En elev, en av världens roligaste trots att han inte vet om det, pratade i klassrummet om manligt och kvinnligt och helt plötsligt slank en rätt nedsättande kommentar ur honom och jag harklade mig strängt innan jag nöp fast honom (inte med nyporna, utan verbalt på ett sådant där föredömligt behärskat sätt):
- Det är tur för dig att jag hör lite dåligt för det där vill jag inte höra igen.
Det spelade bara i ögonen på pojken när han sa: - Ja, sanningen svider.
Klassen jublade.
- Det gör ett F också, hotade jag (på ett sådant där föredömligt sätt som visar att det vi säger är på skoj men att det ändå finns ett allvar i botten).
Klassen jublade igen.
Pojken satt och tittade på mig, det spelade fortfarande i ögonen på honom och han tvekade, tvekade, tvekade innan han sa: - Nej, jag vågar inte fortsätta.
Oj ändå vad jag skulle vilja veta vad han tänkte säga men höll inne med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar