Igenkänningskomik på hög nivå. Eller, är det ens roligt? Jag skrattar. Sedan skakar jag på huvudet och suckar, eftersom många faktiskt tycker att det är så här. Går det dåligt för eleverna är det lärarnas fel och sedan spelar det ingen roll att man tillsammans med vårdnadshavarna sitter och påtalar att 50 timmar per vecka framför datorn är för mycket.
Jag har föräldrar till nittonåriga elever som ringer och frågar om jag kan gå till ett ställe och titta efter om han har glömt sin miniräknare där. I bakgrunden hör jag nittonåringen i fråga och slås alltså av det faktum att han inte ens behövde ringa själv. Om jag gick och tittade efter miniräknaren? Skulle inte tro det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar