Niceville, The Help - trots förvirrande titelöversättning är boken bara för bra för att inte läsas

Scchhh. Vi läser. Min man sitter i soffan och jag sitter på en stol. Vi läser och läser. Barnen sover och regnet utanför lyser med sin frånvaro. Jag har läst Niceville och sörjer lite att läsningen är över. Den var bra, tio-i-topp-bra, trots att de tio platserna på listan redan är upptagna.

Niceville handlar i korta drag om Miss Skeeter, en ung kvinna som efter några collegeår återvänder till sin familjegård i Jackson, Mississippi. Hon längtar efter att få utvecklas och bli mer än vad som förväntas av henne. Hon vill mer än någonting annat bli författare, men förväntas spela bridge på tisdagar och gå på välgörenhetsbaler om helgerna. När hon återvänder hem upptäcker hon att familjens svarta hemhjälp, Constantine som alltid har funnits där för henne, inte längre arbetar för familjen samt att orsaken till hennes uppbrott inte får nämnas. Hon förstår att någonting har hänt, men ingen vill tala med henne om det. Det är inte heller enkelt i 60-talets Södern att uttrycka för någon, varken svart eller vit, hur viktig en färgad människa har varit. När Skeeter uppmärksammar alla de orättvisor de svarta anställda får utstå, speciellt när ett upprop dras igång som gäller att vita familjer bör anlägga en toalett för sin svarta hemhjälp så att de inte ska behöva använda samma inrättning, brister någonting inom henne och hon bara måste reagera. Detta blir startskottet för att föra fram sådant som det aldrig förr talats om.

Jag grips speciellt av avsnitten som handlar om när både svarta och vita talar om osynliga gränser. Att det inte finns några gränser, eller skillnader, mellan svarta och vita, utan att de har tillkommit på något sätt så att alla tror att de finns. Det som är så fint med den här boken är att det talas mycket om de fina stunderna mellan arbetsgivare och arbetstagare, trots att förhållandet är så ojämlikt det någonsin kan bli.

Boken är amerikansk, av en amerikanska, för amerikaner. Vi i Sverige har ingen relation till det specifika skeende som beskrivs, men ändå känns boken aktuell och viktig. Diskriminering och orättvisor är någonting vi ständigt, och aktivt, bör motarbeta - inte minst när vi har ett främlingsfientligt parti i vår regering.