Vaknar bäst som vaknar sist.

Sexåringen tyckte att det var morgon 05.20 i morse. Jag sa åt honom att man inte får vakna före 05.30 för då har tiden bytt namn från att heta någonting med fem till en halv sexa. Det är stor skillnad på tjugo över fem och halv sex. Det kan låta som om det handlar om tio minuter, men det är inte vilka tio minuter som helst.

Jag ska ge igen när de blir större. Vaknar bäst som vaknar sist.

Oktoberflyg och första läxan.

Flygbiljetter bokade till ett oktoberdop. Vi dumpade SAS till förmån för Norwegian, eftersom de sistnämnda var 1800 kr billigare. Ändå sticker det i ögonen när det tillkommer en massa avgifter så som platsreservation och bagagekostnad. Vi kommer att klara oss med handbagage, men det kostade 120 kr/pers att boka en plats tur och retur.

Sonen har gjort sin första läxa i dag och jag satt bredvid, alldeles tårögd. Han har blivit så stor. Han är utan tänder. Han kan läsa och skriva. När hände allt det här?

Treåringen har pratat om sin moster flera kvällar nu: precis när han håller på att somna säger han "Mamma, kommer du i håg en annan dag när Hanna var här? Visst var det roligt. Och jag längtar tills hon kommer mera." Stockholm kan vara så nära och så långt borta på en och samma gång.

Alla vinner!

Jag vann en auktion på Tradera. En film för 1 krona. Frakten skulle kosta 25. Av vinnarmejlet framgick att säljaren bor i byn som ligger granne med min. Tjejen meddelade att hon kunde lämna av filmen i min brevlåda och att hon inte ville ha kronan, eftersom det kändes så fånigt. För mig kändes det konstigt att få en film alldeles gratis, så jag föreslog att jag kunde skänka pengar till Rädda Barnen som betalning i stället och på så sätt kändes det som om alla vann.

Jag kunde inte skicka ett kvitto, så jag tog en skärmdump och bifogade bilden med mejlet. Helt plötsligt blev filmen lite dyrare än vad som var meningen, men det är ju för en god sak = )

Ska vi sjunga Äppelknyckarjazz i min trädgård?

Först såg det ut så här.

Jag fick "hjälp" med att plocka. Jag stod på stegen och treåringen skakade mig.

Nu sitter vi här med fem konsumkassar fyllda med äpplen. De äpplen som är kvar i trädet kommer att räcka till uppskattningsvis två påsar till, och det gäller bara ett träd. Sedan har vi det lilla och det andra stora kvar...

Någon som vill sjunga Äppelknyckarjazz på min gård och få betalt i äpplen?

Popcornlivbojar.

Det blev fredagsmys i soffan med grabbarna och vi åt popcorn medan vi såg en film. Någonstans i mitten av denna solskensberättelse somnade jag till, vilket aldrig brukar hända, och när jag vaknar är det popcorn över hela vardagsrumsgolvet.
- Men... Vad har hänt här?
- Det är våra livbojar, svarar sexåringen självklart. De har lekt med sina båtar och legogubbarna behövde naturligtvis hjälp när de föll i vattnet.
- Så många livbojar det är, sade jag och höll en inre monolog om att jag hatar, hatar, hatar att dammsuga när jag inte har planerat för det.
- Ja. De ramlar väldigt mycket i vattnet, var det självklara svaret.

När jag nyss dammsög exploderade båda barnen:
- Men hur ska de nu klara sig?!

Jag är inte den ende som är lite tagen efter första skolveckan och nu känns det underskönt med helg.

Lite skogscykling, lite kräk och nya, stickade strumpor

Vi har lekt cykelcross i dag. Det bar i väg genom skogen, över stock och sten, så att storebroren kunde åka till en kompis. Treåringen fick sitta i cykelsitsen bak och tog en ton: det darrade så fint på hans stämma när det var guppigt.

Medan storen lekte hos kompisen åkte vi hem till makens mormor som bjöd på kaffe och dopp. Där fick treåringen smaka på en bränd mandel. Den brända mandeln blev uppkräkt och spottades sedan ut i vasken hos ovan nämnda makesmormor innan bullar och kakor åkte ner. Med en bränd mandel avfärdad från matsmältningssystemet, två bullar och en kaka mättare samt två stickade tjocksockpar rikare, cyklade vi tillbaka för att hämta storebroren. Cykelturen genom skogen när vi åkte hem igen var betydligt tuffare, men riktigt rolig.

Sedan ska det gråtas. Det har liksom inte varit en dag som alla andra om det inte gråts lite. Inte över att en arm är halvt avsliten, även om det låter så på gråtvrålet, utan hellre heta tårar för att det ska gå in och ätas kvällsmat eller städas ihop leksaker.

Den här veckan tar aldrig slut. Aldrig.

Kvalificerad nog att slicka frimärken...

Lärarlegitimationen kanske ryker innan jag ens fått den. Efter tre dagar med elever känner jag mig kvalificerad nog att slicka frimärken. Inte mer än så. Jag kanske skulle kunna äta en chokladkaka också, om någon betalade mig. Ungefär så. Verkligen bara torsdag i morgon?

Zzzz

Snaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaark.

(Läs: jag är lite, lite trött i dag. Men nöjd.)

Första dagen av resten av ditt skolliv

Maken har fixat lite med elen nere i källaren, så nu kör vi stenhårt med el-skämt.
- Jag trodde att jag kunde elen, men när jag skulle börja var det som om allt hade...
- Kortslutit? föreslog jag.
- Haha... Av någon anledning lät hans skratt inte helt äkta.

Skämten som följde har ca 60 år på nacken och var nog inte roliga ens när det begav sig. Maken har snott Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst" som jag hade tänkt återlämna, så den får nog fortsätta vara lite försenad. Ändamålen helgar medlen, tänker jag, och låter honom läsa vidare. Det finns mycket tänkvärt i den boken som är både viktigt och roligt, inte sällan på en och samma gång, så samtalen blir fina (och lite snuskiga ibland).

Storebroren har börjat första klass i dag. Det firade han med att tappa en tand när han bet i äpplet under förmiddagens fruktstund. Jag lämnade honom på skolan som en liten blivande sjuåring och nu ser han så stor ut när han läspar och fipplar på med tungan.

Min egen arbetsdag har varit intressant och det här kommer nog att bli ett bra år.

Spännande och skrämmande

Nu börjar han skolan, han som är stor och liten på samma gång och han verkar tycka att det är lika spännande som det är skrämmande. Det är liksom en milstolpe, det här också. Han har en andra tand som är riktigt lös och han kommer att kännas ännu äldre när han tappar den.

Själv följer jag med honom till skolan, bara en stund, från morgonen innan jag åker och tar emot mina egna nya elever. De har säkert lika mycket pirr i magen som jag själv har. Det känns också både spännande och pirrigt på samma gång. Man vet ju inte vad man får samtidigt som den här gruppen kommer att spela så stor roll för hur arbetsåret upplevs. Det brukar dock vara lite trixigt i ettan, lite stöta och blöta i tvåan för att sedan bli alldeles, alldeles underbart i trean.

I övrigt är det också spännande att få ihop två heltider, varav ett jobb är alldeles nytt i det här huset, och så får vi hoppas på att det kommer att flyta.

Allt annat flyter också snart. Den här sommaren kommer att gå till historien som den regnfattigaste - trodde vi - men nu är det som om den har fått mindervärdeskomplex och tar igen allt på en och samma gång. Regn, jag välkomnar dig. Ha en god arbetsvecka!

Fotboll i vattenpölar

Sexåringen har spelat fotboll i dag och inför tredje matchen talade jag om för honom att det är okej att springa i vattenpölarna. Eftersom ingen annan tycktes vilja göra det tyckte jag att han kunde göra det och på så sätt få mer bollinnehav. Problemet blev bara att sexåringen sprang i vattenpölar, även när det inte fanns någon boll att jaga. Efter matchen lyste han som en sol (som den sol som gömde sig bakom blytunga ösregnsmoln) och utbrast:
- Såg du hur jag sprang i vattenpölarna!

En vinst, en oavgjord och en förlust och laget var rätt nöjt.

Helghelghelghelg

- Grabbar! Dags att vakna, smålockar jag med min allra ljuvaste väckningsröst.
- Men vaaaaarfööööör?! tjuter treåringen och slänger sig åt ett annat håll.

Nog är det väl ändå typiskt att barnen ska komma på konsten att sova längre än till sju när ledigheten är över. Jag trodde att jag hade sett det sista av den, men till slut kom helgen. Veckan innan skolan drar i gång är alltid lååååång.

Sällan har någon suttit på så många olika möten under en och samma dag. Resultatet blev minst sagt varierande och det är märkligt så mycket som kan bestämmas på så kort tid om alla är överens. Samtidigt är det märkligt hur en timme i ett annat sammanhang kan kännas som tre. Addera en smygande och snart trängande känsla av kissnödighet på det är det underförstått att ekvationen inte resulterar i ett positivt tal.

I morgon är det fotbollscup så ännu en tidig morgon väntar. Han klagade lite på ont i halsen och vi hoppas att han inte tänker bli sjuk. Trevlig, och som det verkar, blöt helg.

Jag har "jobbat" i dag

Jag har "jobbat" i dag. Kan man kalla det för arbete att lyssna på information i storsamling, läsa information, applådera åt informationen (eller att den avslutades) för att sedan gå två trappor upp för att få mer information, diskutera informationen och sedan ge egen information.

Efter lunchen utförde jag den mycket viktiga sysslan att testskriva med alla sjuhundratrettioåtta pennorna som låg på mitt skrivbord för att sedan kasta eller lägga tillbaka. Datorn är rensad på alla dokument som inte längre göre sig besvär i min undervisning.

Puh! Det gäller att inte gå ut för hårt så här i början...

Jag hann på stan medan goda svärmor och gode svärfar förbarmade sig över barnen och på så sätt blev det stor klädshopping för att fylla barnens höstgarderob. Jag hittade allt och lite till, tack och lov. Båda barnen blev så glada att de gav mig presenter som tack och sedan ringde de till pappan för att berätta om tröjor och jeans. Det verkade som om de aldrig fått kläder de tyckt om förut.

Två kära kollegor går i pension och avtackades i kväll. Vi tackade och de bjöd på mat. Det fungerar tydligen så enligt den generationen.

Regnet är fantastiskt, men medför en viss trötthet. Det är så skönt att det bara öser, öser ner.

Brun eller beige eller lärar"legimitation"

All heder åt den man som kan tala om nya skollagen från 10.00-16.00 och hela tiden få församlingen att skratta eller komma med frågor. Anderz Andersson är mannen bakom denna bedrift. Jag är helnöjd efter en dag i juridikens tecken, trots att det är med föreläsningar som med slalomåkning: man gör bäst i att skippa sista åket. Sista halvtimmen satt jag mest och skruvade på mig för att det spårade ur lite, men det hör liksom till.

Efter föreläsningen kopierade jag mitt examensintyg och mitt tjänstgöringsintyg samt fyllde i ansökningsblanketten om lärarlegitimation (eller legimitation som Suzanne Reuter skulle ha sagt). Nu hoppas jag bara att status- och löneförhöjning kommer som ett brev på posten tillsammans med det här andra brevet på posten.

Treåringen blev tillfrågad om första dagen på förskolan och jag frågade vem han hade lekt med.
- En brun som heter Viktor, blev svaret.
- Jaha. Har han en annan färg? Vilken färg har du då?
- Den här färgen.
- Vilken är det då?
- Beige, svarade sexåringen.

När sexåringen var i fyraårsåldern skulle han beskriva Viktors storebror, som alltså också är några hudtoner mörkare än honom själv, och han funderade och funderade hur han skulle beskriva honom:
- Ja alltså det är han som... Han som brukar ha en spindelmannentröja på sig!

The Help samt att se slutet på en film trettioåtta gånger

Jag snubblade över trailern till The Help och oj, så bra den verkar bli i filmform också. Kolla här! Emma Stone är fantastisk medan Allison Janney är kunglig.

Jag fick ett sådant roligt meddelande på facebook i dag. Mitt svar blev att: ja, det är helt normalt att hans fru blir så där betagen av den där filmen. Det är också heeeelt normalt att se slutet trettioåtta gånger.

Enda nackdelen med att barnen ska till förskola och fritids är att man måste packa deras väskor. Jag vet inte varför jag tycker att det är så trååååkigt.

Övning ger träning

Jag har jobbat i dag och känner mig lite matt. Hungrig är jag också. Hur kan det komma sig att man blir trött och hungrig av att sitta ner och uppdatera sig och andra på hur sommaren har varit? Det är galet hur ämnesomsättningen förändras av lite miljöombyte.

Nu börjas det! Det känns bra och spännande, som alltid, att börja om med ett nytt läsår. Jag har nog längtat lite, trots att jag har gruvat mig över att sommarlovet är över. Det blev inte allvar förrän jag såg mitt schema, men det såg bra ut.

Jag rensar mapparna på datorn och läser bland annat att den som tar han har, att förtala är silver, att förtiga är guld samt att liten stuga kallas ofta stort dass.

Nästan favoriten: Friskt kopplat, hälften brunnet.
God arbetsvecka!

Boknörd på ingång

För att upprätthålla någon sorts nördfaktor har jag nu laddat ner Bokcirkeln från Sveriges Radio P1 och har påbörjat omläsningen av Jane Eyre. Johan Kling, Alexandra Coelho Ahndoril samt Björn Ranelid diskuterar under ledning av Marie Lundström romanen i fyra halvtimmeslånga program. Jag trodde att Ranelid skulle ta mycket plats, men hittills har han visat upp hur proffsig och litterärt intressant han verkligen kan vara. Det är ett riktigt bra program och om du inte har läst Jane Eyre eller om det är länge sedan du läste den, kan detta bli en skön upplevelse. De utgår från Gun-Britt Sundströms översättning.

Nyinspelningen (alltså ytterligare en!) går snart upp på svenska biografer och jag och ett gäng anglofila varelser planerar att göra en date av det och gå tillsammans. Problemet är att filmen inte visas här, men då får vi helt enkelt åka till residensstaden.

När man har barn i huset, både egna och andras, då kan man få se på andra bullar. Eller så kan man få se hur någon (läs: min treåring) har tagit en sax och från det fina äppelträdet klippt ner alla äpplen han nått upp till. Man kan också få se två treåriga flickor (en extra för tillfället inlånad) slå läger på övervåningen i ett litet soltält. Där satt de, söta som karameller, och lekte, lekte, lekte och lekte. Större barn sprang omkring men märktes inte av. Stora äventyr kan ske när stora grytor inte fladdrar med sina öron.

Ju fler barn, desto mindre märks barn av? Det verkar vara så i det här fallet i alla fall.

Det är inte så mycket knark i fiskesport men däremot stora oljefyndigheter

Sexåringen visade upp sig som en bergsget i går när vi gick till Stortjuvens grotta och vidare upp på berget. På vägen ner var han försten att gå ner i grottan - någonting han aldrig ens hade övervägt för ett år sedan. Denna morgon har han suttit på svtplay och plöjt avsnitt av "Fiska med Anders". Fiske är bra. Det är inte så mycket knark i fiskesport.

Efter en mycket iskall fotbollsträning åkte vi hem för att bada och duscha varmt. Medan jag hjälpte sexåringen på med myskläder började treåringen skratta:
- Mamma! Kolla va mycke olja!
Han hade tömt en hel flaska babyolja i vattnet och var plötsligt hal som en ål, men roligt hade han. Vem hade trott att det fanns så mycket olja här?

Intensivt umgänge med stockholmskusinerna tar ut sin rätt. De verkar ha hur roligt som helst och tröttheten är bedövande på kvällarna.

Handskar!? Jag gillar't!

Barnen vaknade, gick ner, klädde på sig och gick ut. Sedan kom de in, sa att de frös och att de ville ha handskar. Jag har ingen aning om var jag ska leta handskar. Vad är det ens för något?

Med regnet kom kylan, men jag gillar't!

Du är så mjuuuuuk

- Å mamma. Du är så mjuuuuuk, säger treåringen vid kvällens läggning.

Jag tror inte att han menar att min hy är silkeslen, men man kan ju drömma.

Regn = Legospel

Det regnar! Och som det regnar! Då får man spela Harry Potter Lego-spel, tugga tuggummi och äta två glassar. Barnen får också vara med =)

Vi har hunnit med lite besök hos farmorn och farfarn och sedan har vi haft lite besök nu på eftermiddagen. Det var lite sådan där andan-i-halsen-besök: vi hade sagt att vi skulle träffas under sommaren, så nu hade vi bara ett fåtal dagar kvar att få det till att bli av...

Lugn kväll. Kanske filmhyrning?

Obra och o-okej att sätta mask på metkrok och att kramas

Jag sitter och försöker få till olika funktioner i iTunes, men blir alldeles galen. Hur ologiskt får man bygga upp sådana här program? Det finns ingen rim eller reson i någonting. I förra versionen ställde jag in olika prenumerationer på podcast, men det är lögn att få till det nu.

Dagen som gått har bjudit på underbar utflykt till barndomsvattenfall, mete i liten sjö samt laxmiddag med lyxtillbehör.

Nu sover både barn och make och jag har fått slängpussar och riktiga kyssar från alla män i mitt liv (vilket alltså är samtliga manspersoner i det här huset. Några andra män i mitt liv finns inte. Inte som får ge mig kyssar i alla fall.)

Att jag laddar min iPod är ett säkert tecken på att sommaren sjunger på sista versen. Nu ska jag lyssna på alla sommarpratare jag missat, vilket är alla, och jag ska lyssna på ljudböcker på väg till och från jobbet. Det blir nog bra. Sedan är det det här med att börja om att jobba. Det känns okej. Det är kramandet med människor jag inte brukar krama som blir o-okej. Obra. Det är en av de saker i mitt liv jag är larvig med, förutom att jag inte klarar av att sätta metmask på metkrok.

Lördagsonsdag?

Fotbollscup med sexåringarna är ungefär hur roligt som helst. Alla hejdlöst roliga kommentarer gör att det snurrar i huvudet. När tränaren försöker berätta för de små fotbollsspelarna att det är viktigt att komma ihåg att vara koncentrerad hela matchen suckar en utav dem och säger att hon är kissnödig. En annan gäspade och berättade att hon ville sova.

Med två treochetthalvtåringar får man veta vem som har en snippa och vem som har det inte, man får veta hur man ser ut och man får förklara varför man ser ut som man gör. Det handlar väldigt mycket om uttseende och varför man låter som man gör.

Döngenvild. Dyngsvild. Mannen på Mekonomen önskade i går en trevlig helg och jag undrade varför han gjorde det en onsdag. När det var fredag, alltså. Så kan det gå. Vart tog juli vägen?

Fyrabarnsförälder för en kväll

Bilar 2 i 3D. Jag och maken proppade en minibuss full med egna och andras ungar för att tillbringa två timmar i biomörker. Barnen tyckte att filmen var riktigt, riktigt bra medan jag och min signifikante andre tyckte att den var riktigt, riktigt dålig. Eller, Maken får nog inte uttala sig eftersom han somnade.

Jag vet inte om jag kan uttala mig heller, eftersom jag har hjälpt barn med godispåsar, uttappade godisar, att skruva upp korkar på alldeles för stora flaskor, att förklara vilken av bilarna som är ond eller god, förklarat varför filmen är så lång...

Att vara fyrabarnsförälder verkar jobbigt. Man borde ha en arm och ett par ögon per medföljande barn...

Tjoho för torsdag

Lek x 1000 för barnen.
Kaffe x 100 för vuxna.

Sommaren verkar aldrig ta slut, men det är så härligt eftersom den blir så lång. Barnen är dödströtta, men på ett tillfredsställt och behagligt sätt. Min treåring fortsätter att testa mig för att se hur länge han kan hålla på innan det blir skarpt läge. Jag är envis, men ta mig rackarn, den där lilla ungen är snäppet värre. I dag har jag dock vunnit, två gånger, utan att tappa humöret. Han satt alltså i trappen i en timme och en kvart och hävdade att han hade vuxit fast. Jag duschade och åt frukost, medan han ropade på hjälp och ville att jag skulle bära honom. Man kan ju tänka då att det vore enkelt att bara bära ner honom, men gör jag det stannar det inte där. Då kan han inte ta på sig skorna, klä på eller av sig själv, äta själv... Tar man striden på morgonen så sköter han sig själv resten av dagen.

Äntligen är maken hemma, så nu har vi förhoppningsvis fyra hela dagar tillsammans.

När jag blir stor och är agent

- Alltså, när jag bli stooor och är agent, då ska jag fånga en örn. Sen ska jag stoppa den i en låda.

Bara så ni vet. Detta är vad som väntar treåringen i det kommande yrkeslivet. Sexåringen himlar med ögonen och suckar.

- Jag ska inte bli agent. Jag ska bli lastbilschaufför eller brandman.

Bajsstöttning

Stockholmarna har anlänt och trots att det gått ett år sedan barnen senast träffades är det som om det inte förflutit någon tid alls. Det är snarare så att de fortsatte där de slutade: den gamla Brio-spisen åkte fram och soppan som sattes på kokning förra sommaren var nu färdigkokt.

Sonens fotbollslag vann en övningsmatch i grann-grannbyn med 8-0 och moster fick vara stand-in eftersom jag hade bokklubb. I bokklubben avhandlades Niceville, som vi alla var positivt inställda till.

Nu är det trötta barn som slutit sina blå. Yngste sonen behövde göra nr 2 innan han somnade, men han var så trött att jag fick stötta upp hans huvud med min hand för att han skulle orka sitta upprätt och bajsa färdigt. En moder måste göra vad en moder måste göra.

Det mörknar ute och det är både skönt och skräckinjagande. Med det här tempot på dagarna borde det vara dags att fira jul om två veckor?

Gaaaah! ...rdiner

Alltså. Om Gud ville att man skulle ha gardiner hade han väl skapat fönster med tyg och allt redan från början?

!
?
!
?
!
?