Alltså barn. Jag har två. Och som de är två.
Treåringen är rolig. Han frågade vad det var på marken hos mormor och morfar och jag svarade att det var en brunn.
- Har det brunnit där?
I dag på badstranden kom han sättande med stor iver och ropade:
- Mamma, vi har fångat två skrädd (skräddare) men en snaknas.
Snaknas. Han är så söt att man skulle kunna käka upp honom. Sexåringen är så mycket sexåring att han skulle kunna bli ett utställningsobjekt. Det är lösa tänder, knotiga tår, rangliga ben och gänglig kropp som plötsligt gör att han faller, snubblar, fumlar... Han har bråttom när han skriver eftersom han redan kan allt.
Det märks också att de har "snaknat" sin pappa som varit frånvarande mer än vad de är vana vid. Det är härligt att ha honom hemma igen.
Nu sover alla karlar i det här huset och jag njuter av tystnaden och vattenbruset från diskmaskinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar