Det var det där jag sa för en tid sedan att jag inte behövt längta så mycket efter mina barn. Nu gör jag det. Jag hinner träffa dem ungefär två timmar från det jag kommer genom dörren tills dess de somnar. Det är skillnad mot för de 14 timmar vi spenderade tillsammans för bara någon vecka sedan.
Storebror är rolig med sina felsägningar som egentligen är helt logiska. Myrslok blev "Djurslok". Vet man inte det exakta ordet drar man till med ett som ändå passar in. Lillebror fortsätter sin språkresa med att hålla allehanda ting mot örat och låtsas prata i telefon. "Hej, ja, ja, ja" låter det och ofta ringer han till storebror "Eija".
Vår hemtelefon är fortfarande trasig, om någon undrar. Ibland hör jag hur det ringer i datorn, dit maken har manövrerat alla samtal som rings till hemmet, men jag kan inte prata i telefon genom datorn, därför har det blivit några samtal som jag har missat. Det är dyrt att ha billig telefon.
Ännu en torsdag av sjukt många elever, men ungefär hur trevligt som helst. Tiden går fort när man har mycket att göra.
2 kommentarer:
åh, två timmar är ju bara alldeles för lite. skönt att det blir helg mellan varven.
du har en utmärkelse hos mig.
kram
Djurslok är ju klockrent.
Dottern brukade äta "handburgare"
när hon var liten och det är ju också en sanning... man håller den ju i handen.
Måste ge dina föräldrar en eloge om de har kvar soffbordet från 80-talet! =)
Skicka en kommentar