Jag kan knappt förstå att det snart gått ett år sedan jag blev tvåbarnsmamma. Det har gått så oerhört fort och ändå känns det som om tiden stått stilla här i mitt mikrokosmos. Samtidigt sitter jag och läser ur min lilla skrivbok där jag noterat sådant som hänt och då inser jag hur mycket storebror har utvecklats under den här tiden. Själv har jag nog förändrats också, men det kommer nog att bli tydligare när jag kommer ut i den verkliga världen igen.
Visst är det Alfons Åberg som är nervös inför skolstarten och som glatt kommer hem efter första skoldagen och berättar för pappan att fröken också varit nervös. Jag vet inte om mina elever är särskilt nervösa, men mitt hjärta klappar och fjärilar dansar rumba i min mage. Samtidigt känns det kul. Inte att komma tillbaka till cancermöglet (suck PT, så dålig journalistik) men att träffa kollegor och elever igen.
Här kan ni se ett år på 40 sekunder:
Kossan.se
Riktigt så snabbt går det inte, men snart är det likafullt vår igen. Av någon anledning går det inte skriva kommentarer när jag lagt upp en film eller vissa kort, men håll till godo i alla fall.
1 kommentar:
Nu går det då att kommentera, så då gör jag väl det då.
Skicka en kommentar