Stockholmarna har anlänt och trots att det gått ett år sedan barnen senast träffades är det som om det inte förflutit någon tid alls. Det är snarare så att de fortsatte där de slutade: den gamla Brio-spisen åkte fram och soppan som sattes på kokning förra sommaren var nu färdigkokt.
Sonens fotbollslag vann en övningsmatch i grann-grannbyn med 8-0 och moster fick vara stand-in eftersom jag hade bokklubb. I bokklubben avhandlades Niceville, som vi alla var positivt inställda till.
Nu är det trötta barn som slutit sina blå. Yngste sonen behövde göra nr 2 innan han somnade, men han var så trött att jag fick stötta upp hans huvud med min hand för att han skulle orka sitta upprätt och bajsa färdigt. En moder måste göra vad en moder måste göra.
Det mörknar ute och det är både skönt och skräckinjagande. Med det här tempot på dagarna borde det vara dags att fira jul om två veckor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar