Champagneprovning med jobbet igår, The Bazooka Boys (skönt hårdrocksband som spelade allt från Iron Maiden till Lena Ph) på scenen och gott tilltugg som det var utlovat att man skulle bli mätt av. Jag hade en bordsherre av modell längre och större som inte tyckte att det löftet infriades. Men så supertrevligt att för det första göra någonting tillsammans med sin respektive, för det andra att han får träffa mina roliga arbetskamrater och deras supertrevliga respektive och för det tredje att vara uppklädd och fin och göra någonting så exklusivt som prova champagne. Jag sa redan innan vi började att jag med min begränsade erfarenhet av champagne säkert kommer att tycka att den billigaste sorten är den godaste. Så blev det = )
"Mamma. Man får inte skjuta budbäraren. Det sa de på Rorry." Fyraåringen kom med allvarlig min och meddelade detta tidigt på fredagsmorgonen. Nej, man får inte skjuta någon, svarade jag och kunde som vanligt knappt dölja ett leende.
"Och vet du", fortsatte han lika allvarligt. "Förr var Skrotis (en husvagn i ovan nämnda tv-program) en skinande husvagn med gyllende kaross och hårdpumpade däck, men nu har han inga däck. Nu är ju han gammal."
Oh my god. Ska han börja fundera över ålder och döden när han ser Rorry Racerbil nu också.
Och på tal om Oh, my God så uttalade min son dessa ord på klingande engelska och sedan log han stort. "Så brukar ju du säga mamma." Så är det.
1 kommentar:
Rorry är ny favorit här i huset också men några liknande insikter efter ett avsnitt Rorry har jag inte hört här hemma ännu :)
Skicka en kommentar