Mys och fotbollscup

Femåringen missar sällan ett tillfälle att nyttja olika faciliteter. I dag var det dags för bajamajorna på fotbollscupen. Han kände ett trängande behov av att göra nummer två, så vi trängde in oss i en bajamaja och filosoferade kring varför det stod en toa precis bredvid en fotbollsplan, hur de är uppbyggda och hur väl alla ljuden utanför hördes.
- Mmm. Det här var en ganska mysig liten stuga, sa han nöjt medan han utförde sina behov.

I övrigt förlorar vi allt vi ställer upp på och den äldre pojken springer på djupet. Femton meter från bollen, visserligen, men ändå.

Gällivarebor är en intressant samling människor, mer än så ska jag inte säga. Före detta elever som börjar vara obehagligt gamla kommer fram och pratar och åttaåringens ögon är stora när han funderar vem den unga mannen som pratar med hans mamma kan vara. Jag får en frökenröst som inte är lik mammarösten när jag frågar vad som har hänt sedan sist och hur livet levs.

Sommaren lyser med sin närvaro och solen likaså, vilket är underbart. Nu hoppas vi på vinst i morgon.

Oliver urk?

 Någon på Coop som gjort ett personligt ställningstagande? 

Handla ohungrig, barnlös och unna dig en glass

Några tips till dig som ska handla inför midsommar: 

1. Lämna barnen hemma. 
2. Handla aldrig hungrig. 
3. Kom ihåg handelslappen. Eller strunta i den för all del. Handlingsthriller. 
4. Se dina medhandlande som vänner. Låt dem gå före. Jag lovar: de kommer att snegla på dig och fråga sig vad det är för fel på dig. Eventuellt ser de dig som en förrymd patient från rättspsyk, men det kan också bero på att du ler och tänker på att du är utan barn och ohungrig.
5. Stanna till vid en vara du aldrig har smakat förr. Ta dig tid att googla vad man eventuellt skulle kunna göra med denna vara. Om det står"Fotsalt" på förpackningen är alternativa användningsområden tämligen begränsade.
6. Glöm köttet medvetet vid kassan och låt den trevliga damen ropa fast dig. Det gör hennes dag på det sättet att hon senare tänker att hon nog gjorde din dag.
7. Köp en glass. Sätt dig ner utanför matvarubutiken och njut av att du är utan barn och ohungrig.                        

Jag läser, alltså har jag semester.

Att kunna snitta en bok per dag kan inte betyda annat. Jag läser, alltså har jag semester. Anledning att inte skaffa fler barn: när de blir större klarar de sig så bra på egen hand och jag kan sitta ostört och bläddra så att vinddraget från sidorna orsakar smärre förkylningar (det och att jag har förlorat så mycket blod under mina förlossningar. En död mamma är en dålig mamma).

Efter Dan Brown och Thomas Bodström var det dags för ett återkommande tema i min läsning: judiskt liv. Kaddish på motorcykel. Detta är en helt fantastisk skildring av författaren Leif Zern och mer om den i Bokgalleriet.

Nu väntar nästa bok, men den ligger i postsorteringen på ICA och ska hämtas i morgon. I väntan på den sneglar jag på bokhögen som lockar med över tjuga titlar. Jag kommer antagligen inte att läsa alla, men det känns bra att ha alternativ. Som en godispåse ungefär med lite gott och blandat.

Läsning pågår

När jag just gått på semester behöver jag någonting lättsmält, en riktig bladvändare, för att övertyga mig själv om att jag fortfarande är läskunnig. Då finns det få böcker som kan mäta sig med Dan Browns. Inferno är den senaste i raden av utkomna böcker och den här gången är det genetisk terrorism som står på agendan. Ett genialiskt drag, kan jag tycka, mitt i alla rapporter om genmanipulation och hot om pandemier.

Bokens titel anspelar på första delen i Dantes Den gudomliga komedin, där Inferno berättar om Dantes vandring ner till helvetet och de nio kretsar där syndare plågas för de oförrätter de begått. Mer om boken i Bokgalleriet.

Nu väntar en stor bokhög och ytterligare en leverans från Adlibris stundar. Jag ser fram emot den här sommaren med all den läsning och den avkoppling detta nöje innebär.

Studentfredag i en medelstor by, någonstans i Norrbotten...

Är man tillräckligt laddad inför kvällens fotbollsmatch när man under högläsningen av Mio, min Mio tänker att den där rosengårdsmästaren (Jum-Jums pappa) måste vara Zlatan. Den där Astrid - det hon inte har skrivit om är inte värt att läsa = )

Annars har det varit fullt av studentfixeri i dag. Elever som är lättade, elever som har svårt att ta ett sista farväl, elever som är glada i hatten och elever som njuter i fulla drag. Jag fick ett fint kort med rim och allt och på kuvertet hade de skrivit "Eftersom att vi tycker om dig så mycket, även fast du är en lärare". De har skrivit fel med mening, som en sista hälsning och vi skrattade genom tårarna när jag fick blommor och allt. Det var länge sedan jag kände så starkt för en klass jag inte är mentor för och just nu känns det vemodigt och tungt att inte få träffa den här skaran på samma sätt någonsin igen. Samtidigt är det underligt, för till hösten kommer de känslorna inte att finnas kvar.

Maken och min far byggde på altanen i går medan jag låg/satt och läste hela dagen. Ibland slängde jag iväg ett "hejja-hejja" eftersom jag tänkte att någon måste göra det också. Han är inte svår att förhandla med, min far, när det gäller timlön. Altanbygge 6 h = vill sköta barnen en fredagkväll och ta med dem och mormodern ut på fiske och stughäng. Helt okej kostnad för mig, som ska åka in till schtaan för kvällshäng med jobbrudarna. Det blir kvalificerat skitsnack, många glada skratt och en hel del mat.