Ha, ha! Astrid Lindgren skulle kunna vara temat hur länge som helst. "Denna dagen ett liv" säger farbror Melker, vilket tål att upprepas. Jag förundras över miraklet barn varje dag just nu och trots att det var en stor känsla att få hålla sitt nyfödda barn i sina armar, så har jag idag hållit treåringens fot i min hand och funnit att de är nästan lika stora. När hände det?!?
Döden-döden glimtar till med nattgråt i förrgår natt och lite på skoj, faktiskt, idag. Han är så duktig på att ställa frågor, men ibland när jag frågar honom något svarar han frustrerat att han inte kan berätta.
I övrigt har min käre E lärt sin tvååriga tremänning M alla skojjiga ord han kan: pruttfis, bajsprutt och bajshål. Mycket innovativt. Samtidigt har ögonen runnit av tårar när man hör dem fnissa och locka varandra till skratt. SKMB (så kär man blir).
Nyss hemkomna från husvagnsboende sitter jag och bloggar och nuddar barnvagnen med tårna när halvåringen grymtar till. Vad maken gör? Diskar och plockar ihop efter minisemestern. Det lönar sig att ha högläsning ur Bitterfittan. = )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar