Det är lite oinspirerat här. Det är lite för många dagisväskor som ska packas, några rum för många som svämmar över av skit och skräp som borde hanteras, kylar som gapar tomma i väntan på påfyllning, barn som ska läggas och vuxna som ska planera.
Det kan bero på att det känns lite ensamstående just nu, att det bara är en och en halv vecka kvar till lov, att jag ska till tandläkaren i morgon och att läslusten bara gick och tvärdog. Jag har, i stället för att sitta uppe och läsa alldeles för länge, somnat med barnen vid halv nio för att vakna i vild panik miss i nassen med känslan av att ha försovit mig.
Ändå flyter det på rätt bra. Jag får en hel del gjort, vi berömmer varandra till höger och vänster, både hemma och på jobbet och kan konstatera att det går riktigt bra bara man får lite uppskattning.
Fyraåringen klagade på ont i benet. Han tittade gravallvarligt på mig och sa:
- Mamma. En sak vet jag. En sak vet jag säkert och det är det här: att har man ont i benet så har man nog ätit ett kycklingben och är sjuk.
Sjuåringen såg skeptisk ut:
- Alltså, är du säker på att det inte var ett kycklinglår du åt?
Får jag bara lägga till att ingen har ätit kyckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar