torsdag 21 augusti 2008

Genetiskt eller?

Jag tycker inte att vi medvetet styrt tre- snart fyraåringen på sådant som traditionellt sett har med den manliga halvan av befolkningen att göra. Han har många olika leksaker, allt från bilar, till en kaffeservis, ett leksakskök, bilar och diverse motordrivna fordon, samt dockor och en dockvagn. Det är bara det att dockorna ligger. De motordrivna fordonen körs. Och körs. Och körs. Det leks att det är slut bensin, punktering, kört fast i leran, måste bärgas, tjuven har tagit en bil, polisbilen måste jaga, kolla så fort den här kör och ser du hur den sladdar.

När han fick sin dockvagn lade han omilt ner dockan på golvet och bäddade ner sin stora lastbil, sedan tog han i handtaget och gjorde motorljud när han körde iväg.

En morgon vid frukostdags satt han felvänd på stolen med händerna högst upp på "knopparna" av stolen. Jag sa åt honom att sitta ordentligt vid bordet när han åt och möttes av en förnärmad blick.
"Jag kör ju grävskopa."
But of course.

När lillebror drog till sig en stol när han satt i sin barnstol började E skratta och sa "Titta, han kör truck". Jag drog en suck.

En annan gång satt han i badet och bad mig gå och hämta hans baklastare. När jag kom tillbaka blev han irriterad eftersom jag hade hämtat hans traktorgrävare. Men ursäkta, hur ska jag veta vad som är vad? Då jag väl trodde mig ha skaffat lite koll på vad de identiska maskinerna kallas pekade jag på stan och sa "Har du sett vilken stor baklastare" så var det naturligtvis inte rätt heller. Nu vet jag bara att L 70 är stora och de flesta är gula.

Men är det genetiskt det där eller är man så omedveten om sitt förhållningssätt? Nu är E helt besatt av avgasrör och fascineras av olika former och längder. Jag är stum och oförstående.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är samma här... dockvagnen är inte just en dockvagn... snarare ett fordon. Och allt som har hjul är så fantastiskt spännande...

Medan storasyster fortfarande springer lååångt bort om det kommer en högljudd traktor, så gör lillebror precis tvärtom... han stannar upp och kollar fascinerat.

Kul blogg förresten! Jag kommer tillbaka.

Annas resa sa...

Hos oss har båda barnen lika tillgång till både "flick-" och "pojkleksaker" och allt använd i en saling blandning. Men ändå. Sonen leker brum-brum med my little pony-vespan och dottern sorterar bilarna efter färger. Och du behöver väl inte fråga vem som sitter länge, länge och pysslar med pärlplattan?