Femåringen drar nytta av att vara tre år äldre än sin lillebror. Oftast är det rätt okej för honom att agera som han gör, men andra gånger går jag in som skiljedomare.
- Nu räcker det. Jag vet vad du tänkte.
- Det vet du inte alls det, svarar han.
- Jo då.
- Nej, för du är inte jag.
Det inre livet i en liten människa fascinerar mig. Personlighetsutvecklingen och medvetenheten hos en femåring är förbluffande utvecklad.
Tvååringen är envis som ingen annan känd människa på jorden. När jag talade om det för mina föräldrar i dag hann de bara dra efter andan innan jag var tvungen att lägga till:
- Jaja, ni behöver inte säga någonting!
De missar sällan ett tillfälle att berätta att jag var likadan. - Nö få dö ååt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar