Visar inlägg med etikett Barn och vardag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Barn och vardag. Visa alla inlägg

söndag 1 april 2012

Bowling för tre

Sjuåringen fick en hel dag med självbestämmande. Lillebroren hade vi lämnat bort med motiveringen att vi skulle göra saker som han var för liten för. När det är hans tur ska vi göra sådant som storebroren är för stor för (vad nu det kan vara).
Alla accepterade avtalet och detta är hur vi tillbringade dagen:
handla kläder på stan. Det blev bland annat ett plagg med en dödskalle på, trots att jag mycket bestämt motsatt mig förekomsten av döda skallar på mina fina barn.
Lunch på stan. Svärmor bjöd och vi tog tacksamt emot.
En leksak på Barnens Hus till ett mycket modest pris.
Kortspel på hemmaplan där sjuåringen krossade allt motstånd i både Uno och SkipBo.
Cykeltur. Så långt och så länge han ville cykla.
Pizza till middag. Hans favorit. Han fick knappt ner någonting, eftersom kvällens stora happening stundade: bowling. Någonting han har drömt om länge, länge. Succé och trötta armar.
Väl hemma hade Pirates of the Caribbean precis börjat, så vi såg den. Det blev lite läskigt, men den var också rolig och spännande.
Vid läggdags läste vi ut Harry Potter, den andra i ordningen. Han var så trött (sjuåringen alltså, inte Harry så mycket) men mycket, mycket nöjd. Vi var också nöjda. Det är fint att hinna prata av sig med sitt lilla stora barn och få reda på sådant som han annars inte skulle komma på att berätta.

lördag 18 december 2010

Ett trött, och rött, barn

Jag skulle baka saffransbiscotti. Bara. Det går ju snabbt. Lillebroren är dock ännu snabbare. Jag upptäckte efter en liten, liten stund att det var alldeles, alldeles tyst.
- Vad gör du? frågade jag med mjöliga händer.
Ljudet av små, snabba fötter närmade sig. När jag vände mig om såg det ut som om han hade knallrött läppstift i hela ansiktet. Han höll upp sitt lilla pekfinger för munnen och hyssjade på mig.
- Shhh. Det är inte mitt fel, viskade han så tyst att jag knappt hörde vad han sa.
- Vad är inte ditt fel? frågade jag, med onda aningar.
- Shhh.
Jag följde efter honom in till toaletten och såg att den var rödmålad. Pottan likaså. Och lite på väggen. Hela handfatet var också rött, av den oljekrita han försökt tvätta bort. Med min fina hudkräm. Som var dyr.
- Oj då, var det enda jag fick fram.
- Shhh. Det är inte mitt fel.
Jag började skratta, men han bet ihop och kämpade mot gråten. Det var som om det gick upp för honom att det här inte var bra. Jag bet mig i läppen för att inte skratta och då kom tårarna i stället, för att han var så söt och för att jag ville skratta och för att jag inte ville skratta när han mådde så illa.

En snabb tvätt och sedan läggdags. När jag klär av honom tröjan uppenbarar sig nästa konstverk: en röd tromb målad över hela hans lilla, söta mage. Han tryckte snuttefilten mot magen och vände sig om så att jag inte skulle se det. Ögonblicket senare sov han.

söndag 28 november 2010

Inlägg nr 1001

Skrämmande tanke. Mer än tusen inlägg och allt jag skriver om är vad mina barn äter, bajsar och snyter ut.

Nå, vad kan jag säga? Barnen har ätit dåligt i dag och yngsten nös.

lördag 27 november 2010

Den bästa födelsedagen i en sexårings liv

Med nästan 20 barn på dagens sexårskalas var det som att sitta på första parkett och se på när ett stim pirayor högg in på en gnu. Grädde och kaksmulor yrde åt alla håll och sedan drog flocken vidare till andra jaktmarker.

Dagen i dag var den bästa födelsedagen i vår sexårings liv. Orden uttalades av en trött, men mycket nöjd kille. Det är makalöst enkelt att göra vår son tillfreds. Med en enkel tårta prydd av sex ljus och en snögubbe av marshmallows, med ett kalas i avsaknad av både skattjakt, lekar och fiskedamm, kunde vi vuxna mer eller mindre sitta ner och dricka alldeles för mycket kaffe tillsammans.

- Undrar om mormor har haft en bra dag? frågade han i kväll när han hade byggt ihop sitt andra födelsedagslego. Mormor som bakat gobullar och som födelsedagsbadat båda mina telningar. Mitt i allt har han om- och eftertanke rörande andra som bidragit till hans dag.

Om ni ser en extra stjärna lysa på himlen i kväll så är det för att just mormor och morfar tog med sig barnen från vårt skithus i går och lät dem sova över i ett hus som hade fungerande toalett. Och för att de bakat. Och förberett. Och underlättat.

fredag 26 november 2010

Vid den här tiden...

...för sex år sedan var jag sex år yngre, det var snorkalla 27 minusgrader och jag låg nyförlöst på operationsbordet. Vi gick från tvåsamhet till tresamhet. Vår storebrors sex år känns kortare än vad mitt åldrande på sex år är i mitt huvud. Det finns ett "före" som är rätt oreflekterat och dimmigt där dagar, år och händelser flyter ihop. Det finns ett "efter" där dagarna känns mer innehållsrika, större, av större vikt och meningsfulla.

När den pojken, som storögt gnydde och snörpte på munnen och rymdes på en arm, nu kommer hem från förskoleklassen och själv håller reda på när de har gymnastik, till när de ska ha med sig en ljusstake, som kan säga vad ett ordningstal är och som kan läsa helt okej på egen hand - då hisnar tanken. Han ryms inte på en arm längre. Han har drygt storlek 30 på fötterna - jag har 38.

Han kommer ikapp, den lille = )

söndag 21 november 2010

Förbjudet nr. 2

Tvåochetthalvtåringen luktar starkt, och visserligen rätt gott, av makens deo.

- Det är bara stora som får använda deo, säger jag.
- Jag ÄR stor, svarar han.
- Inte så stor.
- Eh. Jo.

Ja tro hajn gör nå förbjudet

Klockan är nio och barnen har varit vakna i drygt två timmar och en halv. Lillebroren har hunnit skala en krita och strö små kritflis över hela nedervåningen, allt medan jag satt i godan ro och tyckte att det var fantastiskt hur bra han har blivit på att roa sig själv.

Det var storebroren som gjorde mig uppmärksam på den pågående aktiviteten:
- Mamma, ja tro hajn gör nå förbjudet.

Förbjudet indeed. Storebroren vill i alla fall åka till ett museum och se på vikingaskepp och uppstoppade vikingar. Det förstnämnda kan gå an, men det andra gör mig tveksam.

söndag 14 november 2010

Han tacklar sin egen son!

Vi sitter och ser Karjala Cup och Sverige ligger för närvarande under med 2-1. Det är inte det värsta. Vi lyssnar på kommentatorerna och plötsligt gör sonen stora ögon och tittar upprört på mig:
- Han tacklar sin egen son!
(Det kommentatorn säger är: Han tacklas i egen zon!)

Hårt = )

torsdag 11 november 2010

Youtube för smågrabbar

När en snart-sexåring och en tvåochetthalvtåring får bestämma klipp på youtube spelas följande upp:
- Manboy av Eric Saade
- Kom av Timotej
- Unstoppable av Ola
- Fire av Ola
- Manboy av Eric Saade
- Gummibjörn av ???
- Manboy av Eric Saade
- Fire av Ola
- Manboy av Eric Saade

Det är tvååringen som önskar Eric Saade och medan manboyen sjunger rockar lillgrabben loss och spelar luftgitarr. Snart-sexåringen älskar Fire från Camp Rock 2 och håller upp pek- och lillfinger medan han ropar "hårdrock!". En timme går snabbt när man har trevligt.

onsdag 10 november 2010

Lilleman har läst Lille Spigg

Min son har högläst sin första bok, från början till slut. Det tog tre dagar, men nu är den utläst - Lille Spigg, en nätt liten historia på 35 sidor. Han har stakat och ljudat sig igenom hela boken, ibland nästan andfått, men han gjorde det.

Historien i sig är underbar, allt från de fina illustationerna till den fantastiska texten översatt av Lennart Hellsing. Magisk läsning för både stora och små.

Boken finns att köpa på Alfabeta.

söndag 7 november 2010

Äntligen...

...är garderoben med sommarkläder urstädad och inredd med vintergrejer i stället.

...har snön kommit lite mer på riktigt så att det blir lite ljusare men framför allt mycket tystare ute.

...verkar magsjukan ha lämnat vårt hus för den här gången.

...är huset städat så att det nu går att gå på golven i stället för att vada genom leksaker och magsjukekläder och sängkläder.

...är kameran rensad från över ett år gamla kort. Undrar bara när den där framkallningen kommer att bli av.

Äntligen.

torsdag 4 november 2010

Ögondroppar som räddar liv?

Snart-sexåringen leker doktor och kommer med plaststetoskopet i högsta hugg.
- Jag ska lyssna på ditt hjärta. Om det slår det fortaste det kan så kan det hända att du dör.
Okej, ingen press alltså. Den unge doktorn konstaterade att hjärtat mycket riktigt slog det snabbaste det förmådde, så han tittade beklagande på mig.
- Jaha. Jag ska se vad jag har här.
Han rotade runt i sin väska tills han hittade det han letade efter.
- Här. Om du tar de här ögondropparna så överlever du.

Skönt. Vilka fantastiska ögondroppar.

Dagens bojkott:
- Nimbys värld. 110 kr för en hamburgare. 40 minuters väntan när det bara är två personer före i matkön. Undvik.

onsdag 3 november 2010

Balans för hemskheters

Jag sitter och tänker att det kanske är dags att bli lite mer realist än pessimist. Visst, äldste sonen fick magsjuka, men det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit pest. Visst, det blir några sura dagar under ett lov, men hade jag varit tacksam om han fått sjukan mitt under en vanlig vecka? Visst, jag tänkte arbeta hemifrån onsdag och torsdag och ha barnen på dagis - komma i kapp, starta upp nytt, planera och producera, men istället fick jag åka in till jobbet och träffa en underbar människa. När jag har suttit ner med henne känner jag mig klokare och gladare. Med en pappa som ordnar barnpassning och en mamma som ordnar lokal och bak för ett förestående sexårskalas kan den jagade delen av mig slå av på tempot. Visst, jag har en arbetslös make, men han är ju inte arbetslös. Vi klarar oss jättebra. Visst, vi har ett bilskrälle som måste avrostas, men jag tar mig från A till B rätt geschwint.

En läkare sade en gång att många är övertygade om att man kan tänka sig sjuk, att man blir sämre eller tröttare av att tänka negativt. Han var förbluffad över att man inte lade ner lika mycket tid på att tänka sig frisk.

Djupt rotad i den norrbottniska myllan ligger kanske inte den käcka, glättiga stilen mig närmast om hjärtat. Jag är nog snarare lite karg, men det växer ingen mossa på mig.

tisdag 2 november 2010

Som tigerbalsam för själen

VAB är som tigerbalsam för själen. Det river och sliter att se sin unge plågas och må dåligt, men det blir varmt och ömt när han vill krypa nära för att få tröst när han har det jobbigt. Vad spelar det då för roll att han luktar magsjuka?

Blekare barn får man leta efter, men med en trettioåttagradig feber mot lunchtid kom färgen tillbaka på kinderna. Med posten kom ett litet paket med dyra små plastklumpar: Gogo-figurerna har gjort sitt inträde i vår familj. Sonen blev överlycklig och har burit omkring på dem hela dagen. Sju stycken för 129 kr. Made in China. Någon tjänar oerhört bra på de där tingestarna. Ytterligare ett gäng Gogosar är inropade på Tradera och torde anlända i morgon. Sedan får det vara bra.

I övrigt har här byggts kojor, lekts med bilar i havregryn, ätits glass, sovits middag, ätits middag (och tack och lov inte kräkits upp middag), setts på tv, badats, byggts pussel, ritats, lagts pärlbrickor, byggts med lego och lästs sagor.

Jag tror att de är mer aktiva när de är sjuka än när de är friska.

Fascination

Lillebror tittar fascinerat på när storebroren kräks.

Storebror tittar fascinerat på sin spya:
- Mamma. Är det det här vi åt i går?

Jo. Det är det.

måndag 1 november 2010

Magsjuka - Placebo forte

Antingen provspelar min son för rollen som barnet i Exorcisten, eller så har han fått magsjuka. Kvällsmaten tvättas i detta nu i 90 grader tillsammans med lakanet som den kom upp på. Nu ligger sonen på en madrass framför tv:n och harklar fram att han mår bra. Han är helt genomskinlig, skakig och begynnande febrig, men försäkrar att han kan åka och bada med fritids i morgon.

Nä, men om man skulle ta och bryta ihop lite då på direkten och sedan gå vidare. VAB istället för gymnasiereformer och nya kursbeskrivningar.

Jag är långt ifrån hypokondriker. Snarare tvärt om. Jag tror aldrig att jag är sjuk, inte ens när urinvägsinfektionen vandrar upp i njurarna eller när dubbelsidig lunginflammation konstateras efter en och en halv veckas hög feber. När maginfluensan härjar slår Placebo Forte in och jag får genast ont i magen, blir illamående och identifierar minsta magkurr till en begynnande konvulsion. Pragmatisk som jag är skulle jag gärna vilja beställa min magsjuka så att jag får den nu på direkten och inte om en så där tre dagar när jag verkligen vill vara ledig och hinna vila upp mig. Om magen själv får välja...

söndag 31 oktober 2010

Tidsomställning

Mina barn sov till 06.15 som vanligt, trots att vi i natt ställde om klockan till vintertid. Med andra ord sov de en timme längre, men ändå inte.

Jag har i dag agerat spelmaninna åt församlingens mycket tillfälliga och mycket fantastiska barnkör. Karin och Anna som ingjuter energi och engagemang med sin inlevelse ska ha stående ovationer för sina insatser.

Äldste sonen följer med farmor och farfar för att vintra stugan och den yngste sitter och tittar på senaste filminköpet: Niko, den lilla renen som tillsammans med några vänner måste ta sig över fjällen för att finna sin far - en av de flygande renarna som drar tomtens släde. Efter sig har de ett koppel av illasinnade vargar. Filmen är en nordisk produktion och faktiskt riktigt, riktigt underhållande.

lördag 23 oktober 2010

En härlig höstdag


Grillade hamburgare till lunch ute i lusthuset (som vi använder mer under hösten än under vår och sommar). Farmor, farfar och en lillkusin var också inbjudna.






Maken filosoferar medan burgarna steks.






Äldste sonen var påhittig med att lägga stenar bakom däcken på golfen. Han sade någonting om att han ville testa om den skulle få punka...
Yngste sonen lyckades ramla. Igen. Den här gången slog han sig riktigt ordentligt under ena armen och jag har redan glömt av mig flera gånger och lyft upp honom så att han börjat gråta. Han lär vara ordentligt mör i morgon.

Efter fem timmars utevistelse är det inte bara barnen som är möra, men vi lägger en fantastisk dag bakom oss och gäspar oss igenom kvällen.

måndag 18 oktober 2010

Superhjälte MED glasögon

Min yngste son leker att han är superhjälte, men att han blir det när han tar på sig glasögon. En slags omvänd Clark Kent typ. Han hittade ett par gamla där glasen är alldeles igenkladdade. Han ser ingenting där han springer fram genom huset med sin skjutare och pangar. Han bumpar in i väggar och dörrar och skrattar galet: Oj! Häjn va tokit!

Barnen fick göra mitt jobb osäkert i dag och de var uppfostrade och beskedliga i nästan en timme. Tacka Göteborgskex för det! Tre kakor, några ritark och ovässade kritor senare hade jag ändå fått en hel del gjort.

Pussel, pyssel och mitt emellan, sedan är det dags att gå till sängs. Jag somnar varje kväll med barnen och sömnbehovet verkar omöjligt att tillfredsställa. Mörkret och snölösheten tar ut sin rätt.

fredag 15 oktober 2010

Prutteiner

Min äldste son ville inte äta annat än pasta, så jag pekade på köttet och sade:
- Du måste få i dig proteiner också.
Han tittade storögt på mig och sken upp.
- Prutteiner.
Snabb tanke, sedan nick. - Jäpp. Det är viktigt att få i sig prutteiner.