XO XO och höuwa

Det pussas på sonens dagis och det är med genans och förtjusning han berättar om det. Först vill han ingenting säga, men sedan kan han inte låta bli.

Han har också berättat att han ska köpa örhängen till mig på mors dag. Det har han kommit på alldeles själv så det blir bara för fadern att ordna med den saken.

Lilleman har lärt sig säga snopp. Snart ett och ett halvt år gammal, så det var väl dags. Denna outtömliga källa till glädje, för stor karl som liten. Om det är samma glädjekälla för den övriga delen av befolkningen låter jag vara osagt. "Nopp, nopp."

Annars är det mycket "höuwa". Smutsiga händer efter utevistelse hamnar snabbt i munnen och då är det "höuwa". Samma sak när han doppade tandborsten i toastolen... Höuwa.

Döden-döden

Samtal mellan fyraåringen och fadern:
- Pappa, hur vet man när man ska dö?
- Jaa...
- Jag vet att det är länge kvar tills man blir gammal, men hur vet man när?
- Det vet man inte.

Sedan var det bra med döden-döden för den här gången. De existentiella kriserna kommer och går och det är mycket som cirkulerar i den lilla knoppen.

Jag slås åter igen av hur mycket jag skulle vilja bespara honom. Jag önskar att han inte behövde fundera över döden förrän på mycket länge till, men det är ju svårt att säga det också. Om någonting skulle hända kanske det blir fel också om man bara har sagt åt honom att han inte behöver tänka på det ännu. Men det är ju inte heller läge att dra hela döden-föreläsningen (som i och för sig inte är utarbetad). Det är tur att barn bara frågar det de vill ha svar på, så får man som vuxen vänta till nästa frågestund.

Tiden går fort när man är ledig = )

Helgen har gått snörrovasst. Ändå har dagens söndag varit oändligt lång. Varför är det så? Vi har haft middagsbjudning med trevligt sällskap en kväll och ätit pizza på rästårang igår till fyraåringens stora glädje.

Historikern är snart lagd till handlingarna i brist på annan läsning. Det går så där.

En ensam albinoren förirrade sig in på tomten igår. Jag trodde först att det var en häst med horn och hann tänka "vilken norrländsk enhörning". Någon gräns på exotismen får det ändå vara. Helikoptrarna har hovrat över skog och mark i flera dagar så man börjar ju tycka att de flesta renarna ska vara infångade och upphämtade. Uppfållade om ni så vill.

Just nu sitter ettåringen och äter fil och dricker vatten. Eller så äter han vatten och plaskar i filmjölken. Det enda man gör en sådan här helg är att äta och tvätta, äta och tvätta. Jag kanske borde pröva göra det i omvänd ordning, för omväxlings skull?

Måmma

Ettåringen går omkring och ropar "Måmma!" precis hela tiden och jag blir alldeles tårögd av kärlek och bekräftelse. Jag vet att det kommer att värma mammahjärtat i typ två månader till innan jag blir småförtvivlad att bli ropad på två tusen gånger per dygn. Det är mycket jobbigare att gå ifrån rummet när jag har nattat honom när han ropar på "måmma" och inte bara "öööhhaahouiii" med lekfull röst.

Det är med stolthet i hjärtat jag meddelar att han har pinkat på pottan på kommando idag. Två gånger. Andra gången gjorde han det bara för att bevisa för sig själv att han kunde. Sedan ställde han sig upp och sket på golvet. Man ska inte gapa över mycket, men nog hade det varit bra om han hade lättat på bördorna så att det som hamnade på golvet istället hade landat i den för avskrädet avsedda tingesten.

Flugornas surr och en åskkvav gårdag slog ut mig totalt med lite hjälp av pollenallergi och hemska allergitabletter. Jag däckade 19.30 när jag sövde minstingen och vaknade 06.50 när båda barnen vaknade. Jag vet inte när det hände senast. Den här terminen har jag snittat nattsömnen på ca 5,5 tim. Det kanske tar ut sin rätt också, men snart är det semester.

Dagens besvikelse är boken Historikern som jag efter att ha skumläst baksidan tänkte skulle kunna bli riktigt bra. Döm om min besvikelse när det visade sig att det handlar om någon huvva vampyrhistorik. Nu har jag läst 250 sidor och velar inför om jag ska ge upp eller snällt läsa eländet. Suck. Jag och mina i-landsproblem.

Jag tycker om...och inte.

...den här tiden. Det är lite varmt på dagarna utan att man är som en kamin när man ska lägga sig. Man kan vara ute utan att slåss för sitt liv mot myggen. Man går i jacka in till jobbet och har haft lite småmysig värme på i bilen på morgonen. På väg hem förstår man inte varför man har jacka med sig och sätter fläkten på iskallt. Nästa morgon förstår man inte varför man har fläkten på iskallt och vrider på den småputtriga värmen igen.

Något jag gärna hade tyckt om var Luftslott av Sheila O'Flanagan. Jag behövde någonting lättsmält för att öva upp läshastigheten med efter en sisådär 1500 rättade blad av produktionsglada elever. Ändå kommer jag inte på någonting positivt att säga om den här boken. Tragiskt egentligen och kanske säger det mer om mig än om boken. Ändå kommer årets andra sågning här (den första gällde Blunddockan, se Bokgalleriet).

Luftslott är en något mer pretentiös variant av en korsning mellan en Harlequin och en dagbok av Bridget Jones. Bridget Jones är i alla fall rolig, medan den här huvudkaraktären är en överspänd och ointressant barnrumpa som inte verkar ha kommit in i puberteten ännu. Mannen hon förälskar sig i, för det ska tydligen föreställa förälskelse, är ännu värre. Vem vill läsa om en ambivalent IT-nörd som förlorat allt sitt kapital när IT-bubblan sprack och som sedan satsar på en hälsokostaffär? Inte jag i alla fall. Det är betydligt mer intressant att läsa om karaktärerna som omger det här kverulanta paret. Det är i de övriga relationerna man kan tala om luftslott, för paret i strålkastarljuset representerar bara luft.

Dessutom är det fegt av författarinnan att ingen av huvudpersonerna gör ett fel som inte den andre gör. Om Ben kysser sitt ex. så gör Carey det också. Så fortsätter det och båda är lika idiotiska och skriker och skriker. Anföringsverben avlöser varandra till dess jag blir alldeles yr. Usch.

Så hemsk jag är, jag vet, så om du läst boken och tyckte om den: skriv mig på näsan och tala om vad som var bra med den. Jag kanske har missat någonting?

Kompressor Altazar

Vi har en ny figur i vårt stall av varelser som förekommer på tv. Den här gången är det Kompressor Altazar som får en stjärna på Walk of Fame. Det är någonting med prefixet Kompressor som indikerar att det kära barnet rör sig i den ömma faderns regioner, dvs. i garaget och andra tassemarker som är vanligt förekommande.

Professor Baltazar är annars en återkommande figur som nämns av rolige David Batra som i sin tur ofta får husera i min i-pod då jag lyssnar på podversionen av På minuten. Otroligt roligt och lagom svamligt. Efter en jobbig dag med mycket att tänka på är det precis den halvtimmesterapi som kan få mungiporna att trotsa gravitationen.

Mitt motto för närvarande: Om du går fort och ler stort är det ingen som tänker på att du är ful = )

Di små baaarna

Det är en underdrift att säga att unge herr H tycker om sin morfar. Igår sa han appropå ingenting att:
- När jag sover hos mormor och morfar sover jag bara med morfar.
- Ja, just det. Varför sover du bara med honom?
- För att han är bäst.
- Varför är han bäst då?
- För att han är bara det.
- Men är inte mormor bra då?
- Jo, men morfar leker med mig jämt när jag säger till. Jag älskar min morfar.

Det är inte det att han inte älskar någon av de andra fantastiska vuxna han har i sin närhet, men det är som om det har varit någonting speciellt mellan morfar och honom redan från födseln. Det är något sorts "Anton och Emil"-band som inte går att förklara.

Fyraåringen har fått några väggdekorationer föreställande Spiderman och igår hörde jag honom, fyraåringen alltså - inte Spiderman, böka omkring i sängen. När jag tittade in höll han som bäst på att öva på olika Spiderman-poser. Fortfarande fyraåringen alltså, inte Spiderman.

Lillgalningen förstår precis allting. Jag kan fråga honom i stort sett vad som helst och han svarar "Jååhå" eller "Näääää". Förutom om jag frågar om han har bajsat, för då springer han iväg.

Jag hade planerat för en tidig kväll, men sedan kom jag på att det är Project Runway klockan 22.00. Är huvudet dumt får kroppen lida och jag tror att det blir det senare ikväll.