Italiensk afton i Lakafors med fransoser och bersikanare. Det är inte varje dag. Maken skulle ha varit med, men en dörr frös fast och han blev försenad. Någon frågade sedan; vilken dörr? Var han själv inlåst? Jag insåg först då att jag kanske borde ha lyssnat bättre, för jag kunde inte säga vilken dörr det verkligen gällde eller om han själv var instängd någonstans. Jag tror dock, och hoppas innerligt, att hjärnan skulle ha uppvisat något mer aktivitet om han verkligen hade bett om hjälp att komma ut.
Och för att tydliggöra: han var INTE inlåst någonstans och det var en dörr (eller en sida?) på lastbilen som kärvade i den extrema kylan.
Vår fyraåring filosoferade kring det här med bokstäver i dag:
- Elias börjar på E och morfar (Olle) slutar på E. Eeeeeeeelias. Mo-or-f-aa-r.
Då slog det honom att morfar inte alls slutade på E och minspelet är svårt att beskriva.
Jag har nystädat och sjuåringen leker med havregryn. Ja, men varför inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar