Flipperförälder = förälder som låter barnet åka i väg och ta några bumpar och stötar och på så sätt lära sig av sina misstag samtidigt som man står och försöker ta emot när de väl faller. Bättre än att som curlingförälder stå och sopa före barnet hela tiden?
- Om du håller på så där kommer du att slå huvudet, säger jag till treåringen när han inte ger sig och fortsätter headbanga bland hårda träbänkar. (Vi har varit på skördefest i barndomens EFS med härliga lotterier, paltservering och barnkörsång.)
Treåringen fortsätter att headbanga och jag gör några tafatta försök att sätta min hand mellan hans huvud och den hårda träbänken. Jag upprepar min förmaning, men för döva öron.
Två minuter och fjorton sekunder senare slår han sig hårt. Behöver jag tillägga att det är huvudet han slår. I träbänken. Hårt. Jag vill inte säga "vad var det jag sa" eftersom han nog fortfarande har döva öron och dessutom gallskrikgråter så högt att han ändå inte skulle höra mig. Jag försöker ta honom i min famn, men han håller händerna mot sitt ömmande huvud och talar om för mig att han har slagit huvudet i träbänken och att det gjorde ont...
Andas. Andas. Var en flipperförälder i stället för curlingföräldern. Låt honom slå sig och lära sig på egen hand. Ta emot när han, trots varningens ord, faller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar