Vi har begravt morfar i dag. Det har varit en fin och jobbig dag. Jag önskar att man kunde samla och komma ihåg allt fint som sägs. Det är så mycket som man skulle vilja stanna upp vid och fundera över en stund; sångtexter, dikter, innehållet i ett tal... Allt går snabbt och det är så många känslor som sköljer över en att man får känslan av att hela tiden ligga några steg efter.
Barnen härjar på som vanligt. Livet blir mer påtagligt när döden gör sig påmind. Och tur är väl det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar