onsdag 30 juni 2010

Antecknar ni det här?

Det är något allvarligt fel på mig. Det kanske inte kommer som någon överraskning för andra, men för mig var det som att få en käftsmäll av en enarmad bandit.

Som en blixt från den regntunga himmel som hägrat över byn i dag blev jag drabbad av ett akut behov av en ny mobiltelefon. Jag tittade på nätet i 20 min., skickade iväg maken och så var den affären i hamn. Fortvaregjort.

Sedan överraskar jag mig själv igen med att sitta och göra passande låtlistor till Spotify premium som jag sedan ska njuta av i detta lilla underverk till telefon. Jag plockar och klickar, söker och hittar. Nu när jag går igenom listorna är det smörmusik som till och med Peter Jöback och Julio Iglesias skulle skämmas över att bli påkomna att lyssna till. Den förstnämnde finns till och med med.

Jag tycker inte om den utveckling min personlighet har tagit. Vem vet hur det här kan sluta.

Insomningsaktiviteter

När man har en övertrött tvååring som borde sova, men som vägrar, kan man lätt hamna i samtal om vad som helst.

I dag har han utrett vem i släkten som har ögonbryn och vem som inte har det.
- Du ha öånbyyn.
- Ja.
- Å pappa ha de.
- Ja.
- Och Eias.
- Jaa.
- Men inte fammo?
- Har inte farmor ögonbryn.
- Jååå! Och mommo.
- Ja, mormor också.'
- Och morfar.
- Ja.
- Och faffa.
- Ja.
- Å Kanonina.
- Ja.
- Å Hanna.
- Ja.
...

Det visade sig i slutänden att alla hade ögonbryn.

tisdag 29 juni 2010

Kärlek och fotsvamp

Jag tittade på en romantisk komedi på Voddler i dag. När jag pausade filmen visades en reklambild för fotsvamp. Min tanke är att den reklamansvarige för ovan nämnda företag bör skickas på fortbildning. Genast.

Kärlek och fotsvamp är som leverkaka med tryffel, som gåslever på grisstians golv, som löjrom med ättiksprit. Inkompatibla.

Jag är 31 år gammal och har sovit med min mamma i natt...

Jag vet inte när jag sov i samma säng som min mamma senast. Det jag har hört berättas om är att min äldre bror sov med dem en gång när han var lite stor när han hade sett ett läskigt avsnitt av V (tror jag det var) och min syster tyckte också länge att det var tilltalande att krypa ner där.

Själv kom jag ganska snabbt fram till att jag sov obekvämt, alltid hamnade i skarven mellan dubbelsängens madrasser, någon snarkade, det blev varmt och trångt, så jag tror att jag slutade relativt fort.

Natten som gick har jag dock sovit där igen. Med pappa och broder på fisketur öppnade det upp två sängplatser i huset och jag och barnen blev kvar i grannbyn. Femåringen fick husera på en Klippan-soffa bredvid sängen och tvååringen sov mellan mig och mor.

Jag hamnade inte i skarven den här gången, men herreje vad det snarkades - både av mig och av andra.
- Lyssna hu mamma låtä! (snarkljud)

söndag 27 juni 2010

Då tänker jag så här...

När Helena Bergström och Maria Lundqvist släpper loss och dansar i Heartbreak Hotel tänker jag mest på var de gjort av sina väskor.

När ett förälskat par kastar mat på varandra och sedan älskar med varandra tänker jag bara på att någon måste städa upp det där senare.

Glasrutor som går sönder när någon kastas genom den vid ett bråk. Så opraktiskt.

När någon repar lacken på en bil för att hämnas en oförrätt tänker jag mest på hur dyrt det blir att fixa skadan. Eller att någon på filminspelningen får köpa bilen lite billigare, just eftersom det är en lång och djup reva i lacken.

Jag tror att det hela började när jag var liten och såg filmatiseringarna av Astrid Lindgrens böcker:
- Pippi som förstör födelsedagstårtan.
- Skrållan som hälsar på i böcklingshuset och kommer ut alldeles sotig. Hur får de ungen ren igen?
- Skrållan igen som målar i köket efter det att farbror Melker har gjort så fint.
- Emil som gör än det ena än det andra.
- Mattis som kastar ägg på väggen när Lovis städar.

Tänk att jag inte kommer ifrån det där.

lördag 26 juni 2010

Mamma mia, pappa pia

...hir vi gå agään, maj maj, hare hare christmas.

(Upprepas 514 ggr dagligen, såväl av fem- som tvååringen)

fredag 25 juni 2010

Gult/brunt, potäjto/potato

Jag sitter här med sjuttiotvåtusen sockar och försöker para ihop de eländiga rackarna med någonting som åtminstone lite grann påminner om varandra. Det är väl inte så stor skillnad på beige och brunt? Det är inte så stor skillnad på grön och blå heller, väl?

Jag försökte följa en väninnas goda råd: köp bara enfärgade sockar både till dig själv och till barnen.

På stan: det finns bara randiga i flera olika färger åt barnen. Alternativt enfärgade, men i sju olika färger, också åt barnen. Ska man köpa styckevis kostar det ju hur mycket som helst.

Sagt och gjort: jag köpte massor av sju-pack och tänkte att oddsen ändå borde vara på min sida. Tappar jag en brun socka står dig åtminstone en åter.

Men nej. Allt är udda och nu bestämmer jag mig för att det inte är så stor skillnad på gul och orange. Om inte annat kan man lära barnen att höger är gul och vänster är orange, att brun är styrbord och beige är babord.

torsdag 24 juni 2010

Ett nytt ordspråk

Visst borde det finnas ett ordspråk som säger att:

Den som skakar dressingstuben så att locket åker upp och sprutar ner golv, väggar och möbler får själver torka upp samt tapetsera om.

Jag har googlat runt och konstigt nog verkar det inte vara myntat ännu. Condider it done.

onsdag 23 juni 2010

Språkutvekling hos en tvååring

Han gör sådana roliga ordbildningar min lilla tvååring.
- Kan jag få en saxel?

(En sax. En kompis till femåringen heter Axel. Alltså s-axel)

tisdag 22 juni 2010

La solitudine dei numeri primi

Jag har avslutat läsningen av Primtalens ensamhet av Paolo Giordano och struntade till och med i fotbollsmatchen på tv för att få veta hur det skulle gå. Ja, så bra var den. Mer om denna i Bokgalleriet.

Min hyllmeter med olästa böcker krymper oroväckande snabbt och värmen ute (läs: läsningsdagarna) har inte ens kommit igång på allvar ännu. Hur ska detta sluta?

Fyi: Det är inte en sädesärla som ockuperar lusthuset, utan en gråvit flugsnappare. Jag är ledsen om jag bidragit till att sprida falska rykten på stan. Ornitologen i mig (den icke-existerande) skäms och lovar bot och bättring.

En tvåårings tautologi

Tautologi, alltså en omsägning av samma sak, är någonting tvååringen ofta hänger sig åt.

- Ska vi hjälpas åt tillsammans? frågar han.

- Jag ska vrida på den här nyckeln och starta motorn.

Så jag följer hans exempel och säger att han surrar och pratar mycket.

måndag 21 juni 2010

Jujja och nigeriansk familjedramatik på en och samma dag...

Jag har läst en fantastisk bok i dag: Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie. Hon är född i Nigeria 1977 och detta är hennes debutbok. Läs mer om den i Bokgalleriet. Hennes första bok att ges ut i Sverige var En halv gul sol och den kommer för alltid att ligga högt på min topplista över fantastiska böcker, också omskriven i Bokgalleriet.

Nu väntar ny spännande läsning, både för egen och för barnens del. Den här fina damp ner i brevlådan i dag och femåringen lyssnade koncentrerat på den fina cd-skivan som hör till. Underfundiga "pappa och mamma är inte samma"-sånger av sköna Jujja Wieslander vackert illustrerade av Marit Törnqvist. "Du och jag och min lilla cykel" innehåller många roliga sånger som barnen redan kan, så i nuläget vill de inte lyssna på de visor jag vill bekanta mig med utan rocka loss till Vipp på rumpan-affär och Om det börjar regna.

Jag blir så glad när vi lyssnar till sången om kojan:
Vi har byggt en koja
nu är kojan klar.
Vi har byggt en koja
nu är kojan klar.

Vad ska man göra dö
vad ska man hitta på?
Vad ska man göra
när kojan är klar?

Illustrationen visar en sinnrikt tillverkad koja med en leklust och påhittighet som jag känner igen i mina egna barn. Sedan blir det tydligt att själva kojan inte är målet, utan att det är tillverkningen som är det roliga. Då tar leken slut och barnen sitter håglösa och suckande och vet inte vad de ska hitta på.

Texterna är enkla och igenkänningsfaktorn är hög. Språket i Wieslanders texter har alltid tilltalat mina barn och den fina CD-skivan som medföljer boken gör det möjligt för små armar och ben att rocka loss.



Bild lånad från förlaget.

Nakenfisar i lusthuset

Nej, det är inte mina barn som har klätt av sig. Det är sädesärlans småbarn som har hackat sig genom sina små skal. Nu ligger de där, ömkliga och svaga, och väntar på att bli värmda och matade av den ängsliga mamman. Hon har reda flugit in i fönstren flera gånger och jag börjar befara att hon snart kommer att drabbas av hjärnskador.

De kläcktes i morse och nu väntar vi spänt på att få följa tillväxten. Jag kan ingenting om fåglar och vet inte hur lång tid det brukar ta från kläckning till utflygning. Så här ser de ut i alla fall:

söndag 20 juni 2010

Speedshopping

Mot Ikea. Vrooom, vrooom med snabb och ettrig Golf och med snabb och ettrig förerska.

In på varuhuset, vroom vroom genom soffavdelningen, in på nästa, plocka grejer i förbifarten, äta lunch, gå på toa, vroom vroom genom resten av varuhuset, tillbaka för att hämta glömda saker. Betalning, förvåning över tre fulla kassar för bara 2.600 kr.

In på intilliggande affärer, chop-chop tre tröjor och ett par högklackade skor på rea.

Vroom, vroom hem i ösregn och hårda kastvindar.

Klart.

lördag 19 juni 2010

Ordlös kommunikation

Femåringen har fått en skrivbok av farmorsmor och i denna skrev han omsorgsfullt en inköpslista innan vi åkte iväg till affären. När vi kom till charken läste han tyst för sig själv och tittade sedan upp:
- Åsså korrvän, meddelade han på sjungande bondska.
Framför oss stod en medelålders man som genast tittade på oss och sedan sken hans ansikte upp av ett soligt leende. Vi sade ingenting åt varandra, men det stod tydligt att läsa i hans ansikte hur roligt han tyckte att det var med en femåring som använde pitemålet.

Ordlös kommunikation fascinerar mig;

~ När jag sitter i bilen och sjunger med i en sång på radion, högt och oförskräckt, för att sedan möta blicken hos föraren i bilen som står i filen bredvid. Att le, digga lite med huvudet i takt med musiken och sedan åka iväg igen. Samförstånd med en okänd människa.

~ På jobbet, där man dryftat att en viss person alltid säger någonting som inte har med samtalsämnet att göra, och där just den saken händer: att utan ord möta blicken hos en som är införstådd, le nästan omärkbart och sedan inte behöva tala om det i efterhand. Man har redan konstaterat, utan ord, att det hände igen.

~ Med maken, som jag efter att ha tillbringat halva mitt liv med honom, också förstår utan att vi behöver tala om allt. Där vi tänker på samma sak samtidigt och i samma stund öppnar munnen för att konstatera en viss sak.

~ Med barnen, kanske mest den äldre: när tvååringen säger någonting som inte stämmer. Femåringen stelnar till för att protestera, men hejdar sig och tittar på mig. Då kan vi blinka åt varandra och hans ansikte skiner av vetskapen att vi delar en hemlighet och att det då inte är lika viktigt som förr att hävda sin rätt för milimeterrättvisans skull.

~ Min mormors syster, döv från födseln och i slutet av sitt liv även blind, berättade att hon kände genom vårdarnas sätt att röra vid henne hur de var som människor. Om de trivdes med henne, om de kände sig illa till mods eller om de var stressade eller irriterade. Det tycker jag är tänkvärt.

~ Tvååringen har just denna kväll legat i sin säng, två sekunder från sömnen, men ändå gett mig ett leende samtidigt som han smekt mig över kinden. Jag smekte honom på kinden tillbaka och då suckade han bara djupt.

fredag 18 juni 2010

Gam'gäddan

Femåringen fick ett nytt kastspö av morfar i dag. När pappan hade kastat i sig en sen middag bar det av till byaträsket för en premiärtur. Sonen återvände med den här: en gädda på 8,3 kg, var stolt som en tupp och lite skakig i benen. Huga, jag blev skakig själv av att se monstret som nästan är lika långt som min lille grabb. Vore vi boende i Frankrike hade detta varit morgondagens delikatessmiddag. Nu bor vi inte lika fashionabelt, så det blev till att lägga gäddan i en myrstack. På så vis kommer den att vara aväten ner till benen om ett par veckor.

Va'?

Femåringen:
- Titta pappa, jag har fått ett nytt kastspö av morfar.
- Så fint det är!
- Vad?

Femåringen:
- Mamma, får jag se lite tv?
- Ja, men bara en stund.
- Vad?

Femåringen:
- Mamma, när ska vi äta?
- Alldeles strax.
- Vad?

Femåringen:
- Pappa, jag vill dricka.
- Okej, kom så får du vatten.
- Va'?

Tvååringen:
- Mamma, ja vij bada me dä hä tora koten. Dä hä tora koten som ä guuul. Dä hä koten som ja hållä i handän. Dä hä mena ja.

Tvååringen kan inte bli mer övertydlig än vad han redan är och femåringen surrar, surrar, surrar och glömmer sedan vad han har sagt. Han surrar så mycket, att när han är färdig har jag glömt vad han sa när han började.

Jag känner mig superrastlös på ett sådant där sätt som man bara gör när man precis gått på semester. Maken jobbar och jobbar och jobbar och det är skift hit och extra turer dit. Det är visserligen ett kärt besvär att han har jobb, men det är en ovan känsla att det är han som jobbar heltid och jag som är hemma mer än vad jag brukar.

Trevlig helg.

Miljöpartist?!?

Så här i valtider tror jag mer på UFO än på SIFO.

Jag har gjort ett test på DN.se där formuläret utifrån vad jag svarar på olika frågor räknar ut vilket parti jag ligger närmast i åsikt. Resultatet blev Miljöpartiet och jag sitter här, lite chockad och lite skakad = ) Jag försöker rekapitulera vad jag svarade och får inte ihop det: jag svarade ju att jag INTE ville ha höjd bensin- och dieselskatt.

Kanske är det annars som Euskefeurat sjunger, att "innerst inne är vi alla folkpartister", men det vill jag inte alls kännas vid. Jan Björklund och jag har inte mycket gemensamt. Över huvud taget tycker jag att det är tröttsamt med politik. VM-sommaren störs av att det bara är 100 dagar kvar till valet. Alla positiva förändringar som utlovas från politikerhåll blir misstänkt valfläsk och alla siffror som presenteras är tolkade så att de ska stämma med de resultat man vill att folk ska tro på.

Sedan tänker jag på Hjalmar Söderberg, som tror "på köttets lust och själens obotliga ensamhet". (Eller det gör jag egentligen inte, men det är så vackert formulerat)

torsdag 17 juni 2010

Utan...i tre dagar försmäktar jag på detta jobb

Förra veckan stängdes ventilationen ner. Det blev lite tungandat, men vi fann snart att det gick alldeles utmärkt att gapskratta åt och irritera sig på samma saker som förr.

I morse var vi utan vatten. Toalettbesökandet blev... intressant. Toalettbehållaren med vatten räckte till en spolning, men spänningsmomentet blev att upptäcka om man gick på en toalett som någon annan redan hade besökt. Ändå - spänning på jobbet av detta exkrementiska slag, det får man inte varje dag.

Sedan var det det här med kaffet. Inget vatten, inget kaffe. Inget som kunde intas i flytande form i alla fall. Tomheten i blicken och de nervösa ryckningarna blev för mycket för mig, så jag tog en tur ner till andra sidan och "besade" lite kaffe där.

Sedan dog datorerna. Allt skulle blåsas om och jag blev utan jobb. Klockan var bara lite innan stängningsdags, så efter en kort städning var jag där: semestern.

Ledig. I två månader. Åtta veckor. En massa herrans dagar. En herreje lång ledighet. Okej då.

onsdag 16 juni 2010

Rullande på Spotify

Just nu rullar Säkert! på Spotify hos mig. Ruggigt bra och med starka texter. Förutom den här så är det Allt som var ditt som griper tag. Är inte detta det bästa med Spotify så säg: att man har tillgång till allt, allt!

Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar

Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu

Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv

Hon har ett falskt leende
Jag har sett det
Hur har du undgått det alla de här åren
Och jag har sett dina pupiller växer
När du är med mig
Du vet inte om det än
Det kommer att bli du och jag
Tillslut

Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv


tisdag 15 juni 2010

Saknad syster

Systern svamlar sammanhängande.
Säger sunt strunt som saknar sanningsflykt.
Storasystern skrattar sävligt.
Summariskt säger systern sådant som sällan sårar.
Syskonbarn ska sysselsätta sig - ska stila.

Sedan söker stintan sig systematiskt söderut.
- Sorgerikt sörjs systerns sorti.

Söckendagen släpar sig sakteligt särskilda säsonger
- sommaren, senhösten.
Säkerligen står systern,
såtillvida systemet samt saldot samtycker,
strax stampande, sårbar?

Sällskapsmänniska som sjukas samtal.
Skilsmässans sorgetårar strilar, syskonkärlek stångas.
Så synes saknaden systerskapet sysselsättes.














Jag har aldrig lagt ut en bild på mig själv förr.

Det här är jag - och systeryster (det är jag till vänster).

Ett litet steg för mänskligheten, ett gigantiskt steg för bloggerskan.




måndag 14 juni 2010

Nu är det nu

Fyra dagar kvar till semestern. Dagarna går både långsamt och snabbt på en och samma gång.

Vi är nu helt utan ventilation och det luktar således inte bulla på jobbet.

Vill man fördriva dagarna kan man förarga en kollega. Har du otur kan den önskade effekten (att han håller sig borta från dig) bli den omvända (han biter sig fast vid dig och släpper inte taget).

Jag älskar regn, men det kanske jag har nämnt? Underbart väder ute.

söndag 13 juni 2010

En maläten kulturkofta

Nyss hemkommen från ett finfint bröllop sitter jag i soffan hemma och försöker smälta all mat med ren viljestyrka. Jag får flashbacks från slutskedet av graviditeten när barnet tryckte ihop lungor och kissblåsa och mår än mer illa när jag betänker att det nu är lax, dubbelmarinerad fläskfilé, inbakad kyckling, potatissallad och rotsakslåda som trängs med tårta, godis, vickning, läsk och chips.

Ingen bäbis här inte, men däremot har jag träffat en liten tvåmånadersbrutta som fick äggstockarna att be på sina bara knän om att få bli använda igen.

Jag var sexton år när jag och maken blev ihop och det är sexton år sedan. Vi har varit gifta i åtta och haft barn i snart sex år. Det är två år sedan jag startade den här bloggen och om fyra timmar vaknar barnen. När de vaknar kommer jag dock att sova = )

Själv är jag lite uppäten också. Myggen älskar mig. Jag älskar inte dem. Inte all kärlek är besvarad. Kvällens brudgum var dock stolt och rak i ryggen som en fura. Bruden var strålande vacker och såg mycket lycklig och med en skön känsla, blandad med äcklig mättnad, sluter jag de blå.

fredag 11 juni 2010

Väntan

I dag kom dagen som jag och många med mig väntat på: studenten. Det är något hjärtknipande: åsynen av nittonåringar vars ansikten uttrycker sorg, glädje och längtan ut. De har tagit ytterligare ett steg mot vuxenvärlden och står inte kvar med en fot i varje läger längre. Flickorna är vackra och uppklädda, men det är faktiskt pojkarna jag får mest hjärtknip av. Håret som förr varit efter-gympan-rufsigt är nu klippt i en kort, prydlig frisyr, de bär sina kostymer (inte alltid svarta) med rakare hållning än vad de burit upp jeans och t-shirt och de blir plötsligt blyga. Jag som har stångats och gnabbats, grälat och skrattat med dem får nu en tafatt kram, ofta med dunk i ryggen.

Eleverna har gjort klassböcker och skrivit fint om varandra och om sina lärare. Det blir lite som ett kvitto på att de reflekterat ganska mycket över sina tre år tillsammans med oss. Jag blev framröstad som "sträng och snäll" = ) Vad ska man säga? Det stämmer nog.

Väntan är över: VM i fotboll började i dag och jag är så lyckligt lottad att jag har en 5½-årig son som satt som klistrad vid tv:n med mig och såg premiärmatchen mellan Sydafrika och Mexico.

Nu väntar vi på systeryster som kommer hem från hufvudstaden.

I morgon väntar bröllop.

Sedan väntar semestern om en vecka.

Väntan. Godartad sådan.

torsdag 10 juni 2010

Star Wars-pandemi

Vi tittade på vädret.
Femåringen utbrast:
- De kommer att få R2D2-grader i Stockholm!

Stockholmarna skulle nog säga arton-nitton grader. Vi lider av en Star Wars-pandemi i det här huset. Översättning för icke-engelsktalande: R2D2 = aartoo-diitoo. Alltså, aartoo-diitoo grader i hufvudstaden.

Jag kan skratta ihjäl mig åt den här ungen.

Först äta. Sedan prata.

Om inlägget för några dagar sedan var genus så var det dags igen i dag. Femåringen städade undan några leksaker när jag frågade hur dagen hade varit. Han är förkyld fortfarande och fick tillbringa dagen hos farmor. Han svarade och fortsatte sedan med städningen. När jag frågade nästa fråga satte han bestämt händerna i sidorna och spände ögonen i mig:
- Men kan du sluta fråga så jag kan städa undan de här grejerna!

Det påminner mig om en kväll när jag och maken satt och tog en kvällsmacka efter det att barnen hade somnat. Han skulle smöra mackan när jag började berätta något. Han slutade smöra. Jag tystnade och som på given signal började han om med smörningen. När jag började prata eller fråga honom om något, slutade han smöra.

Jag frågade biologen på jobbet om det finns någonting vetenskapligt bevisat om att män har svårare för att göra flera saker samtidigt och han menade att det där kan vara nedärvt. Kvinnorna har i alla tider haft ansvar för hemmet, en bunt barn och ibland flera karlar att ta hand om samtidigt som hon haft ansvar för att tillaga mat och andra nödvändiga göromål.

Mannens uppgift har varit att utföra en sak i taget. Jaga bytet. Märk väl, singular. Sedan bära hem bytet. Därefter äta bytet. Därefter göra fler barn. En sak i taget. Som att smöra en smörgås. Sedan äta. Sedan prata.

onsdag 9 juni 2010

Läs- och skrivmöjligheter

Femåringen läser och skriver. När han har lust. I dag har han skrivit på datorn:
"mamma hoc pappa coh"
Farmor skulle också skriva och skrev bland annat "och".
- Jaha, så där kan man också göra, sken den lilla varelsen muntert och visste från och med då hur "och" skulle stavas.

När lillebror sitter vid frukostbordet vill han också läsa, så han för pekfingret över bokstäverna och läser: M, m, a, o, j, i, i, ä, stäjtbåård. Han menar att det står skateboard på flingpaketet, vilket det inte gör, men läser gör han.

Så här händelserikt är livet just nu och om du fortfarande läser det här önskar jag dig en betydligt mer händelserik helg = )

tisdag 8 juni 2010

Barngrejer och damgrejer

Femochetthalvtåringen ville ha en batteridriven tandborste och när jag såg dessa för 69 spänn på Coop tänkte jag att saken var biff. Jag sneglade en god stund på de rosa färgerna prydda av Barbies kurviga figur innan jag bestämde mig för att det minsann fick duga. Jag balanserade upp med en Spiderman-tandkräm.

När jag kom hem och visade upp inköpen rynkade femochetthalvtåringen på pannan och sade inget, varken bu eller bä.
- Vilken tjej vill du ha? frågade jag och han bestämde sig för den Barbie som bar jeans.

Femåringen har börjat prata om vad som är barngrejer och vad som är damgrejer och det här kvalade in i damgenren. Sagt och gjort klippte vi till ett bokmärke och sprayade för fulla muggar på ett spraylim så att Lille-Skutt och Lurvas pryder hans tandborste. Lilleman bryr sig inte alls, utan borstar på med sin damgrej med stor frenesi.

Fem år är min stora kille och redan så styrd in i ett tänkade om vad som är för pojkar och vad som är för flickor. Hur mycket jag påverkat honom i det tankesättet vill jag inte ens tänka på, men det har nog varit betydande eftersom jag faktiskt balanserar upp två tjejtandborstar med en killtandkräm?

måndag 7 juni 2010

Skräp och skatter

Vi tog tag i sisyfosarbetet att tömma den gamla ladugården. Allt ska bort, men ändå var det några glimmande föremål som tar ont att slänga. Bland annat dessa två:


En gammal kran med väl fungerande vred för varm- och kallvatten samt kar/duschrelä. Den skulle säkert göra sig fint någonstans, om inte annat utomhus. Inte hos mig dock.











Ett solur, en gång gyllene, med fäste och allt. Rätt gulligt faktiskt och med vackra, gammaldags siffror på insidan. Det kommer inte heller att pryda min gård, men kanske din?

Spessal prajs only får jo = )







Skräp, kort och gott. Inte ens användbart för den händige. Allt är utom räddning. Plåten som ligger mellan allt skräp och den gamla lysrörsarmaturen är inte till salu.

söndag 6 juni 2010

Du är inte jag

Femåringen drar nytta av att vara tre år äldre än sin lillebror. Oftast är det rätt okej för honom att agera som han gör, men andra gånger går jag in som skiljedomare.
- Nu räcker det. Jag vet vad du tänkte.
- Det vet du inte alls det, svarar han.
- Jo då.
- Nej, för du är inte jag.

Det inre livet i en liten människa fascinerar mig. Personlighetsutvecklingen och medvetenheten hos en femåring är förbluffande utvecklad.

Tvååringen är envis som ingen annan känd människa på jorden. När jag talade om det för mina föräldrar i dag hann de bara dra efter andan innan jag var tvungen att lägga till:
- Jaja, ni behöver inte säga någonting!
De missar sällan ett tillfälle att berätta att jag var likadan. - Nö få dö ååt.

lördag 5 juni 2010

Stupid said, stupid was

Jag är hjärntvättad och miljöskadad. I dag har vi uppvaktat svägerskan på fösledan och maken hade inhandlat två ting på bemärkelsedagen. Han överlämnade bara ett paket och jag hann bli orolig för att han hade glömt det andra.

Nu till det stupida: Jag drog till med tricket vi använder sinsemellan när vi inte vill att barnen ska förstå. Jag började prata engelska. Som om kvinnan i fråga, nyss fyllda 28 år inte skulle förstå orden "Did you remember the other one?"

Jag behöver semester. Eller vacation som det också heter = )

04.45 - Läge för generationsboende?

Det är tur att han är söt. Annars hade han varit billig 04.45 denna morgon, när han slog upp sina blå och avfyrade sitt lyckligaste leende.
- Mmm. Mamma, du ä mjuuuuk, gullade han medan jag med misstro tittade på siffrorna som syntes på digitaluret. I går, när det var dagis, sov tvååringen i fråga till 07.10.

Jag vet att chansen att han ska sova lika länge dagen därpå är lika med noll, men 04.45 - allvarligt? Han har sovit åtminstonde till 06.10 tidigare...

Nästa helg är det bröllop och kidsen ska då sova hos morföräldrarna, av vilken den ene kommer att ha suttit uppe vid ovan nämnda okristligt tidiga klockslag och väntat på att någon ska börja röra på sig.

Jag läste att det är mer populärt än någonsin med generationsboenden. Jag börjar också tycka att det är en riktigt bra idé. När tvååringen vaknar kan man viska "Gå till mormor och morfar" och sedan vända sig om för att fortsätta sin skönhetssömn. När jag senare vaknade kunde jag bara gå femtio meter och få nybryggt kaffe.

I dag väntar trevligheter i två län: ner till stugan för födelsedagsfirande av svägerskan, sedan grillning i grannbyn där området i folkmun heter "Skilsmässogränd".

Trevlig helg!

torsdag 3 juni 2010

Snövit och de... Prosit!

Det är lite dvärgtema på oss i det här huset. Eller man kanske inte får säga dvärg längre, inte ens om man talar om Snövit. Snövit och de sju kortväxta människorna. Hur som haver:

- Tvååringen är Butter. Men så arg kille.
- Blyger när han får följa med på dagis.
- Femåringen är Glader. Han är otroligt rolig.
- Femåringen fortsätter med att vara Kloker. Han kommer med nya åskådningar om världens beskaffenhet hela tiden.
- Tillsammans är de tvillingarna Trötter. Det är en trött tid med många aktiviteter.
- På kvällen, strax innan kvällsmålet, förvandlas de, närmast siamesiskt, till Tokrar.

Själv är jag Prosit. Pollen, I say no more.

Och Maken? Han är Fjärter - den föge kände, föga älskade åttonde dvärgen. Eller inte bara han förresten. Det gäller oss allihop = )

onsdag 2 juni 2010

Fotbollsknatte

Vi var några som pratade samman och ringde ihop grabbens jämnåriga för att sparka lite boll. Min familj hade som vanligt kommunikationsproblem: jag hade tydligt fört fram till alla utomstående att vi började 17.30 medan min man tydligt uppfattade att vi började 18.00.

Nåja, bra uppslutning blev det i alla fall och sedan varte som-e vart. Jag blev oannonserat utsedd till igångsättare/lekledare och jag undrar: det var väl inte meningen? All organiserad rörelse för barn under 16 år är jag icket utbildad till. Däremot blir jag nervös när alla står och tittar på varandra och undrar vem som ska ta första steget.

Efter morgondagen är det inte mycket liv kvar i arbetsluckan. Arbetsveckan kommer att bli arbetssvackan. Ventilationen stängdes av i vissa delar av huvudbyggnade och låt mig uttrycka mig så här: det luktar inte bulla i skolan. Det luktar snarare kvarglömd sporttrunk innehållande en gammal banan och hockeyhandskar.

tisdag 1 juni 2010

Trött av ingenting

Treorna gör ingenting men är helt uppspelta. Som förvuxna kalvar på grönbete. Som stövare i väntan på att släppas loss på jakt.

Jag blir så trött av att göra ingenting! Tiden går så långsamt och ändå har jag tillämpat HTG-metoden (Huvudsaken Tiden Går) genom att spela Land och stad med dem. Jag ledsnade efter tre bokstäver medan de kunde ha spelat på hur länge som helst. Det fanns inte ens ett pris att kämpa om.

Mina barn ligger i sina sängar och tanken var att de skulle somna snabbt eftersom de varit så otroligt trötta i dag. Nu ligger de där och förstår inte alls vitsen med att somna när det är så här ljust ute. Jag önskar att man kunde ha en ljusmätare på samma sätt som man kan mäta temperatur och luftfuktighet. Då kunde man säga "Fattar ni att det är 43 % ljusstyrka klockan 19.00 på kvällen och i Lund hade de bara 15%". Kanske inte en idé att ta patent på, men ändå.