Min familj är omgiven av underbara människor som hjälper oss helt osjälviskt. De ställer upp med verktyg, kunskap och inte minst sin tid i stort sett när vi än behöver det. Och med osjälviskt menar jag att det är helt omöjligt att få betala för deras insatser.
Jag har inga uppenbara talanger, inga dolda heller, som jag kan plocka fram som ett ess ur rockärmen och slå omgivningen med häpnad med. Det bästa jag kan erbjuda är, typ, att ge stödlektioner i svenska eller religion om deras barn får svårigheter. Hur coolt är det på en skala?
Men nu blev det faktiskt oväntat tjejmiddag ikväll. För att jag har läst ett examensarbete och gett respons på det. Det var ett trevligt initiativ av den snart färdigbakade pedagogen och jag har fått göra en insats inom mitt gebit.
Så avslutar jag den här veckan, den sista av mina föräldralediga, och ser fram emot en tuff måndag. Sedan är jag ledig igen i tre veckor, men hjärtat klappar snabbare bara jag skriver det här, för sedan - sedan blir det åka av.
2 kommentarer:
Du glömde att du är en duktig pianist, vilket vi var väldigt tacksamma över vid A:s dop.
Det är mycket snällt sagt, men jag har så svårt att tro på det många gånger. Jag vet inte varför det är så.
Skicka en kommentar