- Innan man börjar leva igen var då? frågade jag och fick en klurig blick till svar.
- I himlen kanske? Men det är nog inte så länge, sa han och svarade på sin egen fråga.
Ibland har jag svårt att komma ihåg vad frågan var och så var det nu, så jag nickade och hummade.
Döden-döden får sin fortsättning då E sitter och ser Emil i Lönneberga och Alfred blir sjuk av blodförgiftning.
- Har han dött nu? Är han död nu då? Men har han dött?
Jobbigt avsnitt det där.
Döden-döden, akt tre.
Jag slår på en barnkanal så att han ska få varva ner lite innan sängdags och hittar Landet för länge sedan. Precis när jag slår på dör den lilla dinosauriens mamma. Timing is everything var det va?
Sedan är det stört omöjligt att ta ett kort på den här herrn utan att han gör en grimas. Det är emot naturlagarna för en fyraåring. Men söt är han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar