Varför gör jag så?

Idag hade jag en lång "att-göra"-lista på jobbet med saker jag skulle lösa. På plats på jobbet var jag supereffektiv och var klar efter sisådär 35 minuter. Fast jag hade hela dagen på mig egentligen. Jag hade ju kunnat spara någonting till efter lunch, men nu blev det löpande bandprincipen och sedan surra bort en massa tid...

Vid bilen när jag skulle hem stod jag och drog i bildörren och var irriterad över att låset hade frusit. Det var bara det att jag inte låst upp dörren. Då den lilla detaljen var ordnad gick det fin-fint...

Jag läste någonstans att storkonsumenter av kaffe skyddas mot demens. Skönt. Å andra sidan kunde jag också läsa att storkonsumenter av kaffe oftare hallucinerar också. Mindre bra. Det kanske förklarar en del av sådant jag drömmer på nätterna. Mycket av det innehållet borde kunna säljas till Hollywood.

Och som avslutning vill jag citerar min kompis och numera återvändande kollega angående det kalla vädret, att idag var det garanterat myggfritt.

Nu längtar jag...

Det var det där jag sa för en tid sedan att jag inte behövt längta så mycket efter mina barn. Nu gör jag det. Jag hinner träffa dem ungefär två timmar från det jag kommer genom dörren tills dess de somnar. Det är skillnad mot för de 14 timmar vi spenderade tillsammans för bara någon vecka sedan.

Storebror är rolig med sina felsägningar som egentligen är helt logiska. Myrslok blev "Djurslok". Vet man inte det exakta ordet drar man till med ett som ändå passar in. Lillebror fortsätter sin språkresa med att hålla allehanda ting mot örat och låtsas prata i telefon. "Hej, ja, ja, ja" låter det och ofta ringer han till storebror "Eija".

Vår hemtelefon är fortfarande trasig, om någon undrar. Ibland hör jag hur det ringer i datorn, dit maken har manövrerat alla samtal som rings till hemmet, men jag kan inte prata i telefon genom datorn, därför har det blivit några samtal som jag har missat. Det är dyrt att ha billig telefon.

Ännu en torsdag av sjukt många elever, men ungefär hur trevligt som helst. Tiden går fort när man har mycket att göra.

Jag har sagt det förr

Man får inte mobba och trakassera. Det är också viktigt att rapportera på ett bra sätt om det förstnämnda inträffat. Det första har hänt och det andra har inte hänt. Fundera på den, ni. Det är min arbetsplats jag talar om och det är lokalblaskan jag också talar om.

Om lillebror var en superhjälte...

...så skulle han nog snart förvandlas till en skurk. Hans namn skulle vara "Angry man" och ögonen skulle skjuta blixtar mot dem som hindrade honom från att göra som han ville under det att hans arga röst skulle få öronen att krypa in i skallen på alla som hörde honom.

Hans enda fiende skulle vara SuperMom som med lugn och pedagogisk röst (och lite godis) skulle avleda honom och få honom glad igen och växa som människa. Vet någon var man får tag på henne? Någon ljussignal man kan skicka upp från gården så hon vet var hon ska landa?

Barnen har badat i nästan en timme. Världens bästa tidsfördriv när det är för tidigt att gå i säng. Det behövs mycket olja dock, så att småhudarna inte torkar ut.

Språkmutation

Fyraåringen pratar mycket - och snabbt. Därför blir det nya ord och nya karaktärer. Men samtidigt kanske en alldeles lysande affärsidé? Eller vad sägs om
- superhjälten Snålmannen?
- ko-trollet Mamma Mumin?
- superhjälten Spindelmamman?

Jag ser dem framför mig i nytryckta böcker och serietidningar. Snålmannen kan bli extra intressant...

Det är roligt...

...att jobba. Jag känner mig piggare. Och tröttare.

...att maken efter första pappalediga dagen känner att det vore skönt för honom att få åka och handla på egen hand.

...att man blir så stolt över att snart-ettåringen hittar en strumpa, sätter sig ner och försöker få på den på foten. Ett geni. Minst.

Du är bara lite röd

Om jag fått en femtioöring för varje ord storebror uttalade igår skulle jag ha tjänat ungefär trehundrafemti tusen miljoner. Kära värld så understimulerad kille. Till och med morfar sa åt honom:
- E, kan du titta i mina öron om det blöder?
Detta han gjorde men skakade på huvudet: - Nej, du är bara lite röd.

När jag kom ner från övervåningen efter en liten men välbehövlig sovmorgon berättade storebror att han pratat med morfar i telefonen och att denne var sjuk.
- Det är jag som har sminkat honom.

Döden-döden fortsätter. Frågor och kommentarer ploppar upp lite nu och då. Första föräldralediga dagen för pappan kom frågan:
- Pappa, när vi är döda kommer vi att ligga i samma grop då?
Tuff start på hemmavistelsen. Sedan förstår jag inte var han får allt ifrån.

Stort av liten: Lilleman började gå idag. En klassisk "när-jag-håller-någonting-i-handen-glömmer-jag-bort-att-jag-inte-kan-gå-själv"-situation. Med en slev i ena handen gick han någon meter innan han skrattade högt och satte sig ner. And so it begins...