Antecknar ni det här?

Det är något allvarligt fel på mig. Det kanske inte kommer som någon överraskning för andra, men för mig var det som att få en käftsmäll av en enarmad bandit.

Som en blixt från den regntunga himmel som hägrat över byn i dag blev jag drabbad av ett akut behov av en ny mobiltelefon. Jag tittade på nätet i 20 min., skickade iväg maken och så var den affären i hamn. Fortvaregjort.

Sedan överraskar jag mig själv igen med att sitta och göra passande låtlistor till Spotify premium som jag sedan ska njuta av i detta lilla underverk till telefon. Jag plockar och klickar, söker och hittar. Nu när jag går igenom listorna är det smörmusik som till och med Peter Jöback och Julio Iglesias skulle skämmas över att bli påkomna att lyssna till. Den förstnämnde finns till och med med.

Jag tycker inte om den utveckling min personlighet har tagit. Vem vet hur det här kan sluta.

Insomningsaktiviteter

När man har en övertrött tvååring som borde sova, men som vägrar, kan man lätt hamna i samtal om vad som helst.

I dag har han utrett vem i släkten som har ögonbryn och vem som inte har det.
- Du ha öånbyyn.
- Ja.
- Å pappa ha de.
- Ja.
- Och Eias.
- Jaa.
- Men inte fammo?
- Har inte farmor ögonbryn.
- Jååå! Och mommo.
- Ja, mormor också.'
- Och morfar.
- Ja.
- Och faffa.
- Ja.
- Å Kanonina.
- Ja.
- Å Hanna.
- Ja.
...

Det visade sig i slutänden att alla hade ögonbryn.

Kärlek och fotsvamp

Jag tittade på en romantisk komedi på Voddler i dag. När jag pausade filmen visades en reklambild för fotsvamp. Min tanke är att den reklamansvarige för ovan nämnda företag bör skickas på fortbildning. Genast.

Kärlek och fotsvamp är som leverkaka med tryffel, som gåslever på grisstians golv, som löjrom med ättiksprit. Inkompatibla.

Jag är 31 år gammal och har sovit med min mamma i natt...

Jag vet inte när jag sov i samma säng som min mamma senast. Det jag har hört berättas om är att min äldre bror sov med dem en gång när han var lite stor när han hade sett ett läskigt avsnitt av V (tror jag det var) och min syster tyckte också länge att det var tilltalande att krypa ner där.

Själv kom jag ganska snabbt fram till att jag sov obekvämt, alltid hamnade i skarven mellan dubbelsängens madrasser, någon snarkade, det blev varmt och trångt, så jag tror att jag slutade relativt fort.

Natten som gick har jag dock sovit där igen. Med pappa och broder på fisketur öppnade det upp två sängplatser i huset och jag och barnen blev kvar i grannbyn. Femåringen fick husera på en Klippan-soffa bredvid sängen och tvååringen sov mellan mig och mor.

Jag hamnade inte i skarven den här gången, men herreje vad det snarkades - både av mig och av andra.
- Lyssna hu mamma låtä! (snarkljud)

Då tänker jag så här...

När Helena Bergström och Maria Lundqvist släpper loss och dansar i Heartbreak Hotel tänker jag mest på var de gjort av sina väskor.

När ett förälskat par kastar mat på varandra och sedan älskar med varandra tänker jag bara på att någon måste städa upp det där senare.

Glasrutor som går sönder när någon kastas genom den vid ett bråk. Så opraktiskt.

När någon repar lacken på en bil för att hämnas en oförrätt tänker jag mest på hur dyrt det blir att fixa skadan. Eller att någon på filminspelningen får köpa bilen lite billigare, just eftersom det är en lång och djup reva i lacken.

Jag tror att det hela började när jag var liten och såg filmatiseringarna av Astrid Lindgrens böcker:
- Pippi som förstör födelsedagstårtan.
- Skrållan som hälsar på i böcklingshuset och kommer ut alldeles sotig. Hur får de ungen ren igen?
- Skrållan igen som målar i köket efter det att farbror Melker har gjort så fint.
- Emil som gör än det ena än det andra.
- Mattis som kastar ägg på väggen när Lovis städar.

Tänk att jag inte kommer ifrån det där.

Mamma mia, pappa pia

...hir vi gå agään, maj maj, hare hare christmas.

(Upprepas 514 ggr dagligen, såväl av fem- som tvååringen)

Gult/brunt, potäjto/potato

Jag sitter här med sjuttiotvåtusen sockar och försöker para ihop de eländiga rackarna med någonting som åtminstone lite grann påminner om varandra. Det är väl inte så stor skillnad på beige och brunt? Det är inte så stor skillnad på grön och blå heller, väl?

Jag försökte följa en väninnas goda råd: köp bara enfärgade sockar både till dig själv och till barnen.

På stan: det finns bara randiga i flera olika färger åt barnen. Alternativt enfärgade, men i sju olika färger, också åt barnen. Ska man köpa styckevis kostar det ju hur mycket som helst.

Sagt och gjort: jag köpte massor av sju-pack och tänkte att oddsen ändå borde vara på min sida. Tappar jag en brun socka står dig åtminstone en åter.

Men nej. Allt är udda och nu bestämmer jag mig för att det inte är så stor skillnad på gul och orange. Om inte annat kan man lära barnen att höger är gul och vänster är orange, att brun är styrbord och beige är babord.