Jocelyn handplockar människor i sin närhet att delta i en bokklubb ämnad att läsa Jane Austens samlade verk, sex stycken till antalet både när det gäller romaner och antal bokklubbsmedlemmar.
Under läsningens gång rullas bitar av varje persons livsöde upp. Om man stannar där håller boken, men går man vidare faller den i bitar på grund av sitt spretiga innehåll. Varje person är ganska platt och den enda som blir intressant för mig är Bernadette som de andra i klubben mest gör narr av.
Berättarperspektivet är "jag" trots växlingarna mellan olika berättare, men mot slutet blir berättaren ett kollektivt allvetande jag, vilket stör mig ofantligt mycket.
Jag anar att författarinnan Karen Joy Fowler har någon tanke om att varje person i JA-klubben har en motsvariheti böckernas persongalleri, men i så fall är det lite fattigt gjort. Det finns tydliga sådana anvisningar: Jocelyn själv är Emma Woodhouse i Emma, Allegra skulle kunna vara Charlotte(S&F), Grigg kanske är Edward (F&K) och sedan hoppas jag att den roliga Bernadette är Catherine Moreland (vet inte om det är Mansfield Park eller Northanger Abbey). Vem Sylvia och Prudie i så fall skulle kunna ha sina motsvarigheter i är oklart, eller så har författarinnan inga sådana intentioner och jag har helt enkelt överanalyserat boken.
Romanen är läsvärd antar jag, om inte annat för att jag verkligen tycker bra om J A:s böcker och diskussionerna om romanerna är bitvis intressanta i JA-klubben. Många frågor tas upp och många händelser skulle kunna vara viktiga, men presenteras för kortfattat och för lättvindigt för att engagera i alla fall mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar