När andra skriver (på Facebook) att de har satt sig ned med en kopp te verkar det alltid så mysigt. Lite finkulturellt eftertänksamt så där på eftermiddagen när skymningen sakta faller och klockans tickande i bakgrunden påminner om att tiden går utan att vi lyckas lösa dess gåta. Jag sitter bara här, med mitt te visserligen, och undrar vad man ska göra nu. Inte särskilt mysigt alls.
Vi har precis skickat iväg Audin till den sista vilan. Bärgarn kom, såg och svor över röran. Svärfar och grannen parkerade tätt intill med sina traktorer och där var alla fördomar om Norrbotten bekräftade. Traktorträff med storsnus i centrum av byn, dvs. vid postlådorna.
Samtidigt kan jag förundras över hur mycket trevligt folk det finns. Bärgarn, försäkringskvinnan, grannar och annat löst folk. Tack och lov för det. Huvva skit bara att det ska letas ny bil nu då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar