Det blev utvecklingssamtal med tvååringen i dag. Inte för att det förelåg något problem, men eftersom jag hade tackat nej till ett samtal innan jul kunde jag inte säga nej den här gången. Det känns inte bra att som pedagog säga att "tack, det är bra". Dessutom har barnen så fantastiska pedagoger omkring sig och vi får små, korta samtal i samband med hämtning och lämning så vi har redan en bra helhetsbild.
Samtidigt är det inte dumt att få en halvtimmes ego-boost där man får höra hur fantastiskt barn man har. Han är nyfiken, kan uppföra sig, har en fantastisk språkutveckling, vill klä på och av sig själv, visar intresse för att dumpa blöjan i förmån till potta och toalett, som är intresserad av samlingarna, som tycker om att sjunga, som älskar att vara ute...
Den otroligt söta pedagogen, som dessutom verkar vara lillemans kramgoa favorit, sammanfattade vår son med orden: han har humor och humör.
1 kommentar:
Sådan mor - sådan son!
Skicka en kommentar