söndag 29 september 2013

Cookies n Beans

Det blev till att överraska maken med en spontanbokning för att se Cookies n Beans. Förutom att de är söta små kakor och riktigt sköna bönor så är de också peppade, peppande, skönsjungande, tonsäkra och alldeles, alldeles underbara. Scenen var liten, formatet intimt, men de fungerar nog i alla sammanhang. Som här till exempel:

lördag 28 september 2013

Morgonbrutan

Det är nästan så att man känner sig sjukare än vad man egentligen är när man tittar på vad man stoppar i sig. 

torsdag 26 september 2013

Klamydiatorsdag och zenbuddhister

Torsdagsmorgonen började med att jag lade en rullning (alla bokstäver) i Wordfeud med ordet "klamydia" och jag sitter nu och tänker att då har den sjukdomen till slut fört någonting gott med sig. Jag tror dessutom att det var klamydiamåndag förra veckan, eller veckan dessförinnan.

Annars har här bokats biljetter till Cookies n Beans och under dagen har det samtalats med en zenbuddhist.

Det trodde man inte när man slog upp de blå i morse.

söndag 22 september 2013

Trumpetandning?

Jag lär mig att spela trumpet, till familjens stora glädje. Jag har lånat pappas trumpet och sonen hyr en genom kommunala musikskolan. Sonen har 20 minuters lektion varje vecka under skoltid och jag har hittat youtubeklipp där en mycket pedagogisk man förklarar att man inte kan förvänta sig att det ska låta bra direkt. Nåja, det hade han ju ganska rätt i.

Men så roligt det är! I dag har jag ackompanjerat sonen på pianot medan han spelade sin läxa. Snyggt lät det och det är svårt att förstå hur snabbt han lär sig. Sedan spelade han halvnoter och jag spelade fjärdedelar, allt i trumpetiskt samspel. Efter det bytte vi melodislinga med varandra och snyggt lät det också!

Jag förstår greppen och jag förstår greppet (även om jag till en början höll i trumpeten som gällde det livet) men det jag inte kan förstå är andningen. De korta melodierna sonen har i läxa är inga problem på två andningar, men sedan då? Blinka lilla stjärna är en plåga. Det går bra i två tredjedelar av sången, men sedan har jag för mycket luft i lungorna och jag förstår inte hur jag ska kunna göra mig av med den och samtidigt hinna börja spela på sista stroferna.

Jag måste alltså googla andningsteknik i trumpetspel endera dagen, för jag har prövat allt jag känner till hittills: profylaxandning och körandning samt vardagsandning (ni vet den där man gör utan att man tänker på det), men ingenting fungerar. Jag slängde ut en fråga om andningen på facebook, där det finns en del trumpetandningskännare, men de svamlade bara till svar. Googla it is, alltså.

onsdag 18 september 2013

Matporr och inget dåligt samvete för sex eller resor till Paris

Det har blivit många dystopier och de allra flesta är ungdomsböcker. Min arbetsskadade hjärna kopplar snabbt ihop ungdomsböckerna med tanken på hur jag ska presentera dem för eleverna, men samtidigt tycker jag själv att de är fantastiskt bra. När man dessutom har kollegor på jobbet som läser ungefär samma böcker finns det alltid någon att byta idéer med och då blir ju alla böcker bra, som min rumskamrat så klokt uttryckte det.

En liten bagatell, mer avsedd för vuxna läsare, är uppföljaren till Rosengädda nästa! av Emma Hamberg. Del två heter Larma, släcka, rädda i Rosengädda och ni hör det: det här är som Saltöserien av Viveka Lärn, bara lite bättre, lite vassare och lite mer humoristisk. Någon pretentiös donna på jobbet (förlåt min vän, min mentor, min mö) satte sin söta näsa i vädret och tyckte att den första boken var väl tunn. Nå, det kan väl hända. För min del får den vara lika tunn som en alwaysbinda, bara jag får sjunka ner och gotta mig i roliga beskrivningar varvade med matlagningserotik. Eller, erotik och erotik. Det är mest Rafael som står för erotiken, men det finns ett visst mått av matporr i den här boken.



Mer om Rosengädda i Bokgalleriet.

En annan bok, utläst för länge sedan och omskriven - men dock inte publicerad förrän i dag, två dagar efter släppdatum, är Johanna Lindbäcks och Lisa Bjärbos samarbetsroman   Vi måste sluta ses på det här sättet. Mer också om den i Bokgalleriet.

Den har sin storhet i bland annat det att den inte skriver andra på näsan samtidigt som den ändå tar upp viktiga ämnen på ett sätt som inte går ut på att tjejen har dåligt samvete för sex eller för resor till Paris.




söndag 15 september 2013

Jan i Skrolycka är inte Divergent.

Jag önskar att jag läste litteraturvetenskap vid ett universitet med ett åtminstone halvfint renommé. Jag önskar att jag var en elev i startgropen för att skriva en B- eller C-uppsats. Jag önskar att jag då kunde plocka fram sex böcker: de tre delarna i Hungerspelen-serien och delarna i Divergent-trilogin, detta för att göra någon sorts jämförelse mellan tuffa tjejer i dystopiska romaner.

Det här scenariot är omöjligt av minst två olika anledningar. 1. Tredje delen i Divergent-serien har inte utkommit ännu. 2. Jag kommer inte att läsa litteraturvetenskap en gång till. (Kuriosa: jag fick inte välja uppsatsämne när jag skrev min C-uppsats utan blev tilldelad att utreda fadersrollen i Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien. Inget ont om Selma, hon har ju blivit avbildad på en tjuga och allt, men... Kejsarn av Portugallien är inte Hungerspelen. Jan i Skrolycka är inte Divergent. Man kunde önska att han var lite divergent, men... nej.)

Är jag bitter? Det allra minsta? Inte alls! Jag ser det istället som mitt uppdrag att lyfta den annars så bespottade fantasygenren för att sälja in den hos både läsvilliga och läsovilliga människor med uppmaningen att se det geniala i en dystopi som handlar om kärlek, gemenskap, rädsla och utanförskap. Lite pondus borde jag ju ha? Jag menar: man är väl inte legitimerad lärare för intet? Mer om detta i Bokgalleriet. Inte om att jag är legitimerad då, utan mer om boken.

fredag 13 september 2013

Paraskevi dekatrefobi är dagens ord

Dagens ord är paraskevi dikatrefobi, som betyder en ohälsosam rädsla för fredagen den trettonde.
Paraskevi = fredag
Dekatri = 13
Fobi = rädsla

Antecknar ni? Det blir prov på det här sedan.

söndag 8 september 2013

Den femte vågen, av Rick Yancey

Min man tycker att jag ska ta en vit vecka från böcker. Det går inte. Jag är fast. Jag ska inte ens låtsas att jag kan sluta när jag vill. Drog, ditt namn är dystopi, särskilt när det gäller den här boken.

När förlaget skickade ut tips på sommarläsning var det den här boken jag helst av allt ville läsa. När vi hade bokklubb senast tipsade min bokklubbspartner, tillika stadsbibliotekarien, om den här och då slog det mig: jag har inte fått den från förlaget. Konstigt. Förlagsmänniskorna är fantastiska i sin yrkesutövning och jag har snarare fått fler böcker än jag bett om än att det saknats någon i utskicket. 

Hem för att titta på mejlet. Jo då, jag hade skickat ett svarsbrev - men bett om alla andra förutom den här. Skämmes, så med småbrännande kinder skrev jag till hon den där trevliga och erkände mitt fel. Svarsmejl med smileys, bokutskick och ett handskrivet vykort med önskan om god läsning. Och som läsningen blev god. 

Den här boken är riktigt, riktigt skrämmande, men samtidigt också riktigt, riktigt bra. Mer om den i Bokgalleriet

lördag 7 september 2013

Trollkarlen från Oz

Om jag skulle få en krona för varje gång en hänvisning görs till Trollkarlen från Oz skulle jag nog ha fått ihop tillräckligt för en timmes parkering i Stockholms innerstad.