Nära ögat = )

Vid läggningsdags låg treåringen och tittade ingående på mig och det är nästan så att man håller andan. Man vet aldrig vad som ska komma. Så drog han med fingret över mitt ögonbryn och fick en rynka i pannan.
"Vad heter det här?" frågade han.
"Ögonbryn" svarade jag.
"Ja, just det" sa han då.

Då strök jag med mitt finger över hans ögonfransar och frågade:
"Vad heter det här då?" och han fick fundera en stund innan han svarade:
"Öjebyn".
Ögonen spelar på honom så jag vet inte om han är allvarlig eller om han skojar. Rolig är han i alla fall, ungen.

Högstjällt

...är ordet som bäst passar in på treåringen. Han sjunger högt - hela dagarna. Och när han inte sjunger så leker han - högljutt. Igår gormade han på trafiken, precis som vi brukar göra när det går alldeles för fort, och han var - högstjällt.

"Mamma, ska vi springa i knapp?" frågade han igår och jag kan naturligtvis bara skratta åt honom. Tidigare har vi haft trevliga kafferep när han vill bjuda på kaffe ur sin markis (alltså servis).

Nu i morse frågade han mig om jag kunde "knorva i knupp" hans klocka, vilket betyder "få den att fungera". Logiskt.

Ja, ja. Vem vet vad som väntar idag. Han är vårt lilla eko och upprepar ord som "bespisning" och fraser som "så häjt han jär" (om sin lillebror när denne badar). Det är bara att vakta sin tunga.

Nu kan du titta Hanna!

Ja, ni andra också, men här är en liten sekvens av när lilleman är på sitt vanligt goda humör. Någon frågade om det inte var jobbigt att ställa om sig från enbarns- till tvåbarnsmor, men det är i princip så här bra jag har det med mina små telningar. Treåringen surrar visserligen något förtvivlat - kommenterar allt han ser och hör - men han är på bra humör.

Så Hanna - se, njut och förfasas över hur snabbt tiden går!

Kram!

Tänka sig!

Att världshistoriens finaste barn tillhör mig. Och min man förstås. E har skyddsglasögon så att såpbubblorna inte ska explodera i hans ögon och visste ni att barn idag inte ens behöver blåsa själva, utan kan köpa sig en batteridriven blåspistol.

Världens bästa storebror är han också, då han hela tiden har omsorg för lillebror. Det är så fascinerande att han vill den lille så väl - ger honom nappen, ger honom roliga leksaker, längtar efter att pussa honom på morgonen och hela tiden frågar efter var han är om han mot förmodan befinner sig utom synhåll.

Lilleman är nyfiken på livet och har därför lite eller ingen tid alls över för att sova. I natt var det god morgon både 04.30, 05.10 och o6.30. Då pratade vi lite grann med varandra, gjorde våra roligaste miner och försökte få varandra att skratta.

Jag är så trött att det känns som om jag varit på partaj hela nätterna i en vecka. Men det är en trevlig trötthet också, när man känner att dagarna går snabbt och är härliga ändå.

Försoning tog lite grann knäcken på mig, så nu väntar jag på lättsmälta Donna Leon när mamma är klar med den. Småputtrigt och trevligt italienskt med beskrivna dofter att du blir sugen på medelhavsmat.

Denna dagen ett liv

Ha, ha! Astrid Lindgren skulle kunna vara temat hur länge som helst. "Denna dagen ett liv" säger farbror Melker, vilket tål att upprepas. Jag förundras över miraklet barn varje dag just nu och trots att det var en stor känsla att få hålla sitt nyfödda barn i sina armar, så har jag idag hållit treåringens fot i min hand och funnit att de är nästan lika stora. När hände det?!?

Döden-döden glimtar till med nattgråt i förrgår natt och lite på skoj, faktiskt, idag. Han är så duktig på att ställa frågor, men ibland när jag frågar honom något svarar han frustrerat att han inte kan berätta.

I övrigt har min käre E lärt sin tvååriga tremänning M alla skojjiga ord han kan: pruttfis, bajsprutt och bajshål. Mycket innovativt. Samtidigt har ögonen runnit av tårar när man hör dem fnissa och locka varandra till skratt. SKMB (så kär man blir).

Nyss hemkomna från husvagnsboende sitter jag och bloggar och nuddar barnvagnen med tårna när halvåringen grymtar till. Vad maken gör? Diskar och plockar ihop efter minisemestern. Det lönar sig att ha högläsning ur Bitterfittan. = )

Döden-döden

En liten röd tråd från förra inlägget. Astrid Lindgren och hennes närmaste väninna började varje samtal med orden "Döden-döden" och så var det ämnet avklarat. Men treåringen nöjer sig inte med att vara så fåordig. Vad jag önskar att jag kunde öppna en liten lucka till hans huvud och titta in, för hur ordrik han än är för sin ålder så blir ändå en del "lost in translation".

Någonstans har han nog lagt märke till att vi blir lite spända, pappan och jag, och att vi försöker bemöta det jobbiga i ämnet döden med att ta honom på allvar, men samtidigt lugna honom. Igår var det nämligen mormor och morfars tur att svara på frågor, som han nog medvetet valt att ställa när jag inte hörde på. Då frågade han om "mina mamma och pappa är döda nästa vår". Jag pratade med mamma om det senare på kvällen när E inte var där och allt hade gått bra och han verkade lugn.

Idag var det dags igen. Nu på morgonen frågade han hur gammal jag var och sedan räknade han upp igen vilka han kände som var döda. Han fascinerar mig! För när maken sa åt honom att vi förstod att det är jobbigt att tänka på döden så började lilläppen darra på E, men sedan fortsatte vi prata och försöka lugna och det verkar ha fungerat.

Måste till bibblan och kolla om Godnatt herr Muffin finns och läsa den för mig själv för att se om det kan vara något att ta hjälp av. Döden-döden.

Världens bästa Astrid?

Astrid Lindgren har minsann inte skytt de svåra ämnena och låtit folk dö, bli föräldralösa och göra sig riktigt illa. Idag tycker jag att hennes berättelser, men kanske mest de klassiska filmatiseringarna, är fantastiska. Det finns så mycket att säga om Astrid och alla har nog sina upplevelser av henne.

Igår visades Emil i Lönneberga och E satt och tittade en stund, men sedan gick han sin väg. Jag hittade honom på hans rum och frågade hur det var med honom.
"Jag vill inte höra när Emils arga pappa säger dumma saker."
"Vad då för dumma saker?" frågade jag honom.
"Att Emil ska... ända bort till Afrika."

Det är något symboliskt i E:s omnämnande av Afrika. Det är måttet på hur långt borta någonting är och att det är också måttet på att något är hemskt ibland. I barnprogrammet blev Afrika att Emils pappa var arg på Emil och skakade honom minst sagt omilt. Anton sa också "Förgrömmade onge" flera gånger och E tyckte nog att det lät fult.

När jag var liten hade jag mer problem med att barnen gjorde så dumma saker. Pippi som förstörde födelsedagstårtan, Skrållan som målade i köket just som farbror Melker var klar, Lotta som klippte sönder sin tröja, Rasmus som rymde från barnhemmet... Lilla fröken precis i mig tycker att sådant är jobbigt =)

Annars är Saltkråkan och Ronja Rövardotter favoriterna. E gillar också Saltkråkan, det är lite safe sådär, fastän farbror Melker senast saltade efter behag...

Tårar och skratt

Idag är det både skratt och tårar. Skratt när treochetthalvtåringen förnumstigt talar om för gammelmormor att han har ett fiskeuppdrag fastsatt på sitt nya fiskspö. Och egentligen är det ju helt självklart. Man drar ju upp fisken med draget = fiskeuppdrag.

Sedan kom jobbiga frågorna:
"Mamma, hur gammal är pappas morfar?"
"Xx? Jag tror att han blev kring sjuttio år."
"Är han död nu?"
"Ja, hans hjärta orkade inte med, så ja, han är död."
"Känner jag någon annan som är död?"
"Ja, O är också död."
Sedan brast han i gråt, en ledsen, ledsen gråt som jag knappt har sett förr och när jag kramade honom och försökte få honom att berätta vad han tänkte på kunde han inte svara. Så frustrerande när hjärnan förstår så mycket men språket inte kan ge uttryck för vad det är som händer i lillhjärtat och hjärnan!
"Jag vill inte vara ensam", kom det snart ändå och jag talade om för honom att han inte var ensam.
"Men sen, när jag är vuxen och stor som du, när jag är stor och du är död. Då vill jag inte vara ensam."

Det är inte lätt att själv sitta med darrande röst och försöka övertyga om att allt är bra, att de flesta som dör är gamla och att det är tråkigt men ändå att det är naturligt. Nyanserna blir underliga i ett sånt här samtal, men han lugnade ner sig och vi kramades länge, länge.

Min lilla skrutt som har blivit så stor. Livsfrågorna borde inte komma ännu! Han borde vara liten och omedveten. Jag skulle vilja hägna in honom, som Siddharta, och bespara honom livets onda. Stjihåggan hjälper inte så mycket för det ändamålet. Suck.

Jag blev glatt överraskad!

Jag fick en fin utmärkelse av Anna som jag blev glad över. Bloggen blir en form av dagbok, men en rätt tillrättalagd och ensidig sådan. Barn, vardag, lite läst och lite lyssnat. Men trevligt är det, kanske mer att läsa andras.

Den här bloggen var egentligen tänkt att bli det Bokgalleriet blev, men shit the same. Nu har jag lästa böcker samlade och får samtidigt lite perspektiv på vad jag annars håller på med på dagarna.

Jag har inte så många bloggar på min länklista, men de jag har uppskattar jag väldeliga att besöka. Jag som är så hemmakär gör ändå nästan dagliga besök hos människor vars liv jag tycker om att följa. Jag skickar nog vidare så småning om. Nu är den här småbarnsmorsan så trött - på sig själv, på frustrerade barn som vill mer än de klarar av, trött på sommaröppettider och trött på saker som måste göras.

Sanningarna och lögnen

1. Jag har faktiskt somnat - men jag ville inte. Jag skulle opereras och var samarbetsovillig att andas in narkosen. Då böjde sig den manlige sjuksköterskan fram och frågade hur mycket jag vägde. Jag blev irriterad, andades in djupt för att tala om att han inte hade med det att göra - och så somnade jag.

2. På Medlefors folkhögskola hade jag nöjet att närvara vid ett författarsymposium där bl.a. Torgny Lindgren och P.O. Enqvist närvarade. Då de faktiskt är människor av kött och blod måste de även äta och tro det eller ej, men jag samtalade vid det tillfället med herr Lindgren och pekade ut var smöret var beläget. Knappast minnesvärt för honom, men vem vet?

3. Inget ont om Jehovas Vittnen i allmänhet, men den här kvinnan fick mothugg av mig och började sedan skrika att min Gud var död och att det skulle gå illa för mig. De har inte kommit tillbaka sedan dess.

4. Glassbilschauffören hälsar på mig på stan, det är sant. Han kör också ända upp på vår gård. Men han gör det hos många andra också i vår lilla by, så han är service minded det får man säga.
5. Jag har dock inte gett bort en trisslott med vinst på hundra tusen, men jag har sett det hända. Därför har jag och mina syskon ingått en pakt: om vi vinner på lotter vi ger varandra så ska de som står lottlösa (jag vet, ordskämt igen) få en andel var. Känns solidariskt och bra.

Sjöjungfrun fick mig att inse...

...och lite pinsamt är det väl att det tog så lång tid, att Camilla Läckbergs romantitlar anspelar på personer: Isprinsessan, Predikanten, Stenhuggaren, Olycksfågeln, Tyskungen och nu Sjöjungfrun.

Många författare verkar ha teman på sina titlar. Karin Alvtegen som med sina S och ettordstitlar levererar Skam och Skuld m.fl. och jag håller inte isär vilken som handlar om vad. Helt plötsligt blev jag en dag osäker på om hon även skrivit Smuts - som om hon har ensamrätt på S-titlar på ett ord. Nej, Wennstam utmanar där, men förlorar?

Håkan Nesser har alltid förbryllat mig med sina titlar Ewa Morenos fall, Münsters fall, Fallet G och Svalan, katten, rosen, döden osv. Men jag har tyckt om dem.

Mer om Camilla Läckberg och Sjöjungfrun på Bokgalleriet. Någon annan som läst den? Är jag hård mot henne?

Läslus(t)en har vaknat

Jag vet inte vad som hände i juni, men så här en vecka in i juli har läslus(t)en vaknat igen. Rymmaren, Bitterfittan och Smuts är avverkade på löpande band. Idag får jag med mig Sjöjungfrun, så läsilet lär fortsätta.

Jag har idkat högläsning för min man och fått överraskande engagerad kritik. Han satt till och med och läste ett par sidor - medan jag städade undan, lade in rena kläder i garderoben, bytte bajsblöja och lekte med treåringen. Vad han läste? Bitterfittan. Den som tidigare inte kunnat definiera ironi behöver inte undra längre.

Fyra sanningar och en lögn

Jag har blivit utmanad av En bok om dagen att presentera fyra sanningar och en lögn. Här kommer de:

1. Jag har blivit så förolämpad av en man som frågade om min vikt att jag somnade.
2. Jag har haft ett samtal med Torgny Lindgren om smör.
3. Jag har haft en skogstokig kvinna på min bro som skrikit "Din Gud är död!".
4. Jag har handlat så mycket på Glassbilen att chauffören både hälsar när vi träffas på stan och kör upp enkom på vår gård när det är dags för glassrundan i vår by.
5. Jag har gett bort en trisslott till en killkompis som skrapade fram 1oo.ooo.

Jag för facklan vidare till några jag gärna vill veta mera om: Kafferepet (säkert tusen roliga sanningar men jag vet inte om hon kan ljuga...), Annaboda, Greta garn och Karro. Sedan ska jag vara lugn med utmaningar, promise.

Lördagsvardag

Mitt goda humör till trots vill jag bara konstatera att det inte finns någonting värre än medelålders män i trafiken. Visst finns det undantag, men dessa undantag var inte i Piteå stad denna dag. Livsfarliga, tävlingsinriktade, nonchalanta, ologiskt tänkande samt fulla av självhävdelsebehov testar de gränserna som för att bekräfta att de lever. Om jag hade kunnat hade jag gjort tecknet från Vänner som motsvarar att räcka upp handens längsta finger, men jag bevisade istället att jag håller händerna på ratten, tio i två, och var en ansvarstagande förälder. Sedan ångrade jag mig och slängde upprört en arm i vädret som skulle imponera på vilken italienare som helst. Jag halvsvor på italienska också och jag skäms när jag tänker på den exakta översättningen. Sedan hoppades jag att Gud inte skulle förstå italienska, men insåg det hopplösa i en sådan önskan.

E fick egna pengar i en egen börs att handla för och snart var han stolt ägare till en plastelgitarr. Sedan var köpsuget över och han åkte rutchkana resten av parktiden. På hemvägen tittade vi in på Barnens Hus och konstaterade chockade att ett spjälsängsskydd kostar 539 kr. Huvva!

Jag fyndade massor på loppis idag. Badhusparkens lördagliga event bjöd mig på en fin mörkgrön telefon á la klassisk rullskiva, ett ABC-pussel samt en hoppgunga till minsingen. Allt blev succé: telefonen har en mycket behaglig ringsignal, ABC-pusslet har redan lagts många gånger under ABC-sång och hoppgungan visar en riverdanceliknande fotföring av en jollrande femmånading.

Lördagsvardag blir det när maken har semester och vi är två som är lediga dygnet runt. Det är sååå skönt att vara hemma tillsammans och se varandra annat än en halvtimme innan middag när båda har lågt blodsocker. Nu har vi lagt undan klockorna och äter när vi här hungriga och sover när vi är trötta. Sedan läser jag alldeles för sent in på natten, men det berättar jag inte för någon. Rymmaren avklarad och Bitterfittan är nästa bok till rakning...

30-årsdagen

Då var den äntligen här. Eller äntligen och äntligen. Mer oundvikligen. Men ändå. Bra blev den i alla fall. Jag och maken såg fantastiska Arn i går kväll och SVT måste ångra bittert att de inte fullföljde produktionen av filmen. Så ska replikerna levereras och så ska snygga övergångar och glidningar göras. Applåd.

I morse gick min älskade Californian White igenom besiktningen UA. En -82:as Volvo som bevisar sitt rätta värde dag efter dag efter dag... Men nu ska den säljas. En era går i graven. Håll utkik på Blocket i morgon.

Sedan var det strandliv hela förmiddagen. I har sovit 45 min sammanlagt idag. Rekord i underkant. Men glad är han, som vanligt. När förstfödde sonen och maken sedan åkte båt åkte jag till Svensbyn och fick armarna fria. Hade tänkt läsa Rymmaren, men föräldrarna surrade så mycket. Ja, ja. Trevligt det med.

Nu lite tid framför Tv:n och vad visas då - jo Berlinerpopplarna. Hur bra är inte det? Lyckad dag.

Tjing.

Utmanad

Jag känner mig ofta tråkig när jag får utmaningar. Jag skulle vilja vara lika cool som typ... Isabelle Halling (Sommartorpet) och bjuda på svar som framkallar beundrande Oohh och Aaahh. Så roligt ska vi dock inte ha. (Det var det där med självförtroende och självkänsla då igen.)

Fem saker som finns på min Att göra-lista idag:
1. Låta maken få sovmorgon en kvart till och sedan väcka med pussar och kaffe på sängen. Han är min egen barfota-Ernst men utan de löjliga citaten. Det är egentligen bara tredagarsskäggstubben de har gemensamt.

2. Åka in till stan - igen. Köpa sänggrejer till lilleman så att han utan risk för ben mellan spjälorna äntligen kan börja sova i egen säng.

3. Städa. Ständigt detta kvinnogöra. Jag vet att det finns karlar som städar, men jag vet också att de anses vara knapsu och faktum ÄR att ett ostädat hus avspeglar att kvinnan inte hållit ordning. Den som säger någonting annat ljuger.

4. Måla ytterdörren sista varvet. Men det kommer inte att bli av idag heller. Min yngste son sover som sagt bara 30 min. i stöten.

5. Läsa ut Thomas Bodströms Rymmaren och påbörja Maria Svelands Bitterfittan. Kanske läsa några rader högt ur den senare för min man också och påbörja diskussion om hemmet.

Vad gjorde du för tio år sedan?
1998 hade jag läst första året på universitetet, Religion A, och älskade varenda minut. Jag fick ofta frågan om jag inte ångrade att jag inte började på Musikhögskolan och jag kan ärligt säga att jag aldrig ångrat det beslutet. Jag var en av de värdar som hade hand om bröllopsfesten när goda vänner gifte sig och sommarjobbade inom äldreomsorgen. Det är en sommar jag aldrig glömmer, för mer spännande och utmanande vårdtagare får man leta efter.

Ställen jag bott på:
Redigerat: S, Sedan bytte vägen namn till W-vägen efter farfar och i samma veva flyttade vi 50 meter till pappas hemställe. Umeå nästa - både Fysikgränd och en annan gränd där jag hyrde i andra hand av Johan som försvann till Amsterdam. Sedan bar det av till S igen där jag och M bodde i sommarstugan under studietiden. Hamnplan inne i stan orkade vi med i nio månader, sedan köpte vi hus i B. Där bor jag fortfarande, men är i S så ofta att jag nog borde söka bidrag för dubbelt boende.

Fem saker jag skulle göra om jag var biljonär:
1. Lösa alla lån. Tråkigt och förutsägbart. Men jag skulle lösa min familjs lån också.
2. Omutbilda mig.
3. Jag vill gärna tro att jag skulle avsätta sjukt mycket pengar som skulle vara till hjälp för andra. Ändå mal kapitalisten i mig att jag nog först skulle lägga av lite slantar "så jag har så jag klarar mig". Så oheroiskt.
4. Skaffa fler barn och vara hemma tills de gick ut gymnasiet. Inte för deras skull, utan för min egen. Oheroiskt igen.
5. Göra mitt bästa för att resten av pengarna skulle vara slut innan jag dog, och eftersom man aldrig kan veta när det ska ske så skulle jag börja redan en kvart efter att punkterna ovan var uppfyllda. Jag skulle bl.a. köpa DVD-boxar med Frasier och Indiana Jones ifall jag skulle leva länge och få lite att fylla min tid med.

Jag utmanar Anna, Frida, Gretagarn, Nybliven och Karro och ser fram emot deras svar.

Regler:
- Svara på alla frågor.
- Välj ut sex personer och utmana dem i deras bloggar.
- Meddela personen du blev utmanad av när du genomfört utmaningen.

Puss!