Det här med att anmäla julkalendern...

Julkalendern är anmäld. Igen. Den här gången för indoktrinering och ockultism. Barnen som bor i slottet "gör" anden i glaset och folk sätter glögg och kaffe i halsen av skrämselhicka. Jag förstår att det kan väcka viss kritik. Allt som har med andlighet att göra verkar sticka i ögonen som nålar nu för tiden.

Är det någonting jag vill varna mina barn för så är det att leka med tändstickor och ljus, vilket liksom är en förberedelse inför att ta kontakt med anden i glaset. Får de inte leka med eld så kan de inte leka med anden. Man ska inte förringa rädslan vissa känner inför det ockulta. Det obehaget önskar jag ingen. Min ringa erfarenhet av både bränder och ockultism säger mig ändå att vi borde vara mer rädda för bränder i det här läget. Eller förstelnade könsroller, men det kan bli ett annat inlägg.

Andra julkalendrar borde också anmälas, i jämlikhetens anda. "Lassemajas detektivbyrå" skulle kunna anses hetsa barn att både ta lagen i egna händer samt utsätta sig själv och andra för fara genom att uppsöka personer i samhällets mer tvivelaktiga utkant. "Tjuvarnas jul". Need I say more? "Hotell Gyllene Knorren": försätt dig i ekonomisk knipa och förlita dig på att du ändå på något sätt kommer undan. Är det vad vi vill lära våra barn i denna tidsålder som kantas av sms-lån, recession och utmätningar? Jag är både ironisk och sarkastisk. Jag är ett barn av min tid. Och jag blir så trött.

Det är klart att det inte går att jämföra med det ockulta, men frågan är vad som är ofarligt över huvud taget. Frågan är också om det inte kan vara så enkelt att man sätter sig ner och pratar med sina barn om vad det är man ser på tv, oavsett om det är julkalendern eller nyheterna. Det sistnämnda skrämmer mig mer än ockultismen.