Jag har läst Keplers Eldvittnet från pärm till pärm i dag. Gudars skymning! Den var i samma klass som, eller värre än, en Dan Brown i manisk högform. De korta kapitlen löser av varandra med ett innehåll så späckat att sardiner i en burk skulle dansa av glädje över så mycket oväntat svängrum.
Jag vet inte vad jag ska säga. Min kollega förvarnade mig om att det barkade i slutet och jag är glad över att jag fick denna information. Förresten så barkade det inte bara i slutet, utan även i fryshuset, i skogen, på åkern, genom fönstret och i tunnelbanan också.
Det märkliga är att jag ju tycker att det är underhållande. Det är spännande och jag vill läsa vidare. Ändå sitter jag med hopbitna käkar de sista femtio sidorna och gormar om att boken verkligen aaaaaaldrig tar slut. Det ska bara vändas lite till. Det ska presenteras en liten aptitretare så att jag som läsare garanterat ska vilja läsa nästa bok... Kanske fungerar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar