Det här med sopsortering

Min man är den klimatansvarstagande i vårt hushåll och nu har han gjort allvar i att börja sortera soporna efter konstens alla regler. Men kära värld! Man behöver ju ett helt litet rum i källaren för att kunna separera glas från plåtlock, mjuk- och hårdplast, kartong, papper - men inte kuvert med plastruta...

Nu bär vi ner mjölkkartonger och emballage varje kväll (sure, visst, alltid varje kväll) och ändå hinner det överbelamra hela köksbänken. Tänkvärt är ändå att allt det där annars hamnar osorterat på tippen, så nog kan man anstränga sig. Men lite jobbigt är det...

Första dagen på jobbet. Jag var hungrig efter 45 minuter. Jobbade plikttroget till klockan 17 trots att ingen kollade mig. Sedan lite middag och lite ärenden på stan innan jag fick närvara på finfint kafferep hos Kafferepet. Sååå trevligt med prat och mycket skratt med henne och hennes numera äkta make. Grattis igen. Det blev ett längre besök än jag räknat med, men tiden går så fort när man har roligt. Med mig hem fick jag tillökning i Ruska-familjen och bilder kommer på det senare. Tusen tack igen!

Däremot hann jag bara träffa mina barn en kort kort stund i morse, för när jag kom hem hade de somnat. Lite ovant, men man kan snusa på dem när de sover och tanka upp lite barndoft. Inte så nära lilleman dock, för vaknar han är det som att väcka en björn. Man ångrar sig och undrar varför man satte sig i den situationen överhuvudtaget. Nu är storebror sjuk - 40 grader han också. Mina barn siktar högt, oavsett vad de företar sig.

Imorgon: 194 elever innan dagen är över. Det blir till att plugga lite namn och sedan chansa med de vanligast förekommande = )

Ett år går fort

Jag kan knappt förstå att det snart gått ett år sedan jag blev tvåbarnsmamma. Det har gått så oerhört fort och ändå känns det som om tiden stått stilla här i mitt mikrokosmos. Samtidigt sitter jag och läser ur min lilla skrivbok där jag noterat sådant som hänt och då inser jag hur mycket storebror har utvecklats under den här tiden. Själv har jag nog förändrats också, men det kommer nog att bli tydligare när jag kommer ut i den verkliga världen igen.

Visst är det Alfons Åberg som är nervös inför skolstarten och som glatt kommer hem efter första skoldagen och berättar för pappan att fröken också varit nervös. Jag vet inte om mina elever är särskilt nervösa, men mitt hjärta klappar och fjärilar dansar rumba i min mage. Samtidigt känns det kul. Inte att komma tillbaka till cancermöglet (suck PT, så dålig journalistik) men att träffa kollegor och elever igen.

Här kan ni se ett år på 40 sekunder:


Kossan.se

Riktigt så snabbt går det inte, men snart är det likafullt vår igen. Av någon anledning går det inte skriva kommentarer när jag lagt upp en film eller vissa kort, men håll till godo i alla fall.

Plaza Kvinna

Jag köper sällan tidningar, men om jag gör det beror det ofta på att man får en film på köpet. Därför blev det Plaza Kvinna och medföljande Jane Austen-filmatiserade Emma som åkte ner i påsen.

En snygg Carina Berg på omslaget och hon verkar i intervjun lika intensiv och ärtig som hon framställs som på TV. Sedan fick jag dagens gapskratt också. "Eyelinerns comeback!" står det stort och svart på omslaget. Jag som inte ens visste att den varit ute = )

In english please

Övertydlighet hos fyraåringen gör att det blir rätt när han säger "tugg-gummi". Det blir nästan rätt när han säger "hak-klapp".

*

Allt som går ska sägas på engelska och han är inte sen att ge regi när så passar.
- Vem ska läsa Gud som haver ikväll? frågade jag.
- Vad betyder "jag" på engelska? frågade han.
- Me.
- Okej. Me.

*

Med pappan lät det så här:
- Vem ska läsa Gud som haver"? frågade maken.
- Vad heter "jag" på engelska?
- Me.
- Säg det du då.

*

- Vill du ha kuddflingor? (Havrefras)
- Of course, svarar den lille.

*

Han leker med språket hela tiden och det kan bli exakt hur som helst. Dessutom sjunger han hela tiden, så ibland blir det nödrim också.
- Åh nej, du är en tjej, åh nej, du är en gay, åh nej, inte min grej, nej, nej.

Man kanske borde tonsätta den och skicka in som bidrag till Melodifestivalen?

Filmtajm

Det blev många filmer under lillebrors sjukdomsperiod. Jag hyrde Arn - Riket vid vägens slut och avnjöt den fram till slutet. Jag tyckte den var så bra, fint berättad och det gjorde mig inget att det dröjde en timme fram till han kom hem till Cecilia. Men sedan blev jag besviken. Cecilia är reducerad till en trånande, och visserligen troget väntande, kvinna som inte tar några egna initativ förutom att söka sig till klostret som abedissa när hon tror att Arn är död. I böckerna är hon mycket handlingskraftig och utvecklar ett sinne för affärer när det är av största vikt att rusta sig ekonomiskt. När Arn väl återvänt får hon honom att lyssna på de idéer hon har, eftersom hon vet bäst och det slår väl ut.

Det är jättefint berättat om hur de återförenas och hur de bygger upp ett liv tillsammans igen, men sedan går Arn och dör. Jaha. I böckerna når han en hög ålder innan han avlider, men det borde man väl ha kunnat räkna ut att svensk film inte ska få sluta lyckligt. Det är något anti-hollywodskt som gör att svensk film ska sluta i vemod - något som ska spegla vårt sinne?


Tråkigt också att det är så dåligt ljud på svenska DVD-filmer, något som Kafferepet förklarat för mig. Man gör inte enskilda ljudfiler av svensk film, eftersom det kostar för mycket. Därför är det superhögt ibland, som i stridsscener, och sedan när det klipps till dialog ser man bara att de rör på läpparna.

En tur till Skadestuen

Lillebror hade nästan 41 graders feber igår och har varit sjuk sedan i lördags. Därför ringde vi till jourcentralen - jag sa ja direkt när maken föreslog det - och de ville att vi skulle komma in. Annars har jag svårt att ringa de där samtalen. Jag känner mig sjåpig och föreställer mig väntrummet på akuten överfullt med misshandlade och trafikskadade.

Det blev det vanliga dock, inte för att jag hade förväntat mig något annat. "Se till att han dricker och om han slutar dricka hör ni av er. Om han fortfarande är sjuk på lördag hör ni av er."

Det är jobbigt att se sin lille ligga och flämta matt med blodröda kinder och bara gny svagt när någonting inte känns riktigt bra för honom. Han som annars är så pigg och stark.

Jag börjar känna mig lätt sliten och sjuka barn känns inte som världens bästa uppladdning inför mötet med 230 elever vid skolstarten, varav 140 är nya bekantskaper. Jag säger som sist: har jag tur blir jag sjuk själv så att jag äntligen får sova.

Nytt år, nya kommentarer

Fyraåringen utforskar språket.

- It ju behövs det. (Om att vänta med godis till efter maten.)

- Abso inte lut. (Variation på Absolut inte.)

Jag vet att jag är lite grann av en språknörd för nu sitter jag och funderar på om den sista av hans kommentarer är ett exepel på lös sammansättning (i motsats till fast). I bondskan finns ju "hä bö et hövs" (det behövs inte). Är det någon där ute som vet om det ens har med fast och lös sammansättning att göra? Hur googlar man det?

Ett annat exempel ur pitemålet är:
- Han ar-visst åssit bäit. Han tele no båra fonär. (Han arbetar visst aldig/inte. Han pratar nog bara i telefonen.)

Och ja, jag är uppe den här tiden denna nyårsnatt, eftersom lilleman sent om sider ska protestera mot alla intryck han blivit utsatt för under dagen/kvällen/natten. Det är helt magiskt hur ointresserad den ungen är av att sova. Inte helt feberfri, men har visat upp sig från sin bästa sida.

Storebror är helt gudomlig. Han roar sig kungligt och uppför sig som en liten gentleman. Han bygger sina 50-bitarspussel, gräver med småtraktorerna i en plåt med havregryn och levererar oförglömliga iakttagelser av livet.

Inga löften avlagda. Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt.