Bitter Brummelisa bannar Bamse?

Jag inhandlade en serietidning till E här om dagen och det blev en Bamse med medföljande CD-saga. Jodå, Olof Tunbergs stämma berättar tryggt om Skalmans märkliga bil men hur jag än försöker så ser jag bara parodin som killen från Stockholm live gör på serien. Har ni inte sett den ännu så kan ni avnjuta den här.

När jag läser serierna för E så tänker jag när jag ser Brummelisa att hon ser ju bitter ut, kvinnan. Titta på henne.








Eller vad är hon? Hånfull? Sarkastisk? Var god bidrag med adjektiv om ni kommer på något passande. Kanske tänker hon precis som Sara i Bitterfittan att det var ju inte så här det skulle bli. Det kan inte vara lätt att vara gift med världens starkaste björn, som dessutom är världens snällaste. I den här serierutan avslöjas också att han är äventyrslysten och till den grad att det går ut över förhållandet. Det värsta är kanske att hon har den här minen på inte mindre än tre ställen i tidningen och hennes ton är i sammanhanget lite bitsk.

Jag som inte har läst Bamse på ett tag kanske har missat något? Lite konstigt är det. På min tid, vi pratar om för en så där 20-25 år sedan, då var allt frid och fröjd. "Den kvällen kramades Bamse och Brummelisa länge, länge" stod det i ett nummer och i nästa ropade Bamse ut för alla som ville höra på att de väntade barn.

I min lilla, lilla värld...

...av barnbestyr är det stort att I fått sin första tand idag.

Annars kämpar jag hårt för att inte halka dit - jag försöker påminna mig om att det inte finns något allmänintresse för hur I bajsat (trots att det varit en viss färg och konsistens flera dagar)- men det är svåårt. Det här är ju lilla livet för oss just nu. Jag har ju betalt för att vara hemma och föra mentala anteckningar över hur mina barn mår. Och bajs säger mycket om hur vi mår = )

Från och med idag alltså en tand till att borsta.

4 dl

...åkerbär blev det igår. Jag gav mig ut på en skymningstur och trodde att jag skulle behöva slåss mot myggen, men de frös nog och satt och värmde sig någon annan stans. Jag skulle ha visat så vackra de är, men jag har hunnit frysa in dem. De blir enklare att rensa då. Ett bra tips är att blanda ut åkerbären med vanliga trädgårdshallon. Hallonen har inte så mycket smak, vilket gör att åkerbären tar över och kvantiteten får segra = )

Blåbär och hallon ska också tas om hand. Det blir några fjuttiga äpplen i år, men de är illa åtgångna av diverse påhälsare, så vi får se vad man kan göra av dem. Samlarinstinkten vaknar i mig när jag ser blåbär i klasar och jag har svårt att sluta plocka trots att jag nog fått ihop så mycket att jag klarar mig.

Det här med kroppsbehåring

-det är en märklig grej. Nyheten att nyhetsuppläsaren Richard Palm rakade bort sin mustasch mellan 18.30- och 19.30-sändningen efter att många upprörda tittare hört av sig är veckogammal. Men vaaad...

En bitter människa sitter i sin, vad man kan anta, lite slitna åttitalsmöbel som denne köpte för dyrt men som nu är lite för ful men av för god kvalitet för att slänga. Ingen på Blocket är intresserad av att köpa möbeln heller, så de sitter vackert där de sitter. Människan i fråga ser Richard Palm i mustasch, blir upprörd, griper efter telefonen. Antingen har människan numret programmerat på första plats på sin telefon för att kunna ringa så fort personen i fråga blir upprörd över något. Eller så slår människan på datorn, letar fram numret, slår numret och för fram sitt ämne i upprörd ton, trots att denne haft alla möjligheter att lugna ner sig.

Richard Palm rakade bort ansiktsbehåringen eftersom han inte tyckte att det var något att ta strid över (applåd) och i ärlighetens namn tycker jag att han ser bättre ut utan. Nästan ingen man är snygg i mustasch, om man inte heter
Tom Selleck

eller Hugh Jackman.

Den senare har jag aldrig sett i musche, men jag kan tänka mig att han klär i allt.
Ja, ja. Här sitter jag med orakade ben eftersom sommaren tagit paus.

2,4 grader varmt nattetid. Inte är det tropiskt, men vi har i alla fall inga översvämningar heller.

Taskig tajming

"Vet du vad du har, Hedlund?"
"Nä, vad då?"
"Taskig tajming."

Sällskapsresan 2, Snowroller. Samma manskap utbyter replikerna
"Vad då, jag kan väl inte hjälpa att jag är blyg heller."
"Blyg?! Du är ju...sjukligt tyst."

Men tillbaka till taskig tajming så är det lite grann vad min make lider av. Jisses, jag vet inte hur han gör det. Vi har inte skilda sovrum, men skilda vardagsrum. Jag ser på tv och han sitter vid datorn på kvällarna en stund innan det är gåläggdags. Sedan spelar det ingen roll vad jag ser: Greys Anatomy (som ju har en obligatorisk gråtminut i slutet), mysfilm (Medan du sov, 10 orsaker att hata dig etc.) eller som igår, något drama där stämningen byggs upp mot slutet och det liksom hör till att man ska gråta.

Just när denna dramaturgiska stund närmar sig kan jag höra hur maken reser sig upp från kontorsstolen i rummet intill och närmar sig min hulkande uppenbarelse. Sedan inträffar något av följande:
- han frågar vad som har hänt i programmet.
- han berättar något om vad han finner omåttligt intressant och som jag inte förstår vitsen med att det existerar över huvud taget (värmepannor, snöbestånd i Kiruna, räckvidden på en björns revir).

Jag vill gråta ifred, förutom när jag verkligen är ledsen. Då vill jag att han läser mina tankar och på en gång förstår vad som är fel. Kvinnlig logik at its best.

I Jane Austens värld är jag...

Take the Quiz here!

Fenomen

Fenomen jag lagt märke till idag är
1. Kvinnor shoppar, män packar ner i påsar.
2. Kvinnor packar om påsar, män lyfter i påsar i kundvagnar.
3. Män kör kundvagnar till bilar, kvinnor försöker packa in i bilar.
4. Män småler (inte hånler) och talar tålmodigt om hur kvinnor egentligen borde packa.
5. Kvinnor försöker och försöker och fräser till och säger att män ska göra det.
6. Kvinnor inser att blodsockerhalten är för låg och talar om att de ska äta. Män ser sig lydigt omkring och kliar sig på magen.

Ja, vi har varit till IKEA och mina empiriska studier grundar sig på andra, absolut inte på mina medresenärer. Jag behövde bara handdukar, men kom inte hem med en enda. Hmm... Hur går det till egentligen. Jag behöver alltid mest från sista delen av den stora butiken, men har då blivit lite återhållsam. När jag sedan kommer hem tycker jag att jag kunde ha handlat lite till.