Först äta. Sedan prata.

Om inlägget för några dagar sedan var genus så var det dags igen i dag. Femåringen städade undan några leksaker när jag frågade hur dagen hade varit. Han är förkyld fortfarande och fick tillbringa dagen hos farmor. Han svarade och fortsatte sedan med städningen. När jag frågade nästa fråga satte han bestämt händerna i sidorna och spände ögonen i mig:
- Men kan du sluta fråga så jag kan städa undan de här grejerna!

Det påminner mig om en kväll när jag och maken satt och tog en kvällsmacka efter det att barnen hade somnat. Han skulle smöra mackan när jag började berätta något. Han slutade smöra. Jag tystnade och som på given signal började han om med smörningen. När jag började prata eller fråga honom om något, slutade han smöra.

Jag frågade biologen på jobbet om det finns någonting vetenskapligt bevisat om att män har svårare för att göra flera saker samtidigt och han menade att det där kan vara nedärvt. Kvinnorna har i alla tider haft ansvar för hemmet, en bunt barn och ibland flera karlar att ta hand om samtidigt som hon haft ansvar för att tillaga mat och andra nödvändiga göromål.

Mannens uppgift har varit att utföra en sak i taget. Jaga bytet. Märk väl, singular. Sedan bära hem bytet. Därefter äta bytet. Därefter göra fler barn. En sak i taget. Som att smöra en smörgås. Sedan äta. Sedan prata.

Så 2010?

Jag lagar kläder och syr.
Min man kör traktor och skottar.

Så 2010?

Men det känns så!

Min man har, och nu talar vi om tiden innan han var min man, ibland haft vissa svårigheter att förstå mig. Jag ska inte tjorva in mig i resonemanget att det fortfarande händer, mer eller mindre ofta, att han fortfarande står helt handfallen efter något av mina utlägg, gapande som en fågelholk längtande efter en inneboende. Nåja, så har jag gjort klart både hur jag och maken fungerar (och kanske inte till min fördel?).

I tonåren hamnade man lätt i resonemanget att den manlige oförstående frågade:
- Men har jag sagt det?
- Nej, men det kändes så!

Idag körde jag hem i snöyran och växlade mellan att köra med helljus och halvljus. Jag bestämde mig för att det var bättre med halvljus, för det snöar mindre då.
- Men gör det verkligen det?
- Nej, men det känns så.

Efterrätt

Jag vet inte om det är en manlig vs kvinnlig grej, men det stör mig oerhört mycket att min man kan sluta när jag inte klarar av det. Vi bjöd stockholmarna och mamma och pappa på middag idag efter en heldag nere på byaplayan. Till middag blev det laxfilé, saltad och pepprad, med ett lager grön pesto på och täckt med västerbottensost (fast den var slut så det blev grevé). Till efterrätt åt vi rabarberpaj under knäckskal med glass och lättsockrade åkerbär.

När min man ätit sig mätt - på mat vill jag tillägga - kan han antingen strunta i efterrätten eller så äter han lite grann. Så där lagom. Jag äter en ordentlig portion av både varmrätt och efterrätt och sedan vill jag bara kräkas och mår illa och tänker att jag nästa gång ska vara klokare.

Nu börjar sockerchocken ge med sig... Kanske jag ska ta mig lite glass?

Få se på andra bulor...

Det kanske är fredagstema hos någon att plocka bort nedan nämnda farthinder, för natten mellan igår och idag åkte de igen. Det är någon stressad själ som tycker att det lönar sig att lägga in kofoten i bilen, stanna bilen, bryta upp hindren, slänga dem i diket, slänga in kofoten i bilen och sedan gasa iväg som vanligt.

Vi återkommer till den manliga logiken i alla fall = ) Den existerar inte. I så fall är det en regression av logik som håller på att återgå till den en amöba var kapabel till för en så där 10 000 år sedan.

De är återbördade till sina platser i alla fall, men jag är inte dummare än att jag förstår att de snart kommer att ryka igen. Då kanske vi kan få se på andra bulor... Permanenta sådana som inte tvingar trafikanter att köra saktare än de påbjudna 50 kilometrarna, för jag håller med om att det bara föder agressioner. Det här handlar alltså om en människa som tycker att hans (för en han är det) rättighet att köra hur han vill går före andra människors säkerhet.

En positiv följd av hela den här historien är att många bilister faktiskt kommit på att man kan köra saktare än 80 km/h på 50-väg trots att väghindrena är borta. Den kvinnliga logiken talar fortfarande för att om man inte hade någonting emot att följa reglerna så skulle dessa farthinder inte ha behövts till att börja med. Ändå är det många som inte får godkänt på detta intelligenstest.

To be continued?

Lagfart för kvinnor och män

Karlar i trafiken är hemska. Det oavsett ålder. Det är mest idioter, med ungefär fem undantag. Bland idioterna kan märkas den nyblivne körkortsinnehavaren som inte kan avståndsbedöma, som överskattar sin egen chaufförsförmåga och som kör åt helskotta för fort. Vi har män i trettioårsåldern som fortfarande överskattar sin förmåga bakom ratten men som fortfarande inte kan avståndsbedöma och som nästan kör över mig och mina barn när vi vistas ute på vägen. Sedan har vi de värsta: de medelålders männen som är odrägligt arroganta och har minen "jag har fått stå tillbaka hela mitt liv och det ska jag ta igen nu". De får samma min när de måste köa oavsett vad de köar till.

Kvinnorna har vissa problem de också, men det är de ovan nämnda som irriterar mig.

Nu har vi fått fartgupp uppsatta utanför vårt hus. Jag sitter och fnissar och njuter av att höra do-donket när:
a) bilar tvingas sakta in med skrikande bromsar för att ovan nämnda arroganter inte har vett att köra lagligt.
b) ovan nämnda tydligt visar sitt intresse och gör road burns och gasar upp i sinne för att ta igen förlorad körtid. Jag hör bara ljuv musik och störs inte alls av att han är så barnslig.
c) bilförarna gör PRECIS ALLTING för att undvika do-donket, även om det innebär att köra bilen halvt ner i diket eller försöker krångla sig MELLAN de gula fastbultade sakerna (vilket inte går).

Farthindren fick sitta uppe i lite drygt ett dygn innan någon bröt loss det ena och kastade ner det i ett dike. Jag vet inte vem det var, men jag kan ge min högra arm på att det inte var en kvinna. The yellow one är fastbultad igen och det gör mig egentligen inget om den ryker en gång till - det kommer bara att resultera att de blir permanenta på ett eller annat sätt. Det är inte vi som tjatat oss till dem, men jag gläds oerhört över hur de placerats. Manlig logik är att ta bort hindret, kvinnlig logik är att inse att den manliga logiken kommer att straffa sig.

Nog med brandfacklor för den här veckan.