Nyss hemkommen från ett finfint bröllop sitter jag i soffan hemma och försöker smälta all mat med ren viljestyrka. Jag får flashbacks från slutskedet av graviditeten när barnet tryckte ihop lungor och kissblåsa och mår än mer illa när jag betänker att det nu är lax, dubbelmarinerad fläskfilé, inbakad kyckling, potatissallad och rotsakslåda som trängs med tårta, godis, vickning, läsk och chips.
Ingen bäbis här inte, men däremot har jag träffat en liten tvåmånadersbrutta som fick äggstockarna att be på sina bara knän om att få bli använda igen.
Jag var sexton år när jag och maken blev ihop och det är sexton år sedan. Vi har varit gifta i åtta och haft barn i snart sex år. Det är två år sedan jag startade den här bloggen och om fyra timmar vaknar barnen. När de vaknar kommer jag dock att sova = )
Själv är jag lite uppäten också. Myggen älskar mig. Jag älskar inte dem. Inte all kärlek är besvarad. Kvällens brudgum var dock stolt och rak i ryggen som en fura. Bruden var strålande vacker och såg mycket lycklig och med en skön känsla, blandad med äcklig mättnad, sluter jag de blå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar