Kvällen började med skrattfest. Emmy Abrahamssons Only väg is upp är en rolig och riktigt läsvärd ungdomsroman om Filippa, eller Pippa som hon kallas i England, som åker till London för att uppleva det stora äventyret. Förvecklingar, lögner, dramaskolsansökningar och kriminella hyresvärdar är bara förnamnet när det gäller sådant som huvudpersonen kommer att genomlida. Mer om boken i Bokgalleriet.
Sedan andra delen av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar. Jag såg en intervju med honom i programmet Babel där han ger en bakgrundsbild till vad som faktiskt hände under 80-talet när AIDS och HIV blev verklighet i Sverige. Skuldbeläggandet, avståndstagandet, demoniseringen, förskjutningen. Lika hemskt som det är att se hur ett föräldrapar genom en enkel tårtceremoni tar avstånd från sin homosexuelle son efter att han har lämnat sin församling, lika rörande är det att se föräldraparet som sitter vid sin AIDS-smittade sons sjuksäng och baddar en svettig panna. Tidningsrubrikerna skriker ut att bögarna får skylla sig själva, att det är Guds straff och att det borde finnas speciella sanktioner mot AIDS-smittade. Ingenting är påhittat, utan allt är hämtat ur det verkliga livet. Som om det inte handlade om människor. Jag är så imponerad av filmatiseringen och tycker att samspelet mellan Benjamin och Rasmus är fantastiskt. Marie Richardsson och Stefan Sauk gör dessutom sina livs roller. Allt sitter perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar