Han är otrolig, målaren vi talade med i dag. Vi kom in på måleriet, suckade fram vårt ärende och visade upp färgburkarna.
- Hm, sa han och kisade med ögonen. Vad sa du, förutom svordomarna, när du hade målat med det där?
- Jag svär inte, svarade jag. Jag bara grät.
- Det förstår jag. Den som sålde den där färgen till er visste inte vad han gjorde. Jag som svär säger fy fan.
Min man halade fram mobiltelefonen för att visa en bild på det misslyckade resultatet men målaren höll avvärjande upp händerna. - Nej! Jag vill inte se. Kom nu ska ni få se...
Han såg våra miner, han skojade lagom mycket, han sa de rätta orden och fick oss att le lättat. Vi fick ny färg, utan kostnad, vilket i och för sig kändes som en självklarhet och många goda råd samt en klapp på axeln och det känns okej. Nu är det bara att börja om. Tre varv väntar och med detta inräknat kommer hela projektet ha tagit två veckor i stället för en. Surt, men det är bara svälja de där rönnbären.
En bok blev läst. En helt okej sommarläsning om tre systrar (Bokgalleriet).
måndag 30 juli 2012
fredag 27 juli 2012
Beige. Eller gul?
Jag sitter och gråter heta tårar över takmålningen som har gått i stöpet. Vi har schellackerat och grundat, så långt allt väl, och sedan har vi målat ett färdigstrykningsvarv. Allt som är schellackerat har blivit kritvitt och färgen runt omkring är beige. Nåja, tänkte vi med en forcerad optimism. Det kanske blir skillnad när man målar nästa varv. Vi slutade efter halva taket, eftersom resultatet inte ser ett dugg bättre ut. Det syns inte om man står en bit ifrån, men det är mycket tydligt när man står rakt under det. Jag vill ju ha vita tak, inte fläckvis vita.
Jag ringde till målerifirman för att fråga om råd, men där svarade en tjugofemårig mupp som inte ens verkade förstå vad jag beskrev. - Blir det gult, menar du?
- Ja, alltså, jag sa beige, så om du med beige menar gult, så ja.
Allt är inplastat och täckpapprat och just nu vill jag bara få det här färdigställt så att jag får tillbaka mitt hus och mina golvytor.
Vattenburen färg. Den kanske är bra om du spiller ut den i naturen, men på taket har den ingenting att göra.
Jag ringde till målerifirman för att fråga om råd, men där svarade en tjugofemårig mupp som inte ens verkade förstå vad jag beskrev. - Blir det gult, menar du?
- Ja, alltså, jag sa beige, så om du med beige menar gult, så ja.
Allt är inplastat och täckpapprat och just nu vill jag bara få det här färdigställt så att jag får tillbaka mitt hus och mina golvytor.
Vattenburen färg. Den kanske är bra om du spiller ut den i naturen, men på taket har den ingenting att göra.
fredag 20 juli 2012
Det han inte vet blir han inte stressad över... ännu.
Lampan som blev inköpt i Hej ser ut så här. Pappa har bytt ut elkablarna (ledningarna, strömtråden - vad heter det?) och satt nya mässingsfästen på stället där tråden går in i teakfästet. Lampan blev som en karamell och lyser upp både uppåt och neråt, sidledes och baklänges.
Sedan är det det här med att renovera hemma. Vi ska bygga till en liten farstukvist för att göra hallen större. Det medför att vi måste göra om lite i hallen också. När vi ändå håller på borde vi måla taken i köket och hallen. Då tapetserar vi där också, när vi ändå är i farten. Då är det ju inte så stort besvär att byta köksbänk, tänkte jag, men när man ändå gör det borde man ju byta kakel. På tal om det, så är det ju läge - när man ändå rör upp allting - att flytta diskbänken.
Jag trodde att mamma och pappa skulle hejda mig när vi började prata om vad som skulle göras, vad som borde göras och vad man också kan göra, men icket. Det blev förslag på ytterligare delar att flytta på eller byta ut och det blev löften om barnpassning och byggpass. Nu var det bara det här med att informera maken om planerna också...
Sedan är det det här med att renovera hemma. Vi ska bygga till en liten farstukvist för att göra hallen större. Det medför att vi måste göra om lite i hallen också. När vi ändå håller på borde vi måla taken i köket och hallen. Då tapetserar vi där också, när vi ändå är i farten. Då är det ju inte så stort besvär att byta köksbänk, tänkte jag, men när man ändå gör det borde man ju byta kakel. På tal om det, så är det ju läge - när man ändå rör upp allting - att flytta diskbänken.
Jag trodde att mamma och pappa skulle hejda mig när vi började prata om vad som skulle göras, vad som borde göras och vad man också kan göra, men icket. Det blev förslag på ytterligare delar att flytta på eller byta ut och det blev löften om barnpassning och byggpass. Nu var det bara det här med att informera maken om planerna också...
fredag 13 juli 2012
Det här med att förnya sitt körkort...
Det är dags att förnya körkortet och jag ligger inte så där jättebra till i tid. Man kan väl säga att tiden rinner ut om två veckor och att myndigheten skulle ha velat ha in mina papper och mitt nytagna foto typ i går. Hur som haver så knallade jag in på en fotobutik i dag och bad om en fotografering. Jag skojar inte när jag säger att det tog mindre än tio sekunder att genomföra fotograferingen. Jag tittade knappt på resultatet, utan frågade fotografen i fråga om han tyckte att det blev bra och han bara skrattade. DET fotot ska nu pryda mitt körkort i tio år. Det känns tryggt.
tisdag 10 juli 2012
söndag 8 juli 2012
Tänk på ett tal - John Verdon
I övrigt har jag påbörjat en ungdomsbok som jag har höga förväntningar på, så kanske vänder det nu? Hoppas, hoppas.
torsdag 5 juli 2012
Tänk på ett tal
Bibliotekarien ringde och meddelade att jag hade en bok att hämta. Tänk på ett tal, sade hon. Jaha, tänkte jag och tänkte på ett tal. När hon sedan inte sa någonting mer började jag förstå att "Tänk på ett tal" var titeln på själva boken. Jag hade bara glömt av att jag hade beställt den. Tur att jag inte hann säga 472, som jag tänkte.
I övrigt lyser läslusten med sin frånvaro. Bokhögen ligger undangömd och jag känner ingen lust att ta mig an en enda av böckerna. Jag läste en Norah Roberts bara för att kontrollera att jag fortfarande är läskunnig, men det var så knappt det gick. Det kan ha berott på att det var en Norah Roberts också, men man kan aldrig så noga veta.
Födelsedagen förlöpte i matens tecken. Pappa ringde och bjöd på lunch på hembygdsgården och det blev en heldag av det projektet. Just då var han inte riktigt medveten om att det var min födelsedag, men det är en världslig sak. Senare på kvällen hade jag en sittning med Ewa och det är otroligt att så många viktiga saker kan avhandlas, trots att båda verkar lida av en grav form av afasi. Vi tittade vilset på varandra ett flertal gånger under kvällen och fick ursäkta ordbortfallen med allehanda ursäkter. Några samtalsämnen har vi fått rätta till i efterhand via Facebook. Det blev dock en bra födelsedag, allt som allt.
Barnen kom på att de skulle omleraom. Möblera om, alltså. Detta de gjorde och resultatet blev... intressant. Påhittigt. De tänkte utanför boxen, kan man väl lugnt säga.
I övrigt lyser läslusten med sin frånvaro. Bokhögen ligger undangömd och jag känner ingen lust att ta mig an en enda av böckerna. Jag läste en Norah Roberts bara för att kontrollera att jag fortfarande är läskunnig, men det var så knappt det gick. Det kan ha berott på att det var en Norah Roberts också, men man kan aldrig så noga veta.
Födelsedagen förlöpte i matens tecken. Pappa ringde och bjöd på lunch på hembygdsgården och det blev en heldag av det projektet. Just då var han inte riktigt medveten om att det var min födelsedag, men det är en världslig sak. Senare på kvällen hade jag en sittning med Ewa och det är otroligt att så många viktiga saker kan avhandlas, trots att båda verkar lida av en grav form av afasi. Vi tittade vilset på varandra ett flertal gånger under kvällen och fick ursäkta ordbortfallen med allehanda ursäkter. Några samtalsämnen har vi fått rätta till i efterhand via Facebook. Det blev dock en bra födelsedag, allt som allt.
Barnen kom på att de skulle omleraom. Möblera om, alltså. Detta de gjorde och resultatet blev... intressant. Påhittigt. De tänkte utanför boxen, kan man väl lugnt säga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)