läser på flingpaket och leverpastejburkar. (Ett av de första orden han läste ut själv var "bredbar".)

Tack och lov att kaffe finns.

En bra dag

Storebror har ritat sin familj. En stor mamma i mitten, pappa på andra sidan, han själv och lillebror (med en stor skrikande mun) på andra sidan. Han har varit så emot att rita tidigare, men sedan kom han och visade stolt upp denna.


Efter detta konstverk har han ritat alla möjliga människor i sin närhet och alla verk berättar en historia: farfar är arg eftersom farmor sparkar honom och det gör hon för att han tagit alla hennes äpplen... Ja, varför inte?

Lilleman är så förtjust i lekrummets store björn.
Han vinklar fram ansiktet så att han kan se honom
i ögonen och sedan pratar han med honom på bäjbiska.

Natten till idag låg han och skrattade gott i sömnen och jag tycker att det är så fantastiskt att små barn drömmer! Men det är klart - han har många intryck att smälta efter en lång dag.

Jag hade tänkt lägga sista handlaget mot vagnens färdigställande: fixa handtaget och en schysst påse, men den dyker nog upp utan dessa attiraljer mot måndagen någon gång. Nu är det snart dags för en ny kort natts färd mot dag.

Tv-tid

Världens härligaste Ann Söderlund åker runt och träffar världens härligaste män och jag blir nästan mer förtjust i Ann än i männen hon träffar. Man brukar tala om tv-personligheter som går genom rutan och om det ska översättas och gälla Ann så är det mer att hon sitter bredvid en i tv-soffan.

Är det bara jag som tycker bäst om Alice i Idol. Anna - tråkig. Grabbarna - gäsp. Förutom Kevin B för han är så bra att han liksom är i en annan dimension.

Robins - rooooligt. Och sjukt ibland. Men rooooligt.

Carin 21.30 - mer sådant!

Dynastin - underskattat.

Nu gör hösten ett skutt in i vintern och då börjar den riktiga tv-tiden. Ändå är det lite som om alla serier bara hinner börja innan de gör säsongsuppehåll. Det är ju nu det ska vara trångt i tv-tablån. Men hyrfilm finns på ICA för 29 kr/dygn och det är billigt och lagligt.

Storebror sover borta och lillgeten har tillfälligt slutat leka tromb. Trevlig helg.

Snömän och en plats i solen

Jag läste ut Jo Nesbøs läskiga kriminalroman Snömannen (se Bokgalleriet) och håller som bäst på att avsluta Liza Marklunds En plats i solen. På sista tiden har det dock bara blivit två-tre sidor åt gången och läsningen blir minst sagt sporadisk.

Jag har beställt en massa läsning på bibblan, men de har ovanligt nog inte kommit ännu. Det är både mp3-böcker och inbundna romaner. Jag hade hoppats att jag skulle få något innan helgen, men jag får nog åka iväg och köpa en liten pocket istället.

Det är ju dessutom dags att skicka iväg det sista pocket och prassel-paketet, så nu måste jag tänka ut någonting bra åt min hemliga bokvän.

Den som undrar varför jag inte prenumererar på PT...

...kan undra no more. Min man läste upp följande telegram ur dagens nätupplaga:

Presskonferens om Carolin-fallet GÄLLIVARE
I morgon torsdag kommer polis och åklagare att hålla presskonferens i det så kallade Carolin-fallet. Presskonferensen, som blir klockan 09.00 i polishuset i Gällivare, är utlyst för att delge media de faktiska förhållanden i utredningsarbetet som nu är kända och möjliga att ge allmänhet och media - och för att ta död på de många rykten och spekulationer om vad som egentligen hänt den mördade Pitekvinnan som florerat den senaste tiden. Vid presskonferensen kommer både kammaråklagare Ulrika Schönbeck, som är förundersökningsledare, kammaråklagare Anette Ölmbro och poliser från spaningsledningen att delta.

Rött = korkat formulerat.
Blått = syftningsfel. Ett olyckligt sådant.

Vad vore _i_eå utan PT? står det på någon t-shirt jag sett, men mitt svar är - inte så mycket sämre i alla fall.

Ur barnamun

Ja, nu har han gjort det igen. En liten pojke med stora ord. Igår vid frukosten utspelade sig följande samtal:
- Mamma, alla i den här världen och i den här byn ska ju dö.
- Ja, alla ska ju dö, så är det.
- Ja, och då kommer de upp till himlen och får bo i sitt hus.
- Ja, så kanske det är. Jag vet inte hur det är i himlen, men så kan det vara. Känner du någon som är död?
- Ja. Olga är ju död.
- Mmm. Det är hon.
- Och Jesus. Han är ju också död.
- Ja, det förstås. Känner du Jesus?
- Ja, han brukar vara på barntimmen ibland. Fast man kan inte se honom.
Jag var tvungen att ta en paus i utfrågningen för att skratta, men nickade. - Nej, just det. Det är ju Jesus vi ber till när vi läser Gud som haver. Då pratar vi ju med Jesus och Gud.
- Ja, fast Gudrun såg jag på bönhuset flera gånger i söndags.
Nu var jag tvungen att skratta högt. - Ja, men vet du att Gudrun kan man alltid se.
E såg fundersamt på mig och sade sedan, nästan besviket: - Jaha.

En stund senare kom han ut ur sitt lekrum och sa: - Vet du mamma. Lillebror får låna alla mina grejer.
- Det var generöst av dig.
- Vad sa du?
- Generöst. Du är generös när du delar med dig av dina saker. Annars är man egennyttig när man säger att ingen annan får röra ens saker. Men att vara generös är någonting fint.
- Det var fint sagt. Tack så mycket.

Så enkelt är det. Som avslutning kan berättas att han utanför IKEA i Uppsala utbrast:
- Herregud så många vagnar.

Så nu lägger vi den här dagen i Faderns och sonens och den helige Gudruns händer. God natt.

Julafton kom tidigt i år.

Familjen var på besök hos gammelmormor (barnens pappas mormor alltså) och i bilen hem fick detta följa med:

Tekanna, sockerskål, te- och kaffekoppar i härligt mörkbrun stajl á la Arabia Ruska.

Jag har försökt fråga andra som skulle kunna göra anspråk på den om de verkligen inte vill ha den, men de har bara skakat på huvudet. "Vet de egentligen vad de gör?" tänker jag då, men tar tacksamt emot denna fina, fina gåva.

Te, anyone?

Att älska Sex and the city och Google.

Jag gillar Sex and the city. Jag skrattar, blir generad, småförbenad ibland, men alltid underhållen. Att man sedan sett alla avsnitt både två och tre gånger spelar ingen roll. Om inte Tv3 Sverige visar avsnitten så gör Norge eller Danmark det.

Vissa scener och repliker biter sig fast (ja, jag gillar filmrepliker), men också musik. När jag låg på britsen och var mitt uppe i en välbehövlig ansiktsbehandling på Stadshotellets spa (present från mina underbara mentorselever) spelades ljuv musik i högtalarna och jag låg där och ömsom slappnade av, ömsom identifierade musikstyckena som framfördes. Så kom denna:



Jag har en speciell plats i hjärnan för sådana här saker, men den här gången gick jag bet. Jag kunde inte alls komma på var jag hört stycket förr. Jag bara visste att jag hade hört det i någon film eller, just det, tv-serie. Jag spelade den på pianot för maken, men han visste inte heller. Det dröjde ungefär två månader innan jag kom på att det var när Charlotte fått missfall men samlar ihop sig och går till lille Bradys födelsedagskalas.

Sedan har jag spelat den här slingan på pianot hemma bara för att komma ihåg hur den går, för jag tycker att den är så vacker. Sedan slog det mig; google. Detta underbara verktyg som bara blir bättre och bättre. Jag hann knappt skriva in Sex and the city som sökord förrän jag fick förslag och ett utav dem var "music". Sedan var det bara att orientera sig bland avsnitten och sedan leta på You Tube (för övrigt lika fantastiskt).

Kompositör Gabriel Fauré.