Jag fick en knytnäve på örat av treåringen (för att jag ropade till när han höll på att falla med huvudet före från rummets högsta punkt) och jag sa till honom på skarpen. Han svarade med att skratta.
- Du får inte skratta när du har gjort illa mig.
- Joho.
- Nej, det gjorde ont och jag blir arg på dig när du slåss.
- Men du är inte arg.
- Jo, jag är verkligen arg.
- Men mamma, jag ser att du har en glad mun.
- Jag har inte en glad mun.
- Jo, jag tror nog att du har en glad mun. Se där! Du har en glad mun.
Det går inte att hålla sig allvarlig när han är sån här. Han slingrar sig ur precis allting.
Nu är trappeländet i alla fall slipat och tvättat, redo för grundning. Det var bara det att jag hade bjudit in till tjejkväll då, så jag skjuter upp målningen. Det blir nog bra. Jag har hört att målarfärg torkar bra under rötmånaden, så jag tror att jag väntar en månad till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar