Martina Haag kommer ut med en ny bok 26 maj och jag har småskrattat mig igenom den (Bokgalleriet). Familjen Haag verkar galen, men på ett riktigt skönt och uppriktigt sätt. Säkert är det skarvat och snidat så att allt inte sett ut och låtit i verkligheten som det gör i boken, men intet nytt under solen i så fall.
Bara i dag har min egen familj uppfört sig Haagskt, så det kanske är som med matprogrammet Du är vad du äter - Du blir vad du läser? Mina barn brukar, nåja, kanske inte skyffla i sig kvällsmaten, men de brukar äta den och sedan gräla med bådemig och med varandra när det är dags att gå att sova. Barnen satt och skojade med varandra denna kväll, men jag tänkte i mitt stilla sinne att de nog sinom tid skulle börja gräla. Jag lämnade dem för att hämta deras tandborstar och hörde hur de började skratta. Det var sådana där kluckande och bubblande skratt som inte går att hejda och detta utstötte de i kör.
Mjölken, som nyss legat kav lugnt i deras respektive tallrikar, sprutade nu som en fontän ur lillemans mun. Den rann i rännilar nedför hakan och halsen för att snart absorberas av hans redan fläckiga tröja. Varje gång han drack ur tallriken - ja, de lekte att de var hundar - så skrämde storebror lillebror och sedan skrattade de så där gott igen.
Ska man avbryta eller låta dem hållas? Jag hämtade kameran och spelade in episoden. Att de senare i kväll kommer att lukta sur mjölk må vara hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar