Det finns mycket jag gör som jag tänker att jag inte borde - och sedan gör jag så ändå.
Varför säger jag åt min man att: - Du kan få hjälpa till att hacka de här grönsakerna om du vill? när jag egentligen inte menar det som en fråga, utan undermeningen lyder: He dig hit och hacka gurkan!
När jag gjorde rostat bröd i morse skar jag av kanterna eftersom jag tycker att det är godast så. Sedan tänkte jag att man egentligen inte ska göra så. Som om det vore en synd eller något att äta brödet som jag finner det godast. Som om man inte får göra som man vill när man är trettioett år. Är det den protestantiska traditionen som säger att en liten kant kan du gott knapra på så du kommer ihåg att allt i livet inte är så bra. Jag skar faktiskt av alla kanter, men tänker fortfarande på att jag gjorde det. Varför gör jag så?
När jag var yngre tänkte jag nog att när jag får eget hushåll ska jag minsann äta glass till middag mitt i veckan om jag känner för det. Nu gör jag inte det och har ingen lust till det heller. Men allt det där andra man vill men känner att man kanske inte borde?
En lärare jag hade på universitetet sade ofta: En sann etiker kan göra fel, men en sann etiker gör aldrig samma fel två gånger. Jag är ingen sann etiker, det kan vi slå fast till att börja med. Däremot är jag rätt bra på att lära mig av misstag, både mina egna och andras. Det kanske är lite bra i alla fall = )
3 kommentarer:
Ja du... Det är intressanta frågor. Jag är precis likadan. Som om man skulle bli tackad på den yttersta dagen för det där med brödkanterna... Eller för att man stiger upp tidigt och inte sockrar filet. Tror inte det va.
Blir spännande i morgon då. Ska du äta ditt bröd med eller utan kanter?
Ha ha! Precis det där med sockret också. Som om det var DET som var det onyttiga man sätter i sig under dagen. Varje tugga av den eländiga frukosten tänker man smakar surt om man inte har socker. Imorgon blir det fil MED socker OCH rostat bröd UTAN kanter = )
Jag har inte revolterat mycket i mina dagar. Dags nu då...
Det är så fantastiskt sant det du skriver. Ständigt en skugga av dåligt samvete på axeln.
Jag fick massor av ångest över en burk Ben & Jerrys som jag köpte. Inte för att det var onyttigt. Inte för att den var mig övermäktigt dyr, utan bara därför att jag BORDE ha nöjt mig med en mindre märkvärdig glass...
Skicka en kommentar